Annons

Diabetesstudier fortsätter mäta fel saker

Majoriteten av de kliniska prövningar som studerar diabetesbehandlingar tar inte reda på om behandlingen faktiskt
påverkar patientens hälsa. Istället mäter de hur läkemedel påverkar
olika labbvärden. Det här gör att många av studierna blir värdelösa
när olika behandlingsalternativ ska utvärderas i framtiden, skriver en
forskargrupp i dagens nummer av JAMA.

4 jun 2008, kl 13:18
0

Annons

Forskargruppen vid Mayo-kliniken i USA har identifierat
drygt 1000 kliniska prövningar av diabetesläkemedel som nu befinner sig i fas
II, III eller IV. Av dessa valde de slumpmässigt ut 436 studier som de sedan
analyserade för att se hur studierna var konstruerade.


Resultatet visar att endast 18 procent av
studierna hade som primärt mål att studera en klinisk effekt som till exempel hur
läkemedlet påverkade risken för stroke, hjärtinfarkt, synförlust eller
njurfunktion. Det vill säga förändringar som faktiskt påverkade patientens
hälsa. Resten av studierna var istället konstruerade för att undersöka hur
läkemedlet påverkade olika surrogatvariabler som till exempel kolesterolvärden
och glykemisk kontroll.

Tidigare rapporter från den här forskargruppen har
visat att redan slutförda och publicerade studier också mäter ?fel? saker, och
diskussionen har då handlat om att framtida studier borde bli bättre på att fokusera på kliniskt relevanta värden. Det var för att se om studier som görs nu är
bättre som forskargruppen gick igenom aktuella och pågående studier.

Men slutsatsen är alltså att ingenting har ändrats. Framförallt är det alla mindre studier, och studier som utvärderar
läkemedel för typ 2-diabetes, som mäter labbvärden istället för
kliniska värden. I dagens artikel i JAMA skriver forskargruppen att det därmed
även i framtiden kommer att bli svårt att utifrån dessa studier avgöra vilken
effekt olika diabetesläkemedel har.

En förklaring till att studierna är konstruerade
på det här sättet är att det är billigare. Forskarna föreslår därför att
studierna, som ofta mäter kliniska effekter fast som sekundär effekt,
publiceras och redovisas på ett sådant sätt att det går att använda resultaten
i metastudier. Om alla mindre studier redovisar vilken effekten varit på
patienternas hälsa kan andra forskare slå samman resultaten från flera studier och
på så sätt få fram kliniskt relevant information. På så sätt kan man också
bättre förutspå vilken kliniskt värde de olika labbvärdena har, skriver
forskarna i sin diskussion.