Kvinnor som passerat klimakteriet löper en ökad risk att drabbas av benskörhet. För att förebygga frakturer kan dessa behandlas med bland annat bisfosfonater. Men ny forskning visar att behandlingen kan ge en motsatt effekt om den pågår under en längre tid.
Vid årsmötet för American Acedemy of Orthopeadic Surgeons, AAOS, i New Orleans har forskare från från Columbia University presenterat data från två olika studier. I den ena ingick 111 kvinnor med primär osteoporos som passerat klimakteriet. Av dessa hade 61 fått behandling med bisfosfonater under minst fyra år och 50 hade behandlats med vitamin D och kalcium.
När kvinnornas benstruktur undersöktes visade det sig att bisfosfonaterna förbättrade benstrukturer tidigt i behandlingen men att effekten sedan avtog. Efter fyra år såg forskarna istället att benstrukturen hos de kvinnor som fått bisfosfonater hade en sämre bentäthet. En teori till varför det blir så är att bisfosfonater undertrycker kroppens naturliga förändring av benmassan.
I en annan prospektiv pilot studie studerades 21 kvinnor som passerat klimakteriet och som behandlats för lårbensfraktur. AV dessa hade 12 behandlats med bisfosfonater under i genomsnitt 8,5 år och nio som inte hade fått sådan behandling. De kvinnor som tagit bisfosfonater hade en minskat heterogenitet i benvävnaden med bland annat lägre mineralinnehåll.
Forskarna konstaterar att behandling med bisfosfonater är effektiv för de flesta patienter men att fler studier på långtidseffekter behövs.