Annons
DUR-debatt i mollton
Tamoxifen i tio år kan ge bättre effekt men ökar risken för livmoderhalscancer. iStockphoto.

DUR-debatt i mollton

9 mar 2009, kl 12:32
2

Annons

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

Torsdagen den 5 mars arrangerade Sektionen för läkemedelsinformation
inom Apotekarsocieteten en debatt om det så kallade DUR-systemet (Drug
Utilization Review), som eventuellt skall införas på svenska apotek.
Ett utmärkt initiativ som samlade farmacevter och förskrivare.

Den gällande svenska översättningen av DUR är EES, elektroniskt expeditionsstöd. I och med att elektroniska recept blivit alltmer vanliga, över 80 procent i riket, och samlas i en receptdatabas har möjligheten öppnats att innan apoteket expedierar ett recept få varningar via EES om dubbelförskrivning, överskridna maxdoser, interaktioner och avvikelser från Socialstyrelsens rekommendationer om äldres medicinering.

Debattörerna sköt först in sin kritik på hur projektet kommit till och drivits. Det var från början Apotekets idé, kanske som en tänkt konkurrensfördel inför omregleringen eller i likhet med Läkemedelsregistret ett sätt att nyttiggöra apotekens datafångst. Sak samma, regeringen har senare beslutat att alla apotek på marknaden skall kunna använda systemet. En kritik gällde valet av amerikanska Medcos system, som kanske inte är top standard. Men man måste acceptera att Apoteket är ett företag, som innan det fick regeringens uppdrag, även gjort affärsmässiga bedömningar. De som menade att Medco var skräp, stödde inte heller sina påståenden på några vetenskapliga bevis, så hett eftertraktade i andra delar av debatten.

Allt för många inlägg om processen andades av förbigångna egon, som ansåg att de borde varit involverade, vilket kanske också tillfört saken något. Ytterligare kritik gick ut på att fel skall rättas till i början, det vill säga vid förskrivningen och att pengarna borde gått till landstingen, till exempel planerna på en ordinationsdatabas. Det första ledet är detsamma som anförts mot läkemedelsgenomgångar. Det är principiellt rätt men fel i dagens situation. Det är givetvis bättre att se till att inte ramla i sjön, men trotsallt värt en del att få hjälp upp! Kritik kring bristande hjälpmedel hos förskrivarna bör riktas till dessas arbetsgivare, som trots stora investeringar åstadkommit så lite på området. Eller till politikerna. Under kritiken från läkarhåll märks ibland en motvilja mot att farmacevter får en större roll på läkemedelsområdet. Systemet är dock ett hjälpmedel för de tjänster som farmacevter redan idag utför. En följd av ett införande blir därför rimligen att de mindre skickliga av dessa presterar bättre och att patienterna läkemedelsterapi därmed förbättras.

Så till den lite tyngre kritiken. Det är, som framfördes, oacceptabelt att introducera ännu en interaktionsdatabas vid sidan av Sfinx. Hur pass det amerikanska systemets varningar är relevanta kan idag inte bedömas av utomstående, men ett krav är självklart att svaren har stöd i den europeiska SPC:n. I etapp 2, om systemet införs, måste sjukvården på ett enkelt sätt få tillgång till systemet ? så att förskrivarna oftare kan göra rätt i början av behandlingskedjan. För detta måste lagstiftningen kring receptdatabasen ändras, vilket dock inte medtagits i den nyligen antagna Apoteksdatalagen. Kritik kan riktas mot socialdepartementet kring detta ? om man har för avsikt att införa EES. Mest konstruktiv i sin kritik var Lars Lööf, ordförande i LOK, som hade invändningar, men också såg möjligheter med EES.

En oklarhet, som framkom, men inte debatterades gäller projektets status. Företrädare för Apoteket upprepade att deras uppdrag var att se om det är möjligt att införa ett DUR-system i Sverige. Den delen avslutades före jul och en rapport väntas i dagarna. Samtidigt stod det klart att systemet håller på att optimeras för en introduktion, trots att regeringen tydligen inte har fattat beslut om detta. Det är ett oacceptabelt förhållande därför man då kommer till en punkt när man lagt ner så mycket pengar i projektet att man av den anledningen inte vill backa. Så var fallet med införandet av trängselavgifter. Tjänstemän styr på bekostnad av demokratin. Ny fart lär debatten ta när det blir offentligt hur mycket projektet hitintills kostat och kan komma att kosta i slutändan. Särskilt om man inte ser någon förbättring i expeditionssäkerheten. Då om inte förr måste ansvariga statsråd träda fram och inte som i torsdags utebli.

Previous article 117 dagar kvar.
Nästa artikel En olöslig ekvation?

2 COMMENTS

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Drygt 1% av alla nytutskrivna recept i Sverige – mer än 300.000 recept varje år – har sådana fel och brister att farmacevterna på apoteken måste kontakta förskrivaren för korrigering före expedition. I mer än hälften av fallen – dvs. för mer än 150.000 recept om året – är det doseringen på recepten som måste korrigeras.
    Så har det tyvärr varit under en lång rad år – alldeles för länge – och detta har inte förändrats av datoriseringen – vare sig på apotek eller inom sjukvården (läkemedelsinteraktioner föranleder däremot bara ett par procent av kontakterna).
    Farmacevterna är skyldiga att bedöma om recepten är möjliga att expediera. Tyvärr upptäcks inte alla felaktigheter. Ett automatiskt expeditionsstöd som hjälper farmacevterna att upptäcka expeditionshinder måste välkomnas.
    Detta hindrar inte att det borde vara självklart att det bör finnas förskrivningsstöd som kan hjälpa förskrivarna att reducera andelen recept med fel och brister. Men det räcker inte med att förskrivningsstödet finns – det måste användas också. Tyvärr är den sorgliga erfarenheten att där förskrivingsstöd finns väljs om möjligt detta bort för – allt för spara sekunder.

  2. 1. Michael Camitz har rätt. Farmcevten är ansvarig då som nu. Tillverkaren kan i extremfall bli ansvarig, som i fallet med den rusande volvobilen i Paris för några år sedan.
    2. Apoteket behövde inte följa lagen om offentlig upphandling och troligen behöver inte Servicebolaget det heller. Det kan förståss inte uteslutas att det ändå blir en rättsprocess genom anmälan av IT-konkureneter.
    3. CE-märkning gäller varor som skall säljas inom gemenskapen. Expeditionsstödet drabbas av detta om det skall säljas vidare till andra företag på marknaden.
    4. Kostnaden tog jag upp i mitt förra inlägg.
    5. Först får man ta ställning i huvudfrågan. Behövs ett expeditionssystem eller ej? Anders Ekedahl har ovan visat att det behövs. De kunniga egon som tar denna ställning anser jag att de borde lägga förslag hur stödet bör utformas för att bli så bra som möjligt istället för att leta lik i garderober.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här