Annons

Ja till detaljhandel, men…

15 aug 2008, kl 11:26
0

Annons

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

Under sommaren inflöt remissinstansernas syn på
apoteksmarknadsutredningens förslag till detaljhandel med vissa receptfria
läkemedel. 94 remissinstanser svarade. Jag har läst 60.

Nästan alla instanser
bejakar förslaget och ser möjligheter till ökad egenvård. Farmaciförbundet,
liksom Sveriges pensionärers riksförbund (SPRF), motsätter sig förslaget i sin
helhet. Farmaciförbundet anser att förslaget borde ha föregåtts av en
konsekvensanalys ur folkhälsosynpunkt. Det framstår som apart i skenet av att
Folkhälsoinstitutet självt inte svarat på remissen. PRO, RFMH och några
landsting, som motsatt sig avmonopoliseringen, stödjer nu förslagen i det
aktuella delbetänkandet.

Den vanligaste invändningen mot förslaget gäller
vem som ska få sälja. Inte oväntat är SKL med flera kommuner och landsting för
att de senare ska få sälja. Den främsta motiveringen är att konkurrensen mellan
privat och offentlig vård annars snedvrids. Konkurrensverket anser däremot att
den kommersiella verksamhet som dessa ibland bedriver inte ger mersmak. Jag frågar
mig också om det lämpliga i att kommuner ska inspektera sin egen detaljhandel.
Socialstyrelsen anser dessutom att förskrivare inte ska få försälja
receptfritt, eftersom en intressekonflikt mellan vård och kommers lätt uppstår.
Apotekarsocieteten har i sitt svar gått på en liknande linje ? den klassiska ?
och menar att vare sig privata eller landstingskommunala sjukvårdsinrättningar
ska få sälja. Expeditionsapotek och kiosker kan täcka behovet.

Åldersgränsen för försäljning är nästa tvisteämne.
De svarande som har kommersiella intressen i frågan förordar ett borttagande,
under det att professionella organisationer instämmer i en gräns på 18 år. Ett
ibland framfört alternativ är att olika produkter skulle få olika åldersgräns.
Det låter medicinskt rimligt, men är praktiskt omöjligt. Medicinskt rimligt men
praktiskt möjligt är däremot, som Läkemedelsverket föreslår, att den som säljer
ASA också ska sälja paracetamol. De som vill ta bort åldersgränsen hävdar att
det är illegal konkurrens mot apoteken, som ju föreslås inte omfattas av
gränsen. Konkurrensvisan beaktar inte förhållandet att apoteken är en kostsammare
professionell miljö med närhet till kvalificerade bedömningar och råd.

En liknande tudelning av åsikter gäller frågan om
ansökan respektive tillstånd till Läkemedelsverket att starta försäljning.
Anmälan vore OK om det fanns en robust tillsyn, som snabbt kunde besöka
verksamheten. I avsaknad av en sådan bör man initialt ta det säkra för det
osäkra. Det gäller även frågan om exponering i butiken, som följer samma
tudelade syn.

Kontroll- och tillsynsfrågan tilldrar sig också
kommentarer. Fler instanser anser att Läkemedelsverket borde ha allt ansvar, d
v s även det lokala, som utredaren föreslagit ge kommunerna. Det är en utmärkt ordning,
men den faller så länge Läkemedelsverket självt inte anser sig kunna bygga upp
en lokal verksamhet inom rimlig tid. Det är viktigt att de lokala inspektörerna
håller måttet. De bör vara farmacevter och ha samma ställning som hälso- och
miljöinspektörer. Kedjor med stora försäljningsvolymer bör dessutom ha anställda
farmacevter för egenkontroll av verksamheten. Det torde motsvara det önskemål
om ?tillgång till? eller ?överinseende? av farmacevtisk kompetens, som yrkas i några
svar.

Flera remissvar behandlar vad Läkemedelsverket i
framtiden ska gå på när ?listan? över de aktuella receptfria läkemedlen skall
upprättas. En berättigad oro gäller ökad tillgång till utvärtes antibiotika.
Instanser med kommersiella intressen anser att i stort hela apotekets självval
bör ut. Några svar resonerar kring lämpligheten att referera till användningen
inom EU, som ett kriterium för att listas. Jag litar på att Läkemedelsverket
gör rimliga avvägningar i varje enskilt fall och ansluter mig till några svar
från rättsväsendet ? allt behöver inte skrivas i lag. I statistikfrågan anser
jag att det framkom ett bättre förslag än utredarens. Låt partihandeln leverera
in statistiken och låt handlarna slippa. Svajar rapporteringen kan inga
slutsatser dras.

Kring informationen råder stort instämmande i
utredarens förslag. Jag anser dock, i likhet med Apotekarsocieteten och
Apoteket, att personal som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen inte ska
försöka förklara bipacksedeln för kunderna. De förra ska säga ?var så god och
läs? och hänvisa kunder som har svårigheter till apotek. Personal i
sportaffärer, hos optiker och liknande kommer annars att frestas att ge
behandlingsråd.

Många remissinstanser har sina käpphästar. För den
juridiskt mindre bevandrade är det spännande att läsa domstolsväsendets svar.
De ser inkonsekvenser och brister i texten ? detaljhandel ges t ex flera
definitioner. De påpekar dessutom att olika lagar om nikotinläkemedel, vissa
växtbaserade läkemedel m fl bör sammanföras med den aktuella lagen till en.
Javisst, då ser man ju inkonsekvenser, som att åldersgräns krävs på apotek för
rökavvänjningsmedel, och att t.ex. VUM får exponeras fritt i snabbköpet till
skillnad från övriga läkemedel.

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng