Riktigheten i påståendet att ett läkemedels farmakokinetik varierar med åldern kan man snabbt bekräfta med en snabbkoll i FASS. De angivna barndoseringarna avviker ofta från vuxendoseringarna även om man kompenserar för kroppsvikten.
? Det faktum att de åldersrelaterade skillnaderna i farmakokinetik är större än den individuella variationen hos vuxna glöms ofta bort. Vad gäller nyfödda kan det röra sig om flera hundra procents skillnader per kilo kroppsvikt jämfört med vuxna, säger Anders Rane, professor i klinisk farmakologi vid Uppsala akademiska sjukhus.
Anders Rane är också en av föreläsarna vid läkemedelskongressen i Stockholm 19?21 oktober.
Upp och ner
Det är kanske mest känt att farmakokinetiken förändras vid hög ålder; den gradvis försämrade njurfunktionen leder till förhöjda plasmahalter av läkemedel som elimineras via njurarna.
Hos barn är farmakokinetiken i regel ännu mer komplex och svårförutsebar jämfört med äldre. Här handlar det nämligen inte alltid om successiva förändringar av farmakokinetiken åt samma håll ? i stället går det ofta ?upp och ner?.
För digoxin är exempelvis den gängse doseringen låg per kilo kroppsvikt hos nyfödda. För småbarn är den rekommenderade dosen istället högre än hos vuxna per kilo kroppsvikt, för att sedan minska.
Andra kända exempel i detta sammanhang är vissa antiepileptika och astmamedlet teofyllin.
? Där är den rekommenderade doseringen i tvåårsåldern högre än vad den skulle varit om man extrapolerat efter kroppsvikt från vuxendosen. Metabolismen är i de här fallen helt enkelt livligare hos barn än hos vuxna, säger Anders Rane.
Olika metaboliseringsvägar
Hos mycket små barn är såväl levern som njurarna mindre utvecklade i jämförelse med andra åldersgrupper, vilket generellt sett leder till förlängda halveringstider och ackumulering av läkemedel.
De enzymatiska mekanismerna för eliminering av läkemedel börjar fungera vid olika tidpunkter i barnets utveckling; sulfatkonjugering kan till exempel klaras av på ett tidigt stadium medan oxidering sker långsamt hos nyfödda.
Ett av de mer välstuderade läkemedlen i metaboliska termer är paracetamol, där metaboliseringsmönstret är helt annorlunda hos barn jämfört med vuxna. Hos nyfödda elimineras paracetamol genom sulfatkonjugering, medan glukoronidering är den dominerande metaboliseringsvägen hos vuxna.
? Metaboliseringen går dock ungefär lika fort i båda fallen, vilket gör att den rekommenderade doseringen för nyfödda stämmer ganska väl överens med efter kroppsvikt omräknade vuxendoser, säger Anders Rane.
Absorptionen sparsamt studerad
Mycket återstår att studera vad gäller barns biofarmaci. Ett ganska okänt fält är hur läkemedel tas upp i den gastrointestinala kanalen vid olika stadier i barnets utveckling.
? Läkemedelsabsorptionen hos barn är tyvärr väldigt sparsamt studerad, säger Anders Rane.