Felaktig förskrivning av läkemedel ger idag upphov till onödig behandling, biverkningar, dålig följsamhet och därmed onödiga kostnader.
Olika försök att höja kvaliteten på förskrivningen har inte avsatt tydliga resultat. I Läkaresällskapets och Läkarförbundets förslag till kvalitetsbedömning av förskrivning av läkemedel har man valt att se hur en mix av de läkemedel, som står för 90 procent av förskrivningen, följer läkemedelskommittéernas listor (DU90%).
DU90% bygger på uthämtade läkemedel från apoteken, som skiljer sig markant från förskrivna. Indikatorn förutsätter en korrekt diagnos samt bortser från annan behandling än läkemedel. När den tillämpades på Stockholms Kloka lista var följsamheten 55-70 procent. Är det bra eller dålig förskrivning?
Socialstyrelsen har angett särskilda indikatorer för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsterapi. Dessa tar bland annat fasta på andelen individer som fått vissa olämpliga läkemedel förskrivna och som använder fler än två läkemedel från samma ATC-grupp. Indikatorerna förefaller omständliga med oklara referensvärden.
Till grund för många indikatorer ligger antagandet att det inte är bra att förskriva många sorters läkemedel. (Detta är inte samma sak som att förskriva många läkemedel till samma patient ? polyfarmaci). Slutsatsen bygger på studier gjorda före datarevolutionen och är idag tveksam. Kombinationsbehandlingar används alltmer för att uppnå bättre effekt och/eller färre biverkningar.
Alternativet till indikatorer och feedback är kvalitetssäkring, där man bygger in styrmedel i förskrivningsprocessen, så att resultatet blir optimalt. Nödvändiga styrmedel är utbildning, diagnostik, IT-stöd och organisation. Landstingen måste avsätta mer resurser till utbildning och diagnostiken måste bli bättre med hjälp av modern teknologi. Flera stora sjukdomar feldiagnostiseras hos 30-50 procent av patienterna. Rek-listor, förskrivningsprofiler och generisk förskrivning har mot den bakgrunden sekundär betydelse för behandlingsresultat och därmed kostnader. Orsaken till kvalitetsbrister i läkemedelsval söker många kommittéer i företagens marknadsföring, men för feldiagnostiken står läkarna ensamma. Därav apatin?
Datoriserade förskrivarstöd och preparatspecifika doseringsprogram förbättrar processen. I denna är dessutom apotekare troligen en underutnyttjad kompetens.
Den dag landstingen lyckas samordna sina journalsystem kan förskrivningskvaliteten ta ett stort steg framåt, genom att kopplingarna mellan diagnos, läkemedelsval och behandlingsresultat då framgår.