Vad hände med apotekaren som samhällets läkemedelsexpert?

Den senaste tiden har varit den mest turbulenta hittills för
Apotekssverige. Aldrig har det skrivits, bloggats och televiserats så
mycket om apotek(et), omregleringen och det politiska spelet bakom.
Dags att träda tillbaka en smula i stormens öga och ställa en enkel
fråga: Vad hände med apotekaren som samhällets läkemedelsexpert?

Särskilt flagrant blir det när Karolinskas chefsläkare Svante Baehrendtz i TV försöker förklara varför majoriteten av Lex Maria-fallen på Astrid Lindgrens barnsjukhus rör felaktig läkemedelshantering. I stället för att en apotekare uttalar sig om vad som kan göras åt det får vi åter igen se en inzoomad apotekslåda med tillhörande bortförklaringar kring system, bristande rutiner och utbildning. Tydligare exempel på apotekarens förlorade roll som läkemedelsexpert (alternativt Apoteket AB:s misslyckade satsning på farmacevtiska tjänster) får man leta efter!
 
När jag själv började apotekarprogrammet i mitten på 90-talet var det tre faktorer som gjorde att valet för på detta. 1) Jag gillar kemi och biologi 2) Jag klarar mig utan matte och fysik 3) Man ”blir något”. Detta ”något” består i varumärket apotekare som skulle fungera som ”samhällets läkemedelsexpert”. Ett varumärke som på samma sätt som Coca Cola, Apple, IKEA och Absolut hela tiden måste omprövas, förnyas och förbättras. Tyvärr i motsats till exemplen givna finns solklara kommersiella motiv bakom arbetet.
 
Återigen: Vad hände med tanken att apotekaren skulle vara samhällets läkemedelsexpert? Svaret ligger i en annan, närliggande fråga: Vem har att vinna på att apotekare är och förblir ett starkt varumärke? Apoteket AB gör det inte då företaget reducerat apotekare till apotekspersonal eller kanske farmacevter i bästa fall. Farmacevtförbundet, ja det hörs ju redan på namnet. Apotekarsocieteten hörs det inte på namnet men vill hellre heta något annat. Farmaceutiska fakulteten i Uppsala skulle göra det men funderar fortfarande på hur man ska möta konkurrensen i stället för att ta ledningen. Apotekarsällskapet står pinsamt ensamma här.
 
Resultatet efter 20 år (OBS! Tillspetsat): Frågor om mediciner ställs till läkaren eller sjukvårdsupplysningen, svårare frågor till den kliniske farmakologen. Frågar media zoomas närmsta apotekslåda in. Läkemedel hämtar man hos en receptarie medan frågor ska ställas till farmacevten. Vi är organiserade i ett farmacevtförbund och får möjlighet till vidareutbildning i Läkemedelsakademin. Vi är apotekare men famlar i okunskap kring basal apoteksdrift. Vi är legitimerade via Socialstyrelsen, säljer produkter godkända av Läkemedelsverket och subventionerade av TLV. Är den nån mer än jag som tycker att det krävs en samlande kraft här?
 
Läkemedel kostar samhället nästan 30 miljarder per år, och kanske lika mycket till på grund av felaktig användning. Det är dags att putsa på varumärket och ta ställning. Det finns det miljarder skäl till.