Det blir allt vanligare att primärvården ger behandling mot järnbrist med intravenöst järn i stället för järntabletter. Det gäller även i Region Örebro län där man sett en stadig ökning av användningen av intravenöst järn i primärvården de senaste åren. Intravenöst järn ges som infusion (dropp).
Nu har regionens utvärderingscenter Camtö, Centre for assessment of medical technology in Örebro, kartlagt kunskapsläget om skillnaderna mellan behandling med järntabletter och intravenös behandling. Resultatet av kartläggningen presenteras i en ny systematisk kunskapsöversikt.
Hittade två tillräckligt bra studier
När en patient har lågt blodvärde och försämrad förmåga att ta upp järn i tarmen är infusion ofta bättre. Men hur är det när patienten har normal upptagningsförmåga av järn? Den frågan ville Camtö belysa, på förfrågan från regionens primärvård.
En sökning efter randomiserade, kontrollerade studier under åren 2014-2024 gav ett ganska magert resultat. När man gallrat bort dem som av olika skäl inte höll tillräckligt hög vetenskaplig kvalitet återstod två studier att dra slutsatser av.
I den ena följde forskare 50 patienter som skulle gå igenom hjärtkirurgi och som hade mycket lätt nedsatt blodvärde. Efter tre veckors behandling hade blodvärdet (Hb) ökat något både bland dem som fick järntabletter och i gruppen som fick intravenöst järn. Det syntes ingen statistisk skillnad mellan grupperna.
Den andra studien hade 97 deltagare som vårdats på sjukhus med måttligt nedsatt blodvärde efter blödning från övre delen av mag-tarmkanalen. Efter tre månaders behandling var Hb 139 bland de som fått intravenöst järn och 135 bland de som fått tabletter, utan någon statistiskt säkerställd skillnad.
Inga statistiska skillnader
Författarna av Camtörapporten konstaterar att ingen av studierna visar på någon fördel för någon av de två behandlingsformerna. De påpekar också att de inte hittat någon studie som jämför behandlingarna hos patienter med uttalat lågt blodvärde.
Trots det oklara kunskapsläget är det i dag allt fler patienter som får infusioner med järn. Enligt rapporten ökade försäljningen av intravenöst järn med 196 procent under perioden 2015–2024. Även den totala försäljningen av järnpreparat ökar och var uppe i 32 miljoner dygnsdoser 2024.
De intravenösa terapiernas andel av denna helhet växer och var i riket i genomsnitt förra året 3,7 procent, en mer än dubbelt så hög andel som för tio år sedan.
Intravenöst järn är dyrare
I rapporten finns en medicinsk kommentar av Kristina Bohlin, specialist i allmänmedicin vid Lillåns vårdcentral och informationsläkare vid Läkemedelscentrum på Universitetssjukhuset i Örebro. Hon framhåller att järntabletter bör vara förstahandsval i de flesta fall och att intravenöst järn ”innebär betydligt större kostnader, dels i reell läkemedelskostnad men ännu mer utifrån den tid som behöver avsättas för ordination och administration av läkemedlet”.
En del personer får mag-tarmbesvär av järntabletter. Kristina Bohlin tror att detta kan vara en av orsakerna till att läkare tycker det är enklare ordinera intravenöst järn. Hon menar också att det finns en föreställning om att denna behandling ger snabbare effekt på blodvärdet.
