Håll er borta från sociala medier

I flera år har läkemedelsföretagen efterfrågat tydligare regelverk kring
vad de får säga och göra i sociala medier. För att hjälpa till har
Läkemedelsindustriföreningen nu skrivit ihop en guide till hur reglerna
ska tolkas. Slutsatsen är att det nog är klokast att hoppa över de
sociala medierna helt.

Sociala medier och läkemedelsinformation är oändligt knöligt. På diverse olika debatter de senaste åren har jag hört både industri, myndigheter och kommunikationsexperter famla i mörkret kring begreppen. Nu har medarbetare på Läkemedelsindustriföreningen skrivit ihop ett tolkningsdokument som ska hjälpa deras medlemsföretag att förhålla sig till sociala medier, eller egentligen handlar det om internet i stort. Utgångspunkten från Lif:s sida är att det inte finns några särskilda regler för internet. Samma etiska regelverk som är grunden i alla information och marknadsföring av läkemedel gäller även på nätet. Men situationerna som uppstår är annorlunda och kräver lite extra tänk. Är du intresserad av frågan rekommenderar jag dig att läsa igenom dokumentet som du hittar här, det går fort.

Sammantaget kan man konstatera att tolkningen av reglerna är rätt tuffa, det blir många nej. I princip ska man som företag inte lägga sig i vad som händer på forum, man ska inte använda sociala medier för att sprida vidare information som genererats av patienter eller journalister och så fort företaget lämnat det minsta fotavtryck på en sida så blir de ansvariga för mycket av det som sägs där.

Konsekvenserna av de tuffa reglerna är redan idag att nätet domineras av patientgenererad information. Experterna, oavsett om de kommer från industrin, myndigheterna eller vården, tvingas av olika regelverk hålla sig borta. Spontant vill åtminstone jag argumentera för att det är en ohållbar situation. Kanske till och med direkt farlig för patienterna. Hur smart är det att låta diskussionerna bölja fritt och låta direkta osanningar om effekter, doser och biverkningar passera som sanningar? Det är också lätt att ta till argumentet att sociala medier är här för att stanna, de som inte hoppar på nu är stekta inom kort, tåget lämnar plattformen, man har inte längre kontakt med sina kunder, och så vidare?

Men det går att tänka på det här på ett annat sätt.

Läkemedelsinformation mot allmänheten är hårt reglerat av en anledning. Läkemedelsföretag brukar själva säga att det är de som vet mest om sina läkemedel. Självklart. Men deras särintresse är uppenbart och deras maktövertag gentemot patienten motiverar en stark reglering. Regelverken ska hantera skärningspunkten så att läkemedelsföretag blir informationsgivare för de patienter som är hjälpta av det, men de ska inte generera merförsäljning av receptbelagda läkemedel.    

I det perspektivet måste kanske läkemedelsbranschen och vården säga nej tack till sociala medier. Det är frustrerande så klart. Alla har vi nu tillgång till ett globalt, gigantiskt fikarum där man faktiskt kan se och höra vad patienterna säger till varandra. Visst kan man förstå att det kliar i fingrarna hos företagen för att försöka utnyttja det. Lika förståeligt är det att läkare och andra blir galna av att höra allt som sägs utan att kunna lägga sig i och påpeka att det som sägs är fel. Men det är också ett fikarum som är bortom all kontroll. Säger du något på ett ställe återges det taget ur sitt sammanhang på ett annat och du har ingen aning om var. Fantasifullt, kreativt, kraftfullt och underbart på många sätt. Men kanske helt olämpligt när det gäller läkemedel. Kanske är en restriktiv hållning det enda ansvarsfulla.

För när det väl kommer till kritan går patienterna fortfarande till doktorn när de verkligen undrar hur det står till med deras hälsa. De ringer fortfarande till Sjukvårdsupplysningen eller Läkemedelsverket när de undrar över sina mediciner. Vissa utnyttjar chatten på Fass.se. Antagligen har de googlat först och blivit förvirrade. Och framförallt: de vet skillnaden mellan ett patientforum och en myndighet.

Dagens regelverk gör det i stort sett omöjligt för experter att lägga sig i de diskussioner som pågår patienter emellan. Och lika bra är nog det.  Utmaningen för såväl företag som myndigheter framöver blir nog inte att hitta ett bra sätt att vara delaktig i sociala medier, utan att hitta ett bra sätt att finnas i dess periferi när diskussionerna resulterat i att patienten vill fråga någon som verkligen vet.

Och ja, jag inser att det här är lite som att säga att internet är en fluga. Men ändå.