Dags att börja ta bemötandet på allvar

Ytterligare en studie visar nu att sjuka människor kan bli friskare bara av att få ett bra bemötande. Frågan är vad vi ska göra med kunskapen?

8 sep 2008, kl 17:21
0

I april i år kunde man ta del av en artikel i BMJ av Ted J Kaptchuk och hans forskargrupp vid Harvard Medical School. Artikeln ådrog sig stor uppmärksamhet, inte minst därför att forskarna på allvar studerat vilken betydelse mänskliga interaktioner har i kliniska sammanhang. Som antropolog blev jag inte förvånad över resultaten. Forskarna såg att hur patienter bemöts påverkar deras tillfrisknande. De studerade patienterna led av irritable bowel syndrome, IBS, och forskarna följde tre olika grupper av patienter.  I den första gruppen fanns patienter som väntade på att komma ifråga för behandling, i den andra behandlades de med låtsasakupunktur och hade minimal kontakt med läkare, i den tredje fick patienterna låtsasakupunktur och god tid för interaktion med en läkare. Resultaten visar hur personerna i alla tre situationerna upplevde förbättring. I den tredje gruppen var förbättringen signifikant.
Forskarnas slutsatser leder till en hel del intressanta funderingar. Behandling, vänlig uppmärksamhet och tid för samtal gav de flesta personerna symtomlindring.

I den andra situationen, där personerna fick påtaglig lindring, kan man undra över hur låtsasakupunktur kan tolkas av människor som inte vet hur akupunktur egentligen verkar. Denna urgamla kinesiska behandling används i sammanhang där mycket mer än att finna rätt plats för nålarna måste omge interventionen för att den ska fungera. Människor i västvärlden har mycket vaga begrepp om vad det är som sker vid denna form av behandling. Vad är det som verkar? Hur tänker människor kring behandlingens effektivitet? Studien ger inga svar på detta.

De patienter som förutom låtsasakupunkturen också fick mycket tid med sin läkare blev signifikant bättre. Det leder till den viktigaste frågan. Om man bevisar att mänsklig interaktion där läkaren tar sig tid, ägnar sig åt att lyssna till och tala med patienten, visar sig ge signifikanta effekter på IBS, hur ska man då gå vidare med denna kunskap? Vad innebär kunskapen ur etisk synvinkel?

Den indiske läkaren Deepak Chopra talar i sin bok kring läkarvetenskapens gränser om hur grundläggande det är med en läkares intresse för en patients personlighet, hans eller hennes omedvetna, attityder, tro, eller andra psykologiska frågor som man inte ännu kan förstå eller definiera. Han säger: »Det kan till och med vara så att de relevanta aspekterna på sinnet som påverkar hälsa och sjukdom inte ens är specifikt mänskliga.«

Som exempel redogör han för en studie där man gav giftig,
kolesterolrik kost till kaniner för att proppa igen kärlen, i syfte att
efterlikna den effekt samma diet hade på människor. Likartade resultat uppnåddes i alla grupper utom en, där kaninerna uppvisade 60 procents färre symtom. Man kunde inte se att något i kaninernas fysiologi kunde förklara detta. Vad gjorde just denna grupp kaniner mera okänsliga för den farliga kosten? Av en slump upptäckte man att just denna grupp kaniner blivit särbehandlad genom att den student som skötte dem hållit i var och en av dem och smekt dem kärleksfullt i några minuter innan han gav dem maten. Efter upprepade studier av samma slag drog man slutsatsen att just denna behandling gjorde att kaninerna fysiskt uthärdade den farliga kosten.
Kanin eller människa ? många frågor återstår att studera inom detta spännande fält. Vad vi redan vet genom en rad experiment och kliniska studier med människor är att krafter sätts igång vid förväntan att något positivt ska ske med det som man plågas av. Det som varje
läkare redan kan läsa ut av dessa studier än så länge är att värme, uppmärksamhet, empati och förtroende är ingredienser som gynnar hälsa och läkande hos alla levande varelser de möter.