Jag har precis kommit hem efter en mycket intensiv vecka på ISPOR-kongress i Berlin. ISPOR står för International Society for Pharmacoeconomics and Outcomes Research. Kongressens huvudtema handlade om de utmaningar som beslutsfattare inom den europeiska hälso- och sjukvården står inför idag. Förutom den pågående krisen i Europa så var det stor uppmärksamhet på prissättning av nya läkemedel. Brittiska NICE och svenska TLV förs ofta fram som föregångare för hur man kan prissätta utifrån värdet av nya läkemedel, samtidigt som trenden är att allt fler länder använder referenspriser. Det senare är ju något som också föreslås för läkemedel äldre än fem år i Sofia Wallströms Läkemedels- och apoteksutredning.
En del av diskussionerna gällde Grekland. Där har man under året tvingats kraftigt reducera pensioner och löner inom offentlig sektor. Även läkemedelspriserna har pressats ner genom minskad ersättning till apotek och tillverkare. Andelen läkemedel inom förmånen i landet har minskat och patientens del av läkemedelsnotan ökat, vilket inger en viss oro för att nödvändiga läkemedel kommer väljas bort av ekonomiska skäl. Till viss del verkar problemet kunna vägas upp genom ökad användning av generika, men med tanke på de redan avsevärda skulderna till utländska läkemedelsbolag och parallellimport av billiga läkemedel från Grekland till andra europeiska länder ökar risken för att grekerna ska bli utan viktiga läkemedel. Tyvärr kom det aldrig fram under kongressen om man i den här akuta krissituationen följer upp effekten på folkhälsan, och då särskilt i utsatta grupper.
Ett europeiskt land som ofta verkar ses som de som kommer få betala för krisen, nämligen Tyskland, använder sig av referensländer vid prissättning av läkemedel. Ett av referensländerna är Grekland, och jag behöver väl knappt nämna att detta inte uppskattades fullt ut av alla på kongressen. Under flera sessioner diskuterades vem som ska betala för att nya innovativa läkemedel utvecklas, om inte ens Tyskland gör det.
På kongressen presenterades också EUprimecare, ett EU-projekt där man studerat vårdkvalitet och kostnader för primärvård i sju EU-länder. Trots att en mängd olika studiemetoder har prövats så visar resultaten att det varken går att jämföra kostnader eller kvalitet mellan vårdsystemen på grund av otillräckliga data. Det verkar dock som att eventuella mål om lika rätt till hälsa i EU-länderna ligger på is under den pågående krisen, men mer är väl inte att vänta när vi inte ens lyckas erbjuda vård på lika villkor inom Sverige.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Hej Hanna ? hur har det gått för NICE? Från att ha varit en “storspelare” på området spåddes de en tynande framtid i spåren av den brittiska finanskrisen för ett par år sedan och det var tal om att ta ifrån dem en rad uppgifter, bl.a. den att försöka implementera sina evidensutredningar genom kliniska rekommendationer. Uppfattas de fortfarande som en förebild, eller är det historiska glansdagar som förs fram?
Det pratades mycket om NICE också, och fortfarande som förebild. Möjligen lite avvaktande på grund av en del osäkerhet inför deras nya modell, som börjar gälla från 2014, för prissättning av läkemedel utifrån “värde”. Ska bli intressant att se vad som händer där, det lät exempelvis som att de ska ta mer hänsyn till samhällsnytta än man gör i dagsläget.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här