Under förra året var regionernas kostnad för att subventionera receptläkemedel inom läkemedelsförmånerna 38,6 miljarder kronor, enligt Läkemedelsindustriföreningen Lif. Det var en fyraprocentig ökning jämfört med 2024. Den verkliga förmånskostnaden är visserligen lägre eftersom företagen betalar tillbaka en del till regionerna genom sekretessbelagda så kallade återbäringar, men kostnadsökningen har pågått de senaste tio åren och bedöms fortsätta.
Uppdraget att bromsa ökningen av samhällets kostnader för receptläkemedel ligger på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, TLV:s, bord. Men det får samtidigt inte leda till att läkemedelsföretagen tjänar så lite att de överger den svenska marknaden.
Läkemedelsvärlden talade med myndighetens chefsstrateg Anna Alassaad om den svåra balansgången och hur Sverige kan klara den. Hennes budskap är att det inte finns några få enstaka åtgärder som ensamma räcker till för att samtidigt dämpa kostnadsökningarna och slå vakt om läkemedelstillgången.
– Det viktiga är att se till helheten i systemet och att göra olika åtgärder för olika delar av läkemedels livscykler och för olika typer av läkemedel, säger hon.
Balanserar särläkemedel mot storsäljare
Ett exempel på denna sammansatta strategi är TLV:s nya sätt att prissätta å ena sidan terapier mot svåra sällsynta sjukdomar och å andra sidan storsäljande läkemedel. Läkemedelsvärlden rapporterade nyligen om hur högre accepterade kostnader för läkemedel mot sällsynta tillstånd ska uppvägas av ett nytt sätt att prissätta storsäljande läkemedel. Om ett läkemedel på kort sikt förväntas få ett synnerligen högt försäljningsvärde som riskerar att tränga undan mer angelägen hälso- och sjukvård får TLV ställa krav på att kostnaden i relation till hälsovinsten ska vara lägre än vad myndigheten vanligtvis accepterar.
– När det gäller sällsynta sjukdomar behöver vi höja samhällets betalningsvilja för att slå vakt om patienternas tillgång till behandlingar, säger Anna Alassaad.
– När det gäller läkemedel med mycket höga försäljningsvärden så är det däremot rimligt med en mer återhållsam prissättning. Om ett läkemedel säljs för en miljard om året i Sverige så bör det finnas utrymme för att sänka priset.
Remisskritik mot utredning
Samhällets kostnader för subvention av läkemedel inom läkemedelsförmånerna ökar stadigt stadigt i takt med att det kommit fler och fler nya läkemedel. Diskussioner om hur vi ska hantera denna utveckling har pågått länge.
I början av 2019 la den statliga Läkemedelsutredningen fram sitt slutbetänkande. Det innehöll, som Läkemedelsvärlden rapporterade ett förslag om att ta bort det särskilda statsbidraget till regionerna för deras kostnader för förmånsläkemedel på recept. Ersättningen skulle i stället bakas in i det övergripande bidraget till regionerna.
Förslaget fick hård kritik i remissrundan och regeringen gick inte vidare med det. Men utredningens slutsatser om att det skulle gå att bromsa läkemedelskostnadernas ökningstakt fick däremot gehör och ledde bland annat till ett uppdrag till TLV 2021.
Vill se fler förhandlingar och avtal
TLV fick då i uppdrag av regeringen att göra kostnadsdämpande åtgärder som skulle leda till besparingar på 800 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Men när myndigheten i somras lämnade sin slutrapport om det uppdraget kunde man bara redovisa besparingar på sammanlagt 340 miljoner kronor.
En viktig förklaring till att besparingsmålet inte nåddes var att regionerna inte hade tecknat några nya återbäringsavtal för läkemedel som redan fanns inom förmånerna.
– Trepartsöverläggningar med regionerna som leder till avtal om återbäring sänker kostnaderna och är viktiga för att kunna åstadkomma större besparingar, utan att riskera att tillgången till läkemedel inom förmånerna påverkas alltför mycket, sa Anna Alassaad då.
Det håller hon fortfarande fast vid. Hon menar att avtal där regioner och läkemedelsföretag kommer överens om en sekretessbelagd återbäring till regionen visat sig vara ett effektivt verktyg för att dämpa kostnaderna för subventionerade receptläkemedel.
Ett pris man får betala?
Hon menar alltså att det finns en outnyttjad besparingspotential här, att regionerna bör ha fler såna överläggningar och teckna avtal med fler företag om man vill skapa konkurrens och få ned kostnaderna.
Men hur går det med transparensen om vi får ännu fler avtal med sekretessbelagd återbäring? De verkliga priserna blir ju hemliga då?
– Ja, det leder sannolikt till fler hemliga avtal och det finns verkligen både för- och nackdelar med det. Man får fundera över vad man är beredd att betala för transparensen. Vi gör trots allt bedömningen att detta är ett verktyg som behöver användas i högre utsträckning än i dag, säger Anna Alassaad.
Processen kring de trepartsöverläggningar som behövs för att få till sådana avtal uppfattas ibland av regioner och företag som alltför komplicerad och arbetskrävande.
– Vi har nu ett pågående arbete med intressentdialoger för att diskutera oss fram till en enklare, mer transparent och förutsebar process.
Omprövningar sänker kostnader
Sedan 2020-talets början har TLV haft tydliga uppdrag från regeringen att ”säkerställa en långsiktigt hållbar finansiering och prissättning av läkemedel inom läkemedelsförmånerna”. I november 2025 rapporterade myndigheten till Socialdepartementet om sitt arbete med detta uppdrag.
I redovisningen nämnde TLV bland annat förenklingen av trepartsprocesserna och de nya principerna för prissättning av storsäljande läkemedel och läkemedel mot sällsynta tillstånd.
Ett annat verktyg som myndigheten lyfte fram som effektivt är att gå in och ompröva tidigare beslut om läkemedelssubventioner när marknaden förändras. En sådan omprövning när det gäller inflammationsdämpande TNF-alfahämmare ledde 2024 till exempel till en sammanlagt kostnadssänkning med cirka 55 miljoner kronor per år.
Helhetssynen igen
TLV pekade också på den genomförda översynen av de så kallade takpriserna för receptläkemedel i periodens-vara-systemet och på nya striktare prisregler för licensläkemedel och ex temporeläkemedel.
Anna Alassaad återkommer till hur viktigt det är med helhetssyn och att kombinera många olika åtgärder.
– Man måste göra noggranna analyser –och det gör vi. Och så får man skruva lite här och lite där, säger hon.
Bred översyn under 2026
I myndighetens regleringsbrev för 2026 finns uppdraget att säkerställa en långsiktigt hållbar prissättning och finansiering av förmånsläkemedel fortfarande med. Där finns också några nya uppdrag. Ett av dem är en bredare översyn av ”hur det svenska prissättningssystemet för läkemedel påverkas av utvecklingen på den internationella läkemedelsmarknaden”.
TLV ska, genom att följa utvecklingen i andra länder, analysera hur förändringar i omvärlden kan påverka svenska prissättningssystem och tillgången till läkemedel i Sverige. I uppdraget nämns både handelspolitiska förändringar och nya EU-regler. Eventuella risker och möjligheter som dessa förändringar medför för det svenska systemets hållbarhet på kort och lång sikt ska undersökas.
TLV ska även analysera i vilken utsträckning nya läkemedel görs tillgängliga för svenska patienter jämfört med patienter i andra länder.
Välkomnar översynen
Anna Alassaad tycker det är positivt med en bred analys av det svenska prissättningssystemet.
– Uppdraget kommer innebära en möjlighet för oss att få en fördjupad förståelse för tillgängligheten till läkemedel i Sverige i relation till andra länder, och även hur priser och tillgänglighet kan komma att påverkas av omvärldsförändringar, säger hon.
– I huvudsak tjänar vårt värdebaserade system oss väl. Det har lett till att vi har god tillgång till läkemedel till rimliga kostnader. Men utvecklingen kan göra att man behöver lägga till olika parametrar, som exempelvis när det gäller sällsynta sjukdomar. Och vårt system har även vissa utmaningar som det är bra att diskutera. Ett exempel är att vi har helt olika spår när det gäller finansiering av receptläkemedel respektive läkemedel som används inom sjukvården.
TLV ska lämna en första delredovisning redan i mars och en slutredovisning senast 31 december 2026.
