Det finns en utbredd föreställning om att avloppsvatten är en miljö där antibiotikaresistens uppstår och frodas. Men det kan faktiskt ofta vara tvärtom. Det visar en ny global studie där forskarna testade avloppsvatten från olika länder. Studien är publicerad av Nature communications.
Mycket antibiotika i avloppsvatten
Avloppsvatten innehåller stora mängder antibiotikarester som människor och djur under behandling utsöndrar. Detta har länge ansetts skapa stora risker för ökad antibiotikaresistens genom att gynna de bakterier i vattnet som har motståndskraft mot antibiotika.
Men den aktuella studien ger en mer nyanserad bild. Studien leddes av forskare vid Centrum för antibiotikaresistensforskning (CARe) i Göteborg.
Forskarna analyserade obehandlat kommunalt avloppsvatten från 47 länder och fokuserade på tarmbakterien E.coli. De fann då att det bara var i vissa prover som de resistenta E-coli-bakterierna hade en fördel och utvecklades bättre än bakterier som inte var resistenta. I de flesta vattenproverna var det i stället de icke resistenta E.coli som klarade sig bäst.
Resultaten fascinerar
Det var alltså överraskande nog vanligast att avloppsvatten hämmade antibiotikaresistens.
– Det mest fascinerande vi fann är de utbredda nackdelarna för resistenta E. coli i avloppsvatten från de flesta länder, säger professor Joakim Larsson, seniorförfattare till studien och föreståndare för CARe, i ett pressmeddelande.
– Detta antyder att kommunala avloppsreningsverk inte alltid är grogrunder för resistens, som det ibland framställs.
Möjlig förklaring
Joakim Larsson ger en möjlig förklaring till att miljön i reningsverk verkar kunna missgynna antibiotikaresistens:
– Resistens innebär ofta en kostnad för bakterien, säger han och syftar på att de anpassningar som gör bakterien resistent ofta är energikrävande.
– Om det inte finns tillräckligt med antibiotika närvarande växer de antibiotikakänsliga bakterierna ofta bättre.