Restless legs, eller Willis-Ekboms sjukdom, är en vanlig neurologisk sjukdom som innebär att det pirrar, bränner, domnar eller kryper inne i benen när man är stilla en längre stund. Mellan fem och 15 procent av befolkningen är drabbade och nära tre procent har så svåra besvär att de behöver behandling.
Region Stockholm anpassar nu sin behandlingsstrategi mot restless legs som en anpassning till ökad kunskap om tillståndet
Järnbrist vid restless legs
Det som tidigare betraktades som en ren symtomlindringsfråga har nu bytts till en behandling som påverkar möjliga underliggande orsaker tack vare en ökad förståelse för hjärnans biokemi. Det handlar om järns roll i det centrala nervsystemet.
Man har sedan 50-talet vetat att järnbrist i blodet kan vara kopplat till restless legs, och på senare år har forskning kunnat visat att järnbrist i hjärnan kan spela en roll vid sjukdomen.
– Restless legs är ett tillstånd med järnbrist i hjärnan, säger Anders Johansson, överläkare i neurologi vid Karolinska universitetssjukhuset och ledamot i Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för nervsystemets sjukdomar.
Järninjektion ny förstahandsbehandling
Tidigare var behandlingsstrategin för patienter med restless legs i Region Stockholm att i första hand ge tablettbehandling med pramipexol (Mirapexin, Oprymea, Sifrol) och gabapentin om den första behandlingen inte hjälpte. Pramipexol stimulerar dopaminreceptorer i hjärnan medan gabapentin dämpar onormal aktivitet i nervsystemet.
För tre år sedan ändrades strategin till att man i första hand skulle välja mellan pramipexol och gabapentin utifrån patientens individuella situation. Men från och med årsskiftet är den nya rekommenderade förstahandsbehandlingen i stället injektionsbehandling med järnkarboxymaltos (Ferinject).
Region Stockholm är först i landet med att rekommendera injektioner av järnkarboxymaltos som förstahandsbehandling mot restless legs. Västra Götalandsregionen har visserligen haft med injektionsbehandlingen i sina rekommendationer sedan tidigare, men då endast som andrahandsbehandling till de patienter som inte fått tillräcklig hjälp av tablettbehandling med järn.
Måste ta prover
Kliniska studier visar att järnbehandlingen leder till lindrigare symtom, bättre sömn och ökad livskvalitet. Men behandlingen rekommenderas, i nuläget, endast om patienterna har provresultat som visar på järnnivåer i underkant.
– Det här innebär att alla patienter måste provtas, för man kan inte bara ge intravenöst järn utan att veta vad man har för nivåer, säger Anders Johansson.
Effekten av behandlingen utvärderas efter fyra till sex veckor och efter ett par månader bör ny provtagning ske för att utvärdera järnstatusen. Behövs ytterligare påfyllning av järn kan den ges tidigast tre månader efter den föregående dosen.
Omkastad tablettbehandling
För de patienter som har normala järnvärden är det fortsatt de tidigare tablettbehandlingarna som gäller, men nu i omvänd ordning. Det innebär att den gamla förstahandsbehandlingen med pramipexol har flyttats ned till att rekommenderas först i tredje hand. I stället har gabapentin klättrat i rangordningen och rekommenderas nu som det mest lämpliga läkemedlet om intravenöst järn inte är aktuellt.
– Nu vill vi trycka på att man ska välja behandling med gabapentin först och i tredje hand pramipexol, säger Anders Johansson.
Detta beror på två betydande nackdelar med pramipexol som upptäckts vid långtidsuppföljning. Den första kallas augmentation. Det innebär att läkemedlet efter en tids användning faktiskt gör tillståndet värre.
– Pramipexol lindrar kortsiktigt, men i grunden så försvårar det för hälften av patienterna på lång sikt. Symtomen börjar tidigare på dagen, de sprider sig till andra kroppsdelar och blir mer intensiva. Det är en lömsk biverkan eftersom patienten ofta tror att grundsjukdomen har försämrats och vill höja dosen, vilket bara förvärrar situationen ytterligare, säger han.
Den andra nackdelen handlar om de impulskontrollstörningar som är relativt vanliga vid dopaminbehandlingar. Det visar sig som beroendeliknande beteenden när det gäller sex, spel, ätande eller shopping.
Viktigt åtgärda förvärrande faktorer
Men innan någon läkemedelsbehandling påbörjas bör dock faktorer som kan förvärra restless legs identifieras och om möjligt åtgärdas, framhåller Anders Johansson.
– De mest kända är njursvikt, graviditet och järnbrist. Alkohol är en påverkbar faktor så den är också viktig liksom vissa läkemedel som antidepressiva, särskilt mirtazapin, neuroleptika, antihistaminer och epilepsimedel bland andra.
– Dessutom kan andra neurologiska sjukdomar som polyneuropati, Parkinson och MS bland andra förvärra symtomen vid restless legs. Det gäller även ett antal andra tillstånd som exempelvis reumatologiska sjukdomar, ett antal hypoxi-tillstånd, kardiovaskulära sjukdomar, övervikt och diabetes.
– En del av de här tillstånden kan man behandla och på så vis kan patienten även få lindrigare restless legs-symtom, säger Anders Johansson.
Vad man kan göra själv
Det finns också egenvård som kan föreslås, även om evidensen är något svagare för dessa, påpekar han:
– Fysisk motståndsträning för benen och aerobisk träning, men träna inte på kvällen utan tidigare under dagen. Regelbundna sömnvanor kan lindra liksom iskalla duschar, kompressionsstrumpor och eventuellt också avhållsamhet från koffein.