Annons

Försiktighetsprincipen har blivit ett missbrukat ord

7 maj 2020, kl 12:00
5

Annons
Helene Wallskär
Medicinjournalist och redaktör, Läkemedelsvärlden.

Om bloggen

Här bloggar vi på redaktionen om saker och ting som rör sig i våra huvuden och i vår omvärld.

Jag brukar gilla ordet ”försiktighetsprincipen”. I alla fall på det sätt som det ofta används i läkemedelssammanhang. Ordet kan vara ett enkelt och praktiskt sätt att säga att man inte ska nöja sig med halvbra evidens, utan införa en behandling först när man är tämligen säker på att den gör mer nytta än skada.

Därför är jag lite ledsen att försiktighetsprincipen nu under coronakrisen blivit ett missbrukat och slitet ord. Det används framför allt som någon sorts argument för hårda, begränsande åtgärder som skolstängningar, karantän och utegångsförbud. Åtgärder som ingen vet hur de påverkar  virusspridningen i längden, men som förespråkarna ser som kraftfulla och vill införa för säkerhets skull.

Långt ifrån business as usual

Runt om i Europa släpper nu länder bävande på utegångsförbud och andra covid-19-restriktioner som stängt ned deras samhällen den senaste tiden. I Sverige strävar vi i stället enträget på med det som fått namnet ”den svenska strategin” för att hålla coronaspridningen i schack. En del verkar tro att det betyder business as usual, men den svenska vardagen i maj 2020 visar något annat.

Jag skriver detta vid mitt något frukostsmuliga köksbord och vet att många liksom jag fortsätter att jobba hemifrån om de kan. När jag behöver träffa kollegor IRL blir det cykel till jobbet i stället för tunnelbanan där resandet minskat rejält. Vilket förhoppningsvis gör att de som behöver åka med den kan hålla avstånd till varandra.

Jag glömmer tyvärr lite oftare än i början att tvätta händerna. Kanske gäller det fler än jag, men handtvättandet och -spritandet ligger med all säkerhet i dag ändå på en betydligt högre nivå än före coronapandemin. Och fler och fler verkar förstå vad strecken på golvet vid butikskassorna är till för. Många av oss fortsätter också att sköta inköpen åt 70-plussarna, varav en stor andel tappert kämpar på med att följa rekommendationerna om att minska sina sociala kontakter.

Studenterna har sorgset konstaterat att de måste fira annorlunda än andra årgångar. Vi pimpar balkongerna och laddar för hemmasemester. Och inne i stan ser jag att det fortfarande är betydligt lugnare på gatorna än det brukar vara vackra vårdagar, även om uteserveringarna visat sig vara en svag punkt i mångas smittskyddsmedvetande.

Sammanfattningsvis har många helt utan tvång tagit det ansvar som vi fått, och förändrat vardagen i stort och smått för att göra det svårare för viruset att smitta vidare. Jag brukar tänka att vi försatt oss själva i en sorts mildare form av karantän.

Det är inte kul, men för de flesta uthärdligt. I alla fall större delen av tiden. Och det går nog att fortsätta med det här ett bra tag till om det behövs.

Tröttsamma ryggmärgsreaktioner

Framtiden kommer att utvisa om den svenska coronastrategin totalt sett är bättre eller sämre än de tuffare restriktionerna i andra länder. Frågan är minst sagt omdebatterad och återkommer gång på gång i olika skepnader även om det kanske märks en viss avmattning nu (till och med president Trump tyckte ju nyligen under ett halvt dygn att den svenska coronamodellen hade sina poänger.)

Det är självklart både intressant och viktigt att jämföra åtgärderna och utvecklingen i olika länder. Men jag tycker ändå att ryggmärgsreaktionerna på temat ”Sverige borde göra som de andra” ibland känns lite tröttsamt förutsägbara. Och inte minst då alltså när de sägs vila på den heliga försiktighetsprincipen.

Det verkar som att många har fått för sig att det alltid är försiktigare att göra mer än att göra mindre. Att det inte är så viktigt om det man gör hjälper eller inte, huvudsaken är att man gör något. De verkar aldrig tänka tanken att åtgärderna skulle kunna göra skada i stället för nytta. Eller att det inte alltid är värt att ta till åtgärder som har en massiv påverkan på samhället och våra liv om den eventuella effekten är ytterst liten.

Munskyddstvång och försiktighetsprincipen

Nu senast är det munskydden som är på tapeten. För i de länder som nu släpper ut sina instängda medborgare finns en berättigad oro för att smittspridningen ska ta ny fart. Och ett flertal av dem inför därför munskyddstvång i kollektivtrafiken och i andra miljöer ute i samhället.

Genast kommer kraven på att Sverige ska göra likadant. Varför tvingar inte Folkhälsomyndigheten oss alla att bära munskydd när flera andra länder gör det?

Och i alla fall i Stockholm syns nu också ännu enstaka men ändå allt fler som har olika typer av masker på sig utomhus – allt ifrån färgglada hemsydda varianter och vanliga munskydd som tandläkaren brukar ha, till mer avancerade masker.

Eftersom vi i Sverige inte är vana att gå omkring med munskydd eller se dem på andra så sänder de många olika signaler. Personligen blir jag lite obehagligt berörd när någon med munskydd närmar sig och många tankar fladdrar förbi. Är han sjuk? Borde jag gå åt andra hållet? Hur ofta byter han det där?

Samtidigt fortsätter munskyddsförespråkare att tala om försiktighetsprincipen och förorda ett svenskt munskyddstvång.

Frågan har även dykt upp flera gånger vid den numer traditionella dagliga myndighetsgemensamma presskonferensen om covid-19. Och vi journalister ska så klart ställa kritiska frågor. Det är vårt jobb. (Även om det blev lite komiskt när frågeställaren häromdagen drog ned sitt munskydd under hakan för att kunna ställa frågan in i mikrofonen.)

Frågorna har också gett oss tydliga svar av statsepidemiologen och andra experter från Folkhälsomyndigheten. Svaren vilar på bästa befintliga kunskap och Världshälsoorganisationens, WHO:s, rekommendationer. De säger att det inte skyddar någon mot coronasmitta att ha på sig munskydd ute i samhället. Tvärtom kan de i sämsta fall bli portabla virushärdar som det gäller att hantera med stor försiktighet när man tar av sig dem.

Däremot kan det ge omgivningen ett visst skydd om en covid-19-sjuk person använder munskydd.

Men i stället för att sätta munskydd på hela befolkningen håller Folkhälsomyndigheten fast vid det tydliga budskapet att den som har minsta symtom eller är sjuk ska stanna hemma. Det är mycket mer effektivt ur smittskyddssynpunkt. Och dessutom riskerar munskyddsföreskrifter att göra stanna-hemma-regeln otydligare.

Myndigheten ser också en fara att den som har munskydd på sig felaktigt kan känna sig säkrare än den är. Kanske glömmer personen då att hålla avstånd till andra och inte tränga ihop sig på uteserveringarna och i kollektivtrafiken?

Att munskydd skulle kunna få just den farliga effekten är det förstås inte heller någon som verkligen vet. Men risken anses inte värd att ta, särskilt eftersom åtgärden inte ens har någon bevisad nytta.

Här är det verkligen på sin plats att tala om försiktighetsprincipen! Men vad jag har hört har ingen ännu använt ordet i detta sammanhang.

5 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Det är en anmärkningsvärd stor diskussion om skydd som man kan ha framför ansiktet, om de skyddar andra eller om de skyddar en själv eller både och.
    Munskydd skyddar inte, det säger nästan alla myndigheter i Sverige.
    Andningsskydd, de skyddar en själv, det är ju fullständigt givet, varför används de annars av vårdpersonal på sjukhus?
    Jag kan förstå att det här kan innebära problem, men är det då inte bättre att säga som det är, istället för att mer eller mindre idiotförklara medborgarna i landet. Några säger att andningsskydd inte ska köpas eftersom de behövs av vårdpersonal. Jo, jovisst, men Sveriges vårdinstanser köper väl ändå inte andningsskydd styckvis i yrkesbutikerna? Alla byggjobbare, målare, svetsare, renoveringsarbetare m.fl använder dessa skydd dagligen, eftersom de skyddar för små partiklar som är farliga för lungorna. (FFP3)

    • Hej, det är nog så att munskydd/andningsskydd används av lite olika orsaker i olika yrken, tänker jag. I byggbranschen absolut för att skydda de egna andningsvägarna från partklar etc. I många vård- och omsorgsyrken ibland mest för att skydda vårdtagarna från smitta från vårdaren och ibland mest för att skydda vårdaren. Inget enkelt område att sätta sig in i faktiskt, och uppenbarligen svårt att kommunicera om när det gäller corona och smittskydd. Och så tillkommer ny kunskap hela tiden vilket ju är jättebra men även skapar förvirring.

  2. Ja, somliga vänder nästan ut och in på sig själva för att försvara Sveriges sk. “strategi”. Nu har i alla fall “lag Tegnell” motvilligt medgivit att det kanske är bra med skydd – i vården! Visir och munskydd rekommenderas nu vid all vård och omsorg vid misstänkt och bekräftad covid-19. Den försiktighetsprincipen satt långt inne.

    -Kunskapsläget är inte väsentligt förändrat, men utifrån att det varierar så mycket i landet är det bra att man gör likadant., säger Tegnell under dagens pk.

    Nähä, nä. Då var det ju otur att den här artikeln publicerades nyligen:
    https://science.sciencemag.org/content/early/2020/06/08/science.abc6197.full?utm_source=Nature%20Briefing&utm_campaign=82c4c90298-briefing-dy-20200528&utm_medium=email&utm_term=0_c9dfd39373-82c4c90298-43297137
    Aerosolspridningen har uppenbarligen underskattats, och bidrar troligen till att smittspridning är möjlig även utomhus.

    • Hej och tack för din kommentar kring mina bloggtankar! Själv ser jag det som en styrka att kunna vara flexibel och anpassa åtgärderna vartefter, inte som att det finns ett absolut rätt eller fel eller att det var fel från början för att man ändrar sig när man får veta mer. Men vi ser alla världen på olika sätt, och tur är väl det!

  3. Det intressanta med Helenes artikel är framförallt bruket av försiktighetsprincipen. Om jag privat säger att jag ska var försiktig när jag tex går över gatan är det något som de flesta kan förstå och ta till sig. Om jag istället skulle använda ordet försiktighetsprincipen skulle antagligen flera undrar om det är en vedertagen vetenskaplig metod för att gå över gatan. Därför tycker jag det blir fel att använda försiktighetsprincipen som referens i coviddebatten för det skapar en endimensionell debatt av ett komplicerat förlopp. Detta inte skrivet för att försvara eller klanka ner på någon sida i debatten. Bättre att i debatten säga att jag tycker vi skulle vara mer försiktiga och tex att användning av munskydd i större omfattning vore en bra åtgärd.

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här