Hösten 2024 rådde en försiktig optimism om en vändning i antibiotikakrisen efter FN:s högnivåmöte i september. Medlemsländerna hade som Läkemedelsvärlden rapporterade antagit en ny deklaration med tydligare mål än tidigare dokument. Länderna kom bland annat överens om att minska antalet dödsfall som orsakas av antibiotikaresistens med tio procent till år 2030.
Men ett år senare är Otto Cars, professor emeritus vid Uppsala universitet och medgrundare av det globala nätverket React mot antibiotikaresistens, nu allt annat än optimistisk. I en debattartikel i Upsala nya tidning uttrycker han och Göran Tomson, professor emeritus vid institutionen för global folkhälsa på Karolinska institutet, djup oro för antibiotikakrisens utveckling. Till Läkemedelsvärlden säger Otto Cars också:
– Läget är väldigt allvarligt nu och utvecklingen går på alla sätt åt fel håll.
Många faktorer förvärrar antibiotikakrisen
Med detta menar han flera saker. Den första är att dödligheten på grund av antibiotikaresistens trots målen i FN-deklarationen inte alls minskar utan tvärtom fortsätter att öka.
– Sju miljoner människor om året dör av bakterieinfektioner i världen. Det är den näst största dödsorsaken efter hjärt-kärlsjukdomar. Antibiotikaresistenta infektioner beräknas orsaka nära 40 miljoner dödsfall under de kommande 25 åren, framhåller han.
– Det är en långsam pandemi och vi ser en negativ utveckling också i vår del av världen. Även om Sverige har ett mycket mer gynnsamt läge än de flesta så går det åt fel håll här också.
Efterlyser ny forskningsstrategi
Ett annat orosmoln är att antibiotikaresistens hos sjukdomsframkallande bakterier snabbt ökar runt om i världen. Ytterligare ett är att även den onödiga antibiotikaanvändningen ökar vilket driver på den här resistensutvecklingen.
– Här är det pinsamt att EU som på flera sätt visat stort politiskt engagemang i antibiotikafrågan ändå inte lyckas få bort den antibiotikaanvändning utan recept som förekommer i flera EU-länder, säger Otto Cars.
Inte heller läget inom läkemedelsforskningen ger honom så mycket hopp. Den är, menar han, alltför småskalig och dåligt finansierad. Det gäller både forskning om hur man kan bekämpa antibiotikaresistens i sig och projekt för att få fram nya antibiotika i stället för de som förlorar sin verkan.
Menar att systemet är bräckligt
I våras fick forskare vid Karolinska institutet mycket uppmärksamhet för sin upptäckt att enzymet endolysin i djurförsök kunde återge antibiotika effekt mot resistenta infektioner.
– Det är jättebra att det kommer sådana framsteg. Men problemet är att det saknas samhälleligt och politiskt ansvarstagande för att bära dessa och andra projekt vidare så att de i bästa fall kan ge oss nya behandlingar. Forskningssystemet är bräckligt och bygger på universitetsbaserade forskargrupper och små biotechföretag som ofta bara har kortsiktig finansiering. Flertalet av de stora läkemedelsföretagen har lämnat fältet.
– Eftersom en försvinnande liten del av alla tidiga projekt kommer hela vägen behövs ett mycket större forskningsmaskineri som kontinuerligt pumpar på med nya koncept.
Vill att EU kliver fram
Ännu en sak som just nu går åt fel håll är, menar Otto Cars, den geopolitiska utvecklingen där Trumps USA drar in sitt stöd till Världshälsoorganisationen, internationella bistånds- och utvecklingsprojekt på hälsoområdet och även till amerikanska hälsomyndigheter och forskare. I debattartikeln hos UNT skriver han och Göran Tomson att det nu därför är inom EU som ledarskap i antibiotikakrisen måste växa fram.
De vill att Sverige, andra nordiska länder och andra länder i EU ska ta initiativ till en bindande global överenskommelse med samma tyngd som Parisavtalet för klimatet:
”Den självklara utgångspunkten för ett bindande avtal är att effektiva antibiotika ses som en gemensam global resurs som måste fördelas solidariskt. Ett globalt avtal kan säkra transparent övervakning och rapportering av resistensutvecklingen, internationella samarbeten och finansiering för infektionsförebyggande åtgärder och innovation och innefatta tydliga regelverk för ansvarsfull användning och rättvis tillgång.”
De menar också att det krävs en global fond som kan stötta resurssvaga länder så att de kan ställa om sina hälsosystem och sin djuruppfödning.
80 år efter Nobelpriset
I december i år har det gått 80 år sedan Alexander Fleming tillsammans med Ernest Chain och Howard Florey 1945 fick Nobelpriset i medicin för upptäckten och vidareutvecklingen av penicillin.
– Det är sorgligt och obegripligt att världen inte har förstått hur man ska använda en sådan resurs som antibiotika, säger Otto Cars.
– Nu krävs politiskt nytänkande för att vända antibiotikakrisen. Vi kan inte vänta på nästa politiska deklaration 2029.