Läkemedelsreformen som sjösattes vid årsskiftet innebär stora omläggningar inom svensk sjukvård. Kostnaderna för läkemedel läggs över på landstingen från och med 1998, ett nytt högkostnadssystem har införts, läkemedelskommittéerna förväntas få större makt och i princip hela Sveriges läkemedelsanvändning ska registreras i ett statligt register. Socialstyrelsen som ska ansvara för registret har också fått uppdraget att följa upp hela reformen så att politikerna kan se att den får avsedd effekt.
Farmacie doktor Cecilia Claesson vid Socialstyrelsens läkemedelsprojekt håller som bäst på att plocka ihop den grupp personer som ska ansvara för uppföljningen. I gruppen kommer att ingå en läkare, en apotekare och en sköterska, samtliga på halvtid, ytterligare en apotekare på heltid liksom en speciell utredare, en statistiker och en sekreterare.
Uppgiften är att granska hur läkemedelsförmånen slår i olika befolkningsgrupper t ex speciellt svaga grupper i befolkningen, hur de läkemedel som fortfarande delas ut kostnadsfritt (insulin till diabetiker, läkemedel inom psykiatrisk vård osv) används, hur läkemedelskommittéernas arbete fungerar i de olika landstingen samt effekterna av avmonopoliseringen inom slutenvården.
Ska hitta alternativa lösningar
Läkemedelsreformen i sin helhet togs emot med applåder bland de flesta instanser inom hälso- och sjukvården, men förslaget om receptregistrering har däremot fått utstå mycket kritik under våren. Främst är det många läkare som har varit mycket kritiska till att lämna ut både personnummer och förskrivningsorsak till ett centralt register. Speciellt om förskrivningsorsaken skulle framgå mer eller mindre lättbegripligt direkt på recepten så att även apotekspersonal, servicepersonal och anhöriga skulle kunna tyda den. Trots att känslorna och argumenten ibland har svallat lite väl högt tycker Cecilia Claesson att det har varit positivt att frågan har tagits upp och diskuterats.
? Jag tycker att det är bra att det har varit debatt om det här. Det är ju så att man centralt aldrig kan tänka på alla problem som kan komma att uppstå ute på fältet. Men sedan kan jag ju ställa mig lite undrande inför vissa ordval och uttalanden som har gjorts av vissa av debattörerna, säger hon.
Resultatet av kritiken och diskussionerna blev hur som helst att dessa delar av förslaget sköts upp och att Socialstyrelsen fick som ett tillläggsuppdrag att samordna ett försök där man ska testa några olika sätt att lösa frågorna om förskrivningsorsaken och patientens samtycke så att alla inblandade kan acceptera det.
Läkemedelsprojektet har därför tagit fram några olika modeller och ska sedan köra dessa i en försöksverksamhet i några olika landsting. Försöket räknar de med kommer att vara igång före årsskiftet och det kommer sedan att pågå under minst ett halvår för att utvärdera vilken modell som fungerar bäst. Det innebär att något resultat inte är att vänta förrän efter halvårsskiftet 1998.
Många tekniska lösningar
De deltagande landstingen kommer att få välja ur en meny av lösningar på lite olika teknisk nivå.
? När det gäller förskrivningsorsaken kan man ju tänka sig både att fortsätta att använda vanliga pappersrecept, men att då ange diagnoserna med streckkoder utan att ange själva koden med siffror under, säger Cecilia Claesson. På det viset förblir orsaken till förskrivningen omöjlig att se hela vägen från förskrivaren ända in i registret. Den lite mer högteknologiska lösningen är naturligtvis att receptet går elektroniskt hela vägen från förskrivaren, via apoteket och till oss. Då kan man se till att förskrivningsorsaken följer med, men hålls dold på apoteket.
Den andra stora frågan om förskrivarnas skyldighet att förvissa sig om patienternas samtycke till registrering har kritiserats för att den skulle ta tid och vara integritetskränkande i och med att alla uppgifter lagras under patienternas personnummer. Läkemedelsprojektet har också här en teknisk lösning på problemet.
? Ett sätt att slippa ifrån hela problemet är att arbeta med avidentifierade persondata, säger Cecilia Claesson. Det går att göra med en väldigt avancerad kryptering som gör att samma personnummer alltid får samma löpnummer i systemet, men man kan aldrig leda tillbaka löpnumret till det riktiga personnumret. Det här systemet använder man sig av i Danmark idag.
? Finessen med detta är att ansvaret för om patienten ska registreras eller inte blir det omvända mot tidigare. Förskrivaren behöver inte ta upp frågan utan att patienten själv får ta initiativet och säga; jag vill att mitt personnummer ska föras över så att Socialstyrelsen kan få tag i mig vid ett eventuellt biverkningslarm med min medicin.
Ett stort ansvar
Försöket måste anpassas till de deltagande landstingens olika förutsättningar och det är bl a därför det finns alternativa sätt på olika teknisk nivå som landstingen själva får välja bland. Sedan gäller det för läkemedelsprojektets statistiker, fil dr Timothy Oke, att se till att de olika valen ger ett bra underlag för statistiska analyser. Och detta är naturligtvis en kritisk punkt i hela försöksupplägget.
? Det är ju ett enormt ansvar som vi har fått från departementet, säger Cecilia Claesson.
Läkemedelsprojektet har börjat hösten med en turné till några landsting för att diskutera och propagera för försökets vikt. Sedan blir det landstingens jobb att propagera detsamma för de enskilda förskrivarna och detta räknar läkemedelsprojektet med kommer att ta lite tid. Det är därför man inte planerar att vara igång med försöket förrän under senhösten.
Kvalitet inte kostnad
När det gäller läkemedelsprojektets uppdrag att granska läkemedelskommittéernas arbete är det inte kommittéernas läkemedelsval som de ska gå igenom och värdera.
? Nej, vi ska inte enbart titta på listorna, säger Ingegerd Agenäs apotekare och ansvarig för granskningen av kommittéerna. Syftet är att vi ska titta på kvaliteten och inte på kostnaden. En kortsiktig ekonomisk bevakning är långsiktigt inte särskilt begåvat, långsiktigt är det istället kunskapsförmedlingen som är det viktiga. Därför ska vi titta på hur kommittéerna tar hand om olika nationella kunskapsdokument som t ex SBU-rapporter. Det vi kommer intressera oss mest för är hur de för ut kunskapen till förskrivarna och att de faktiskt gör terapirekommendationer och inte bara ägnar sig åt läkemedelsval.
Ingegerd Agenäs framhåller också att Socialstyrelsens uppgift inte är att hänga ut dem som inte lyckas så bra utan att hålla fram de goda exemplen för andra att lära sig av.