Arkivering

Sedan februari 2018 har vi ett life science-kontor i Sverige som från och med den 1 oktober också kommer att vara ett kontor på heltid. Under de år som kontoret arbetat hittills, under ledning av Jenni Nordborg, har fokus varit på att ta fram en nationell life science-strategi.

Efter inspel från en mängd olika aktörer inom life science-området, där Apotekarsocieteten är en, har arbetet mynnat ut i åtta prioriterade områden. Den slutgiltiga strategin väntas komma under hösten.

Och det är utmärkt att regeringen tar ett samlat grepp om life science för att säkerställa att Sverige även fortsättningsvis är en attraktiv aktör internationellt sett. Men tyvärr riskerar life science-strategin att missa målet då man inte täckt in hela kedjan i vad som gör en lovande substans till ett färdigt läkemedel.

Stora satsningar har gjorts på de delar som handlar om att ta fram kunskap om sjukdomsprocesser, mekanismer och hur man kan hitta läkemedelssubstanser som verkar i dessa processer. Mycket fokus har även lagts på att Sverige som land ska vara attraktivt att göra kliniska läkemedelsprövningar i.

Steget där emellan har hitintills inte fått någon större uppmärksamhet. En del satsningar har de senaste åren gjorts på läkemedelstillförsel och läkemedelsformulering inom ramen för Swedish Drug Delivery Forum (SDDF), en multidisciplinär forskningsplattform mellan akademi och industri där Vinnova är en av finansiärerna. Detta är bra satsningar för utveckling och kompetensförsörjning inom den del av kedjan som ska ta fram själva slutprodukten, tabletten eller annan form.

Men det finns ett steg innan man kommit dit som saknas. Det är det viktiga steget där exakt val av molekyl ska göras och beslut fattas om vilken beredningsform som lämpar sig bäst för den tänka patientgruppen. Vidare handlar det om kunskap om ämnets fysikaliskt-kemiska egenskaper som löslighet och molekylens/ämnets storlek, samt om vilka barriärer i kroppen som behöver tas hänsyn till vid formulering av tabletten eller annan läkemedelsform. Det krävs också kunskap om hur ämnet omvandlas i kroppen, hur snabbt ämnet tas upp och hur länge det stannar kvar i kroppen.

Dessa delar i processen att forska fram ett läkemedel anser jag och Apotekarsocieteten måste tydliggöras i den kommande strategin. Gärna som en satsning liknande SDDF inom detta området i form av en multidisciplinär plattform mellan akademi och industri.

Om Sverige vill fortsätta vara ett attraktivt land för globala samarbeten inom life science behöver även denna del av läkemedelsutvecklingen stärkas. Apotekarsocieteten ser fram emot fortsatta diskussioner med life science-kontoret om hur detta kan göras på bästa sätt.

Uppföljning av läkemedelsbehandling har stor betydelse för den enskilda patienten. Det är också viktigt för att få kunskap om nya läkemedel som introduceras, om redan befintliga läkemedel och för att skapa underlag för hur vi utvärderar om äldre läkemedel kanske ska fasa ut – både för myndigheter, hälso- och sjukvården och industrin.

Samtidigt går utvecklingen inom läkemedelsområdet allt mer mot precisionsmedicin och behandlingar riktade mot små patientgrupper. Som ett resultat blir stegvisa godkännanden av läkemedel allt vanligare, liksom breddning av indikationer från små patientgrupper till stora. Här är behandlingen med de nya botande hepatit C-läkemedlen ett lysande exempel.

Att Sverige ska bli världsbäst på uppföljning av läkemedelsbehandling har sagts under flera år. Här lyfts ofta våra register fram som en konkurrensfördel när det handlar om att marknadsföra svensk life science  globalt.

Men hur ser det egentligen ut?  Är vi på väg att nå den uttalade ambitionen? Inte mycket tyder på det.

Redan 2013 kom inom ramen för nationella läkemedelsstrategin en rapport om ordnat införande och strukturerad uppföljning av läkemedel. Därefter har följt utredningar och rapporter från såväl Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som Läkemedelsverket.

I den senaste rapporten från Läkemedelsverket ges också ett antal förslag för att förbättra möjligheterna för en strukturerad uppföljning av läkemedel. Där lyfts faktorer som:

• Tydligare fördelning av ansvar
• Tidig identifiering av uppföljningens frågeställning,
• Klinisk förankring och professionella incitament
• Patientperspektivet
• EU-aspekter behöver beaktas
• Forsknings- och innovationsaspekter ska vägas in
• Datatillgång och IT-stöd

Det är tydligt att det inte saknas samsyn om att uppföljning behövs. Vad som saknas är hur denna samsyn ska samordnas och vem som ska hålla i taktpinnen. Hur kommer vi dit och till att bli världsbäst?

Vi är bäst på att utreda och ta fram underlag, men hur är det med att fatta beslut och få verkstad?

Just nu pågår mycket arbete med nationell läkemedelslista. Samtidigt har TLV fått ett fortsatt uppdrag att titta på så kallad ”real world data” och life science-kontoret arbetar med att ta fram en strategi där register och uppföljning är en prioriterad fråga. Även på socialdepartementet och diverse myndigheter sliter man med frågan.

Men vill Sverige bli världsbäst måste någon få uppdraget leda arbetet och genomföra de konkreta åtgärder som behövs. Snart har vi utrett frågan färdigt och tagit fram ännu fler strategier. Då måste det bli tydligt vem som ska samordna detta viktiga arbete och vem som ska göra vad.

Jag tror inte det ska vara Sveriges kommuner och landsting, SKL, eller att ansvaret ska läggas på en ny myndighet. I stället bör någon av de myndigheter som redan i dag arbetar med läkemedelsfrågor få ansvaret att samordna arbetet med läkemedelsuppföljning.