Har redan sålt för över 600 miljoner kronor i år
Nytt rekord i sikte: Mounjaro kan passera två miljarder

Nytt rekord i sikte: Mounjaro kan passera två miljarder

Viktnedgångsläkemedlet Mounjaro kan bli det första läkemedlet i Sverige som säljer för över två miljarder kronor per år. Redan under det första kvartalet i år har Mounjaro sålt för över 600 miljoner kronor, visar nya data från E-hälsomyndigheten som Läkemedelsvärlden tagit fram.

1 apr 2026, kl 09:40
0

Annons

Intresset för viktnedgångsläkemedlet Mounjaro vet knappt några gränser. Redan i november månad förra året blev läkemedlet det mest sålda i Sverige och har legat kvar på förstaplatsen i försäljningsligan varje månad sedan dess.

Under årets första tre månader såldes det Mounjaro för över 600 miljoner kronor i Sverige, visar färska siffror från E-hälsomyndigheten som Läkemedelsvärlden begärt ut. Det ska jämföras med hela 2025 då medlet sålde för drygt 1,1 miljarder. Nu pekar alltså prognosen mot mer än en fördubblad årlig försäljning där Mounjaro mycket väl kan bli det första läkemedlet i Sverige som säljer för mer än två miljarder kronor på ett år. Detta trots att läkemedlet inte ingår i högkostnadssystemet, vilket innebär att patienterna står för hela kostnaden själva.

– Det är ju enorma siffror, säger Ylva Trolle Lagerros, överläkare vid Centrum för obesitas och Liljeholmens universitetsvårdcentral samt professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska institutet.

”Jag har flera patienter som resonerar så att de vill göra ett seriöst försök att gå ner i vikt med Mounjaro först, och om det inte räcker då kan de kanske tänka sig kirurgi”, säger Ylva Trolle Lagerros.

Uppdämt behov

Anledningen till det stora intresset för Mounjaro menar hon är att det har funnits ett uppdämt behov av ett viktminskningsmedel som faktiskt fungerar.

– Vi har en befolkning där alltfler har passerat gränsen för obesitas, nu räknar man med att ungefär 18 procent av befolkningen har ett BMI över 30. Många har kämpat med sin vikt under många år och lyckats och misslyckats att gå ner om vartannat. Och nu har det kommit något som för de allra flesta har en bra effekt, säger hon.

– Och då får det kanske kosta, tycker många. För det kostar också att hålla på med de olika kurer som man testar och som inte har någon effekt, det är inte så att de är gratis, säger hon.

Hon berättar att det också finns en ganska stor grupp av patienter som skulle kunna bli hjälpta av obesitas-kirurgi, men som har tvekat eftersom det är ett såpass stort ingrepp. De ser nu läkemedlen som en mindre invasiv väg att få hjälp att gå ner.

– Jag har flera patienter som resonerar så att de vill göra ett seriöst försök att gå ner i vikt med Mounjaro först, och om det inte räcker då kan de kanske tänka sig kirurgi, säger Ylva Trolle Lagerros.

Skilj på sjukvård och friskvård

Men att dra slutsatsen att den enorma försäljningen av Mounjaro visar att det egentligen inte behöver subventioneras eftersom patienterna verkar köpa det ändå är dock inte rätt, menar hon.

– Här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det vi håller på med är sjukvård där vi behandlar de som är sjuka av sin vikt. De som vill kunna gå till affären utan att de måste stanna och vila flera gånger, de som vill kunna gå i trapporna istället för att ta hissen, men inte kan, eller de som måste gå ner i vikt för att till exempel kunna få knäkirurgi, transplantation eller IVF, då måste man ha ett BMI under 35, då ska vi finnas med och stötta, säger hon.

– Sedan finns det de som vill fortsätta att gå ner i vikt. Men då är det något annat, då är det inte sjukvård längre utan egenvård. Och det här måste vi hålla isär. Jag tycker att det är rimligt att subventionera dessa läkemedel när det är sjukvård, när vi behandlar personer med obesitas som är så sjuka att de kanske inte ens är kvar på arbetsmarknaden längre. Med subvention kan vi stötta dessa personer så att de kan komma tillbaks till jobbet. De kan bli av med en eller flera av de följdsjukdomar som kommer med obesitas. De kanske blir av med sin sömnapné och blir piggare på dagarna, de kanske blir av med sin diabetes typ 2. Då har vi ju gjort jättemycket för svensk sjukvård genom att eliminera all den följdsjuklighet som annars kommer, säger Ylva Trolle Lagerros.

Mest behövande, minst möjlighet

Det finns idag dock inget sätt att ta reda på vilka patienter som verkligen får och hämtar ut Mounjaro, det finns inget kvalitetsregister för obesitas, som det finns för till exempel reumatisk sjukdom. Något som Ylva Trolle Lagerros beklagar djupt. Men hon har ändå en idé om vilka som i alla fall skulle ha störst nytta av en subventionering.

– Man kan säga att de som är allra tyngst och skulle behöva den här behandlingen allra mest, de är oftast för tunga för att kunna ha ett jobb. De har det väldigt, väldigt tufft på arbetsmarknaden. Det är en grupp som inte har ekonomi för att köpa de här läkemedlen. Så de som skulle ha allra störst nytta av den här typen av behandling är sannolikt de som har allra minst möjlighet att betala för den, säger hon.

Och däri ligger det rimliga med att subventionera dessa läkemedel för sjukvårdsbehandling, menar hon.

Kostnaderna måste vägas mot vinsterna

Ylva Trolle Lagerros menar att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som avslog subventionsansökan för viktnedgångsläkemedlet Wegovy tidigare i år, fokuserar för mycket på kostnaderna och för lite på vinsterna. Ett resonemang som myndigheten förde var att kostnaden för en subventionerad obesitasbehandling skulle kunna riskera att tränga undan annan vård.

– Man pratar mycket om undanträngningseffekterna, men man måste komma ihåg att det här är en patientgrupp som redan finns i vården med alla sina följdsjukdomar. De behandlas redan för sin diabetes, för sitt höga blodtryck och sina höga blodfetter, sina onda knän, sin potens, sin psoriasis och sin astma. Den stora majoriteten av dem som är sjuka av sin vikt är ju redan i sjukvården och kostar pengar. Ska man prata om undanträngningseffekter måste man ju också titta på vad en behandling av dessa patienter kommer att leda till i förlängningen, det kommer att bli mycket färre besök till diabetessjuksköterskor och primärvårdsläkare när de blir av med sina följdsjukdomar, säger hon.

Dessutom påpekar hon att den stora kostnaden för obesitas inte ens är i sjukvården utan finns på arbetsmarknaden, något som IHE, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi, tidigare har kunnat visat.

– När IHE räknade på det stod sjukvården för 21 procent och arbetsmarknaden för 71 procent av kostnaden för obesitas. Det handlar då om sjukfrånvaro och det faktum att många inte kan jobba alls, säger hon.

Ohotad utveckling

Frågan om subvention eller inte för obesitasbehandlingarna kommer med all sannolikhet att fortsätta diskuteras. Novo Nordisk, som ansökte om subvention för sitt medel Wegovy, har nu överklagat TLV:s avslag till förvaltningsrätten, vilket Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat om.

Intresset för viktnedgångsläkemedlen kommer också att fortsätta med oförminskad styrka liksom försäljningen, med eller utan subvention. Det enda som skulle kunna påverka utvecklingen är om något högst oväntat händer, menar Ylva Trolle Lagerros.

– Det skulle vara om det plötsligt kom väldigt oroande säkerhetsdata. Men det finns ingen anledning att tro att det skulle komma något sådant nu. Så de är nog rätt ohotade, just nu, säger hon.

Försäljning av Mounjaro och Wegovy 2026

  • Under årets tre första månader har viktnedgångssprutan Mounjaro sålts för mer än 600 miljoner kronor, mest av alla läkemedel i Sverige.
  • Under samma tid har den andra viktnedgångssprutan Wegovy sålt för närmare 300 miljoner kronor.
  • Totalt har alltså de två viktnedgångsläkemedlen sålt för strax under 900 miljoner kronor under det första kvartalet 2026.

Källa: E-hälsomyndigheten.

Previous article Små skillnader mellan biologiska och konventionella läkemedel vid tidig RA