Äldre med smärta mest drabbade men minst studerade

Mellan 60 och 80 procent av alla över 65 år lider av smärta. Men kunskapen om smärta bland äldre är liten, och endast någon procent av alla publicerade studier om smärta handlar om äldres smärttillstånd.
– En orsak kan vara att det ofta är svårt att utföra kliniska studier med äldre patienter, säger Andreas Aly, chefläkare på Stockholms sjukhem.

16 jun 2006, kl 12:28
0

Varje år publiceras det omkring 4 000 vetenskapliga studier om smärta. Men bara en procent, omkring 40 studier, handlar om äldre personers smärta. Det visar en färsk genomgång som publicerades i Journal Pain Medicine i maj i år. Samtidigt dominerar de äldre bland smärtpatienterna.
– Vi brukar räkna med att omkring 20 procent av normalbefolkningen lider av någon sorts smärta. Men den siffran stiger dramatiskt ju äldre man blir. Muskler blir stelare och skelettet skörare. Smärta kan också vara en effekt av exempelvis stroke eller Parkinsons sjukdom, som leder till smärtsatta muskelkontrakturer och felbelastningar av leder och skelett, säger Andreas Aly.
I en ny rapport från Stockholms läns landsting, inom ramen för det så kallade medicinska programarbetet (MPA), framgår att 60-80 procent av befolkningen 65 år eller äldre har ett eller flera smärtsamma tillstånd. Ofta handlar det om cancerrelaterad smärta, neuropatisk smärta, postoperativ smärta och smärta vid artros och ischemiska tillstånd. En litteraturöversikt från 2001 pekar på en smärtförekomst på 29-86 procent i åldrarna 75-84 år (Clin Geriatr Med 2001: 17; 417-431).
– Att det ändå görs så få studier om smärta bland äldre beror till stor del på att det är svårt. Många äldre har ett komplicerat sjukdomsspektrum och helst vill man ju ha ?rena studier?. En del har kognitiva problem som gör det svårt för dem att medverka i studier, och dessutom är biverkningsrisken större bland äldre, säger Andreas Aly.

Ulf Jakobsson, sjuksköterska och forskare på institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt bland annat förekomsten av smärta bland äldre, och även vilka smärtbehandlingsmetoder som används.
– När det handlar om smärtbehandlingar generellt, såväl farmakologiska som icke farmakologiska, finns det betydande kunskapsluckor. De flesta metoder som idag används är testade på medelålders och yngre patientgrupper, säger Ulf Jakobsson.
– Många studier visar att smärta bland äldre är underbehandlad. Personalen underskattar ofta patientens smärta, samtidigt som den överskattar behandlingens effekt.

Läkare förmedlar negativ bild
Bristen på kunskap har också lett till att behandlingarna ofta ser olika ut beroende på var i landet patienten bor och vilken typ av vårdgivare patienten möter. Många gånger handlar det om icke evidensbaserad behandling.
– Riskerna med det är att behandlingen blir ineffektiv, och vi har bland annat en generell underbehandling av smärta. Äldre patienter kan också se på sig själva så som gamla och vill inte ?besvära doktorn? med sina krämpor. Dessutom finns en rädsla bland äldre att bli beroende av sina läkemedel, säger Andreas Aly.
Bristerna fortsätter då man ser på hur kommunikationen fungerar mellan äldre patienter med smärta och läkarna. Det visar en europeisk studie, som Andreas Aly varit delaktig i. I studien ingick drygt 5 800 patienter, varav 800 var svenskar, samt närmare 1 500 läkare.
– Vi kartlade hur dessa patienter upplever sin situation, den behandling de får, den information sjukvården ger, hur de ser på farmakologisk behandling, vad de var mest oroliga för etcetera, säger Andreas Aly.
– Det visade sig att de patienter som kände smärta, och som besökt en läkare, i större utsträckning upplevde att det inte fanns speciellt mycket att göra åt smärtan jämfört med de patienter som inte träffat någon läkare. Det verkar som många läkare ger för negativa budskap och signalerar att det inte finns så mycket man kan göra. De kanske skriver ut något smärtstillande läkemedel, men glömmer bort att det även finns bra icke farmakologiska behandlingar.
En studie från 2004 visade att över hälften av äldre smärtpatienter som är i behov av daglig hjälp använder mellan två och fyra metoder i olika kombinationer för att hantera sin smärta, och att endast 4 procent helt avstår från smärtlindring (Eur J Pain 2004: 8; 335-44). De vanligaste metoderna är farmakologisk behandling, vila och distraktion.
Ulf Jakobsson vid Lunds universitet menar att icke farmakologiska metoder, så som elektrisk stimulering (Tens), kyla, vila etcetera, idag använts allt för lite som ett komplement till farmakologisk behandling.

– Dessa metoder skulle, beroende på orsaken till smärtan, var och en kunna bidra till att dosnivån på den farmakologiska behandlingen hålls nere. På så vis kan man också minska risken för biverkningar och läkemedelsinteraktioner, säger Ulf Jakobsson.

Tveksam till paracetamol

Enligt en SBU-rapport från 2003 är paracetamol förstahandsval vid lätt eller medelsvår smärta bland äldre. För svårare smärta används ofta opioider. Men det är en patientgrupp som ofta har en arsenal av olika läkemedel, risken för interaktioner mellan läkemedel kan vara stor och dessutom är läkemedelsomsättningen i kroppen mindre vilket ökar risken för feldoseringar.
– Äldre patienter med hjärtsvikt får ofta två till tre läkemedel och samma gäller patienter med högt blodtryck. Numera gäller det ofta även vid behandling mot smärta bland äldre. Det kan vara så att man helt enkelt inte vill ge bara ett läkemedel, om dosen då måste bli så hög att det finns risk för biverkningar.
– Men idag finns det så pass bra datoriserat förskrivarstöd att risken för läkemedelsinteraktioner skulle kunna reduceras. Det varnar för om en förskrivning leder till en sådan risk. Men samtidigt vet jag ju inte om interaktionerna verkligen har minskat till följd av detta system, säger Andreas Aly.
Andreas Aly är kritisk till den stora användningen av paracetamol, liksom av NSAID-läkemedlet ibuprofen, till äldre patienter med smärta. De studier dessa läkemedel ingått i har i regel varit små, betydligt mindre än vad som gäller för nyare läkemedel så som coxiber. Dessutom har inga studier riktat sig till en tydligt avgränsad grupp äldre patienter, exempelvis smärtpatienter över 80 år, säger han.
– Var femte till var tionde äldre patient som får exempelvis ibuprofen drabbas av magsår. Patienterna själva känner det inte, det handlar ju om värktabletter och därför blir de upplevda besvären små, men om vi tittar in i magen så ser vi det.
– Jag tror inte dessa läkemedel skulle bli godkända idag för behandling av dessa patienter, eftersom man inte har gjort tillräckligt stora och noggranna studier med de äldre preparaten och därmed är också kunskapen för liten, säger Andreas Aly.
Andreas Aly vill gärna se en större användning av morfinpreparat för behandling av svårare smärta bland äldre, om man ska se till effekt kontra biverkningar.
– Svaga opiater fungerar ofta ganska bra. Men dessa är också förknippade med besvärliga biverkningar, så som yrsel och illamående. Hos äldre är sannolikt morfin i låga doser bättre, det ger en bättre smärtlindring i relation till biverkningarna. Jag tror att morfin är underanvänt idag och orsaken är till stor del läkarnas rädsla för att använda det, säger Andreas Aly.

Hospice en vägvisare

Vid vård i livets slutskede har smärtlindringen kommit längre än vid övrig vård av äldre med smärta, menar Andreas Aly. Det pågår relativt mycket forskning på området, inte minst på Stockholms sjukhem där Andreas Aly är chefläkare, och bland läkare och övrig vårdpersonal har det de senaste 10-15 åren skett en viktig attitydförändring till smärtlindring. Rädslan för att patienter ska bli beroende av smärtlindrande läkemedel är inte längre så stor. Men den positiva utvecklingen gäller framför allt för cancerpatienter.

– De som arbetar med cancerpatienter i livets slutskede är ofta oerhört kompetenta, och som patient blir man i de allra flesta fall väl omhändertagen. Tyvärr råder en platsbrist som gör att allt för många fortfarande inte kommer i kontakt med det professionella omhändertagandet i livets slutskede, säger Andreas Aly.
– Mycket av den kunskap och erfarenhet rörande smärtlindring som kommer från hospice-verksamheten har även vi andra tagit till oss, och idag finns det ofta ett bra samarbete mellan palliativa avdelningar på sjukhus och den medicinska hemsjukvården. Men det råder en orättvisa, så till vida att det främst är cancerpatienter som får del av den här kompetensen. Många andra som har svåra symtom i livets slutskede, det kan vara patienter med kroniska lungsjukdomar, hjärtsvikt eller svåra njur- och leversjukdomar och då kanske ångest och oro är ett större problem än själva smärtan, får oftast inte lika avancerad behandling, säger Andreas Aly.