Psykiatrikern Fotios Papadopoulos är nytillträdd professor i hälsoinformatik vid Linnéuniversitet i Kalmar. Han forskar om hur AI kan bidra i sjukvården.
Den nyinrättade professuren ingår i en tioårig satsning på 400 miljoner kronor mellan Linnéuniversitetet och Region Kalmar län. Satsningen syftar till att förbättra vården med digitala lösningar, där AI, artificiell intelligens, är en del.
Ska vara en brygga mellan forskning och vård
Fotios Papadopoulos kommer närmast från en professur i psykiatri i Uppsala, där han är bosatt. När han nu nyss landat på sitt nya jobb drar han sig för att redan konkret beskriva vilken forskning han vill ägna sig åt.
– Jag håller på att orientera mig i vilka projekt som redan pågår inom ramen för den här satsningen. Det enda jag säkert vet är att jag kommer vara en brygga mellan universitetet och vården, eftersom det är syftet med parternas gemensamma satsning på e-hälsa, säger han till Läkemedelsvärlden.
I uppdraget som brygga ingår utbildningsinsatser, där studenter på vårdutbildningar, vårdpersonal och forskare ska få kunskaper om AI. Ett annat område handlar om hur vårdens patientdata på ett säkert sätt ska kunna användas för forskning.
– Det är lättare sagt än gjort att bygga en infrastruktur för detta. Det är en extra utmaning om man vill samarbeta med andra regioner eller internationellt. Det är en balansgång, där data måste kunna hanteras säkert och konfidentiellt, samtidigt som de är en förutsättning för att kunna få fram nya, innovativa lösningar för vården, säger Fotios Papadopoulos.
Fotios Papadopoulos: AI bara en hjälp
Titeln på hans installationsföreläsning var ”Är AI smart nog att lösa sjukvårdens problem och vad krävs av oss?”.
– Svaret är nog att det beror på hur kloka vi människor är i att hantera AI. Även i de mest kritiska och känsliga situationerna kan man ha AI-stöd i vården. Men det ska vara människor, läkare eller annan vårdpersonal, som fattar besluten och tar ansvar. AI är bara hjälp på vägen, säger Fotios Papadopoulos.
Han beskriver en starkt hajpad situation kring AI i vården, där den arbetsgång som är självklar inom andra områden ännu inte finns på plats:
– Man ska inte införa AI för att det är kul med ny teknik. Det är slöseri med pengar. Precis som inom andra områden måste man ringa in vilket problem som ska lösas, vilken lösning som passar bäst och hur den ska implementeras. Sedan måste man ha ett fortlöpande utvärderingssystem; fungerar allt så som vi ville eller behöver något förändras?
AI fixar journalanteckningarna
Han nämner journalanteckningsstöd som ett exempel. Här är AI-stöd redan infört hos många vårdgivare, framför allt hos de privata, men även på bred front inom primärvården i Region Gävleborg.
AI-klienten spelar in samtal mellan läkare och patient. Det transkriberade samtalet omvandlas till en journalanteckning som läkaren läser och godkänner, varefter den med ett knapptryck kan föras över till den digitala journalen. Den färdiga anteckningen sparas, inspelningen förstörs. Även remisser, diagnoskoder och intyg kan skapas på samma snabba sätt. Detta administrativa stöd uppges spara tid och ge stor avlastning åt läkare och annan vårdpersonal.
– Det låter ju väldigt bra, eller hur? Och det finns forskning som stöder att en sådan här AI-klient ger tidsvinster för vårdpersonalen. Men det behövs forskning som utvärderar och följer upp. Är kvaliteten på journalanteckningen densamma? Hur förhåller sig personalen till ett sådant här administrativt stöd? Finns det risk för så stark tillit till systemet att anteckningar godkänns utan tillräckligt genomläsning?
Hur kombinera effektivitet och patientsäkerhet?
Samtidigt är just den här typen av avlastande lösningar viktiga för sjukvården, där personalbrist, stress och överbelastning är välkända problem.
– AI-lösningar som bidrar till mindre administration för personalen ger mycket värde till vården. Även hjälp med triagering och prioritering inom psykiatri och medicin är viktiga områden. Hur kan göra det patientsäkert och samtidigt spara tid för personalen? Det vill jag gärna titta närmare på.
