Elisabet Jerlhag, professor i farmakologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, var en av de första som undersökte kopplingen till beroende. Redan 2012 kunde hennes forskargrupp visa att GLP-1-systemet påverkar alkoholbeteende hos möss och råttor.
Sedan dess har kunskapen vuxit, och de senaste två åren har forskningen tagit fart över hela världen. Nu studeras inte bara semaglutid utan också tirzepatid, som påverkar både GLP-1 och GIP.
– Vi har sett tydliga effekter av tirzepatid i våra djurförsök. Det är delvis samma GLP-1-komponent, men tirzepatid påverkar också GIP, och det är det som blir spännande framöver, säger Elisabet Jerlhag.
Alkoholens belönande effekt
En central fråga är vad som egentligen händer när ett GLP-1-läkemedel påverkar alkoholintaget. Är det aptiten som förändras? Eller handlar det om själva beroendet?
Forskningen pekar mot att GLP-1-systemet påverkar hjärnans belöningssystem. I djurförsök har Elisabet Jerlhags forskargrupp bland annat sett att alkoholens belönande effekt minskar hos möss och råttor under behandling med semaglutid.
Normalt ger alkohol en positiv förstärkning. Den kan bland annat öka frisättningen av dopamin i hjärnans belöningssystem, vilket bidrar till att beteendet upprepas. När den effekten dämpas kan alkoholen bli mindre belönande.
– Däremot tror jag att man måste särskilja övervikt från drickande. Det är inte helt samma mekanismer som styr. När man äter kan det av olika anledningar ge en belöning, man mår bättre och stressen minskar. Alkohol kan också ge en belöning, men det är inte riktigt samma sak, säger Elisabet Jerlhag.
Joar Guterstam, docent vid Karolinska Institutet och överläkare vid Beroendecentrum, beskriver samma mekanism som en viktig ledtråd.
– Bland annat har man visat att de positiva förstärkande effekterna av alkohol minskar när man tillför GLP-1-läkemedel. Då får man inte samma dopaminfrisättning, säger Joar Guterstam.
Det betyder att läkemedlet inte bara kan minska lusten att dricka, utan också påverka själva upplevelsen av alkoholen.
Samma forskningsspår prövas nu vid andra beroenden. I djurförsök har GLP-1-läkemedel bland annat studerats vid nikotin-, opioid-, kokain- och centralstimulantiaberoende.
Men steget från djurförsök till behandling är långt. För andra beroenden saknas fortfarande randomiserade kliniska studier på människor.
– Många personer som söker vård för beroende använder flera olika substanser. I dag är läkemedelsbehandlingarna i stor utsträckning kopplade till en viss substans, säger Joar Guterstam.
Om ett läkemedel i framtiden skulle kunna påverka en mer generell mekanism bakom beroende skulle det kunna få betydelse för flera grupper. Dessutom skulle det kunna avdramatisera samtalen om alkohol och beroendeproblem i vården.
– De flesta husläkare skriver aldrig ut alkoholläkemedel. Men om man pratar om levnadsvanor i allmänhet och resonerar kring hur man kan förbättra både mat- och alkoholvanor är det inte samma stigma. Då kanske det blir lättare att ordinera de här GLP-1-läkemedlen, säger Joar Guterstam.
Vilka kan ha nytta av behandlingen?
Den danska studien på 108 personer med alkoholberoende och obesitas var ett viktigt steg. Men enligt Joar Guterstam är det just mängden nya studier som nu är intressant.
– Det startas nya studier hela tiden. Det går väldigt fort nu, säger Joar Guterstam.
Förutom den danska studien finns även några andra randomiserade studier av GLP-1-läkemedel. Resultaten är inte identiska och alla utfall har inte varit positiva, men tillsammans ger de forskarna fler ledtrådar om hur GLP-1-systemet kan påverka alkoholrelaterade beteenden.
En av frågorna är vilka patienter som egentligen kan ha nytta av behandlingen. Den danska studien omfattade personer med både alkoholberoende och obesitas. Det är därför fortfarande oklart hur resultaten ska överföras till personer med alkoholberoende som inte har övervikt.
En annan fråga gäller behandlingens längd. Om GLP-1-läkemedel i framtiden ska användas mot beroende måste forskarna veta hur länge effekten finns kvar och vad som händer när man slutar ta läkemedlet.
Joar Guterstam hänvisar till en svensk registerstudie där personer som behandlats med GLP-1-läkemedel hade minskad risk för alkoholrelaterade problem. Effekten fanns kvar en tid efter avslutad behandling men avtog senare.
– Det tyder på att den terapeutiska effekten inte nödvändigtvis finns kvar permanent när läkemedlet sätts ut. Hur länge en eventuell behandling skulle behöva pågå är därför fortfarande en öppen fråga, säger Joar Guterstam.
För beroendeforskningen innebär GLP-1-läkemedlen ändå något nytt. Alkoholberoende har länge haft betydligt färre läkemedelsalternativ än många andra sjukdomar.
Samtidigt vill Elisabet Jerlhag inte dra några slutsatser för snabbt.
– Det behövs större kliniska studier och mer kunskap om mekanismerna. Forskarna behöver också veta mer om dosering, biverkningar, behandlingstid och vilka patienter som har störst nytta, säger Elisabet Jerlhag Holm.
