Kassering av oanvända läkemedel är en arbetsuppgift som apoteksmedarbetare ofta tycker är frustrerande, bland annat med tanke på läkemedels miljöpåverkan. Det framgår av en ny intervjustudie som forskare vid Uppsala universitet har lett.
Forskarna har undersökt hur medarbetare på öppenvårdsapotek ser på sina möjligheter att minska miljöeffekterna av läkemedel. Studien, som är publicerad i Exploratory research in clinical and social pharmacy, visar att apoteksmedarbetarna gärna skulle vilja göra mer, men inte vet hur det ska gå till.
– Min tolkning är att de behöver mer konkret hjälp att jobba med det här. Det skulle kunna vara allt ifrån mer faktaunderlag som till exempel listor över särskilt miljöskadliga läkemedel till praktiska tips om hur man kan prata med kunderna om miljöaspekter, säger forskaren och apotekaren Johanna Villén, doktorand vid farmaceutiska fakulteten på Uppsala universitet.
Oanvända läkemedel ses som stort problem
Johanna Villén ledde studien där forskarna intervjuade sammanlagt 19 farmaceuter och andra medarbetare på olika öppenvårdsapotek. Det skedde genom fyra fokusgruppsintervjuer samt genom individuella intervjuer med några apotekschefer.
De intervjuade hade på ett allmänt plan god medvetenhet om att läkemedel kan ha negativa effekter på miljön och tyckte att det är viktigt att minska de effekterna. Många av de intervjuade brukar tala med kunder om att det är viktigt att lämna in överblivna läkemedel på apoteket och inte kasta dem i de vanliga soporna eller spola ned dem i avloppet.
Men just kasseringen av överblivna läkemedel visade sig också vara något som många av deltagarna tycker är ett allvarligt problem.
”Vi slänger en otrolig mängd oanvända läkemedel”, sa en av de intervjuade.
”Det får mig nästan att må illa”.
Känner frustration
Apoteken tar, enligt Sveriges apoteksförening varje år emot omkring 1 400 ton överblivna läkemedel som allmänheten lämnar in för destruering. Dessutom kasserar apoteken även läkemedel i de egna lagren när utgångsdatum närmar sig eller har passerat.
Även om destrueringen sker på ett så miljösäkert sätt som möjligt innebär den omfattande kasseringen, menade flera av deltagarna, ett slöseri som har negativa effekter bland annat för miljön. Genom att det tillverkas mer läkemedel än vad som går åt uppstår en onödigt stor belastning på miljön från produktionen.
– Många av apoteksmedarbetarna känner frustration över att man slänger så mycket. Förutom miljöperspektivet så känns det jobbigt med tanke på att det samtidigt är stora problem med restnoteringar och läkemedelsbrist, säger Johanna Villén till Läkemedelsvärlden.
Känner sig maktlösa
Men i övrigt menade de att de i sin yrkesroll har begränsade möjligheter att göra något åt den omfattande kasseringen. Faktorer som ligger utanför deras påverkan styr. Flera pekade till exempel på att förskrivare skriver ut onödigt stora mängder läkemedel och att det finns alldeles för få läkemedel där man kan börja med en mindre startförpackning tills man ser att behandlingen fungerar.
Dessutom kände apoteksmedarbetarna ett tryck från sina arbetsgivare att helst expediera alla förskrivningar på ett recept, att påminna kunden om att det finns fler läkemedel på receptet och fråga om kunden vill hämta ut dem också.
När det gällde möjliga åtgärder föreslog någon ett system för återvinning av läkemedel. Ett annat förslag var att ändra regelverket så att apoteken blir mer ekonomiskt motiverade att hålla sina lager på en lagom nivå för att undvika att läkemedel passerar utgångsdatum och måste lämnas tillbaka. I dag får apoteken ersättning för läkemedel som måste lämnas tillbaka, en ändring på den punkten skulle enligt förslaget kunna påverka lagerrutinerna.
Ansvar på flera nivåer
Forskarnas slutsatser i studien är att öppenvårdsapotekens personal är en resurs som skulle kunna användas mycket bättre i arbetet för att minska miljöeffekter av läkemedel. Medarbetarna är engagerade i dessa frågor, men vet inte riktigt hur de ska kunna påverka utan behöver mer kunskap och konkret stöd och hjälp.
– Ansvaret för att se till att de får den kunskapen och hjälpen finns på flera olika nivåer, säger Johanna Villén.
– Det är jätteviktigt att universiteten ger de här frågorna tillräcklig plats i farmaceuternas utbildningar. Och apotekskedjorna har också ett ansvar för att medarbetarna får utbildning och annat stöd.
”Det brann till”
Johanna Villén är själv apotekare och har alltid haft ett engagemang för miljöfrågor. Hon studerade till apotekare 2013-2018.
– Då sas det inte ett ord på utbildningen om att läkemedel påverkar miljön, berättar hon.
– Jag tror det brann till lite hos mig då.
Hon ville göra något åt saken och har ägnat sin doktorandtid åt forskning om läkemedel och miljö ur ett hållbarhetsperspektiv. Hon har även varit med och utvecklat en än så länge valbar kurs på apotekarprogrammet i Uppsala om läkemedels livscykel ur hållbarhetssynvinkel.
I december ska Johanna Villén enligt planerna disputera och försvara sin avhandling om studier av dessa frågor. Vad hon ska göra sedan är ännu inte bestämt. Hon söker jobb och funderar samtidigt på möjligheten att göra post doc.
– Men jag hoppas i varje fall kunna få fortsätta att jobba med professionsfrågor och bidra till en mer miljömedveten läkemedelsanvändning.
