En allmänläkare som förutom traditionell behandling även gav sina patienter homeopatiska medel, rapporterar Sveriges Radio Ekot. HSAN beslutade att läkaren skulle få en prövotid i upp till tre år, men nu har högsta förvaltningsdomstolen friat läkaren. Domstolen anser att läkaren inte utsatte patienterna för någon fara eftersom de även fick traditionella läkemedel och därmed slipper han prövotiden.
Domen, som är vägledande för hur andra fall bedöms, kan nu öppna upp för hur sjukvården ska förhålla sig till homeopati och annan alternativmedicin.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Om regn och homeopati
Homeopati och dess utövare betraktas i allmänhet med roat åtlöje av de flesta bildade människor. Verksamheten ses ofta som rent trams eller kvacksalveri. Detta synsätt kan emellertid vara djupt orättvist. Homeopati är en aktivitet som kräver gedigen utbildning och man har framhållit att denna medicinska behandlingsstrategi stöds av vetenskaplig forskning. Begreppet ?vetenskaplig homeopati?, som i mångas ögon framstår som ett oxymoron eller en katakres, har myntats. Ekonomiskt omsätter homeopatin mycket stora penningbelopp, i storleksordningen uppemot 20 miljarder kr årligen på den internationella marknaden! Därför skall man nog se på homeopati mera seriöst, och betrakta verksamheten med samma respektfulla tilltro som man bör göra beträffande exempelvis regndans. Den sistnämnda aktiviteten uppvisar en del principiella likheter med homeopati. Regndans har i olika former använts av ett stort antal olika kulturer och naturfolk i tusentals år i avsikt att framkalla åstundad nederbörd. Det historiskt vittomfattande bruket talar starkt för att dansen har önskad effekt och det visar det sig ju också att det undantagslöst faller regn efter en väl utförd ceremoni. Här behövs det faktiskt inga omständiga vetenskapliga försök. Det bör räcka utmärkt väl med beprövad erfarenhet, i likhet med sådan som exempelvis homeopater, öronljusterapeuter, irisdiagnostiker, zon- och kristallterapeuter och utövare av många liknande discipliner brukar åberopa till stöd för sina verksamheter. Låt vara att i dansens fall regnet inte sällan inträffar med varierande och ibland besvärande fördröjning efter procedurens exekverande. Ett rimligt antagande är emellertid att detta sannolikt återspeglar hur väl, engagerat och noggrant dansen genomförts.
På liknande sätt förhåller det sig med homeopati. Det har visat sig i ett flertal undersökningar att väldigt många patienter tillfrisknat efter behandling med utspädd och korrekt skakad (?potenserad?) homeopatisk tinktur, vilken noga utvalts för den aktuella ohälsan och patientens tillstånd i övrigt. Liksom vad gäller regndans, kan man även här i många fall observera skiftande grad av fördröjning av den önskade effekten. I analogi med regndansritualen är en sådan fördröjning sannolikt en följd av hur adekvat potenseringen har skett och med vilken ackuratess det medicinskt potenta vattnet valts ut. Det är därför av största vikt att utspädningar och skakningar görs på ett noga kontrollerat sätt. För att vattnet på bästa sätt skall komma ihåg substansen som från början fanns i tinkturen bör proceduren nog om möjligt ske i enlighet med den ursprungliga metodiken från början av 1800-talet. Denna teknik innebär bland annat att man manuellt rystar om vattnet och därvidlag använder sig av en läderhandske. Efter ett antal stringent genomförda spädningar och skakningar erhåller man sålunda det vatten som utgör en för försäljning värdefull och pålitlig produkt.
Homeopatin, som har sitt ursprung redan under antiken, har till sina belackares förtret till yttermera visso stöd i en naturlag, vars universella giltighet uppmärksammades under 1800-talets första decennium av den geniale tyske läkaren Samuel Haneman (1755-1843). Denna lag, ?simila similibus curentur? (ung. ?lika botar lika?), kan i betydelse mäta sig med andra välkända lagar såsom gravitationslagen, termodynamikens första huvudsats (lagen om energins oförstörbarhet) eller Avogadros lag. Den utgör således ett mycket starkt och övertygande stöd för homeopatin. Det visade sig också tidigt att homeopatiska preparat glädjande nog var fullständigt fria från biverkningar. Däremot är det övervägande flertalet av de droger som emanerar från den så kallade evidensbaserade skolan behäftade med mer eller mindre allvarliga sådana och botar enligt kunniga homeopater inte människor från sjukdomar, även om symptomen förvisso i en del fall kan fås att försvinna.
Nobelpriset var ännu inte instiftat då Haneman levde, och reglerna tillå
tillåter tyvärr inte utdelandet av priset postumt. Annars skulle Haneman tveklöst ha varit en både given och mycket stark kandidat till priset i medicinska vetenskaper, d.v.s det som vanligen benämns ?medicinpriset?.
Det framstår i ljuset av ovanstående som mycket ledsamt att homeopatin inom den västerländska sjukvården praktiskt taget helt har kommit att undanträngas av naturvetenskapligt framtagen evidensbaserad medicin. Låt oss därför tillsammans arbeta för att homeopatin får en stark och dominerande ställning i vår offentliga sjukvård. Låt oss åter förlita oss på den biverkningsfria medicinska behandlingsstrategi som introducerades av Haneman för 200 år sedan. Beprövad erfarenhet har vi ju i allra högsta grad här eftersom homeopatin fanns tillstädes under långt mer än ett sekel före introduktionen av den evidensbaserade medicinen, vilken dessutom på ett synnerligen stötande sätt stöds av den cyniskt profithungriga läkemedelsindustrin.