Jobbet måste ändå göras att hitta nya hållbara levnadsvanor, framhåller Ylva Trolle Lagerros, i en kommentar till de många nya läkemedel mot obesitas som är på väg.
Som Läkemedelsvärlden rapporterar i en genomgång av läkemedelsbolagens forskningsportföljer får dagens nya terapier snart hårdare konkurrens. Två nya högdosvarianter av semaglutid och minst sex lovande nya preparat i eller efter fas III är redo att lanseras inom bara några år. Detta under förutsättning att de godkänns av myndigheterna.
Dessutom ligger ett tiotal kandidater i fas II och ytterligare ett stort antal i fas I. Alla kommer naturligtvis inte att klara sig fram till färdiga läkemedel, men även om bara en bråkdel gör det så ser det ut som framtiden är säkrad när det gäller effektiva viktminskningspreparat.
Välkomnar stor verktygslåda
Ylva Trolle Lagerros är överläkare vid Centrum för obesitas och Liljeholmens universitetsvårdcentral samt nybliven professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska institutet. Hon välkomnar läkemedelsbolagens storsatsning.
– Vi behöver en stor verktygslåda med många läkemedel så att vi på bästa sätt kan individualisera behandlingen, säger hon.
Det finns dock fortfarande ekonomiska frågor att lösa kring subventioner och hur prioriteringar ska göras om viktminskningsmedlen börjar tränga ut andra behandlingar i läkemedelsbudgeten.
Det har också diskuterats en del kring hur länge en behandling ska pågå. Läkemedlen ger en viktreduktion så länge man tar dem, men sedan återfår många patienter vikten när de slutar med läkemedlet. Det har därför föreslagits att behandlingen kanske måste bli mer eller mindre livslång. Man diskuterar också lågdosbehandling, längre dosintervaller och övergång till andra lite enklare läkemedel.
Jobbet måste trots allt göras
Ylva Trolle Lagerros framhåller att personer med obesitas även i framtiden sannolikt kommer att behöva även annat stöd än läkemedelsbehandling.
– Läkemedlen fungerar bra så länge man tar dem, men på grund av det höga priset är det för de allra flesta inte ett alternativ att ta dem för evigt. De påverkar också aptiten, man blir inte lika hungrig, inte lika sugen på mat, kanske överhuvudtaget inte intresserad av mat. Men mat och att äta är ju också en del av livskvaliteten, säger hon.
– När läkemedlen blir så effektiva att man bara äter för att överleva, då kommer nog många vilja sluta med medicinerna eftersom det blir så tråkigt.
I stället menar hon att läkemedlen ska användas som ett stöd under tiden som patienterna får hjälp att förändra sina levnadsvanor, något som inte går att komma undan, hur många nya läkemedel som än finns i pipeline.
– Man måste fortfarande göra jobbet. Levnadsvanorna som gjorde att man gick upp i vikt kommer återigen dra upp vikten om man inte hittar nya hållbara vanor innan man slutar med läkemedlet. Att ändra vanor är alltid svårt, men läkemedlen gör att man inte behöver vara vrålhungrig under tiden man gör det.
– Jag tycker att det är viktigt att patienter som får behandling med läkemedlen också får kontakt med en dietist och/eller fysioterapeuter så att de får professionell hjälp i arbetet med att finna eller bibehålla nya hälsosamma levnadsvanor.
