Varför ser vi inte elefanten i rummet?

    18 Apr 2011, kl 17:33
    1

    Om bloggen

    Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

    Inom kort kommer den stora Missbruksutredningen 
    att presenteras. Mannen bakom verket, Gerhard Larsson, kommer att
    föreslå en lång rad långtgående förändringar för att reformera svensk
    beroendevård. Inte en dag för tidigt.

    Jag har under flera år, både i jobbet och med apotekarögon, med stigande intresse följt utredningen. En fråga är nämligen pinsamt bortglömd i tugget oss kollegor emellan – läkemedelsberoende.

    Beroendesjukdomarna har det alla gemensamt att ett bruk av lagliga eller olagliga substanser har förändrat funktionen i det dopaminerga belöningssystemet hos den drabbade individen vilket leder till skadliga konsekvenser. Kontrollförlust och toleransutveckling är två av kardinalsymptomen. Bag-in-boxen töms när man bara skulle ta ett glas. Plötsligt behövs två linor på toaletten istället för en för att komma i stämning på krogen.

    Utredningen går grundligt igenom alla de klassiska beroendetillstånden orsakade av alkohol, narkotika och dopingpreparat men tar även ett nappatag kring ?elefanten? i sammanhanget: läkemedelsberoende. Jag väljer självmant att undvika termen missbruk till förmån för beroende eftersom det förra är jämförelsevis dåligt definierat och socialt stigmatiserat. För beroende finns dock klara kriterier och verktyg för upptäckt och diagnos.

    I korthet kan man konstatera att vi det finns uppskattningsvis 65 000 individer i vårt land som tack vare mestadels lagligt förskrivna läkemedel blivit sjuka i ett beroende i stället för behandlade. Låt mig repetera: Motsvarande hela Kalmar behöver hjälp med något som alla farmacevter borde se sig i spegeln och ta en rejäl funderare om man gjort allt för att förebygga eller förhindra.

    Vi oroas gärna över risken för förfalskade läkemedel, hur produkterna påverkar miljön i främmande länder, om dubbelmedicinering och om tabletten verkligen går att svälja. Alla viktiga ämnen för diskussion men kanske också lite bekväma. Istället borde vi kanske ifrågasätta beroendeframkallande ordinationer i vår vardag (och fritid) lite oftare?

    Är det rimligt att det går åt 13 kilo diazepam varje månad för att behandla ett av de tryggaste folken i världen? Är det ok att 59 000 individer hämtar ut (gudarna vet hur mycket som de fick förskrivet) sömnmedel eller lätta opioider som motsvarar mer är den definierade dygnsdosen under ett år?

    Jag låter frågorna hänga i luften med förhoppning om att vi snart får igång en mer balanserad och nyttig diskussion i ämnet. Med Kalmar i åtanke.

    1 Kommentar

    Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

    1. “Motsvarande hela Kalmar behöver hjälp med något som alla farmacevter borde se sig i spegeln och ta en rejäl funderare om man gjort allt för att förebygga eller förhindra. “

      Vart ska vi börja?Vad kan vi göra? Jobbar på ett stort apotek i en mellanstor stad. Förvånansvärt många patienter får förskrivet samma preparat (benzo & z-hypnotika) i korta intervall från sina läkare. Svårt att ringa upp läkare o ifrågasätta förskrivningen rakt av tycker jag, känns som vi blir lite som “ordningspolisen” då. Husläkarna måste ju ha översikt över vad de själva ordinerar sina patienter. Så vad kan vi göra utan att trampa på för många ömma tår eller ifrågasätta förskrivningarna inför patienten??

    Lägg till ny kommentar

    Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

    Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här