Är det värt för dig att betala mer för antibiotika om de tillverkas enligt miljökrav som kan bromsa resistens? Den frågan ställde forskare vid Göteborgs universitet till drygt 2 000 slumpvis och representativt utvalda personer i en webbenkät.
Resultatet visar på en stark betalningsvilja om ett högre pris kan bidra till mindre antibiotikaresistens och miljöpåverkan. Studien är publicerad av tidskriften Ecological economics.
Saknas lagar som kan bromsa resistens
De aktiva substanser som används i antibiotika tillverkas ofta i fabriker i Indien och andra länder i Asien. Miljökraven på denna tillverkning är låga. Flera undersökningar som svenska och internationella forskare gjort visar att de här fabrikerna inte sällan släpper ut stora mängder antibiotikarester i omkringliggande vattendrag. Läkemedelsvärlden har tidigare rapporterat om några av dessa undersökningar.
Ett allvarligt problem med dessa utsläpp av antibiotika är att de kan driva på utvecklingen av resistens. Det kan påverka hälsan hos dem som lever i området och nya former av antibiotikaresistens kan även sprida sig till andra delar av världen.
Göteborgsforskarna konstaterar i studien att det mest effektiva sättet att minska utsläppen från antibiotikafabrikerna vore att begränsa dem genom tvingande lagstiftning och sträng kontroll. Men hittills har inga förslag om sådan lagstiftning nått hela vägen fram till politiska beslut. Forskarna nämner till exempel ett lagförslag i Indien som stoppades 2020 efter protester från landets läkemedelstillverkare.
Tog ställning till två scenarion
I brist på fungerande miljölagstiftning mot antibiotikautsläpp behövs kompletterande strategier, menar Göteborgsforskarna. Det är då som läkemedelsanvändarnas inställning till priser och hållbarhetskrav kommer in i bilden. Tanken är att man kan få fram mer miljövänligt tillverkade antibiotika genom att ge företagen ekonomisk ersättning för detta. Om det finns efterfrågan och betalningsvilja kanske vissa företag är beredda att satsa på sådan tillverkning för att bidra till att bromsa resistens mot antibiotika.
Ett riksrepresentativt urval av personer på 18 år och uppåt fick i den aktuella studien fylla i en omfattande webbenkät. Efter att ha fått bakgrundsinformation om sambanden mellan utsläpp och resistensutveckling fick de ta ställning till två olika scenarion.
I det ena scenariet infördes en miljömärkning av antibiotika som var hållbart tillverkade och deltagarna fick ange hur mycket mer de var beredda att betala för sådana än för i övrigt likvärdiga standardläkemedel. I det andra scenariet gick i stället staten in och subventionerade miljövänligare tillverkning. Detta finansierades genom en särskild skatt på antibiotika som gjorde att kunden fick betala ett högre pris på apoteket.
Var villiga betala mer
Cirka 80 procent av deltagarna var positiva till minst ett av alternativen. De var i genomsnitt beredda att lägga cirka 140 kronor extra på en miljövänligare antibiotikakur på apoteket vilket motsvarar en prishöjning på över 60 procent. Som alternativ accepterade deltagarna i genomsnitt en skattehöjning på drygt 75 kronor per år vilket motsvarar en statlig subvention på omkring 165 kronor per behandling.
De personer som uttryckte oro för antibiotikaresistens och att de ville bidra till bättre global hälsa var föga förvånande de som hade allra störst betalningsvilja.
Professor Joakim Larsson, föreståndare för Centrum för antibiotikaresistensforskning, Care, vid Göteborgs universitet är en av forskarna bakom studien. Enligt en kommentar i pressmeddelandet föredrar han för sin del modeller som innebär en solidarisk betalning för miljövänligare antibiotika:
– I grunden handlar det om ett kollektivt ansvarstagande för en gemensam resurs: fungerande antibiotika. Det är inte rimligt att valet mellan en billigare och en dyrare produkt ska avgöra vem som bidrar. Hela samhället bör stå för detta, till exempel genom skatt.