Intresset för naturvetenskapliga studier på akademisk nivå fortsätter att vara lågt. Speciellt gäller detta inom fysik och kemi. Biologi och farmaceutiska utbildningar klarar sig något bättre. Sämst är läget när det gäller att rekrytera blivande lärare i naturorienterande (NO) ämnen. Förra hösten stod hälften av platserna till högstadielärare i NO tomma vid landets lärarhögskolor!
Vi vet att många lärare i NO-ämnen från grundskola till högskola kommer att gå i pension inom en tioårsperiod. Samtidigt diskuteras på allvar uppsägningar av universitetslärare i just NO på olika håll i brist på studenter. Det är kort sagt obalans i hela systemet och kortsiktiga lösningar riskerar att göra situationen än värre i framtiden.
Flaskhalsen i detta problemkomplex är grundskolans naturvetenskap. Det är i högstadiet som intresserade barn blir ointresserade tonåringar. Det är lätt att göra högstadielärarna till syndabockar. Felet ligger högre upp i utbildningspyramiden på den akademiska nivå som har ansvaret för innehåll och form för lärarutbildningarna, det vill säga akademiska ämnesinstitutioner och lärarhögskolorna.
Min slutsats efter många års engagemang i skolans naturvetenskap är att minst två fel begås när man närmar sig grundskolans elever med naturvetenskap. Det ena är att man dels försummar de yngre barnens genuina intresse för naturvetenskapliga fenomen, dels försummar tonåringarnas krav å mening och sammanhang.
Det populära programmet Hjärnkontoret i SVT ses av 30?40 procent av barnen i åldersgruppen 3 ?10 år. Programmet har högt tempo och väcker intresse. Problemet är att när barnen kommer till skolan så finns det få om ens någon som kan möta deras frågor från programmet på ett relevant sätt. I praktiken säger vi till de vetgiriga ungarna att ?Du får vänta till årskurs sju med dina NO-frågor, men då ??.
? inträder som bekant puberteten med allt vad det för med sig av existentiella frågeställningar hos de unga. I dagens medievärld utsätts de dessutom för en otroligt stor mängd intryck av alla slag, så att konkurrensen för den som vill föra ut ett budskap är mördande. Skolans NO-budskap, isolerat som det ofta är från omgivningens brus och värderingar, faller därför ofta platt till marken. Den unga människa som söker någon mening i livet får väldigt lite stöd i skolans naturvetenskap.
Så vad göra? Jag skulle vilja föreslå ett par åtgärder:
1. Naturvetarna måste bestämma sig för vad de vill ha ut av grundskolans naturvetenskap. De totalt 40(!)mål som finns i dagens kursplaner i NO i grundskolan, måste bli färre och mer genomtänkta. Nu blandas i målen stort och smått utan vettiga prioriteringar.
2. Barnen får inte underskattas. För ner en del ?hårdkokta ?teorier och modeller bland barnen. Den framgångsrika partikelmodellen av materien (kvarkar, elektroner, atomer och molekyler)kan säkert presenteras i lämpliga former redan i förskoleåldern, så att den likt annat kulturarv sjunker in med åren. Att, som idag, påbörja undervisningen om just detta inför mer eller mindre MTV- och/eller hormonstinna tonåringar framstår bara som korkat.
3. Förse den senare delen av grundskolans naturvetenskap med mer av sammanhang. Läkemedel ser jag som ett utmärkt ?tema ?i sådan undervisning. Det innehåller allt man kan önska av naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap och etik. Problemet är att det knappast finns några läromedel vare sig för lärare eller för elever som behandlar läkemedel. I min sons högstadiebok i biologi omnämns läkemedel under rubrikerna ?hälsa ?och ?droger ?på ett par sidor.
Frågan är vem som skall göra jobbet? Kan några av Apotekarsocietetens medlemmar tänka sig att medverka med att skriva och fortbilda? Kan föreningen ställa upp med resurser och ta initiativet till att innehållet i skolans verksamhet kommer upp på dagordningen och inte bara dess former?