Det är dags att ändra
vårt beteende

Under de senaste trettio åren har vi sett fantastiska forskningsframgångar inom en rad terapiområden, som lett till nya läkemedel som lindrar och till och med botar sjukdomar vi tidigare bara kunnat drömma om att kunna behandla. Utvecklingen inom cancerområdet och hepatit C är lysande exempel på denna typ av framgångar.

Har framgångarna gjort att vi tar det för självklart att man inom överskådlig framtid även ska ha effektiva läkemedel inom områden där dessa saknas? Frågan är om vi verkligen kan förlita oss på att forskningen kommer att leda till nya effektiva behandlingar mot exempelvis Alzheimers och nya antibiotika som inte ger upphov till resistensutveckling tillräckligt snabbt. Inom dessa båda områden lyser de riktigt stora framgångarna fortfarande med sin frånvaro.

Flera nya läkemedelskandidater mot Alzheimers har under senaste tiden stoppats på grund av bristande effekt. Vad gäller utvecklingen av nya antibiotika har man stött på svårigheter vad gäller resistensutveckling men här saknas även incitament och fungerande affärsmodeller. Självklart måste vi träget fortsätta investera i forskning inom dessa områden så att vi kan få fram nya läkemedel. Men vi måste förmodligen ha mer realistiska tidsaspekter eftersom alla tecken tyder på att det kommer ta längre tid än vi hoppats på.

De senaste prognoserna vad gäller spridning av antibiotikaresistens är minst sagt skrämmande. Om vi inte gör något så kommer vi inom de närmaste decennierna få svårt att genomföra cancerbehandlingar, operationer och behandla infektioner. I viss mån kan spridningshastigheten av antibiotikaresistens minska genom att vi minskar själva användningen av antibiotika. Det vi tillsammans kan göra är exempelvis att minska risken för infektion genom god handhygien, lämna in överblivna antibiotika på apotek, reservera användningen av antibiotika inom djur-och humansjukvård till där den verkligen behövs, och att inte konsumera livsmedel som utsatts för antibiotika.

Parallellt med forskning kring nya läkemedel bör vi ägna oss mer åt att ändra våra beteenden för att förhindra och/eller skjuta upp insjuknanden. En tredjedel av alla demenssjukdomar kan förebyggas genom att tidigt i livet göra livsstilsförändringar som att äta mer grönsaker, motionera och sluta röka.

Vi som arbetar i läkemedelsområdet brinner ofta för just forskning och utveckling av nya läkemedel. Och inte utan anledning eftersom nyttan av läkemedel är stor för patienter och samhället i stort. Men parallellt med detta bör vi även hjälpas åt att öka kunskapen om hur vi tillsammans kan ändra vissa beteenden för att skjuta fram eller förhindra insjuknande. Detta är kanske enda sättet att köpa oss den tid som behövs för att lösa gåtan kring Alzheimers och hur vi överlistar bakteriernas förmåga att utveckla resistens mot läkemedel.