Annons

Månads arkivering juni 2003

Fibrer inte bra för alla

Många IBS-patienter får svåra symtom av viss mat och ska vara försiktiga med till exempel fet mat, alkohol och kaffe. Vissa kan också behöva minska på mängden frukt och grönsaker. De har länge fått höra att intag av fibrer är bra. Men det stämmer inte för alla. För några är det positivt men för andra negativt. Vissa kan till och med uppleva att de blir sämre, eftersom gasbesvären ökar.


? För dem som är förstoppade är det nog positivt, men till en viss mängd. Doseringen är en gränsdragning, doserar man för mycket får man gasbesvär istället, säger Magnus Simrén, specialistläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.


Därför rekommenderar han att dostitrera intaget av fibrer. Genom att börja med låg dos som successivt ökas kan man få en positiv effekt på avföringen utan gasbesvär. Det är framför allt positiv effekt på avföringens konsistens och tarmtömning som har visats med fibertillskott.


? Eftersom konsistensen på avföringen blir bättre blir det lättare för dem att tömma tarmen och de kan gå oftare. Därför är det framför allt de som är förstoppade som ska ha fibrer, säger Magnus Simrén.


Däremot har fibrer inte visat någon positiv effekt på känslan av bubblighet och uppsvälld mage, och inte heller på magsmärta.



Individuell balansgång

En viktig orsak till patienternas obehag med gasbildning, bubblighet och uppsvälldhet är relaterad till intag av kolhydrater, som bland annat finns i fibrer. Vissa av kolhydraterna bryts inte ner i tunntarmen utan förs vidare till tjocktarmen. Där bryts det ner och stimulerar tarmarna men bildar också gas.


? Det blir en fermentering av de kolhydrater som går ner i tjocktarmen. Då bildas mycket gas som tänjer ut tjocktarmen. Men samtidigt ger det en bättre konsistens åt avföringen.


Magnus Simrén menar att det är en individuell balansgång mellan gasbildning och bättre konsistens. Det är också individuellt vilken typ av fibrer som fungerar bäst. Därför blir det också svårt med generella rekommendationer. Men han rekommenderar sina patienter att fibrerna ska komma från vanlig mat, inte från hälsokostbutiker eller apoteket.


? Det är naturligt att få in det via kosten, men alla kan inte få det. Då får man ta till fibertillskott, som till exempel kruskakli och vetekli.

Fibrer inte bra för alla

Många IBS-patienter får svåra symtom av viss mat och ska vara försiktiga med till exempel fet mat, alkohol och kaffe. Vissa kan också behöva minska på mängden frukt och grönsaker. De har länge fått höra att intag av fibrer är bra. Men det stämmer inte för alla. För några är det positivt men för andra negativt. Vissa kan till och med uppleva att de blir sämre, eftersom gasbesvären ökar.


? För dem som är förstoppade är det nog positivt, men till en viss mängd. Doseringen är en gränsdragning, doserar man för mycket får man gasbesvär istället, säger Magnus Simrén, specialistläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.


Därför rekommenderar han att dostitrera intaget av fibrer. Genom att börja med låg dos som successivt ökas kan man få en positiv effekt på avföringen utan gasbesvär. Det är framför allt positiv effekt på avföringens konsistens och tarmtömning som har visats med fibertillskott.


? Eftersom konsistensen på avföringen blir bättre blir det lättare för dem att tömma tarmen och de kan gå oftare. Därför är det framför allt de som är förstoppade som ska ha fibrer, säger Magnus Simrén.


Däremot har fibrer inte visat någon positiv effekt på känslan av bubblighet och uppsvälld mage, och inte heller på magsmärta.



Individuell balansgång

En viktig orsak till patienternas obehag med gasbildning, bubblighet och uppsvälldhet är relaterad till intag av kolhydrater, som bland annat finns i fibrer. Vissa av kolhydraterna bryts inte ner i tunntarmen utan förs vidare till tjocktarmen. Där bryts det ner och stimulerar tarmarna men bildar också gas.


? Det blir en fermentering av de kolhydrater som går ner i tjocktarmen. Då bildas mycket gas som tänjer ut tjocktarmen. Men samtidigt ger det en bättre konsistens åt avföringen.


Magnus Simrén menar att det är en individuell balansgång mellan gasbildning och bättre konsistens. Det är också individuellt vilken typ av fibrer som fungerar bäst. Därför blir det också svårt med generella rekommendationer. Men han rekommenderar sina patienter att fibrerna ska komma från vanlig mat, inte från hälsokostbutiker eller apoteket.


? Det är naturligt att få in det via kosten, men alla kan inte få det. Då får man ta till fibertillskott, som till exempel kruskakli och vetekli.

Pollen gör tarmen inflammerad

Trots att många patienter uppvisar negativa resultat på pricktest och blodprov har de ändå typiskt allergiska symtom och mår dåligt av vissa födoämnen. Jenny Magnusson disputerade i början av maj vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I sitt avhandlingsarbete har hon visat att vuxna personer med björkpollenallergi har signifikant höjning av antalet eosinofiler och IgE-positiva mastceller i tunntarmen. Med andra ord en allergisk inflammation i tunntarmen under björkpollensäsong. En majoritet av dessa uppvisade även subjektiva symtom av IBS-karaktär. Besvären var signifikant mindre uttalade då det inte var björkpollensäsong, även om antalet positiva celler var något förhöjda jämfört med hos friska kontrollpersoner.


? Vi gastroskoperade patienterna vid två olika tillfällen, vid slutet av björkpollensäsongen och ett halvår senare. När vi jämförde såg vi att patienterna under pollensäsongen hade en reaktion i tarmen som såg ut som en allergiliknande reaktion.


Denna reaktion sågs inte vid undersökningen ett halvår senare under senhösten. Gastroskopier utfördes även på friska kontrollpersoner. Jämfört med dem hade allergikerna, både under och efter pollensäsong, mer inflammation i tarmen än kontrollerna.


Det bekräftades av immunohistokemiska analyser av biopsier av tunntarmen. Jenny Magnusson menar att det talar för att pollenallergiker har en systemisk inflammation och att lymfocyter i nasal, bronkial och enterisk slemhinna kan tillhöra samma cirkulerande pool.



Förbindelse med tarmen

Hon har även visat att patienter överkänsliga mot vissa födoämnen också hade förhöjt antal IgE-positiva celler, MBP-positiva celler (som fungerar som eosinofil markör) samt T-celler, jämfört med friska kontrollpersoner. Det var ingen signifikant ökad skillnad i antalet positiva celler när patienterna provocerats med födoämnet de inte tålde jämfört med ickeprovocerat tillstånd.


Jenny Magnusson menar att björkpollenallergikers tunntarm liknande den hos patienter överkänsliga mot viss mat. Men tarmen var inte lika starkt inflammerad hos dem med björkpollenallergi.


? Det kan bero på att de inte blir lika provocerade som dem med födoämnesallergi. Det blir inte samma höga dos av pollen som av mat.


Björkpollen tros komma ner i tarmen på två sätt, dels genom att vi sväljer ner det, dels genom ett cirkulatoriskt system där de övre och nedre luftvägarna står i förbindelse genom slemhinnor med mage och tarmar. Trots det kan inte Jenny Magnusson exakt förklara vad som är orsaken till inflammationen i tarmen hos björkpollenallergiker.


? Det är en låggradig inflammation under björkpollensäsong, men det är ingen tarmsjukdom.



Enklare markör

Hon tror inte att man förknippar magtarmsymtom till sin björkpollenallergi, eftersom varken patient eller läkare sätter något samband mellan allergin och besvär i tarmen.


? Därför är det här spännande fynd, och att de reagerar som de gör. Därför bör man i vården fråga björkpollenallergiker om de har magtarmsymtom under säsong.


Hon menar att resultaten kan relateras till patienter med irritabel tarm. Hälften av hennes patienter (fem av nio) uppfyllde IBS-kriterierna (buksmärtor lättar efter tarmtömning, diarré och förstoppning om vartannat samt uppsvälld mage), utan att vara diagnosticerade med sjukdomen.


? Rent logiskt skulle det kunna vara så att en person som har IBS, och samtidigt är allergisk mot björkpollen, mår lite sämre än en person som bara har IBS. Men vi har inte kunnat klargöra det ännu. Vårt patientmaterial är för litet, säger Jenny Magnusson.


I dagarna har hon tillsammans med kollegor satt igång en ny studie för att försöka hitta eventuella markörer i urinen, som komplement till avföringsprov och biopsier. Det finns ett fåtal studier på urinmarkörer, men det är ännu för tidigt att säga vad det kan ge.


? Kanske kan det vara känsligare, men framför allt vore det ju betydligt enklare.

Pollen gör tarmen inflammerad

Trots att många patienter uppvisar negativa resultat på pricktest och blodprov har de ändå typiskt allergiska symtom och mår dåligt av vissa födoämnen. Jenny Magnusson disputerade i början av maj vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I sitt avhandlingsarbete har hon visat att vuxna personer med björkpollenallergi har signifikant höjning av antalet eosinofiler och IgE-positiva mastceller i tunntarmen. Med andra ord en allergisk inflammation i tunntarmen under björkpollensäsong. En majoritet av dessa uppvisade även subjektiva symtom av IBS-karaktär. Besvären var signifikant mindre uttalade då det inte var björkpollensäsong, även om antalet positiva celler var något förhöjda jämfört med hos friska kontrollpersoner.


? Vi gastroskoperade patienterna vid två olika tillfällen, vid slutet av björkpollensäsongen och ett halvår senare. När vi jämförde såg vi att patienterna under pollensäsongen hade en reaktion i tarmen som såg ut som en allergiliknande reaktion.


Denna reaktion sågs inte vid undersökningen ett halvår senare under senhösten. Gastroskopier utfördes även på friska kontrollpersoner. Jämfört med dem hade allergikerna, både under och efter pollensäsong, mer inflammation i tarmen än kontrollerna.


Det bekräftades av immunohistokemiska analyser av biopsier av tunntarmen. Jenny Magnusson menar att det talar för att pollenallergiker har en systemisk inflammation och att lymfocyter i nasal, bronkial och enterisk slemhinna kan tillhöra samma cirkulerande pool.



Förbindelse med tarmen

Hon har även visat att patienter överkänsliga mot vissa födoämnen också hade förhöjt antal IgE-positiva celler, MBP-positiva celler (som fungerar som eosinofil markör) samt T-celler, jämfört med friska kontrollpersoner. Det var ingen signifikant ökad skillnad i antalet positiva celler när patienterna provocerats med födoämnet de inte tålde jämfört med ickeprovocerat tillstånd.


Jenny Magnusson menar att björkpollenallergikers tunntarm liknande den hos patienter överkänsliga mot viss mat. Men tarmen var inte lika starkt inflammerad hos dem med björkpollenallergi.


? Det kan bero på att de inte blir lika provocerade som dem med födoämnesallergi. Det blir inte samma höga dos av pollen som av mat.


Björkpollen tros komma ner i tarmen på två sätt, dels genom att vi sväljer ner det, dels genom ett cirkulatoriskt system där de övre och nedre luftvägarna står i förbindelse genom slemhinnor med mage och tarmar. Trots det kan inte Jenny Magnusson exakt förklara vad som är orsaken till inflammationen i tarmen hos björkpollenallergiker.


? Det är en låggradig inflammation under björkpollensäsong, men det är ingen tarmsjukdom.



Enklare markör

Hon tror inte att man förknippar magtarmsymtom till sin björkpollenallergi, eftersom varken patient eller läkare sätter något samband mellan allergin och besvär i tarmen.


? Därför är det här spännande fynd, och att de reagerar som de gör. Därför bör man i vården fråga björkpollenallergiker om de har magtarmsymtom under säsong.


Hon menar att resultaten kan relateras till patienter med irritabel tarm. Hälften av hennes patienter (fem av nio) uppfyllde IBS-kriterierna (buksmärtor lättar efter tarmtömning, diarré och förstoppning om vartannat samt uppsvälld mage), utan att vara diagnosticerade med sjukdomen.


? Rent logiskt skulle det kunna vara så att en person som har IBS, och samtidigt är allergisk mot björkpollen, mår lite sämre än en person som bara har IBS. Men vi har inte kunnat klargöra det ännu. Vårt patientmaterial är för litet, säger Jenny Magnusson.


I dagarna har hon tillsammans med kollegor satt igång en ny studie för att försöka hitta eventuella markörer i urinen, som komplement till avföringsprov och biopsier. Det finns ett fåtal studier på urinmarkörer, men det är ännu för tidigt att säga vad det kan ge.


? Kanske kan det vara känsligare, men framför allt vore det ju betydligt enklare.

?Det är patientens höga risk som ska behandlas?

Rory Collins är både utbildad läkare och statistiker, en utmärkt kombination, enligt honom själv, för att arbeta med kliniska prövningar. Eller, som han sa under sin Lars Werkö-föreläsning vid Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte i Stockholm i början av maj:
? Alla studier, all forskning, som vi ser är statistik. Och alla misstag är också statistik.
Han är också en stark förespråkare av räta linjer istället för kurvor, helt enkelt för att det är lättare.
? En kurva är mycket svårare att definiera. När förändras den? När sticker den iväg?
Bara för att man har erhållit data som inte är normalfördelad ska man inte försöka manipulera den till att bli normalfördelad. Istället ska man presentera den som en rät linje. Självfallet utan att manipulera sin data.
? I statinfallet säger en rak linje att samma absoluta reduktion i LDL är associerad med samma proportionella skillnad i risk, i alla lägen. Där finns ingen tröskel. Det finns ingen specifik punkt där kurvan sticker iväg.
Därmed blir också statinbehandling idag mycket enkel.
? Man behöver inte komma ihåg nivåer eller mål. Det är nonsens, och passar inte in, varken med epidemiologi eller med studier. Det man däremot ska komma ihåg är att högriskindivider har mycket att vinna och de är lätta att behandla. Och att det är säkert med statiner.



Dagens riktlinjer förvirrar

Rory Collins menar att vi ska behandla de patienter som har hög risk, oavsett varför de har hög risk. Det är framför allt patienter med manifest hjärtsjukdom såsom hjärtattack, ischemisk stroke/tia, perifer arteriell sjukdom, angina pectoris, patienter med koronarsjukdom och alla med diabetes som är aktuella för statinbehandling.
? Om patienterna bara följer behandlingen kommer du att sänka deras risk med en tredjedel. Se på Ascotstudien. Läkaren tycker att det är värt att sänka deras risk genom att behandla det höga blodtrycket. Varför då inte lägga till en statin och sänka deras risk ytterligare? frågar han retoriskt.
Därför bör man även lägga till både ASA och ACE-hämmare. Och den mest aggressiva statinbehandlingen ska sättas in hos dem med hög risk med låga LDL-nivåer.
? De ska ha höga doser, vilket egentligen strider mot behandlingsriktlinjer som istället anger nivåer som man ska ner till. Riktlinjerna säger tvärtom och förvirrar istället. De passar inte in i den verkliga epidemilogin och inte med studierna.
Rory Collins menar att de preparat som ska användas är simvastatin, pravastatin eller atorvastatin, eftersom dessa har bra säkerhetsdata.
? Statinstudierna visar en enkel bild. Genom att sänka LDL med 1,5 mmol/l, med en tablett per dag, så kan man minska risken med en tredjedel, oavsett LDL-nivå från början, ålder, kön och andra sjukdomar.
Hur lågt ska vi sänka?
? Förmodligen så lågt som vi kan. Det som vi betecknar som lågt hos oss är högt i andra delar av världen, till exempel Kina.
? Vi gjorde en undersökning i Kina, i 80 städer och byar. Här hos oss ligger snittet på runt 5-5,5 mmol/l. I snitt låg totalkolesterolnivåerna på runt 2 i de kinesiska byarna, i städerna var det runt 3-3,5. Men när vi behandlade dem såg vi att trots att vi sänkte från 2 till 1 mmol/l sänkte vi deras risk med runt 25 procent.



Strokeeffekt förvånade

För de flesta är Rory Collins känd som mannen bakom HPS, Heart Protection Study. Det är den hittills största lipidstudien med runt 20000 patienter och som sponsrades av den brittiska staten, MSD och Roche, med en tredjedel vardera.
Resultaten föll ut positivt enligt Rory Collins. Den visar att det finns ett linjärt samband mellan kolesterol och koronarsjukdom, att kolesterolsänkning är positivt för äldre och att nyttan beror av patientens initiala totalrisk. Mest överraskad är han av effekten på strokerisk.
? Studiedesignen i HPS var baserad på epidemiologiska data, och de är mycket starkare för sambandet mellan kolesterol och koronarsjukdom än för stroke. Men både 4S-studien och Lipidstudien antydde effekt på stroke. Jag ser det snarare som att epidemiologin för stroke inte riktigt stämde.
Just nu skriver han ihop en publikation över strokeresultaten. Han ser det som viktigt att få ut dessa resultat till neurologer, som hittills inte har uppmärksammats på sambandet mellan kolesterol och strokerisk.
? Det är viktigt att upplysa dem om att det är viktigt att sänka kolesterolet hos dem som redan har haft stroke eller tia.
Ett annat omdiskuterat samband är det om ökad cancerrisk och statinbehandling. Det har hävdats att det i djurstudier varit en ökad förekomst av cancer hos de djur som fått statin jämfört med dem som fått placebo. Men Rory Collins är säker på sin sak.
? Det finns inga bevis för ökad cancerrisk hos människa, varken i studierna eller epidemiologiskt. I Prosperstudien nyligen sågs visserligen en signifikant skillnad men det stöds inte i någon annan studie. Det var inte heller en speciell typ av cancer utan blandat. Men det är viktigt att fortsätta att följa upp det. Och det görs också med patienterna i 4S-studien, Lipidstudien och i HPS.



Positiv till industrin

Idag ser han tillbaka med lättnad på HPS, dels att den verkligen gick att genomföra, och dels att den besvarade dittills obesvarade frågor.
? Vi ville studera effekten av att sänka kolesterolet hos dem med diabetes, hos äldre och speciellt hos dem med låga kolesterolnivåer. I flera andra lipidstudier, till exempel 4S, exkluderades dem med låga nivåer.
Från början såg det mörkt ut med finansieringen av HPS. Men det löste sig till slut och Rory Collins är i grunden positiv till att samarbeta med läkemedelsindustrin. Han menar att många studier aldrig hade gjorts om det inte varit för industrins vilja att finansiera. Vi hade inte vetat så mycket om statinerna som vi gör idag utan stöd från industrin.
? Läkemedelsföretagen tänker inte enbart på att tjäna pengar. Ofta ligger det även i deras intresse att göra studier som är av stort vetenskapligt värde.
Om företagen är för nära knutna till studierna riskerar de att få ett för stort inflytande. Nyligen rapporterades om Convincestudien som bröts i förtid då det sponsrande företaget, Pharmacia, drog tillbaka sitt ekonomiska stöd av marknadsmässiga skäl.
? Företagen ska vara med i beslut att göra studien och se till att man arbetar med rätt människor. Men sen ska man lita på dem och deras vetenskapliga omdöme och inte lägga sig i.

RORY COLLINS

Från: Född och uppvuxen i Hong Kong av brittiska föräldrar, skickades till internatskola i England på 60-talet men gillade inte det, träffade föräldrarna en gång om året

Utbildning: Läste medicin i London och statistik i USA; ?det gick inte i London eftersom ingen
medicinare hade läst statistik?

Arbete: Professor i medicin och epidemiologi vid CTSU, Clinical Trials Service Unit, University of Oxford, Storbritannien

Bor idag: Oxford, sen 20 år

Fritid: Dricker vin, spelar tennis

?Det är patientens höga risk som ska behandlas?

Rory Collins är både utbildad läkare och statistiker, en utmärkt kombination, enligt honom själv, för att arbeta med kliniska prövningar. Eller, som han sa under sin Lars Werkö-föreläsning vid Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte i Stockholm i början av maj:
? Alla studier, all forskning, som vi ser är statistik. Och alla misstag är också statistik.
Han är också en stark förespråkare av räta linjer istället för kurvor, helt enkelt för att det är lättare.
? En kurva är mycket svårare att definiera. När förändras den? När sticker den iväg?
Bara för att man har erhållit data som inte är normalfördelad ska man inte försöka manipulera den till att bli normalfördelad. Istället ska man presentera den som en rät linje. Självfallet utan att manipulera sin data.
? I statinfallet säger en rak linje att samma absoluta reduktion i LDL är associerad med samma proportionella skillnad i risk, i alla lägen. Där finns ingen tröskel. Det finns ingen specifik punkt där kurvan sticker iväg.
Därmed blir också statinbehandling idag mycket enkel.
? Man behöver inte komma ihåg nivåer eller mål. Det är nonsens, och passar inte in, varken med epidemiologi eller med studier. Det man däremot ska komma ihåg är att högriskindivider har mycket att vinna och de är lätta att behandla. Och att det är säkert med statiner.



Dagens riktlinjer förvirrar

Rory Collins menar att vi ska behandla de patienter som har hög risk, oavsett varför de har hög risk. Det är framför allt patienter med manifest hjärtsjukdom såsom hjärtattack, ischemisk stroke/tia, perifer arteriell sjukdom, angina pectoris, patienter med koronarsjukdom och alla med diabetes som är aktuella för statinbehandling.
? Om patienterna bara följer behandlingen kommer du att sänka deras risk med en tredjedel. Se på Ascotstudien. Läkaren tycker att det är värt att sänka deras risk genom att behandla det höga blodtrycket. Varför då inte lägga till en statin och sänka deras risk ytterligare? frågar han retoriskt.
Därför bör man även lägga till både ASA och ACE-hämmare. Och den mest aggressiva statinbehandlingen ska sättas in hos dem med hög risk med låga LDL-nivåer.
? De ska ha höga doser, vilket egentligen strider mot behandlingsriktlinjer som istället anger nivåer som man ska ner till. Riktlinjerna säger tvärtom och förvirrar istället. De passar inte in i den verkliga epidemilogin och inte med studierna.
Rory Collins menar att de preparat som ska användas är simvastatin, pravastatin eller atorvastatin, eftersom dessa har bra säkerhetsdata.
? Statinstudierna visar en enkel bild. Genom att sänka LDL med 1,5 mmol/l, med en tablett per dag, så kan man minska risken med en tredjedel, oavsett LDL-nivå från början, ålder, kön och andra sjukdomar.
Hur lågt ska vi sänka?
? Förmodligen så lågt som vi kan. Det som vi betecknar som lågt hos oss är högt i andra delar av världen, till exempel Kina.
? Vi gjorde en undersökning i Kina, i 80 städer och byar. Här hos oss ligger snittet på runt 5-5,5 mmol/l. I snitt låg totalkolesterolnivåerna på runt 2 i de kinesiska byarna, i städerna var det runt 3-3,5. Men när vi behandlade dem såg vi att trots att vi sänkte från 2 till 1 mmol/l sänkte vi deras risk med runt 25 procent.



Strokeeffekt förvånade

För de flesta är Rory Collins känd som mannen bakom HPS, Heart Protection Study. Det är den hittills största lipidstudien med runt 20000 patienter och som sponsrades av den brittiska staten, MSD och Roche, med en tredjedel vardera.
Resultaten föll ut positivt enligt Rory Collins. Den visar att det finns ett linjärt samband mellan kolesterol och koronarsjukdom, att kolesterolsänkning är positivt för äldre och att nyttan beror av patientens initiala totalrisk. Mest överraskad är han av effekten på strokerisk.
? Studiedesignen i HPS var baserad på epidemiologiska data, och de är mycket starkare för sambandet mellan kolesterol och koronarsjukdom än för stroke. Men både 4S-studien och Lipidstudien antydde effekt på stroke. Jag ser det snarare som att epidemiologin för stroke inte riktigt stämde.
Just nu skriver han ihop en publikation över strokeresultaten. Han ser det som viktigt att få ut dessa resultat till neurologer, som hittills inte har uppmärksammats på sambandet mellan kolesterol och strokerisk.
? Det är viktigt att upplysa dem om att det är viktigt att sänka kolesterolet hos dem som redan har haft stroke eller tia.
Ett annat omdiskuterat samband är det om ökad cancerrisk och statinbehandling. Det har hävdats att det i djurstudier varit en ökad förekomst av cancer hos de djur som fått statin jämfört med dem som fått placebo. Men Rory Collins är säker på sin sak.
? Det finns inga bevis för ökad cancerrisk hos människa, varken i studierna eller epidemiologiskt. I Prosperstudien nyligen sågs visserligen en signifikant skillnad men det stöds inte i någon annan studie. Det var inte heller en speciell typ av cancer utan blandat. Men det är viktigt att fortsätta att följa upp det. Och det görs också med patienterna i 4S-studien, Lipidstudien och i HPS.



Positiv till industrin

Idag ser han tillbaka med lättnad på HPS, dels att den verkligen gick att genomföra, och dels att den besvarade dittills obesvarade frågor.
? Vi ville studera effekten av att sänka kolesterolet hos dem med diabetes, hos äldre och speciellt hos dem med låga kolesterolnivåer. I flera andra lipidstudier, till exempel 4S, exkluderades dem med låga nivåer.
Från början såg det mörkt ut med finansieringen av HPS. Men det löste sig till slut och Rory Collins är i grunden positiv till att samarbeta med läkemedelsindustrin. Han menar att många studier aldrig hade gjorts om det inte varit för industrins vilja att finansiera. Vi hade inte vetat så mycket om statinerna som vi gör idag utan stöd från industrin.
? Läkemedelsföretagen tänker inte enbart på att tjäna pengar. Ofta ligger det även i deras intresse att göra studier som är av stort vetenskapligt värde.
Om företagen är för nära knutna till studierna riskerar de att få ett för stort inflytande. Nyligen rapporterades om Convincestudien som bröts i förtid då det sponsrande företaget, Pharmacia, drog tillbaka sitt ekonomiska stöd av marknadsmässiga skäl.
? Företagen ska vara med i beslut att göra studien och se till att man arbetar med rätt människor. Men sen ska man lita på dem och deras vetenskapliga omdöme och inte lägga sig i.

RORY COLLINS

Från: Född och uppvuxen i Hong Kong av brittiska föräldrar, skickades till internatskola i England på 60-talet men gillade inte det, träffade föräldrarna en gång om året

Utbildning: Läste medicin i London och statistik i USA; ?det gick inte i London eftersom ingen
medicinare hade läst statistik?

Arbete: Professor i medicin och epidemiologi vid CTSU, Clinical Trials Service Unit, University of Oxford, Storbritannien

Bor idag: Oxford, sen 20 år

Fritid: Dricker vin, spelar tennis

?Det är patientens höga risk som ska behandlas?

Rory Collins är både utbildad läkare och statistiker, en utmärkt kombination, enligt honom själv, för att arbeta med kliniska prövningar. Eller, som han sa under sin Lars Werkö-föreläsning vid Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte i Stockholm i början av maj:
? Alla studier, all forskning, som vi ser är statistik. Och alla misstag är också statistik.
Han är också en stark förespråkare av räta linjer istället för kurvor, helt enkelt för att det är lättare.
? En kurva är mycket svårare att definiera. När förändras den? När sticker den iväg?
Bara för att man har erhållit data som inte är normalfördelad ska man inte försöka manipulera den till att bli normalfördelad. Istället ska man presentera den som en rät linje. Självfallet utan att manipulera sin data.
? I statinfallet säger en rak linje att samma absoluta reduktion i LDL är associerad med samma proportionella skillnad i risk, i alla lägen. Där finns ingen tröskel. Det finns ingen specifik punkt där kurvan sticker iväg.
Därmed blir också statinbehandling idag mycket enkel.
? Man behöver inte komma ihåg nivåer eller mål. Det är nonsens, och passar inte in, varken med epidemiologi eller med studier. Det man däremot ska komma ihåg är att högriskindivider har mycket att vinna och de är lätta att behandla. Och att det är säkert med statiner.



Dagens riktlinjer förvirrar

Rory Collins menar att vi ska behandla de patienter som har hög risk, oavsett varför de har hög risk. Det är framför allt patienter med manifest hjärtsjukdom såsom hjärtattack, ischemisk stroke/tia, perifer arteriell sjukdom, angina pectoris, patienter med koronarsjukdom och alla med diabetes som är aktuella för statinbehandling.
? Om patienterna bara följer behandlingen kommer du att sänka deras risk med en tredjedel. Se på Ascotstudien. Läkaren tycker att det är värt att sänka deras risk genom att behandla det höga blodtrycket. Varför då inte lägga till en statin och sänka deras risk ytterligare? frågar han retoriskt.
Därför bör man även lägga till både ASA och ACE-hämmare. Och den mest aggressiva statinbehandlingen ska sättas in hos dem med hög risk med låga LDL-nivåer.
? De ska ha höga doser, vilket egentligen strider mot behandlingsriktlinjer som istället anger nivåer som man ska ner till. Riktlinjerna säger tvärtom och förvirrar istället. De passar inte in i den verkliga epidemilogin och inte med studierna.
Rory Collins menar att de preparat som ska användas är simvastatin, pravastatin eller atorvastatin, eftersom dessa har bra säkerhetsdata.
? Statinstudierna visar en enkel bild. Genom att sänka LDL med 1,5 mmol/l, med en tablett per dag, så kan man minska risken med en tredjedel, oavsett LDL-nivå från början, ålder, kön och andra sjukdomar.
Hur lågt ska vi sänka?
? Förmodligen så lågt som vi kan. Det som vi betecknar som lågt hos oss är högt i andra delar av världen, till exempel Kina.
? Vi gjorde en undersökning i Kina, i 80 städer och byar. Här hos oss ligger snittet på runt 5-5,5 mmol/l. I snitt låg totalkolesterolnivåerna på runt 2 i de kinesiska byarna, i städerna var det runt 3-3,5. Men när vi behandlade dem såg vi att trots att vi sänkte från 2 till 1 mmol/l sänkte vi deras risk med runt 25 procent.



Strokeeffekt förvånade

För de flesta är Rory Collins känd som mannen bakom HPS, Heart Protection Study. Det är den hittills största lipidstudien med runt 20000 patienter och som sponsrades av den brittiska staten, MSD och Roche, med en tredjedel vardera.
Resultaten föll ut positivt enligt Rory Collins. Den visar att det finns ett linjärt samband mellan kolesterol och koronarsjukdom, att kolesterolsänkning är positivt för äldre och att nyttan beror av patientens initiala totalrisk. Mest överraskad är han av effekten på strokerisk.
? Studiedesignen i HPS var baserad på epidemiologiska data, och de är mycket starkare för sambandet mellan kolesterol och koronarsjukdom än för stroke. Men både 4S-studien och Lipidstudien antydde effekt på stroke. Jag ser det snarare som att epidemiologin för stroke inte riktigt stämde.
Just nu skriver han ihop en publikation över strokeresultaten. Han ser det som viktigt att få ut dessa resultat till neurologer, som hittills inte har uppmärksammats på sambandet mellan kolesterol och strokerisk.
? Det är viktigt att upplysa dem om att det är viktigt att sänka kolesterolet hos dem som redan har haft stroke eller tia.
Ett annat omdiskuterat samband är det om ökad cancerrisk och statinbehandling. Det har hävdats att det i djurstudier varit en ökad förekomst av cancer hos de djur som fått statin jämfört med dem som fått placebo. Men Rory Collins är säker på sin sak.
? Det finns inga bevis för ökad cancerrisk hos människa, varken i studierna eller epidemiologiskt. I Prosperstudien nyligen sågs visserligen en signifikant skillnad men det stöds inte i någon annan studie. Det var inte heller en speciell typ av cancer utan blandat. Men det är viktigt att fortsätta att följa upp det. Och det görs också med patienterna i 4S-studien, Lipidstudien och i HPS.



Positiv till industrin

Idag ser han tillbaka med lättnad på HPS, dels att den verkligen gick att genomföra, och dels att den besvarade dittills obesvarade frågor.
? Vi ville studera effekten av att sänka kolesterolet hos dem med diabetes, hos äldre och speciellt hos dem med låga kolesterolnivåer. I flera andra lipidstudier, till exempel 4S, exkluderades dem med låga nivåer.
Från början såg det mörkt ut med finansieringen av HPS. Men det löste sig till slut och Rory Collins är i grunden positiv till att samarbeta med läkemedelsindustrin. Han menar att många studier aldrig hade gjorts om det inte varit för industrins vilja att finansiera. Vi hade inte vetat så mycket om statinerna som vi gör idag utan stöd från industrin.
? Läkemedelsföretagen tänker inte enbart på att tjäna pengar. Ofta ligger det även i deras intresse att göra studier som är av stort vetenskapligt värde.
Om företagen är för nära knutna till studierna riskerar de att få ett för stort inflytande. Nyligen rapporterades om Convincestudien som bröts i förtid då det sponsrande företaget, Pharmacia, drog tillbaka sitt ekonomiska stöd av marknadsmässiga skäl.
? Företagen ska vara med i beslut att göra studien och se till att man arbetar med rätt människor. Men sen ska man lita på dem och deras vetenskapliga omdöme och inte lägga sig i.

RORY COLLINS

Från: Född och uppvuxen i Hong Kong av brittiska föräldrar, skickades till internatskola i England på 60-talet men gillade inte det, träffade föräldrarna en gång om året

Utbildning: Läste medicin i London och statistik i USA; ?det gick inte i London eftersom ingen
medicinare hade läst statistik?

Arbete: Professor i medicin och epidemiologi vid CTSU, Clinical Trials Service Unit, University of Oxford, Storbritannien

Bor idag: Oxford, sen 20 år

Fritid: Dricker vin, spelar tennis

?Det är patientens höga risk som ska behandlas?

Rory Collins är både utbildad läkare och statistiker, en utmärkt kombination, enligt honom själv, för att arbeta med kliniska prövningar. Eller, som han sa under sin Lars Werkö-föreläsning vid Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte i Stockholm i början av maj:
? Alla studier, all forskning, som vi ser är statistik. Och alla misstag är också statistik.
Han är också en stark förespråkare av räta linjer istället för kurvor, helt enkelt för att det är lättare.
? En kurva är mycket svårare att definiera. När förändras den? När sticker den iväg?
Bara för att man har erhållit data som inte är normalfördelad ska man inte försöka manipulera den till att bli normalfördelad. Istället ska man presentera den som en rät linje. Självfallet utan att manipulera sin data.
? I statinfallet säger en rak linje att samma absoluta reduktion i LDL är associerad med samma proportionella skillnad i risk, i alla lägen. Där finns ingen tröskel. Det finns ingen specifik punkt där kurvan sticker iväg.
Därmed blir också statinbehandling idag mycket enkel.
? Man behöver inte komma ihåg nivåer eller mål. Det är nonsens, och passar inte in, varken med epidemiologi eller med studier. Det man däremot ska komma ihåg är att högriskindivider har mycket att vinna och de är lätta att behandla. Och att det är säkert med statiner.



Dagens riktlinjer förvirrar

Rory Collins menar att vi ska behandla de patienter som har hög risk, oavsett varför de har hög risk. Det är framför allt patienter med manifest hjärtsjukdom såsom hjärtattack, ischemisk stroke/tia, perifer arteriell sjukdom, angina pectoris, patienter med koronarsjukdom och alla med diabetes som är aktuella för statinbehandling.
? Om patienterna bara följer behandlingen kommer du att sänka deras risk med en tredjedel. Se på Ascotstudien. Läkaren tycker att det är värt att sänka deras risk genom att behandla det höga blodtrycket. Varför då inte lägga till en statin och sänka deras risk ytterligare? frågar han retoriskt.
Därför bör man även lägga till både ASA och ACE-hämmare. Och den mest aggressiva statinbehandlingen ska sättas in hos dem med hög risk med låga LDL-nivåer.
? De ska ha höga doser, vilket egentligen strider mot behandlingsriktlinjer som istället anger nivåer som man ska ner till. Riktlinjerna säger tvärtom och förvirrar istället. De passar inte in i den verkliga epidemilogin och inte med studierna.
Rory Collins menar att de preparat som ska användas är simvastatin, pravastatin eller atorvastatin, eftersom dessa har bra säkerhetsdata.
? Statinstudierna visar en enkel bild. Genom att sänka LDL med 1,5 mmol/l, med en tablett per dag, så kan man minska risken med en tredjedel, oavsett LDL-nivå från början, ålder, kön och andra sjukdomar.
Hur lågt ska vi sänka?
? Förmodligen så lågt som vi kan. Det som vi betecknar som lågt hos oss är högt i andra delar av världen, till exempel Kina.
? Vi gjorde en undersökning i Kina, i 80 städer och byar. Här hos oss ligger snittet på runt 5-5,5 mmol/l. I snitt låg totalkolesterolnivåerna på runt 2 i de kinesiska byarna, i städerna var det runt 3-3,5. Men när vi behandlade dem såg vi att trots att vi sänkte från 2 till 1 mmol/l sänkte vi deras risk med runt 25 procent.



Strokeeffekt förvånade

För de flesta är Rory Collins känd som mannen bakom HPS, Heart Protection Study. Det är den hittills största lipidstudien med runt 20000 patienter och som sponsrades av den brittiska staten, MSD och Roche, med en tredjedel vardera.
Resultaten föll ut positivt enligt Rory Collins. Den visar att det finns ett linjärt samband mellan kolesterol och koronarsjukdom, att kolesterolsänkning är positivt för äldre och att nyttan beror av patientens initiala totalrisk. Mest överraskad är han av effekten på strokerisk.
? Studiedesignen i HPS var baserad på epidemiologiska data, och de är mycket starkare för sambandet mellan kolesterol och koronarsjukdom än för stroke. Men både 4S-studien och Lipidstudien antydde effekt på stroke. Jag ser det snarare som att epidemiologin för stroke inte riktigt stämde.
Just nu skriver han ihop en publikation över strokeresultaten. Han ser det som viktigt att få ut dessa resultat till neurologer, som hittills inte har uppmärksammats på sambandet mellan kolesterol och strokerisk.
? Det är viktigt att upplysa dem om att det är viktigt att sänka kolesterolet hos dem som redan har haft stroke eller tia.
Ett annat omdiskuterat samband är det om ökad cancerrisk och statinbehandling. Det har hävdats att det i djurstudier varit en ökad förekomst av cancer hos de djur som fått statin jämfört med dem som fått placebo. Men Rory Collins är säker på sin sak.
? Det finns inga bevis för ökad cancerrisk hos människa, varken i studierna eller epidemiologiskt. I Prosperstudien nyligen sågs visserligen en signifikant skillnad men det stöds inte i någon annan studie. Det var inte heller en speciell typ av cancer utan blandat. Men det är viktigt att fortsätta att följa upp det. Och det görs också med patienterna i 4S-studien, Lipidstudien och i HPS.



Positiv till industrin

Idag ser han tillbaka med lättnad på HPS, dels att den verkligen gick att genomföra, och dels att den besvarade dittills obesvarade frågor.
? Vi ville studera effekten av att sänka kolesterolet hos dem med diabetes, hos äldre och speciellt hos dem med låga kolesterolnivåer. I flera andra lipidstudier, till exempel 4S, exkluderades dem med låga nivåer.
Från början såg det mörkt ut med finansieringen av HPS. Men det löste sig till slut och Rory Collins är i grunden positiv till att samarbeta med läkemedelsindustrin. Han menar att många studier aldrig hade gjorts om det inte varit för industrins vilja att finansiera. Vi hade inte vetat så mycket om statinerna som vi gör idag utan stöd från industrin.
? Läkemedelsföretagen tänker inte enbart på att tjäna pengar. Ofta ligger det även i deras intresse att göra studier som är av stort vetenskapligt värde.
Om företagen är för nära knutna till studierna riskerar de att få ett för stort inflytande. Nyligen rapporterades om Convincestudien som bröts i förtid då det sponsrande företaget, Pharmacia, drog tillbaka sitt ekonomiska stöd av marknadsmässiga skäl.
? Företagen ska vara med i beslut att göra studien och se till att man arbetar med rätt människor. Men sen ska man lita på dem och deras vetenskapliga omdöme och inte lägga sig i.

RORY COLLINS

Från: Född och uppvuxen i Hong Kong av brittiska föräldrar, skickades till internatskola i England på 60-talet men gillade inte det, träffade föräldrarna en gång om året

Utbildning: Läste medicin i London och statistik i USA; ?det gick inte i London eftersom ingen
medicinare hade läst statistik?

Arbete: Professor i medicin och epidemiologi vid CTSU, Clinical Trials Service Unit, University of Oxford, Storbritannien

Bor idag: Oxford, sen 20 år

Fritid: Dricker vin, spelar tennis

PRESSKLIPP

0

Kemi ett ämne i kris

(KEMIVÄRLDEN 6/2003)

Kemin har blivit ett stödämne. Allt färre studenter vill satsa på en djupare utbildning i kemi eller en akademisk karriär.
Mellan 1995 och 2002 minskade antalet studerande på kemiprogrammet med 75 procent.
Inget av kemiprogrammen vid de 16 universitet som ingår i utvärderingen lyckas fylla utbildningsplatserna.
Särskilt illa ställt är det på kemilärarutbildningarna. Bara en tiondel av lärarbehovet kommer att kunna fyllas med de som studerar idag.



Sars klassas som samhällsfarlig

(RIKSDAG & DEPARTEMENT 19/2003)

Sars, svår akut respiratorisk sjukdom, bör föras in i smittskyddslagen och klassas som en samhällsfarlig sjukdom, föreslår regeringen.
Idag är bland annat sjukdomar som hiv, tuberkulos, kolera och polio klassade som samhällsfarliga.
Regeringen menar att sars är en mycket smittsam sjukdom och att det finns risk för en explosiv utbredning om sjukdomen skulle få fäste i Sverige. Det finns risk att sjukdomen snart kommer hit och därför brådskar det med att klassa sars som samhällsfarlig.



Alkohol skadar luktsinnet

(FORSKNING & FRAMSTEG 4/2003)

Den som dricker för mycket alkohol kan drabbas av minnesförlust och förvirring, ett tillstånd som kallas Korsakoffs syndrom. Dessa patienter får också andra hjärnskador, exempelvis bortfall av luktsinnet.
Många alkoholister missköter sin diet och eftersom smakupplevelsen till stor del bygger på lukt kan detta vara en förklaring, säger Claudia Rupp, neuropsykolog vid Universität Innsbruck i Österrike.
I studien ingick 30 friska personer och 30 alkoholberoende män och kvinnor som med en näsborre i taget fick lukta på olika dofter.

PRESSKLIPP

0

Kemi ett ämne i kris

(KEMIVÄRLDEN 6/2003)

Kemin har blivit ett stödämne. Allt färre studenter vill satsa på en djupare utbildning i kemi eller en akademisk karriär.
Mellan 1995 och 2002 minskade antalet studerande på kemiprogrammet med 75 procent.
Inget av kemiprogrammen vid de 16 universitet som ingår i utvärderingen lyckas fylla utbildningsplatserna.
Särskilt illa ställt är det på kemilärarutbildningarna. Bara en tiondel av lärarbehovet kommer att kunna fyllas med de som studerar idag.



Sars klassas som samhällsfarlig

(RIKSDAG & DEPARTEMENT 19/2003)

Sars, svår akut respiratorisk sjukdom, bör föras in i smittskyddslagen och klassas som en samhällsfarlig sjukdom, föreslår regeringen.
Idag är bland annat sjukdomar som hiv, tuberkulos, kolera och polio klassade som samhällsfarliga.
Regeringen menar att sars är en mycket smittsam sjukdom och att det finns risk för en explosiv utbredning om sjukdomen skulle få fäste i Sverige. Det finns risk att sjukdomen snart kommer hit och därför brådskar det med att klassa sars som samhällsfarlig.



Alkohol skadar luktsinnet

(FORSKNING & FRAMSTEG 4/2003)

Den som dricker för mycket alkohol kan drabbas av minnesförlust och förvirring, ett tillstånd som kallas Korsakoffs syndrom. Dessa patienter får också andra hjärnskador, exempelvis bortfall av luktsinnet.
Många alkoholister missköter sin diet och eftersom smakupplevelsen till stor del bygger på lukt kan detta vara en förklaring, säger Claudia Rupp, neuropsykolog vid Universität Innsbruck i Österrike.
I studien ingick 30 friska personer och 30 alkoholberoende män och kvinnor som med en näsborre i taget fick lukta på olika dofter.

PRESSKLIPP

0

Kemi ett ämne i kris

(KEMIVÄRLDEN 6/2003)

Kemin har blivit ett stödämne. Allt färre studenter vill satsa på en djupare utbildning i kemi eller en akademisk karriär.
Mellan 1995 och 2002 minskade antalet studerande på kemiprogrammet med 75 procent.
Inget av kemiprogrammen vid de 16 universitet som ingår i utvärderingen lyckas fylla utbildningsplatserna.
Särskilt illa ställt är det på kemilärarutbildningarna. Bara en tiondel av lärarbehovet kommer att kunna fyllas med de som studerar idag.



Sars klassas som samhällsfarlig

(RIKSDAG & DEPARTEMENT 19/2003)

Sars, svår akut respiratorisk sjukdom, bör föras in i smittskyddslagen och klassas som en samhällsfarlig sjukdom, föreslår regeringen.
Idag är bland annat sjukdomar som hiv, tuberkulos, kolera och polio klassade som samhällsfarliga.
Regeringen menar att sars är en mycket smittsam sjukdom och att det finns risk för en explosiv utbredning om sjukdomen skulle få fäste i Sverige. Det finns risk att sjukdomen snart kommer hit och därför brådskar det med att klassa sars som samhällsfarlig.



Alkohol skadar luktsinnet

(FORSKNING & FRAMSTEG 4/2003)

Den som dricker för mycket alkohol kan drabbas av minnesförlust och förvirring, ett tillstånd som kallas Korsakoffs syndrom. Dessa patienter får också andra hjärnskador, exempelvis bortfall av luktsinnet.
Många alkoholister missköter sin diet och eftersom smakupplevelsen till stor del bygger på lukt kan detta vara en förklaring, säger Claudia Rupp, neuropsykolog vid Universität Innsbruck i Österrike.
I studien ingick 30 friska personer och 30 alkoholberoende män och kvinnor som med en näsborre i taget fick lukta på olika dofter.

PRESSKLIPP

0

Kemi ett ämne i kris

(KEMIVÄRLDEN 6/2003)

Kemin har blivit ett stödämne. Allt färre studenter vill satsa på en djupare utbildning i kemi eller en akademisk karriär.
Mellan 1995 och 2002 minskade antalet studerande på kemiprogrammet med 75 procent.
Inget av kemiprogrammen vid de 16 universitet som ingår i utvärderingen lyckas fylla utbildningsplatserna.
Särskilt illa ställt är det på kemilärarutbildningarna. Bara en tiondel av lärarbehovet kommer att kunna fyllas med de som studerar idag.



Sars klassas som samhällsfarlig

(RIKSDAG & DEPARTEMENT 19/2003)

Sars, svår akut respiratorisk sjukdom, bör föras in i smittskyddslagen och klassas som en samhällsfarlig sjukdom, föreslår regeringen.
Idag är bland annat sjukdomar som hiv, tuberkulos, kolera och polio klassade som samhällsfarliga.
Regeringen menar att sars är en mycket smittsam sjukdom och att det finns risk för en explosiv utbredning om sjukdomen skulle få fäste i Sverige. Det finns risk att sjukdomen snart kommer hit och därför brådskar det med att klassa sars som samhällsfarlig.



Alkohol skadar luktsinnet

(FORSKNING & FRAMSTEG 4/2003)

Den som dricker för mycket alkohol kan drabbas av minnesförlust och förvirring, ett tillstånd som kallas Korsakoffs syndrom. Dessa patienter får också andra hjärnskador, exempelvis bortfall av luktsinnet.
Många alkoholister missköter sin diet och eftersom smakupplevelsen till stor del bygger på lukt kan detta vara en förklaring, säger Claudia Rupp, neuropsykolog vid Universität Innsbruck i Österrike.
I studien ingick 30 friska personer och 30 alkoholberoende män och kvinnor som med en näsborre i taget fick lukta på olika dofter.

Den lyssnande läkaren får gehör för sina ordinationer

Vad skulle ni säga om Landstingsförbundet startar en kampanj till patienter under parollen ?Vägra ta din nya medicin om doktorn inte lyssnat på dina erfarenheter, frågor eller invändningar??
Utifrån våra erfarenheter i RFHL, där vi hjälper människor med läkemedelsberoende och ?biverkningar, vore en sån kampanj mycket nyttig. Vi får en ständig ström av rapporter om hur läkare ihärdigt vägrar att lyssna på patienternas erfarenheter av sina mediciner. Beroendeproblem förnekas regelmässigt och även biverkningar, trots att dessa ofta är upptagna i Fass. Kampanjen skulle också behöva säga till personalen:
?Kasta inte bort patienternas ovärderliga kunskap om de mediciner de tar! Lyssna och tänk på att varje känd biverkan en gång har rapporterats för första gången! Tänk på att olika patienter reagerar mycket olika på samma medel. Människor som blivit sjuka av en medicin blir dessutom ofta överkänsliga mot många andra.?



Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (Abla) lägger rapport efter rapport för att komma tillrätta med den dåliga ?följsamheten till ordination? som professionen i decennier kallat problemet.
Vad har man då för belägg för att det är rätt att generellt försöka öka följsamheten? Hos oss ser vi tvärtom att den ofta är för stor. Det är skrämmande vad särskilt äldre människor sväljer trots sina negativa erfarenheter. De måste ju lita på doktorn.
Jag sökte efter belägg hos Abla. Vad jag fann var följande i rapport II, sidan 12:
?Det har … hävdats att följsamhet inte är den viktigaste faktorn att förändra … eftersom god följsamhet till en felaktig förskrivning sannolikt inte är positiv för patienten. Detta är naturligtvis ett riktigt konstaterande. Det är emellertid osannolikt … Dessutom är dokumentationen av felaktig/olämplig förskrivning hittills mycket bristfällig … Även om dokumentationen kring oföljsamhet har brister kan man med rimlig säkerhet dra slutsatserna … att en större följsamhet leder till bättre hälsa för patienterna.?
Alltså bristfällig forskning, där frågorna har ställts från läkarens och inte från patientens perspektiv. Men strunt i det. Kör kampanjen ändå, för något annat vore ?orimligt?.
I C-länsvarianten av första Abla-kampanjen till patienterna kan vi läsa:
?Det är ofta okunskap om medicinen och dess nytta som är orsak till att många inte tar sin medicin på rätt sätt. Be din läkare förklara vad dina mediciner är till för och hur de kan förbättra din hälsa.?



Det uttrycker klart och tydligt följsamhetsidéns förutsättning att här finns en expert och en okunnig patient, inte två samarbetande partners som bidrar med sitt. Men detta citat fann jag ändå under rubriken Samsyn! Hur går det ihop?
I förordet till Abla II finns svaret. Där står att ?gruppen övertygades om att bättre följsamhet främst kan åstadkommas genom att se patienten som en partner i terapiarbetet?.
Inte konstigt att kampanjen blir motsägelsefull. Samsyn, partnerskap och även jämlikare relation blir bara medel för att doktorn skall få igenom sin expertkunskap mot patientens erfarenhet. Kampanjen efter Abla III, som nu riktas till sjukvårdspersonalen, med 3 miljoner i stöd från Landstingsförbundet, förstärker intrycket att sjukvårdens olika personalgrupper skall samverka för att genomdriva ordinationen (som den beskrivs i LMV 12/2002).
Vi har inte vetenskapliga bevis för att problemet är att läkaren inte lyssnar, men Abla har heller inte bevis för att problemet främst är att patienten inte lyder. Vi borde därför lika väl som de kunna få miljoner till en kampanj från vårt perspektiv.



Naturligtvis är det så att det på vissa områden är ett stort problem att patienterna inte följer ordination och på många områden att läkarna inte lyssnar, så lösningen borde alltså vara enkel, oberoende av vilket problem som är störst: Mer jämlikhet och demokrati i relationen mellan läkare och patient löser båda problemen. Den läkare som verkligen lyssnar och är följsam till patientens verklighet vinner gehör för sina ordinationer. Tills vidare är det viktigt att patienten använder den enda rätt han har, att vägra följa en tveksam ordination om hans/hennes ifrågasättande inte hjälper.

Den lyssnande läkaren får gehör för sina ordinationer

Vad skulle ni säga om Landstingsförbundet startar en kampanj till patienter under parollen ?Vägra ta din nya medicin om doktorn inte lyssnat på dina erfarenheter, frågor eller invändningar??
Utifrån våra erfarenheter i RFHL, där vi hjälper människor med läkemedelsberoende och ?biverkningar, vore en sån kampanj mycket nyttig. Vi får en ständig ström av rapporter om hur läkare ihärdigt vägrar att lyssna på patienternas erfarenheter av sina mediciner. Beroendeproblem förnekas regelmässigt och även biverkningar, trots att dessa ofta är upptagna i Fass. Kampanjen skulle också behöva säga till personalen:
?Kasta inte bort patienternas ovärderliga kunskap om de mediciner de tar! Lyssna och tänk på att varje känd biverkan en gång har rapporterats för första gången! Tänk på att olika patienter reagerar mycket olika på samma medel. Människor som blivit sjuka av en medicin blir dessutom ofta överkänsliga mot många andra.?



Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (Abla) lägger rapport efter rapport för att komma tillrätta med den dåliga ?följsamheten till ordination? som professionen i decennier kallat problemet.
Vad har man då för belägg för att det är rätt att generellt försöka öka följsamheten? Hos oss ser vi tvärtom att den ofta är för stor. Det är skrämmande vad särskilt äldre människor sväljer trots sina negativa erfarenheter. De måste ju lita på doktorn.
Jag sökte efter belägg hos Abla. Vad jag fann var följande i rapport II, sidan 12:
?Det har … hävdats att följsamhet inte är den viktigaste faktorn att förändra … eftersom god följsamhet till en felaktig förskrivning sannolikt inte är positiv för patienten. Detta är naturligtvis ett riktigt konstaterande. Det är emellertid osannolikt … Dessutom är dokumentationen av felaktig/olämplig förskrivning hittills mycket bristfällig … Även om dokumentationen kring oföljsamhet har brister kan man med rimlig säkerhet dra slutsatserna … att en större följsamhet leder till bättre hälsa för patienterna.?
Alltså bristfällig forskning, där frågorna har ställts från läkarens och inte från patientens perspektiv. Men strunt i det. Kör kampanjen ändå, för något annat vore ?orimligt?.
I C-länsvarianten av första Abla-kampanjen till patienterna kan vi läsa:
?Det är ofta okunskap om medicinen och dess nytta som är orsak till att många inte tar sin medicin på rätt sätt. Be din läkare förklara vad dina mediciner är till för och hur de kan förbättra din hälsa.?



Det uttrycker klart och tydligt följsamhetsidéns förutsättning att här finns en expert och en okunnig patient, inte två samarbetande partners som bidrar med sitt. Men detta citat fann jag ändå under rubriken Samsyn! Hur går det ihop?
I förordet till Abla II finns svaret. Där står att ?gruppen övertygades om att bättre följsamhet främst kan åstadkommas genom att se patienten som en partner i terapiarbetet?.
Inte konstigt att kampanjen blir motsägelsefull. Samsyn, partnerskap och även jämlikare relation blir bara medel för att doktorn skall få igenom sin expertkunskap mot patientens erfarenhet. Kampanjen efter Abla III, som nu riktas till sjukvårdspersonalen, med 3 miljoner i stöd från Landstingsförbundet, förstärker intrycket att sjukvårdens olika personalgrupper skall samverka för att genomdriva ordinationen (som den beskrivs i LMV 12/2002).
Vi har inte vetenskapliga bevis för att problemet är att läkaren inte lyssnar, men Abla har heller inte bevis för att problemet främst är att patienten inte lyder. Vi borde därför lika väl som de kunna få miljoner till en kampanj från vårt perspektiv.



Naturligtvis är det så att det på vissa områden är ett stort problem att patienterna inte följer ordination och på många områden att läkarna inte lyssnar, så lösningen borde alltså vara enkel, oberoende av vilket problem som är störst: Mer jämlikhet och demokrati i relationen mellan läkare och patient löser båda problemen. Den läkare som verkligen lyssnar och är följsam till patientens verklighet vinner gehör för sina ordinationer. Tills vidare är det viktigt att patienten använder den enda rätt han har, att vägra följa en tveksam ordination om hans/hennes ifrågasättande inte hjälper.

Den lyssnande läkaren får gehör för sina ordinationer

Vad skulle ni säga om Landstingsförbundet startar en kampanj till patienter under parollen ?Vägra ta din nya medicin om doktorn inte lyssnat på dina erfarenheter, frågor eller invändningar??
Utifrån våra erfarenheter i RFHL, där vi hjälper människor med läkemedelsberoende och ?biverkningar, vore en sån kampanj mycket nyttig. Vi får en ständig ström av rapporter om hur läkare ihärdigt vägrar att lyssna på patienternas erfarenheter av sina mediciner. Beroendeproblem förnekas regelmässigt och även biverkningar, trots att dessa ofta är upptagna i Fass. Kampanjen skulle också behöva säga till personalen:
?Kasta inte bort patienternas ovärderliga kunskap om de mediciner de tar! Lyssna och tänk på att varje känd biverkan en gång har rapporterats för första gången! Tänk på att olika patienter reagerar mycket olika på samma medel. Människor som blivit sjuka av en medicin blir dessutom ofta överkänsliga mot många andra.?



Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (Abla) lägger rapport efter rapport för att komma tillrätta med den dåliga ?följsamheten till ordination? som professionen i decennier kallat problemet.
Vad har man då för belägg för att det är rätt att generellt försöka öka följsamheten? Hos oss ser vi tvärtom att den ofta är för stor. Det är skrämmande vad särskilt äldre människor sväljer trots sina negativa erfarenheter. De måste ju lita på doktorn.
Jag sökte efter belägg hos Abla. Vad jag fann var följande i rapport II, sidan 12:
?Det har … hävdats att följsamhet inte är den viktigaste faktorn att förändra … eftersom god följsamhet till en felaktig förskrivning sannolikt inte är positiv för patienten. Detta är naturligtvis ett riktigt konstaterande. Det är emellertid osannolikt … Dessutom är dokumentationen av felaktig/olämplig förskrivning hittills mycket bristfällig … Även om dokumentationen kring oföljsamhet har brister kan man med rimlig säkerhet dra slutsatserna … att en större följsamhet leder till bättre hälsa för patienterna.?
Alltså bristfällig forskning, där frågorna har ställts från läkarens och inte från patientens perspektiv. Men strunt i det. Kör kampanjen ändå, för något annat vore ?orimligt?.
I C-länsvarianten av första Abla-kampanjen till patienterna kan vi läsa:
?Det är ofta okunskap om medicinen och dess nytta som är orsak till att många inte tar sin medicin på rätt sätt. Be din läkare förklara vad dina mediciner är till för och hur de kan förbättra din hälsa.?



Det uttrycker klart och tydligt följsamhetsidéns förutsättning att här finns en expert och en okunnig patient, inte två samarbetande partners som bidrar med sitt. Men detta citat fann jag ändå under rubriken Samsyn! Hur går det ihop?
I förordet till Abla II finns svaret. Där står att ?gruppen övertygades om att bättre följsamhet främst kan åstadkommas genom att se patienten som en partner i terapiarbetet?.
Inte konstigt att kampanjen blir motsägelsefull. Samsyn, partnerskap och även jämlikare relation blir bara medel för att doktorn skall få igenom sin expertkunskap mot patientens erfarenhet. Kampanjen efter Abla III, som nu riktas till sjukvårdspersonalen, med 3 miljoner i stöd från Landstingsförbundet, förstärker intrycket att sjukvårdens olika personalgrupper skall samverka för att genomdriva ordinationen (som den beskrivs i LMV 12/2002).
Vi har inte vetenskapliga bevis för att problemet är att läkaren inte lyssnar, men Abla har heller inte bevis för att problemet främst är att patienten inte lyder. Vi borde därför lika väl som de kunna få miljoner till en kampanj från vårt perspektiv.



Naturligtvis är det så att det på vissa områden är ett stort problem att patienterna inte följer ordination och på många områden att läkarna inte lyssnar, så lösningen borde alltså vara enkel, oberoende av vilket problem som är störst: Mer jämlikhet och demokrati i relationen mellan läkare och patient löser båda problemen. Den läkare som verkligen lyssnar och är följsam till patientens verklighet vinner gehör för sina ordinationer. Tills vidare är det viktigt att patienten använder den enda rätt han har, att vägra följa en tveksam ordination om hans/hennes ifrågasättande inte hjälper.

Den lyssnande läkaren får gehör för sina ordinationer

Vad skulle ni säga om Landstingsförbundet startar en kampanj till patienter under parollen ?Vägra ta din nya medicin om doktorn inte lyssnat på dina erfarenheter, frågor eller invändningar??
Utifrån våra erfarenheter i RFHL, där vi hjälper människor med läkemedelsberoende och ?biverkningar, vore en sån kampanj mycket nyttig. Vi får en ständig ström av rapporter om hur läkare ihärdigt vägrar att lyssna på patienternas erfarenheter av sina mediciner. Beroendeproblem förnekas regelmässigt och även biverkningar, trots att dessa ofta är upptagna i Fass. Kampanjen skulle också behöva säga till personalen:
?Kasta inte bort patienternas ovärderliga kunskap om de mediciner de tar! Lyssna och tänk på att varje känd biverkan en gång har rapporterats för första gången! Tänk på att olika patienter reagerar mycket olika på samma medel. Människor som blivit sjuka av en medicin blir dessutom ofta överkänsliga mot många andra.?



Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (Abla) lägger rapport efter rapport för att komma tillrätta med den dåliga ?följsamheten till ordination? som professionen i decennier kallat problemet.
Vad har man då för belägg för att det är rätt att generellt försöka öka följsamheten? Hos oss ser vi tvärtom att den ofta är för stor. Det är skrämmande vad särskilt äldre människor sväljer trots sina negativa erfarenheter. De måste ju lita på doktorn.
Jag sökte efter belägg hos Abla. Vad jag fann var följande i rapport II, sidan 12:
?Det har … hävdats att följsamhet inte är den viktigaste faktorn att förändra … eftersom god följsamhet till en felaktig förskrivning sannolikt inte är positiv för patienten. Detta är naturligtvis ett riktigt konstaterande. Det är emellertid osannolikt … Dessutom är dokumentationen av felaktig/olämplig förskrivning hittills mycket bristfällig … Även om dokumentationen kring oföljsamhet har brister kan man med rimlig säkerhet dra slutsatserna … att en större följsamhet leder till bättre hälsa för patienterna.?
Alltså bristfällig forskning, där frågorna har ställts från läkarens och inte från patientens perspektiv. Men strunt i det. Kör kampanjen ändå, för något annat vore ?orimligt?.
I C-länsvarianten av första Abla-kampanjen till patienterna kan vi läsa:
?Det är ofta okunskap om medicinen och dess nytta som är orsak till att många inte tar sin medicin på rätt sätt. Be din läkare förklara vad dina mediciner är till för och hur de kan förbättra din hälsa.?



Det uttrycker klart och tydligt följsamhetsidéns förutsättning att här finns en expert och en okunnig patient, inte två samarbetande partners som bidrar med sitt. Men detta citat fann jag ändå under rubriken Samsyn! Hur går det ihop?
I förordet till Abla II finns svaret. Där står att ?gruppen övertygades om att bättre följsamhet främst kan åstadkommas genom att se patienten som en partner i terapiarbetet?.
Inte konstigt att kampanjen blir motsägelsefull. Samsyn, partnerskap och även jämlikare relation blir bara medel för att doktorn skall få igenom sin expertkunskap mot patientens erfarenhet. Kampanjen efter Abla III, som nu riktas till sjukvårdspersonalen, med 3 miljoner i stöd från Landstingsförbundet, förstärker intrycket att sjukvårdens olika personalgrupper skall samverka för att genomdriva ordinationen (som den beskrivs i LMV 12/2002).
Vi har inte vetenskapliga bevis för att problemet är att läkaren inte lyssnar, men Abla har heller inte bevis för att problemet främst är att patienten inte lyder. Vi borde därför lika väl som de kunna få miljoner till en kampanj från vårt perspektiv.



Naturligtvis är det så att det på vissa områden är ett stort problem att patienterna inte följer ordination och på många områden att läkarna inte lyssnar, så lösningen borde alltså vara enkel, oberoende av vilket problem som är störst: Mer jämlikhet och demokrati i relationen mellan läkare och patient löser båda problemen. Den läkare som verkligen lyssnar och är följsam till patientens verklighet vinner gehör för sina ordinationer. Tills vidare är det viktigt att patienten använder den enda rätt han har, att vägra följa en tveksam ordination om hans/hennes ifrågasättande inte hjälper.