FORSKARE I FOKUS
”Vill bidra till bättre fetmaläkemedel”
Linda Engström Ruud. Foto: Josefin Bergenholtz, Göteborgs universitet.

”Vill bidra till bättre fetmaläkemedel”

Forskningsintresset väcktes redan när hon var liten. Nu har Linda Engström Ruud fått anslag på 13 miljoner kronor för att ta reda på hur semaglutid verkar i hjärnan.

18 nov 2022, kl 09:05
0

Annons

Även om det var först i gymnasiet som Linda Engström Ruuds forskningsdrömmar tog fart på allvar väcktes intresset för vetenskap redan i tidig ålder. Hemma i tv-soffan tittade hon ofta tillsammans med sin familj på Vetenskapens värld och olika naturprogram – och märkte att hon tyckte naturvetenskap var spännande.

– Jag har alltid tyckt att hjärnan är väldigt intressant, särskilt det autonoma nervsystemet som styr sådant som vi inte behöver tänka på, säger hon.

När hon sedan skulle välja utbildning efter gymnasiet bestämde hon sig för att satsa på ett då nystartat forskningsförberedande program i Göteborg. Och på den vägen är det.

Efter en grundutbildning på det biovetenskapliga läkemedelsprogrammet i Göteborg och en forskarutbildning i Linköping blev drömmen om en forskningskarriär verklighet. Förra året fick hon ett forskningsanslag på 13 miljoner kronor från Novonordisk-fonden, vilket gör att hon kan satsa helhjärtat på sin forskning.

Hon har även fått ett etableringsbidrag från Vetenskapsrådet.

Forskar om läkemedel mot fetma

Det aktuella forskningsprojektet handlar om hur läkemedel mot fetma fungerar rent mekanistiskt i hjärnan. Forskningen är inriktad på läkemedlet semaglutid. Det är en så kallad GLP-1-analog och godkänt som behandling mot både diabetes och fetma. Läkemedlet är effektivt, men det ger också en del biverkningar, framför allt i början av behandlingen i form av till exempel illamående. Semaglutid verkar på receptorer i hjärnan som kontrollerar bland annat aptiten och vår kroppsvikt. Det är även receptorer i hjärnan som styr illamående.

Men exakt hur detta fungerar är inte känt. Linda Engström Ruud och hennes forskargrupp vill därför ta reda på vilka neuronala nätverk i hjärnan som påverkas av semaglutid så att aptiten hämmas. De vill också mer i detalj undersöka hur dessa nätverk påverkas. För att ta reda på detta använder gruppen sig bland annat av innovativa transgena modeller.

Förhoppningen är att kunskapen ska kunna leda till nya läkemedel som påverkar på samma sätt som semaglutid, men har färre biverkningar.

– Jag hoppas kunna bidra med något värdefullt. Jag vill få en ökad förståelse för hur läkemedlet verkar i hjärnan och vilka mekanismer som är aktiverade och som leder till  viktförlust. I så fall kanske det går att göra fetmaläkemedel ännu mer effektiva och minska biverkningarna, säger Linda Engström Ruud.

– Det är verkligen önskvärt att ha ett bra farmakologiskt behandlingsalternativ mot fetma, då följdsjukdomar som till exempel typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kan få svåra följder för individen som drabbas och kostar samhället enorma summor varje år. Kirurgi är mer effektivt i dagsläget, men det finns risker med det och det är inte för alla.

Linda Engström Ruud har två doktorander

I Linda Engström Ruuds forskargrupp ingår förutom hon själv även hennes två doktorander. Gruppen håller till på ett labb vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet.

Eftersom projektet är relativt nystartat går mycket tid för Linda Engström Ruud åt till praktiskt labbarbete och handledning.

– Jag har turen att ha två väldigt motiverade och duktiga doktorander. De blir mer och mer självgående och det är väldigt roligt att följa den processen. Jag är själv fortfarande aktiv i labbet. Ärligt talat har jag nog än så länge svårt att släppa den biten av mitt arbete, för jag tycker det är så roligt, säger hon.

Utöver labbarbetet handlar arbetsuppgifterna bland annat om att planera verksamheten, analysera data, skriva ansökningar eller bedriva undervisning. Linda Engström Ruud berättar om att jobbet till viss del kan vara som ett vanligt kontorsjobb, men också att hon ibland kan behöva jobba sena kvällar och helger.

– Sedan har jag också ibland svårt att släppa jobbet när jag kommer hem. För mig är det inte bara ett jobb, utan en hel livsstil.

Gjorde postdok i Tyskland

Flera av de metoder som Linda Engström Ruud använder sig av lärde hon sig när hon var postdok i Köln i Tyskland.

I sex år bodde hon där tillsammans med sin man och sina tre barn.

– Det har alltid funnits med i bakhuvudet att man måste jobba utomlands för att få en akademisk karriär. Men jag har min man att tacka att han faktiskt pushade mig till att vi gjorde det. Vi hade två små barn och ett tredje på väg så jag tänkte inte så mycket på att åka just då. Men han fick en postdok där och då flyttade vi. Och det är jag oerhört glad för.

Tiden i Köln blev en viktig, men intensiv period. Linda Engström Ruud berättar dock att den första tiden var något av ett karriäravbrott.

– Jag hade tänkt söka en tjänst tidigare men jag blev hemma längre än planerat på grund av att det tog tid att få förskoleplats. Det var såklart fint att kunna vara med barnen mycket, men jag var också orolig över om det långa avbrottet skulle påverka mina framtida möjligheter till att forska negativt.

Men så blev det inte. Likt sin man, som också är forskare, fick även hon en postdok vid ett stort laboratorium vid Max Planck-institutet.

Viktig tid

När Linda Engström Ruud började där var barnen två, fem och sju år gamla.

– Labbet var toppen och hade fantastiskt fin infrastruktur. Samtidigt var det såklart höga krav och vi jobbade hårt. Jag och min man var periodvis nästan aldrig hemma samtidigt, vi möttes i princip i dörren. Det var rätt tufft när man inte heller hade familj i närheten, även om de var väldigt stöttande och åkte till oss så ofta de kunde för att hjälpa till.

– Den tiden var väldigt viktig för hela min existens just nu. Att åka utomlands var helt avgörande för att jag i slutändan skulle kunna få dessa anslag som jag har fått nu. De metoderna och det ”tänket” som jag tillägnade mig där är så fundamentalt viktiga för mig i dag. Att åka utomlands till ett riktigt bra labb är något jag verkligen vill uppmuntra blivande forskare att göra, säger hon.

Linda Engström Ruud vill etablera sig

Även om hjärnforskning alltid har varit Linda Engström Ruuds forskningsområde så var det lite av en slump att det blev just forskning om semaglutid i slutändan.

– Jag hade bestämt mig för att söka anslaget från Novonordisk-fonden som är starkt inriktat mot forskning om metabolism. Jag har länge haft ett öga på GLP-1-systemet, som jag tycker är intressant, och insåg att det här var ett lysande tillfälle att få fördjupa mig i detta.

– När jag läste jag på om GLP-1-analoger som läkemedel blev det tydligt att man vet ju faktiskt inte vet hur de här fungerar fast de har så bra effekt på viktminskning. Och jag fick en idé om hur jag skulle kunna använda de metoder som jag lärde mig i Tyskland för att svara på några av de frågorna, säger hon.

Forskningen om semaglutid kommer att definiera Linda Engström Ruuds tillvaro de närmsta åren då projektet sträcker sig fram till 2026.

Hennes förhoppning är att kunna etablera sig som självständig forskare inom fältet och att publicera forskning av hög kvalitet.

– Jag älskar mitt jobb och jag älskar att forska, men det är jobbigt att leva med den osäkerhet som finns inom akademin när det kommer till tjänster. Jag hoppas att jag kan få en fast tjänst så småningom och att jag kan få fortsätta hålla på med det jag tycker om. Och att jag kan bidra till något som förhoppningsvis kommer till nytta för samhället i slutändan.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng