Annons
Patienters följsamhet viktigare än rek-listor
Foto: iStockphoto

Patienters följsamhet viktigare än rek-listor

17 apr 2008, kl 12:09
3

Annons

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

Intresset för följsamhet i läkemedelsbehandling går i vågor. En stor
bölja kom runt sekelskiftet med ABLA:s rapporter. Dessa fokuserade på
samsyn mellan berörd sjukvårdspersonal (dit även apoteksanställda
hör).  ABLA:s påverkan på sjukvårdssystemet blev svag. Projektet litade
på professionellt engagemang och möjliga ekonomiska vinster för
landstinget fick för litet genomslag.

I slutet av 2007 kom en ny våg i form av två svenska avhandlingar om följsamhet. Bertil Hagström, läkare vid Sahlgrenska akademin, har följt området under 20 år och bl a studerat uthämtningen av receptbelagd medicin från apoteket. Hans utgångspunkt är att den ökande förskrivningen av läkemedel, riskmedicinering (sänkta interventionsgränser för blodtryck, diabetes, blodfetter) och multimedicinering, minskat följsamheten.  Hagström har en kärnfull illustration på omslaget till avhandlingen, i vilken apotekspersonalen frågar ?Vill ni ta hem medicinerna en stund – eller ska vi slänga dem direkt??  Hagström fann att vid vart fjärde apoteksbesök hämtades medicinen ut av någon annan än patienten och att en ökad uthämtning kunde åstadkommas med en telefonpåringning från apoteket.

Ann-Charlott Åkerblad vid Uppsala universitet har gjort en randomiserad interventionsstudie av antidepressiv behandling av patienter som lider av depression (DSM IV) och under en 2-årsuppföljning. Utbildningsinsatser för att öka följsamheten misslyckades, men patienter visades ha en snabbare återhämtning, färre återfall och därmed lägre sjukvårdskostnader. Sämre följsamhet noterades i lägre och högre åldrar. Liksom Hagström fann hon att multimedicinering sänkte följsamheten, liksom vissa personlighetsdrag. Den samlade slutsatsen var att patienter kräver individanpassade insatser för att följsamheten ska öka.

Trots att vi vet att i genomsnitt 50 % av patienterna är oföljsamma, gör Apoteket och landstingen, läs läkemedelskommittéerna, mycket lite åt problemet. I kortversionen av Stockholms läns landstings strategiplan för läkemedel 2008-2012 är följsamhet till ordination inte ens nämnt. Patienterna i Åkerblads studie kostade sjukvården 363.000 kronor under 2-årsperioden. Uppskattningen av antalet personer som lider av depression varierar med diagnoskriterierna, men under livet uppskattas 15 % av befolkningen att drabbas.

Problemet är att det saknas raka rör mellan insatser som främjar följsamhet och sjukvårdskostnader. Läkemedelskommittéerna väjer för problemet. De mäter istället följsamheten till rek-listor och premierar de duktiga. Ökad följsamhet till läkemedelsordinationer skulle ge mycket större besparingar i återbesök och nya förskrivningar än följsamhet till listorna ger. Dessutom skulle mängden kasserade läkemedel minska och därmed även miljön må bättre.

Anders Cronlund är vice vd på Apotekarsocieteten och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

3 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Tack Anders för en bra sammanfattning. Health Solutions jobbar i högsta grad med de här frågorna så jag vill deklarera att jag är partisk men det finns faktiskt en del gjort som ger positiva resultat gällande compliance/concordance och “retention” (hur länge patienten står kvar på preparatet i fråga).

    Mycket av det vi ser är initierat av läkemedelsindustrin som också gynnas av bättre följsamhet, produkter som används på rätt sätt får ett bättre rykte och det blir även en direkt effekt på ekonomin om patienterna i högre grad hämtar ut sina läkemedel som de skall.

    Bra exempel är “En hjälpande hand” gällande Zoloft, Livsstilsguiden gällande Acomplia (som vi gjort), KAPRIS gällande HIA patienter (som vi också gjort). I alla dessa fall ser man direkta effekter på följsamhet på en nivå som man bara kunde drömma om i ABLA projektet.

    Alla dessa projekt är dessutom samarbeten mellan vård, industri, privat sektor och patienten som aktiveras och fås till att ta ett ansvar för sin egen behandling.

    Detta problem kan inte lösas av en enskild part utan vi måste komma över vår ingroda misstro mot de andra parterna, annars kan vi som du skirver lika gärna slänga burkarna direkt på apoteket.

    /joakim.soderberg@healthsolutions.se

  2. Anders Cronlunds blogg tar upp ett viktigt problem som det har varit svårt att få gehör för i sjukvården. ABLA-projektet tog fram siffror som antydde att oföljsamhet kunde ge kostnader i samhället på kanske 10-15 miljarder kr per år. Detta var också skälet till att vi fick finansiering för projektet. Under ABLA-projektet gjordes mycket stora ansträngningar att intressera läkemedelskommittéerna för frågan, men framgången kunde ha varit större.

    Det finns ytterligare en avhandling 2007 från Uppsala universitet om följsamhet, skriven av Kristin Krigsman. Det är den första avhandlingen som visar hur uttagsföljsamheten i Sverige egentligen är. Innan denna avhandling var det lätt att säga att “det gäller inte mina patienter”. Följsamheten varierar kraftigt fråm omkring 80% för p-piller till omkring 30% för astma och 20% för medel mot demens. Följsamhet innebär också överanvändning av läkemedel och Kristin visade att frikort ökar oföljsamheten. Kostnaden för överutköp bland patienter med frikort beräknades till över 140 miljoner kr per år.

    Följsamhet är egentligen en kvalitetsfråga som måste ut i driften genom kommittéernas försorg. De tre avhandlingarna ger läkemedelskommittéerna god evidens på vilka de kan bygga sina aktiviteter för bättre följsamhet. Verktyget är att skapa samsyn mellan patient och vårdgivare kring sjukdomen och dess behandlig.
    J. Lars G. Nilsson
    Stiftelsen NEPI
    F.d. ordförande i ABLA-projektet

  3. Jag kan inte kommentera några studier utan bara understryka att det här är vad jag och mina närmsta kollegor ser som ett av de största problemen när vi träffar patienter på akutmottagningar och vårdcentraler.
    Förskrivaren har en massa listor och riktlinjer att basera förskrviningen på, vi blir de som ser att för just den här patienten passar inte det. Jag kan ibland känna det som att man som läkare ofta arbetar med medicinlistan, och sen talar om för patienten. Istället för att tala med patienten, och sen ändra i medicinlistan. De patienterna vågar inte ta sina värktabletter alternativt slutar inte ta sina blodtryckstabletter som läkaren “satt ut”.
    Hoppas innerligt att vi får ett nytt intresse för området, för annars kan vi som sagt ha hur “fina” förskrivningar som helst, utan effekt.

    Malin Östbring Carlsson
    leg apotekare
    Apoteket vid Vrinnevisjukhuset

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng