Om du tycker att det är jobbigt och tungt idag, med patienter som kräver mer och mer, är det ingenting mot vad det kommer att bli. Det är dagens unga som blir morgondagens vårdkonsumenter och de fostras just nu i vårt starkt framväxande kravsamhälle.
Det menar Mats Olsson, till vardags marknadschef och omvärldsanalytiker på IMS Health, i sin nyligen utkomna bok ?Från Homo Sapiens till Homo Zappiens – Om den svenska välfärdens individualister i det globala tidssamhället? på Krilon förlag.
Orsaken till den här utvecklingen är att det just nu är individualismen och självförhärligandet som gäller i vårt land. Vi ska hela tiden prestera och vi duger inte som vi är. Därför jagar vi på och är helt fokuserade på oss själva.
Homo Zappiens, denna nya ?människoart?, är rastlös och mobil, hinner inte vänta eller fördjupa sig, bokar om flyget om mötet blir klart 20 minuter tidigare, bygger självförtroende genom prylkonsumtion. Zappiens lever i en förverkliga dig själv-kultur och strävar hela tiden efter att bli en bättre version av sig själv – genom stajling och plastikoperationer ska man må så bra och se så bra ut som möjligt, så länge som möjligt. Läkemedel som behandling eller profylax, särskild diet och motion på recept hör också till. Vi ägnar oss mer åt att granska våra sjukdomar och justera vårt kroppsbygge än att njuta av hur vi redan har det. Behovet att bli sedd är idag viktigare än tidigare ambitioner att äga, njuta och utöva makt, skriver Mats Olsson i sin bok.
Kraven på vad välfärdssystemen ska leverera ökar också ständigt och patienterna blir mer kunniga och pålästa. Vilket också leder till att en större del av befolkningen i välfärdslandet utnyttjar sjukvården utan att i egentlig mening vara sjuk.
Dessutom har vi, enligt Mats Olsson, utvecklat en beroendefobi, vi vill inte vara beroende av någon, vare sig familjen eller släkten. Men en sådan livsstil förutsätter istället ett intensivt beroende av välfärdsstaten. Vårt samhällssystem, där vi ska göra allt själva, skapar stress och utbrändhet. Som vi kräver att samhället ska ta hand om och sjukvården rätta till.
Den springande punkten i hela resonemanget är om vi är beredda på den enorma samhällsomvandling vi bara börjat skönja. En omvandling där alltfler ställer ökande krav på samhället och sjukvården – inte för att de behöver det utan för att möjligheten finns. Och i många fall för att synliggöra sig själva och leva på toppen av sin förmåga så länge det går.
Detta är en utveckling som kan verka mumma för läkemedelsindustrin. Fler som kräver behandling ger ökade intäkter. Men med en krympande budget för de statliga utgifterna ökar pressen på industrin att alltmer visa kostnadseffektivitet, sänka sina priser och bli en aktiv deltagare.
Jag är inte avundsjuk på varken sjukvårdsapparaten, industrin eller politikerna som ska tampas med problemen. Å andra sidan kommer vi alla att få brottas med frågorna vare sig vi vill eller inte, eftersom det kommer att påverka tillgänglighet till både vård och läkemedel. Vinnaren blir den som skriker högst och längst och starkast. Är du beredd på det? Och vem tar greppet för att bevara välfärdsstaten i morgondagens kravsamhälle?