Regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att se till att det finns en ordentlig beredskap när det gäller läkemedelsförsörjning vid en händelse av kris eller krig. Det skriver Riksrevisionen, som i en rapport har gått igenom de budgetpropositioner, lagar, utredningar och myndighetsdokument som har med krisberedskap och läkemedelsförsörjning att göra.
Ansvaret för läkemedelsförsörjningen vid en händelse av kris tycks ha blivit en bortglömd fråga. Riksrevisionen konstaterar, efter att ha gått igenom lagstiftningen, att ingen part inom försörjningskedjan av läkemedel; öppenvårdsapotek, sjukhus eller landsting, har några krav på sig att beakta tillgången på läkemedel ur ett krisberedskapsperspektiv.
När apoteksomregleringen ägde rum 2009 upphörde den lagstadgade skyldighet som det statliga apoteket hade haft att ansvara för totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det statliga apoteket hade haft i uppdrag att för totalförsvarets räkning se till att ha resurser för att kunna “stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar i samhället”.
Utredningen som föregick omregleringen slog fast att de privata aktörerna på den nya apoteksmarknaden skulle ha ekonomiska intressen av att ta över uppgifterna, och att Försvarsmakten och andra myndigheter skulle upphandla de tjänsterna från de privata apoteksaktörerna.
Ansvaret för läkemedelsförsörjningen vid kris eller höjd beredskap som det statliga apoteket hade haft lades därför inte över på någon. Men någon upphandling, som utredningen hade tänkt sig, har inte skett. Socialstyrelsen har istället konstaterat att Försvarsmaktens medicinska förmåga är starkt beroende av den civila hälso- och sjukvården.
Det finns heller inget system för att samla information från landstingen om läget när det gäller lager av läkemedel och sjukvårdsmaterial. Det finns inga lagliga vägar att kräva privata apoteksaktörer eller grossister på information om vad de har i lager. Det man vet är att apotek, sjukhus och grossister har minskat sin lagerhållning. Distributionen av läkemedel till apoteken sker idag med små, kontinuerliga leveranser.
Folkhälsomyndigheten har beredskapslager, men bara med läkemedel som rör pandemi och smittskydd. Socialstyrelsen håller lager med sällan använda antidoter, vissa vacciner, infusionsvätskor samt antidoter för vissa kemiska och radionukleära händelser. I övrigt finns ingen lagring av läkemedel i beredskapssyfte i statlig regi, berättar Riksrevisionen. Under kalla kriget fanns beredskapslager för hälso- och sjukvården avsedda för en krigssituation, och vissa läkemedel för att klara sjukvården en tid under höjd beredskap. Den lagerhållningen avslutades för drygt tjugo år sedan.
Socialstyrelsen har däremot i sina rapporter till regeringen framfört att sjukvården i Sverige saknar specifika krav på uthållighet över tid och på förmågan att hantera ett visst antal skadade patienter vid en allvarlig händelse. Eftersom många sjukhus bara med sin ordinarie verksamhet ligger nära sitt kapacitetstak, är möjligheterna att hantera en ytterligare belastning med någon större uthållighet mycket begränsade, konstaterar Socialstyrelsen. Detta har visat sig inte minst i Stockholm de senaste dagarna, då två sjukhus har gått upp i stabsläge enbart på grund av personalbrist.
Den nuvarande situationen påverkar också tillgången på läkemedel i samband med höjd beredskap. Det är enligt Socialstyrelsen osäkert om landstingen har beredskap för sin läkemedelsförsörjning. Landstingen saknar också tydliga krav på sig när det gäller krisberedskap på läkemedelsområdet.
Riksrevisionen har i sin rapport gått igenom budgetpropositionerna tio år bakåt, för att se vilka åtgärder regeringen har vidtagit gällande läkemedelsförsörjning ur ett krisberedskapsperspektiv. Aktiviteter när det gäller läkemedel och sjukvård generellt har varit hög. Men när det gäller krisberedskapsfrågan har den i stort sett inte berörts av regeringen, förutom när det gäller pandemi och smittskydd, konstaterar Riksrevisionen.
En utredning som tillsattes under Fredrik Reinfeldts regering 2011, fick i uppdrag att se över tillgången på läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser och kriser. Betänkandet kom 2013. Riksrevisionen kan dock inte finna några åtgärder som vidtagits utifrån betänkandet. När statens granskare frågat Socialdepartementet om det pågår några åtgärder med anledning av betänkandet, har företrädare för departementet avböjt att kommentera frågan, skriver Riksrevisionen.