Polycystiskt ovarialsyndrom, PCO, är den vanligaste formen av infertilitet beroende på utebliven ägglossning. Det är associerat med menstruationsstörningar och förändrad hormonbalans och leder till att många kvinnor i reproduktiv ålder söker gynekolog eller infertilitetsklinik.
Ny forskning visar att polycystiskt ovarialsyndrom inte enbart bör betraktas som en gynekologisk sjukdom. Eftersom de drabbade kvinnorna även har insulinresistens bör sjukdomen snarare betraktas som en form av det metabola syndromet som manifesteras i tidig ungdom med gynekologiska symtom.
Medel mot insulinresistens som metformin kan spela en viktig roll i framtida behandling av tillståndet genom att förbättra både endokrin och metabol störning och reducera risken för vaskulär sjukdom. Det kommer eventuellt att ersätta de terapier som idag används för att behandla individuella komponenter av PCO.
Okänd sjukdomsorsak
Sjukdomsorsaken är okänd men ny forskning pekar alltså på att den principiella underliggande orsaken till PCO har med insulinresistens att göra. Denna leder till abnorm ökning av insulinproduktionen från bukspottkörteln som i sin tur stimulerar överdriven androgen produktion från äggstockarna. Kvinnorna har ofta höga blodfetter och en predisposition för typ 2-diabetes och kardiovaskulär sjukdom senare i livet.
PCO verkar därför ha många kännetecken gemensamt med det metabola syndromet. En artikel i British Medical Journal (1998?317:329-332) fokuserar på nya förändringar i attityden till polycystiskt ovarialsyndrom. Sambandet med insulinresistens är ett koncept som inte bara är viktigt för patienternas hälsa men också ger potential för ny behandling menar författarna.
Vissa fakta talar för att PCO skulle ha en genetisk koppling eftersom man vet att det är vanligare i vissa familjer. Hos mannen kan störningen uttryckas som en för tidig flinskallighet. Sjukdomen startar i sen barndom och insulinresistensen ökar dramatiskt vid puberteten.
Behandla insulinresistensen
Kvinnor med PCO behandlas idag beroende på deras symtom som oregelbunden mens, ökad hårväxt eller infertilitet. Eftersom den principiella underliggande orsaken vid PCO är insulinresistens prövar man nu att behandla den i stället.
Viktnedgång har liksom vid typ 2-diabetes flera fördelar men kan vara svår att genomföra. I några helt nyligen genomförda mindre studier har man undersökt effekten av läkemedel som påverkar insulinresistensen. Man har använt metformin, en biguanid som ofta används vid typ 2-diabetes, samt troglitazon som dock drogs in från den europeiska marknaden på grund av leverpåverkan i slutet av förra året.
Försöken hittills har bara inkluderat ett fåtal personer men resultaten är lovande. Försökspersonerna fick sänkning av blodsockret vilket ledde till minskad produktion av androgen- och luteiniserande hormon. Dessutom ökade koncentration av könshormonbindande globulin vilket resulterade i mindre bioaktivt tillgängligt testosteron. De preliminära resultaten talar för att behandling med metformin av överviktiga kvinnor med PCO återställer regelbundna menstruationscyklar och ägglossning. Dessutom har några studier visat att kvinnorna gick ner i vikt trots fortsatt normal diet och livsstil samt att bukfetman minskade.
Genom att behandla nyckelfaktorer i sjukdomen löser man inte bara de gynekologiska problemen som hör till syndromet, utan man reducerar även risken för vaskulär sjukdom senare i livet. Det finns ett stort behov av randomiserade placebokontrollerade studier för att fastställa de potentiella fördelarna av denna behandling för kvinnors hälsa.