Obesitasläkaren och professorn Ylva Trolle Lagerros tycker att det första rättsfallet där en kvinna fick rätt till extra socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd som det heter numera, för behandling med obesitasläkemedel är mycket intressant.
– Det som händer här visar att utvecklingen inte går att stoppa. De nya obesitasläkemedlen är här för att stanna, säger hon till Läkemedelsvärlden.
Fler bidragsansökningar om obesitasläkemedel
Ylva Trolle Lagerros är överläkare vid Centrum för obesitas och Liljeholmens universitetsvårdcentral samt professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska institutet.
Obesitasexperten tror att rättsfallet kommer att leda till att fler ansöker om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten.
– Förra året blev det känt att man kunde ansöka hos Försäkringskassan om merkostnadsersättning för läkemedel mot obesitas som inte ingår i högkostnadsskyddet. Då ökade antalet ansökningar till Försäkringskassan lavinartat till över 2 000. Det här kommer säkert att bli samma sak.
Stryper ersättning för obesitasläkemedel
Hon konstaterar att det finns en utbredd oro över att de nya läkemedlen som Wegovy och Mounjaro ska komma att kosta kommuner, region och stat – och i förlängningen skattebetalarna – alltför stora summor.
– Man försöker förstås streta emot och motverka kostnaderna på olika sätt, man gör det svårt för patienterna att få de här läkemedlen. Men patienterna ska betala hela kostnaden själva eftersom de nya obesitasläkemedlen inte är subventionerade inom förmånssystemet.
– Jag upplever också att det blivit svårare för patienterna på vår mottagning att få ersättning för merkostnader från Försäkringskassan för dessa läkemedel. Man verkar ha stramat åt möjligheten att få ersättning, många får avslag trots funktionsnedsättning och stora medicinska behov.
Men utvecklingen går inte att stoppa, menar hon.
– Många är så otroligt motiverade, eller till och med desperata, att de hittar andra vägar för att få tillgång till läkemedelbehandling.
Rimligt ge bistånd för obesitasläkemedel
Ylva Trolle Lagerros tycker att det, ur medicinsk synvinkel, är mycket rimligt att kvinnan i Malmö nu får rätt till ekonomiskt bistånd med 1 045 kronor i månaden för behandling med semaglutid mot obesitas.
Malmökvinnans övervikt är mycket svår, det som kallas morbid obesitas eller sjuklig fetma, med ett BMI över 40. Det är den högsta klassen av obesitas, vilket betyder att man väger mer än dubbelt så mycket som man borde. Övervikten orsakar henne både fysiskt och psykiskt lidande och ger dessutom en mycket hög risk för följdsjukdomar.
– I det här fallet har hon redan testat allt annat – både överviktskirurgi och orlistat som är det enda läkemedlet för viktbehandling som ingår i högkostnadsskyddet. De nya obesitasläkemedlen är hjälpsamma för många som kämpar med vikten.
Moralism och stigma kring obesitas
Professorn misstänker att det kan finnas ett visst mått av moraliserande i socialtjänstens avslag. Att den som lider av obesitas bara behöver skärpa sig lite. Exempelvis försvarar socialtjänsten avslaget med att kvinnan redan fått extra pengar till ett simkort.
– Det finns nästan alltid någon form av stigmatiserande av obesitas i sådana här fall. Vi vet att fysisk aktivitet, som simning, är bra för hälsan på många sätt och en bra motionsform vid hög vikt. Men vi vet också, rent vetenskapligt, att fysisk aktivitet inte är en särskilt effektiv metod för att minska ordentligt i vikt, säger Ylva Trolle Lagerros.
Obesitasläkemedel näst bäst efter kirurgi
För många med obesitas är kirurgi ett bra sätt att gå ner i vikt och hålla vikten över tid. Men att operationen inte hjälper i längden utan att man går upp i vikt igen, som i fallet med Malmökvinnan, är inte helt ovanligt. Det är åtminstone Ylva Trolle Lagerros erfarenhet.
– Vi får åtminstone en remiss i veckan om en patient som gjort kirurgi men fått tillbaka vikten.
Att behålla en lägre vikt efter överviktskirurgi är ett livslångt åtagande. Det kan störas av att man drabbas av andra livshändelser och sjukdomar som gör att man tappar fokus på vikten. Överviktskirurgi ökar också risken för alkoholberoende, som också kan ge viktuppgång.
– Efter kirurgi är de nya obesitasläkemedlen det bästa vi har att erbjuda.
Vill prioritera vissa grupper
Alla med obesitas ska inte ha behandling med de nya läkemedlen, tycker Ylva Trolle Lagerros. Men hon anser att just patienter som inte fått bestående viktnedgång av överviktskirurgi är en grupp som bör prioriteras medicinskt sett.
– Så ser vi att man resonerar internationellt, exempelvis i USA där man använt de här läkemedlen mer och längre än vi har i Sverige.
En annan grupp hon tycker bör prioriteras är patienter inom psykiatrin som får vissa läkemedel, exempelvis somliga psykosläkemedel. Dessa ger mycket ofta ett hungerspåslag och då också en kraftig viktuppgång som biverkan.
– Det är effektiva och bra läkemedel mot psykos, men behandlingen leder nästan alltid till kraftig viktuppgång. Jag tycker att det är rimligt att sjukvården, som så att säga orsakar övervikten med läkemedelsbehandlingen, också har möjlighet att ge patienten läkemedel som motverkar extrem viktuppgång.
– Annars drabbas dessa patienter av dubbelt stigma, både sin psykiska sjukdom och kraftig övervikt.
Obesitasvården är ojämlik
Tillgången till obesitasvård är ojämlik. Inkomst och bakgrund påverkar om du får obesitasvård och i så fall vilken slags.
Exempelvis får låginkomsttagare i Stockholm vänta tio till elva månader längre än höginkomsttagare på att få en offentligt finansierad överviktsoperation. Utlandsfödda har något lägre chans att få obesitaskirurgi. Det visar en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm. Dessutom är det tre gånger så vanligt att höginkomsttagare får behandling med de nya obesitasläkemedlen som inte ingår i högkostnadsskyddet jämfört med låginkomsttagare.
Ekonomin spelar stor roll
Kostnaden för läkemedelsbehandling med GLP-1-analoger som Wegovovy och Mounjaro är något som alltid kommer upp i samtalen med patienterna, berättar Ylva Trolle Lagerros.
– Många av våra patienter har dåligt med pengar och kan behöva ekonomiskt bistånd. Pengar är en stor faktor, det avgör mycket.
– Man kanske provar läkemedel ett tag, sen har man inte råd längre och då slutar man.
– Därför tror jag att den här nya domen kan bli viktig, säger Ylva Trolle Lagerros.
