Äldre personer har ofta flera kroniska sjukdomar och behandlas därför med ett stort antal preparat, så kallad polyfarmaci.
Det kan öka risken för biverkningar, läkemedelsinteraktioner och svårigheter att följa behandlingen. Att regelbundet ompröva läkemedelsbehandlingen och avsluta behandlingar där nyttan inte överväger riskerna bör därför vara en viktig del av äldrevården.
Mot den bakgrunden är det angeläget att veta om äldre personer utan hjärtsjukdom som tar statiner verkligen har någon nytta av dessa läkemedel. Statinrena tillhör de vanligast förekommande läkemedelsgrupperna hos äldre.
En ny randomiserad studie i New England Journal of Medicine, STREAM, ger nu visst stöd för att äldre utan hjärtsjukdom bör kunna sluta med läkemedlen. Studien presenterades vid den amerikanska hjärtkongressen AHA häromdagen och publicerades samtidigt i New England Journal of Medicine.
I STREAM undersökte forskare vad som hände när äldre personer avslutade statinbehandling som de fått i förebyggande syfte.
Den omfattade 1 880 personer som var minst 70 år gamla och hade minst två kroniska sjukdomar, men ingen känd hjärt-kärlsjukdom. Medelåldern var 77,5 år. Deltagarna lottades till att antingen avsluta eller fortsätta med statiner. Forskarna undersökte sedan risken för hjärtinfarkt, ischemisk stroke eller död oavsett orsak.
Studiens huvudsyfte var att undersöka om statinutsättning inte var väsentligt sämre än fortsatt behandling under två år, så kallad non-inferiority eller ”icke-underlägsenhet”. Det primära effektmåttet var den genomsnittliga tid som deltagarna levde utan att drabbas av någon av de studerade händelserna.
Skillnaden mellan grupperna uppgick till två veckor till fördel för fortsatt behandling. Detta låg dock inom den på förhand fastställda marginalen på 5,2 veckor som forskarna accepterade för att bedöma utsättningen som icke-underlägsen.
Därmed uppfyllde statinutsättning alltså studiens statistiska kriterium för icke-underlägsenhet.
Samtidigt inträffade i absoluta tal fler hjärtinfarkter, strokefall och dödsfall bland dem som slutade med statiner.
Under en medianuppföljning på omkring två år drabbades 12,7 procent av deltagarna i utsättningsgruppen av någon av dessa händelser, jämfört med 9,2 procent bland dem som fortsatte behandlingen. Skillnaden motsvarar 3,5 procentenheter.
Kritik mot slutsatserna
Resultaten har väckt kritik från bland annat Ulrich Laufs, professor i kardiologi vid universitetssjukhuset i Leipzig.
I en kommentar på det tyska kardiologisällskapets webbplats ifrågasätter han studiens statistiska upplägg. Framför allt vänder han sig mot den relativt stora försämring som forskarna accepterade för att kunna visa icke-underlägsenhet.
Det sammansatta utfallsmåttet var 38 procent högre bland dem som slutade med statiner, trots att studien formellt uppfyllde sitt primära mål.
Han menar också att uppföljningstiden var för kort för att tillräckligt väl fånga de långsiktiga riskerna med att avsluta statinbehandlingen.
Ulrich Laufs menar därför att studien inte visar att det är säkert för äldre patienter med flera samtidiga sjukdomar att sluta med statiner.
Inte grund för rekommendation
Även Rita Redberg, professor i kardiologi vid University of California, San Francisco, och en av studiens medförfattare, framhåller att den ökade förekomsten av hjärt-kärlhändelser är viktig.
I en kommentar publicerad av American Heart Association konstaterar hon att resultaten inte ger stöd för någon generell rekommendation om att äldre patienter ska avsluta sin statinbehandling.
Samtidigt anser Redberg att det för många äldre utan tidigare hjärt-kärlhändelser kan vara säkert att sluta. Hon betonar att beslutet bör fattas individuellt av patient och läkare tillsammans.
Studien visade heller inga tydliga fördelar med utsättning när det gällde exempelvis livskvalitet, muskelsmärta eller fallolyckor.
Resultaten gäller enbart patienter som behandlas med statiner för primärprevention.
De kan alltså inte överföras till patienter som redan haft exempelvis hjärtinfarkt eller stroke, där nyttan av statinbehandling är väl dokumenterad.
