Arne Björnberg berättade inte hela sanningen om revisionen

Apoteksbolaget VD Arne Björnberg var vilseledande och höll sig inte till sanningen i sina uttalanden om revisionsberättelsen från Umeå i förra numret av Läkemedelsvärlden. Där försökte han ge sken av att revisionsberättelsen inte var det riktiga dokumentet och att det inte heller hade något juridiskt eller politiskt värde. Detta är dock inte sant.

22 jul 2002, kl 06:36
0

I en intervju i förra numret av Läkemedelsvärlden hävdade Arne Björnberg att den revisionsberättelse från de politiska revisorerna i Västerbottens läns landsting som dömde ut honom som oduglig, inkompetent och odemokratisk inte var den riktiga revisionsberättelsen utan ett hastigt fabricerat dokument som kommit till som en personlig hämnd för hans uttalanden i lokalpressen.
Men det är inte sant. Den revisionsberättelse som har figurerat i olika medier och även spritts bland Apoteksbolagets personal är den riktiga, och enda, revisionsberättelse som gjordes om 1994 års verksamhet i Västerbottens läns landsting. Och den ägnades alltså nästan uteslutande åt Arne Björnbergs bristande förmåga att fungera som sjukhusdirektör.
? Att säga att detta inte är den riktiga revisionsberättelsen är ren lögn, säger John Långström, vice ordförande bland de förtroendevalda revisorerna vid tiden för den aktuella revisionsberättelsen. Revisionsberättelsen utarbetas under hela året och avges sedan en gång per år till landstingets fullmäktige. Det vi skrev i det årets revisionsberättelse var mycket noga övervägt och vi såg mycket allvarligt på det som inträffat under året.



Ingen personlig hämnd
Det Arne Björnberg hänvisar till som den riktiga revisionsberättelsen är en av flera revisionsrapporter som löpande under året utförs av de tjänstemannarevisorer som är anställda av landstinget och som kontrollerar att redovisningsrutinerna fungerar. Dessa ligger sedan som en del av underlaget till de förtroendevalda revisorernas revisionsberättelse som är slutdokumentet av året som passerat till landstingets fullmäktige.
? Den här redovisningsrevisionen som Arne Björnberg menar skulle vara den riktiga revisionsberättelsen är inte väsentlig i detta sammanhang, säger John Långström. Det är mera fråga om ett antal stickprov som skrivs ned i en rapport av tjänstemännen på revisionskontoret. Revisionsberättelsen är något mycket allvarligare än så.
Och att det skulle vara fråga om en personlig hämnd på Arne Björnberg tillbakavisar John Långström bestämt.
? Så arbetar inte revisorer, säger han. Vi har ingenting emot Arne Björnberg som person, men vår uppgift är att påtala brister i organisationen och där var vi mycket missbelåtna med Arne Björnberg. Landstingsdirektören hade redan i mars 1994 ett allvarligt samtal med Arne Björnberg om att den ekonomiska/administrativa verksamheten inte fungerade. Och vi förtroendevalda revisorer satte samman en skrivelse till landstingsstyrelsen i december 1994 som vi dock avstod ifrån att skicka eftersom landstingsledningen vidtog kraftiga åtgärder för att rätta Arne Björnberg i slutet av 1994. Hade dessa åtgärder inte vidtagits så hade vi inte heller tillstyrkt ansvarsfrihet för Arne Björnberg i revisionsberättelsen.


?Behandlar inte förvaltningen?
Även om Arne Björnberg nu medger att den aktuella revisionsberättelsen är av överordnad betydelse på det sätt som redogjorts för här ovan, vidhåller han fortfarande att det inte är det väsentligaste dokumentet om verksamheten under 1994.
? Det är inte det dokument som behandlar 1994 års förvaltning. Det som är karakteristiskt för den tunna rapporten från april är att den handlar fan så lite om 1994 års förvaltning, den handlar mest om mig, säger Arne Björnberg. Men jag kan gärna bekräfta att dokumentet naturligtvis är en officiell revisionsberättelse ? den officiella sammanfattningen av 94 års förvaltning ? men att innehållet i den handlar mycket lite om detta och hur Umeå sjukvård var skött.
Han håller också med om att detta inte tydligt framgår i intervjun i förra numret av Läkemedelsvärlden och han beklagar detta. Samtidigt framhåller han att han fortfarande tror att det som skrevs i revisionsberättelsen var en hämnd-aktion mot honom personligen.
? Det är, ur min synpunkt, oerhört svårt att frita sig från intrycket att min relativa frispråkighet i massmedia under mars 1995 hade en inverkan på formuleringarna i den sammanfattning som kom ut i april 1995, säger Arne Björnberg. Jag säger inte att det är så, men att det är oerhört svårt att frita sig från den misstanken.



Fotnot:
John Långström förutsatte från början att Arne Björnberg var felciterad i intervjun, men Arne Björnberg hade själv läst texten innan publiceringen utan att ha några invändningar emot de skrivningar som nu är föremål för diskussion.



Fredrik Hedlund

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng