Medikalisering ger stora ekonomiska vinster

Såväl läkemedelsföretag som patienter och läkare driver på försjukningen i samhället. Sjukvården vill göra gott och behandla, läkaren vill hitta en förklaring för patienten som vill få sin sjukdom legitimerad av en diagnos. Företagen tjänar pengar på en breddad användning av befintliga preparat när det blir allt svårare att ta fram nya läkemedel.

19 maj 2003, kl 10:37
0

För 20 år sedan fick stökiga barn extra uppmärksamhet i skolan genom mindre klasser, extra lärare och stödundervisning. Idag får de en bokstavsdiagnos och läkemedel.
Många människor är blyga, en del lite mer än andra. För några år sedan var det normalt ? idag kan det behandlas med hjälp av läkemedel. Ett naturligt tillstånd klassas som social fobi.
Läkemedelsindustrin tjänar stora pengar på att medikalisera ett naturligt åldrande genom att hitta på nya sjukdomar. Åkommor som håravfall, impotens och klimakteriebesvär var tidigare naturliga stadier i en människas liv och åldrande. Idag klassas de som sjukdomar eftersom det finns en behandling som hjälper.
Det handlar om en allt ökande kreativitet, från flera håll, i att hitta på en sjukdom för varje läkemedel, ?an ill for every pill?. För läkemedelsföretagen handlar det inte bara om att hitta på sjukdomen. Det är lika viktigt att lyfta upp den och göra den känd för den stora allmänheten, samt att informera och visa att det nu finns en tillgänglig behandling.

Blir allt vanligare
I litteraturen redovisas olika typer av medikalisering; det naturliga åldrandet som klassas som sjukdom, milda symtom som tecken för allvarlig sjukdom (till exempel irritabel kolon), personliga och sociala problem som klassas som sjukdom (till exempel social fobi), risk översätts till sjukdom (till exempel osteoporos), sjukdomens förekomst överdrivs för att problemet ska bli allvarligare (till exempel erektil dysfunktion).
Andra exempel på försjukning som har lyfts upp är kvinnlig sexuell dysfunktion (se separat artikel) och sängvätning, där Ferring nyligen har gått ut med en kampanj till skolor och allmänläkare i Sverige.
Medikalisering har beskrivits som en process där icke-medicinska problem definieras och behandlas som medicinska, vanligtvis i termer av sjukdomar och åkommor. Vanliga mänskliga problem försjukligas och ljuset riktas mot individen istället för den sociala omgivningen. Kritiker menar att medikalisering uppmuntrar friska människor att tro att de behöver medicinsk behandling, samt att läkemedel förs fram som enda behandling, utan att ickefarmakologiska lösningar prövas.
De som däremot är positiva till medikalisering menar att det istället sätter ljuset på symtom som människor annars ignorerar eller väljer att inte behandla. I det sammanhanget kan marknadsföring av sjukdom medföra att dessa människors hälsa förbättras och att man undviker allvarligare sjukdomar och kostnader i ett senare skede.
? Det är ingalunda nytt men blir allt vanligare, säger Joel Lexchin, adjungerad professor vid School of Health Policy and Management vid York University i Toronto, Kanada.
Han menar att den vanligaste anledningen till försjukningen är påtryckningar från läkemedelsindustrin. Eftersom kostnaderna för att ta fram nya läkemedel bara ökar är det intressantare att hålla liv i gamla produkter genom att vidga användningen av dem.
Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen Lif, håller inte med i beskrivningen:
? De nya indikationerna utvecklas som tillägg efter något år på marknaden. Utvecklingskostnaden är liten och tas egentligen inte från andra, mer angelägna områden.
Projekten tillkommer på initiativ av läkare och patienter, säger Richard Bergström, som menar att industrin inte hittat på dessa indikationer.
? Möjligen kan företag ha hjälpt till att göra mindre kända sjukdomar mer kända.

Död och handikapp
Joel Lexchin tycker att företagen idag är mest intresserade av att utveckla läkemedel för primärprevention, preparat som används under lång tid av många människor. Därför riktas en stor del av dagens forskning in på sjukdomar som är lätta att diagnosticera, eller som är lätta att kommunicera till allmänheten. Till detta kommer bredare definitioner för sjukdom, sänkta gränser för till exempel högt blodtryck och diabetes, samt att läkemedel prövas allt oftare istället för ickefarmakologiska alternativ.
Men Joel Lexchin menar att när vi allt starkare förespråkar evidensbaserad medicin, riskerar vi att fastna i en ond cirkel där terapin enbart blir läkemedelsbaserad eftersom det bara finns evidens för läkemedelsbehandling, inte för andra alternativ.
I kampanjerna talas det därför mycket om vad som kommer att hända om du inte behandlar, om du inte söker, om du inte får hjälp. Det spelas på rädsla för död och möjliga handikapp.
I oktober 2001, en månad efter terrorattacken mot World Trade Center i New York, annonserade Glaxosmithkline i New York Times Magazine, för läkemedlet paroxetin (Paxil i USA, Seroxat i Sverige). Annonsen återger en kvinna i gatuträngseln med en massa människor omkring sig. Rubriken lyder: ?Miljoner lider av kronisk oro. Miljoner kunde bli hjälpta med Paxil.?
Annonseringen har fått stark kritik, bland annat av Barbara Mintzes, forskare vid University of British Columbia i Vancouver, Kanada. I en artikel i British Medical Journal, BMJ, skriver hon att många i New York kände stor oro efter attacken, med symtom som lyfts fram i annonsen som oro och ångest. Hon ställer den retoriska frågan; när blir en fullt naturlig reaktion till händelser i livet en indikation för en läkemedelsbehandling ? och en marknadsföringsmöjlighet?

Vill ta större ansvar
Peter Mansfield, direktör för organisationen Healthy Skepticism, som arbetar för förbättrad hälsa genom att motverka vilseledande läkemedelsmarknadsföring, driver svaret ännu längre. Han menar att läkemedelsföretagen nu har vuxit sig så stora och har så mycket pengar att de kan försjukliga vår tillvaro. Pengarna i kassakistan måste investeras och förräntas för att göra aktieägarna nöjda.
? De har också ett större behov av medikaliseringen eftersom det är mycket svårare att hitta nya läkemedel än att hitta på nya sjukdomar.
Läkemedelsföretagen å sin sida menar att de tar, och vill ta ett ännu större, ansvar för sina produkter. De menar att det är de som besitter de största kunskaperna om sina egna läkemedel och borde därför få informera både sjukvårdspersonal och patienter om allt som rör preparaten.
Eftersom reklam för receptbelagda läkemedel direkt till konsumenter just nu bara tillåts i USA och Nya Zeeland satsar företagen i andra länder istället på marknadsföring och information om sjukdomarna. Som en konsekvens hoppas man att patienterna går till doktorn och diskuterar sin behandling.
Meta Wiborgh, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, är oroad över utvecklingen:
? Det är tydligt hur den medicinska praktiken, utbildningen och forskningen idag är beroende av medicinindustrin. Men inom allmänmedicin intar vi nog en ganska konservativ hållning till nya behandlingar.

Många aktörer
Läkemedelsföretagens roll är omdebatterad, men de är ingalunda ensamma om att driva på medikaliseringen i samhället. Joel Lexchin menar att samhällets förändring, där växande utseendefixering får större plats, spelar en lika stor roll.
? Även forskare och läkarna själva driver på. De möter svårare situationer, fler kroniker med sjukdomar som inte kan botas.
Lika inblandade är medierna, som idag lyfter upp hälsofrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Därför blir också media en viktig målgrupp för både läkemedelsföretag och patientorganisationer.
Lika viktig är sjukvården. Det är naturligt för dem som arbetar inom hälso- och sjukvården att vilja hjälpa sina patienter. Därför blir det lika naturligt för dem att efterfråga nya behandlingsmöjligheter och därmed driva på medikaliseringen ytterligare. På samma sätt ställer dagens patienter helt andra och tuffare krav på den medicinska professionen, liksom på industrin att forska fram nya läkemedel på nya sjukdomar.
? Alla nya läkemedel är angelägna, åtminstone för några drabbade individer, säger Richard Bergström.
En förklaring till försjukningen kan vara en större interaktion mellan sjukvården och läkemedelsföretagen idag än tidigare. Det leder till fler uppslag för den forskande industrin, fler möjligheter att gå vidare med. Utökade resurser till forskning, den snabba datorutvecklingen med genomik- och proteomikforskning är andra anledningar.
Eller, som Peter Mansfield, uttrycker det:
? Läkemedelsföretagen har plockat all frukt på forskningens lägre grenar. Istället för att plocka frukten på de högre grenarna satsar de på att expandera marknaderna för redan existerande produkter.

Fredrik Hed

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng