Nya Alzheimerterapier med antikroppar som kan bromsa sjukdomsutvecklingen i tidiga stadier väcker nya frågor. Hur vanligt är det egentligen bland personer i äldre åldrar att ha tidiga Alzheimerförändringar i hjärnan som lämpar sig för behandling med något av de nya läkemedlen Leqembi (lekanemab) och Kisunla (donanemab)?
I en ny stor befolkningsbaserad studie analyserade forskarna sparade blodprover för att få en bild av svaret på den frågan. Forskare vid Göteborgs universitet, Kings college i London och Stavanger universitetssjukhus ledde studien. Den är publicerad av tidskriften Nature.
Mätte biomarkör i blodprover
Tidigare uppgifter om förekomsten av Alzheimers sjukdom i olika stadier och olika åldersgrupper har byggt på mindre studier och översikter där flera sådana lagts samman. I den nu aktuella studien använde forskarna insamlade data från ett stort norskt befolkningsbaserat hälsostudieprojekt och fick på så sätt ett större och mer representativt underlag.
Forskarna analyserade blodprover från 11 486 personer över 57 år som deltar i The Trøndelag health study (The Hunt study) som pågått i fyra decennier. Det forskarna mätte i blodproverna var nivåerna av ett plasmaprotein som numer är en etablerad biomarkör för de sjukliga förändringar som med tiden ger upphov till demenssymtom vid Alzheimers sjukdom.
Markören heter p-tau217. Förhöjda nivåer av detta ämne har visat sig vara en pålitlig mätare av förekomsten av onormala proteininlagringar, amyloida plack, som är typiska för Alzheimers sjukdom.
En av tio passade för Alzheimerterapier
Resultatet av analyserna var bland annat att elva procent av alla som var 70 år eller äldre när blodprovet togs då hade p-tau217-nivåer som visar på tidiga Alzheimerförändringar, det stadium då Alzheimerterapi med lekanemab eller donanemab kan sättas in.
Analyserna visade också att de Alzheimerrelaterade förändringarna ökade med stigande ålder. Den aktuella biomarkören fanns hos strax under åtta procent av deltagarna i åldrarna 65 till 69 år och hos drygt 65 procent hos dem över 90 år.
De över 69 år hade även genomgått en klinisk kognitiv undersökning. Bland dem som då visade sig ha demens var det 60 procent som i den nya studien hade förhöjt p-tau217. Hos övriga berodde demenssymtomen enligt forskarna sannolikt på andra tillstånd än Alzheimers sjukdom.
Behandling kan erbjudas vid tidiga symtom
Bland dem över 69 år som helt saknade kognitiva symtom vid den kliniska undersökningen hittades ändå förhöjt p-tau217 hos 23,5 procent.
– Om de lever tio år till är det högst sannolikt att symtom kommer att uppstå, men det viktiga i den här studien är den stora grupp äldre som redan har tidiga symtom och där det finns en möjlighet att erbjuda behandling, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien i ett pressmeddelande.
Väntan på NT-rådets beslut
Beskedet om ett eventuellt införande av behandling med Leqembi i den svenska offentligt finansierade demensvården dröjer ännu. Som Läkemedelsvärlden rapporterade blev Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, strax före jul klart med sin hälsoekonomiska bedömning av Leqembi.
Det var regionernas gemensamma organ för införande av nya terapier, NT-rådet, som hade beställt utvärderingen. Regionerna prisförhandlar också med tillverkaren Eisai.
TLV kom i sin analys fram till att införande av den nya Alzheimerterapin skulle medföra en kostnad på mellan 3,6 och 4,3 miljoner kronor per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår. Det är en betydligt högre kostnad än den på cirka en miljon kronor som NT-rådet och Sveriges kommuner och regioner normalt accepterar för sjukdomar med mycket hög svårighetsgrad.
Nu återstår det för NT-rådet att fatta sitt beslut som sannolikt blir kontroversiellt vad rådet än bestämmer.
