Gulkroppshormonet progesteron har använts för att behandla infertilitet under många decennier, för dess påverkan på endometriet, livmoderns inre slemhinna. Men det har tidigare inte gjorts några ingående studier av hur hormonet verkar på kvinnor med normal förmåga att bli gravida, men där graviditeterna återkommande slutar i missfall.
En ny studie visar nu att progesteronbehandling före graviditetens början, kan öka chanserna för en fullgången graviditet. Studien har utförts vid University of Illinois Hospital and Health Sciences System, på en grupp av 116 kvinnor som alla hade erfarenhet av återkommande missfall. Studien publiceras i Fertility and Sterility, en internationell vetenskaplig tidskrift som ges ut av American Society for Reproductive Medicine.
– Vi är mycket glada över att finna att dessa resultat stärker bevisen för att progesteron skulle kunna vara en gynnsam, billig och säker behandling för många kvinnor med en historia av återkommande missfall, sa Mary Stephenson som lett studien, i en kommentar till artikelns publicering.
Återkommande missfall definierades i studien som två eller fler missfall före graviditetens elfte vecka. Det drabbar omkring en av tjugo kvinnor. Orsakerna till missfall kan vara flera, och är ofta okända.
Nyligen gjorda studier tyder på att körtlar i endometriet spelar en större roll vid tidig graviditet än man tidigare trott. Kvinnorna i studien testades därför för en särskild markör, onormala nivåer av proteinet nCyklinE, som indikerar endometriets status. Testet gjordes genom en biopsi, vävnadsprov, av endometriet.
De kvinnor som hade onormala nivåer av cyklinet, fick en progesteronbehandling under andra halvan av menscykeln, tiden då livmoderns slemhinna ska mogna och bli redo för en graviditet.
Behandlingen bestod av progesteron som redan finns på marknaden (Endometrin eller Prometrium) som tas vaginalt, i doser av 100-200 mg var tolfte timme, fram till graviditetens tionde vecka.
Kvinnorna med onormala nivåer av nCyklinE erbjöds att genomgå en ytterligare biopsi av endometriet. Om nivåerna var fortsatt höga, ökades dosen progesteron till 200 mg. Sjukvårdspersonalen som genomförde biopsierna visste inte vilka som behandlades med progesteron.
Samtliga kvinnor följdes noga under graviditetens första trimester. Sedan flyttades vården över till kvinnornas vanliga mödravård. Forskarna inhämtade senare information om hela graviditeten från obstetriker och sjukhusregister. Grupperna med normala och onormala cyklinnivåer var jämförbara vad gäller ålder, BMI och andra medicinska faktorer.
Resultatet var positivt; bland de kvinnor som fått progesteronbehandling blev över två tredjedelar av graviditeterna framgångsrika. I gruppen som inte fick progesteron var knappt hälften av graviditeterna framgångsrika.
Som ett bifynd fann forskarna att de kvinnor som haft normala cyklinnivåer, men som insisterat på att ändå ta progesteronbehandling, också hade högre andel fullgångna graviditeter. Detta skulle kunna bero på placeboeffekt, diskuterar forskarna, eller på att nCyklinE bara är en av flera molekylära indikatorer för endometriets utveckling, som progesteronet kan normalisera.
En randomiserad studie behöver nu genomföras omgående för att validera studiens resultat, skriver forskarna. De rekommenderar även att behandlingen redan nu ska tillämpas på empirisk grund, för de kvinnor som fått upprepade missfall och har onormala cyklinnivåer, eftersom behandlingen är säker.
