Månads arkivering november 2018

Risk för vaccinförseningar i samband med köpfest

Nu på fredag den 23 november infaller den så kallade Black Friday, då många passar på att handla prissänkta varor på nätet och i butik. I samband med det varnar nu Vårdgivarguiden, Stockholms läns landstings webbplats för information och tjänster till vårdgivare inom SLL, för leveransförseningar av vaccin.

Alla vaccinleveranser direkt från vaccinbolag till beställare går via Postnord och med tanke på den ökade efterfrågan på postpaket i samband med Black Friday finns risk att vaccinleveranserna inte kommer fram som de ska.

Det är inte första gången mängden paket hos Postnord ställer till det för vaccinleverantörer. I mars i år skrev Läkemedelsvärlden om hur vaccinleveranser från läkemedelsdistributören Oriola försenats vid ett antal tillfällen under fjolåret.

De nu påtalade riskerna gäller bland annat vaccin mot säsongsinfluensan, varav ett, Vaxigrip Tetra, är restnoterat sedan i går måndag.

Läkemedelsbolaget Sanofi, som tillverkar Vaxigrip Tetra, har vaccinavtal med 15 av 21 landsting och meddelar att man inte kommer att kunna leverera influensavaccin i den mängd som efterfrågas. Detta beror på att fler än vanligt har velat vaccinera sig i år. Mängden vaccin som levereras uppskattas redan i början av året då produkten startar för att vaccinet ska hinna bli färdigt i tid för influensasäsongen.

I ett pressmeddelande skriver Sanofi att man hittills har levererat cirka en miljon doser av vaccinet Vaxigrip Tetra, men att det skulle behövas ytterligare mellan 20- och 30 000 doser för att möta efterfrågan.

På sin hemsida skriver Läkemedelsverket att även det andra vaccinet som upphandlats mot säsongsinfluensan, Influvac Tetra från läkemedelsföretaget Mylan, kan komma att restnoteras inom kort. Den som tillhör en riskgrupp och som ännu inte vaccinerat sig bör därför kontakta sin vårdgivare för råd, skriver Läkemedelsverket.

Företag fälls för fel om biverkningsprofil

Företaget Janssen marknadsför det biologiska injektionsläkemedlet Tremfya (guselkumab) för behandling av måttlig till svår plackpsoriasis hos vuxna som behöver systemisk behandling. Företaget hade till informationsgranskningsnämnden, IGN, skickat in en brevmall som ett så kallat pliktexemplar.

Mallen var tänkt att användas för representanter för företaget som varit ute på möten och informerat om Tremfya. Företagsrepresentanten skulle fylla i luckorna i mallen och skicka brevet som en uppföljning av mötet.

Vid sin granskning av brevmallen reagerade IGN mot företagets beskrivning av biverkningsprofilen: ”Tremfya har generellt sett en låg biverkningsfrekvens upp till vecka 100”.

IGN påpekar att produktresumén för läkemedlet beskriver luftvägsinfektioner som mycket vanliga biverkningar samt gastroenterit, herpes simplexinfektioner, svampinfektioner i huden, huvudvärk, diarré, nässelutslag, ledsmärta och rodnad på injektionsstället som vanliga biverkningar.

IGN anser därför att företaget förringat biverkningsfrekvensen i brevmallen och fäller företaget för överträdelse av det marknadsetiska regelverket. Straffavgiften blir 90 000 kronor.

Företaget har accepterat anmärkningen och dragit tillbaka brevmallen för att ändra den kritiserade meningen.

Operation var bäst vid blindtarmsinflammation

De flesta patienter med akut blindtarmsinflammation opereras, men på senare år har alternativet att i stället behandla med antibiotika allt mer diskuterats och prövats. Flera randomiserade, mindre studier har jämfört behandlingarna och resultaten har sammanfattningsvis talat för att antibiotika skulle kunna vara ett säkert och effektivt alternativ till operation.

Nyligen presenterades dock en stor retrospektiv studie från praktisk vård som pekar i en annan riktning. Forskare vid Stanford surgery policy improvement research and education center i Kalifornien analyserade data om 58 329 patienter med okomplicerad blindtarmsinflammation.

Resultatet visade att antibiotikabehandling på längre sikt leder till fler komplikationer än kirurgi och att den totala vårdkostnaden därför blir högre för läkemedelsalternativet. Forskarna avråder därför från att använda antibiotika som första linjens behandling vid blindtarmsinflammation. Studien har publicerats i tidskriften JAMA surgery.

Patienterna i undersökningen hade en privat sjukvårdsförsäkring och fanns registrerade i en privat patientdatabas. Forskarna använde uppgifter från denna databas om blindtarmspatienter som behandlats under åren 2008-2014.

Omkring 55 700 av patienterna opererades och cirka 2 600 fick i stället antibiotika. Forskarna jämförde behandlingsresultat, komplikationer och vårdkostnader i de två patientgrupperna som följdes under i median 3,2 år.

Resultatet visade att båda behandlingsformerna i de flesta fall var framgångsrik. Risken för återinläggning på grund av blindtarmsrelaterade besvär var dock ändå dubbelt så hög bland de antibiotikabehandlade som bland de opererade patienterna. Det var också vanligare bland dem som fått antibiotika att utveckla en abscess, en allvarlig komplikation vid blindtarmsinflammation.

På grund av fler återbesök blev vårdkostnaden per patient högre för dem som behandlats med antibiotika.

”Sammantaget stöder våra data inte ickekirurgisk behandling som förstahandsval förrän vi får tillgång till mer konklusiva randomiserade studier”, skriver forskarna.

TLV höjer inte handelsmarginalen

Utvecklingen för apoteksmarknaden ser fortsatt god ut, konstaterar Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV, i rapporten ”2018 års uppföljning av apoteksmarknadens utveckling”, som publicerades i dag måndag.

Bruttoresultatet förväntas öka från 10,7 miljarder kronor 2017 till mellan 12,2 och 12,7 miljarder kronor år 2020.

Samtidigt konstaterar TLV att öppettider och antal fysiska apotek har fortsatt öka, även om antalet nyetableringar mattades av 2018. Under tiden har dock e-handeln tagit fart och i dag har samtliga apoteksaktörer e-handelslösningar för både receptläkemedel som handelsvaror. Det finns dessutom ett antal helt nätbaserade apoteksaktörer på marknaden, och fler är på väg in.

Sammantaget är TLV:s bedömning att det finns förutsättningar för en fortsatt god tillgänglighet till läkemedel och kvalificerad rådgivning. Myndigheten ser därför inte att det finns några behov att höja handelsmarginalen, det vill säga den ersättning apoteken får från staten för expediering av receptbelagda läkemedel. I dag är den summan 4,85 miljarder kronor.

Sveriges Apoteksförening är av en annan uppfattning och menar att apoteken bör få högre ersättning från staten för att utföra sitt uppdrag.

– Det är högst rimligt att apoteken får ekonomiska förutsättningar för att utföra en säker och effektiv läkemedelshantering. Varje receptexpedition innebär en ekonomisk förlust för apoteken som tvingas täcka upp genom försäljning av andra varor. Apoteken är en underutnyttjad resurs som skulle kunna avlasta andra delar av vården mycket mer än i dag. Men samhället måste finansiera detta säger Johan Waller, vd på Sveriges Apoteksförening, i ett pressmeddelande.

I TLV:s rapport framgår att försäljningen via öppenvårdsapotek var nästan 42 miljarder kronor 2017, vilket motsvarar en tillväxt på 3,3 procent jämfört med 2016. Sedan 2014 har marknaden växt med 5,5 procent.

Det som framför allt bidrog till tillväxten var försäljning av handelsvarorna följt av receptläkemedel inom förmånerna. Enligt TLV:s prognos förväntas öppenvårdsapotekens försäljning öka till mellan 47,6 och 49,6 miljarder kronor 2020.

Bättre behandling mot sömnsjuka får klartecken

0

Det nya läkemedlet Fexinidazole Winthrop (fexinidazol) mot afrikansk trypanosomiasis, mer känd som sömnsjuka, väntas bli ett viktigt tillskott i kampen mot den allvarliga tropiska sjukdomen. Detta eftersom det till skillnad från befintliga behandlingar tas som tabletter. Därmed blir behandling tillgänglig även i områden där hälso- och sjukvården är dåligt utbyggd, en situation som inte är ovanlig i delar av de centralafrikanska länder där sömnsjuka sprids.

Den europeiska läkemedelsmyndighetens expertråd CHMP rekommenderar nu att Fexinidazole Winthrop godkänns.

Sömnsjuka är en livshotande sjukdom som utan behandling steg för steg förvärras under flera år. Den orsakas av parasiter som sprids av blodsugande tsetseflugor som finns i Afrika söder om Sahara. De behandlingar som hittills har funnits bygger på injektioner eller intravenösa infusioner och kräver tillgång till viss utrustning och sjukvårdspersonal.

Det nya läkemedlets aktiva substans fexinidazol har en toxisk och mutagen verkan på den parasit som orsakar omkring 98 procent av fallen av sömnsjuka.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA granskar ansökan om godkännande av Fexinidazole Winthrop i samverkan med världshälsoorganisationen WHO. Proceduren genomförs enligt en regel som gör att EMA kan ställa sin expertkunskap till förfogande även för bedömning av vissa läkemedel som ska användas utanför EU.

EMA:s expertråd CHMP konstaterar i sin rekommendation om godkännande av Fexinidazole Winthrop att läkemedlets effekt beror på hur tidigt behandling sätts in. Effekten och säkerheten har studerats i tre kliniska studier med sammanlagt 749 patienter i olika stadier av sjukdomen. Vid behandling i tidiga sjukdomsfaser hade läkemedlet botande effekt. I senare stadier, med fler symtom från centrala nervsystemet, var möjligheterna till bot sämre och risken för återfall efter behandling högre. De vanligaste biverkningarna var illamående, kräkningar, huvudvärk, sömnproblem, yrsel och skakningar.

Bland besluten från CHMP:s novembermöte finns också bland annat en rekommendation om utökad indikation för Orkambi (lumakaftor/ivakaftor) mot cystisk fibros. Orkambi är sedan tidigare godkänt för behandling av vuxna samt barn från sex års ålder med den vanligaste formen av cystisk fibros. Som Läkemedelsvärlden rapporterat ingår Orkambi i Sverige sedan i juli i läkemedelsförmånen för denna åldersgrupp. CHMP:s rekommendation innebär att Orkambi kan godkännas även för barn i åldrarna två till fem år.

De formella besluten om EU-godkännande fattas av EU-kommissionen, som brukar följa CHMP:s rekommendationer.

Antikropp mot lungcancer missar målet i fas III

Resultat från Astrazenecas fas III-studie Mystic visar att bolagets immunterapi Imfinzi (durvalumab) inte nådde det primära effektmåttet att öka överlevnaden för patienter med den svåraste formen, stadie IV, av icke småcellig lungcancer.

I studien testades Imfinzi som monoterapi eller i kombination med läkemedelskandidaten tremelimumab, en CTLA4-hämmare, i jämförelse med standardbehandling i form av platinumbaserad cytostatika.

Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad och resultaten visar att Imfinzi, vare sig på egen hand, eller i kombination med tremelimumab gav bättre överlevnad än cytostatikabehandling.

– Vi är besvikna att resultaten inte nådde statistisk signifikans, sade Sean Bohen, vice vd och medicinsk chef på Astrazeneca i ett pressmeddelande.

I multicenterstudien ingick drygt 1 100 patienter med icke småcellig lungcancer i stadie IV. Patienterna hade ett PD-L1-uttryck på mer än 25 procent av cancercellerna.

I februari i år godkändes Imfinzi av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA (och i september av EMA) som behandling i ett tidigare skede, stadie III, av lungcancerformen. Det var då den första immunterapin för patientkategorin och studien som låg till stöd för godkännandet visade att Imfinzi i genomsnitt ökade den progressionsfria överlevnaden till 16,8 månader, från 5,6 månader med placebo.

Imfinzi (durvalumab) är en human monoklonal antikropp som binder till PD-L1 på cancerceller och därmed blockerar interaktionen med PD-1 och CD80, som uttrycks på aktiverade T-celler respektive B-celler. När PD-L1 binder till PD-1 och CD80 bromsas immunförsvaret, men genom att hämma bindningen lättas bromsen och immunförsvaret kan attackera cancercellerna.

Upptäckterna som lett fram till utveckling av immunterapier mot cancer belönades tidigare i år med Nobelpriset i medicin eller fysiologi.

Hälsoekonomer efterlyser mer data om Yescarta

0

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har tagit fram ett hälsoekonomiskt underlag till landstingen om det nya läkemedlet Yescarta (axikabtagenciloleucel) mot blodcancern B-cellslymfom. Yescarta är den första så kallade CAR-T-cellbehandlingen som TLV utvärderar.

”De här nya avancerade genterapierna har stor potential och kommer att ha stor betydelse för att behandla cancer. Samtidigt är osäkerheterna i underlaget för Yescarta stora. Därför är det viktigt att Yescarta följs upp i vården”, skriver TLV på sin hemsida.

CAR-T-terapier går ut på att ta ut vita blodkroppar (T-celler) från patienten och modifiera dem genetiskt så att de kan känna igen och döda en viss typ av cancerceller. De modifierade cellerna förs tillbaka till patienten och bekämpar cancersjukdomen. Yescarta består av patientens egna T-celler som förändrats så att de känner igen proteinet CD19 som finns på lymfomcellernas yta och kan döda dessa celler.

Yescarta godkändes, som Läkemedelsvärlden skrivit, tidigare i år av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för behandling av vuxna patienter med två typer av aggressiva B-cellslymfom. Det handlar dels om diffust storcelligt B-cellslymfom och dels om primärt mediastinalt storcelligt B-cellslymfom vid återfall eller om patienten inte svarat på tidigare behandling efter två eller fler behandlingslinjer. Dessa patienter har i dag en mycket dålig prognos och få behandlingsalternativ.

Godkännandet vilar främst på en öppen, icke randomiserad fas II-studie utan kontrollarm. Totalt ingick 111 patienter och uppföljningstiden var i median 15,4 månader.

TLV anser att osäkerheten i detta underlag är ”mycket hög” och främst ligger i hur många patienter som potentiellt botas och hur länge de överlever.

I sina ekonomiska analyser har myndigheten, baserat på nuvarande forskningsläge, utgått från att omkring en tredjedel botas med Yescartabehandling. I genomsnitt vinner patienterna enligt bedömningen mellan 4,9 och 5,9 levnadsår.

TLV uppskattar att mellan 20 och 40 patienter per år i Sverige kan vara aktuella för behandling med Yescarta, som ges som infusion vid ett enda tillfälle. En sådan behandling kostar cirka 3,5 miljoner kronor. Det är drygt tre miljoner kronor mer än kostnaden för dagens standardbehandling med cytostatika.

Kostnaden per vunnet levnadsår blir knappt en miljon kronor för Yescarta.

En annan stor osäkerhetsfaktor är hur stor risken för allvarliga biverkningar är och hur dessa påverkar patienternas livskvalitet. CAR-T-terapi kan i sämsta fall orsaka en okontrollerad frisättning av inflammatoriska substanser, cytokiner, och ge en livshotande systemisk inflammation.

Nu ligger bollen hos landstingens råd för nya terapier, NT-rådet, som kommer att föra diskussioner med företaget om hur Yescarta kan införas  i den svenska cancervården.

Hon blir KI:s nya universitetsdirektör

0

Katarina Bjelke tillträder det nya jobbet som universitetsdirektör vid Karolinska institutet i maj 2019. Hon kommer närmast från tjänsten som universitetsdirektör vid Uppsala universitet.

– Vi är mycket glada att Katarina vill komma tillbaka till Karolinska Institutet där hon en gång började sin karriär. Hon har bred erfarenhet från både högskolesektorn och utbildningsdepartementet. Hon har dessutom lång erfarenhet som chef vilket gör henne väl lämpad att leda universitetsförvaltningen och utveckla stödet till kärnverksamheten, forskningen och utbildningen, säger Karolinska institutets rektor Ole Petter Ottersen i ett pressuttalande.

Katarina Bjelke har tidigare varit bland annat departementsråd och chef vid forskningspolitiska enheten vid utbildningsdepartementet. Hon har också varit chef för flera verksamheter vid Karolinska institutet – forsknings- och forskarutbildningsavdelningen, den internationella enheten och Grants Office. Hon har en tandläkarexamen och disputerade 1997 i neuroanatomi.

Hennes företrädare Per Bengtsson har varit universitetsdirektör vid Karolinska institutet sedan 2014 och går nu i pension.

Det är nu vi ska locka med Sveriges EMA-kampanj

0

“Det är nästan precis ett år sedan EU-kommissionen beslutade att flytta EMA från London till Amsterdam.

Inför beslutet kampanjades det friskt för att visa upp alla goda sidor av att bo i Sverige och verka i den svenska life science-sektorn.

Samma argument gäller rimligen fortfarande och borde användas för att locka de som arbetar inom life science-sektorn i Storbritannien och som i samband med Brexit börjat se sig om efter en ny hemvist – inom EU.”

Läs hela Lars Dagerholts blogginlägg här.

Diabetesläkemedel ökade risken för amputation

SGLT2-hämmare är en ny grupp av läkemedel för behandling vid diabetes typ 2 som sänker blodsockernivån genom att öka njurarnas glukosutsöndring. Det har på senare år kommit en rad studier om dessa läkemedels förmåga att skydda mot olika diabeteskomplikationer, liksom om deras biverkningsrisker, som Läkemedelsvärlden rapporterat om.

Nu presenterar forskare vid Karolinska institutet tillsammans med nordiska kollegor en ny stor studie som till skillnad från mycket av tidigare forskning belyser läkemedlen i praktisk användning.

Den aktuella studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften BMJ, visar att patienter som fick SGLT2-hämmare löpte högre risk än patienter som fick en annan läkemedelstyp för amputationer av ben, tår och fötter.

– Samtidigt ska man komma ihåg att randomiserade kliniska försök har visat att SGLT2-hämmare kan skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och även skydda njurarna. Det måste också vägas in när man gör behandlingsval i den kliniska verkligheten, säger studiens försteförfattare Peter Ueda, post doc vid institutionen för medicin på Karolinska institutet och AT-läkare på Södersjukhuset i Stockholm.

Studien var ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska institutet, Statens serum institut i Danmark, universitetet NTNU i Norge och det svenska nationella diabetesregistret. I undersökningen användes flera nationellt heltäckande register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och annan data om drygt 34 000 patienter i Sverige och Danmark 2013-2016.

Syftet var att studera sambandet mellan användning av SGLT2-hämmarna dapagliflozin, kanagliflozin och empagliflozin och sju potentiella biverkningar som tidigare har kopplats till läkemedelsklassen. Som jämförelse användes en patientgrupp som fick GLP1-receptoragonister, en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes. Analyserna tog hänsyn till ett stort antal faktorer som kan tänkas påverka de studerade riskerna.

Resultatet visar att användning av SGLT2-hämmare gav dubbelt så hög risk för amputation av nedre extremiteter som GLP1-receptoragonister. I SGLT2-gruppen drabbades 2,7 på 1 000 av denna sällsynta men allvarliga komplikation, i kontrollgruppen 1,1 på 1 000.

SGLT2-hämmare ökade också risken för ketoacidos, syraförgiftning, vilket är ett tidigare uppmärksammat problem med dessa läkemedel. Däremot sågs inget statistiskt samband mellan SGLT2-hämmare och frakturer, akuta njurskador, allvarliga urinvägsinfektioner, blodproppar (venös tromboembolism) eller akuta inflammationer i bukspottkörteln.

Forskarna bakom studien framhåller också att eftersom detta var en observationsstudie, så bevisar den inte ett orsakssamband mellan SGLT2-hämmare och amputationsrisk. Redan diabetessjukdomen i sig ökar amputationsrisken eftersom sjukdomen kan försämra funktionen hos perifera blodkärl och bland annat ge svårläkta sår som till slut leda till amputation av ben, fötter eller tår.

Det finns dock sedan tidigare resultat från en klinisk studie av SGLT2-hämmaren kanagliflozin som även den visar på att behandlingen ytterligare kan öka amputationsrisken. En möjlig orsaksmekanism som har diskuterats är att SGLT2-hämmare skulle kunna försämra cirkulationen i extremiteterna  genom sin urindrivande verkan som minskar blodvolymen.

Vad bör då diabetes typ 2-patienter och deras läkare ta till sig av de nya resultaten om SGLT2-hämmarnas biverkningsrisker? Och hur ska de vägas mot de resultat som visar på skyddseffekter för hjärta och njurar? Den aktuella studien publiceras exempelvis bara några dagar efter en klinisk studie som visade att SGLT2-hämmaren dapagliflozin (Forxiga) jämfört med placebo minskade risken för hjärtsvikt.

– Det gäller att försöka göra en sammanvägd bedömning av all litteratur mot bakgrund av de individuella riskerna för den enskilda patienten, svarar Peter Ueda.

– Om det till exempel gäller en person med en förhöjd grundrisk för hjärt-kärlsjukdom kan SGLT2-hämmarnas hjärt-kärlskyddande effekter kanske ha särskilt stor betydelse och motivera att man väljer den behandlingen. Vår studie kan i så fall ses som en påminnelse om vikten av att monitorera patienten med tanke på cirkulationsproblem i ben och fötter. Och som patient är det också viktigt att komma ihåg att man kan göra mycket själv för att förebygga problem genom att vara fysiskt aktiv, inte röka, äta hälsosamt och vara noga med den förebyggande fotvården.

Peter Ueda framhåller också att fortsatt forskning behövs om SGLT2-hämmarnas olika effekter.

– Jag tror personligen inte att de ännu har funnit sin optimala plats i behandlingen av diabetes typ 2 utan att det är en diskussion som kommer att fortsätta. En möjlig utveckling är att vi mer och mer kommer att se SGLT2-hämmarna primärt som hjärt-kärlskyddande läkemedel och fokusera mindre på deras relativt måttliga blodsockersänkande effekt.

Tillvänjning gav god effekt mot veteallergi

Amerikanska forskare har genomfört en studie med 46 barn och ungdomar med veteallergi. Vete är ett av de vanligaste födoämnesallergenen och kan ge svåra reaktioner och till och med anafylaktisk chock hos den som är allergisk. (Det handlar alltså inte om glutenintolerans, som även det är en överkänslighet knuten till vete, men en helt annan sjukdom.)

I den dubbelblinda, placebokontrollerade studien lottades 46 barn och ungdomar med konstaterad allergi mot vete till att antingen få den testade behandlingen eller placebo. Testbehandlingen bestod i att dagligen äta små, stegvis ökade doser av veteprotein i form av vetemjöl  för att åstadkomma desensitisering, det vill säga att immunsystemet vänjer sig vid det tidigare allergiframkallande ämnet.

Denna strategi har tidigare prövats framgångsrikt för en del andra matallergier.

Efter studiens första år kunde 52 procent av de barn som fått vetebehandling klara att äta veteprotein motsvarande två brödskivor utan att få någon allergisk reaktion. Ingen i placebogruppen klarade detta.

Under studiens andra år fick behandlingsgruppen fortsätta med behandlingen och även den tidigare placebogruppen fick börja med dagliga vetedoser enligt ett upptrappningschema. Behandlingseffekten var fortsatt god hos en majoritet av deltagarna.

– I nästa steg kommer vi att göra fortsatta studier för att fastställa optimala doser och behandlingstid, förklarar i ett pressuttalande professor Anna Nowak-Wegrzyn som ledde undersökningen vid Icahn school of medicine på Mount Sinai-sjukhuset i New York

Studien har publicerats i Journal of Allergy and Clinical Immunology.

Ny diabetesbehandling testas kliniskt

I en pilotstudie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala testas en ny idé om behandling vid diabetes typ 1. Forskarna hoppas få fram ett läkemedel som kan få bukspottkörteln att åter börja producera insulin. Den substans som studeras är gammaaminosmörsyra eller gaba. Gaba är en viktig signalsubstans i hjärnan och finns också naturligt i bukspottkörtelns insulinproducerande områden, de Langerhanska cellöarna.

Vid diabetes typ 1 angriper kroppens immunsystem de insulinproducerande så kallade betacellerna och förstör dem. Det leder med tiden till närmast total insulinbrist och livslångt behov av insulinbehandling för att hålla blodsockret under kontroll.

Uppsalaforskarna ska pröva om behandling med gaba kan få betaceller att nybildas och därmed få i gång förnyad egen insulinproduktion hos patienterna. Idén bygger på tidigare resultat från andra forskare som bland annat visat att gaba-behandling hos försöksdjur kan stimulera befintliga betaceller att föröka sig och dessutom inducera nyproduktion av betaceller. Nybildningen sker genom att andra celltyper i bukspottkörteln påverkas att omprogrammera sig till insulinproducerande celler, en mekanism som normalt inte är aktiv hos vuxna.

– Om det fungerar även hos människor öppnas helt nya möjligheter att behandla och på sikt även bota diabetes typ 1, säger Per-Ola Carlsson, överläkare och professor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och huvudansvarig för studien.

I förra veckan inleddes pilotstudien vid Akademiska sjukhuset för att säkerställa att tabletter med gaba är säkra att ge även till människor och ta reda på om behandlingen skulle kunna hjälpa patienter med diabetes typ 1.

Försöksläkemedlet tillhandahålls av det svenska bioteknikföretaget Diamyd medical, som länge även har försökt utveckla ett vaccin mot diabetes typ 1.

Totalt ska 30 vuxna patienter med diabetes typ 1 sedan minst fem år ingå i studien. De ska ha ingen eller ytterst liten egen insulinproduktion kvar.

– Det är ovanligt att patienter som länge haft diabetes typ 1 medverkar i kliniska behandlingsstudier, men det är nödvändigt för att vi ska kunna tolka resultaten, säger Per-Ola Carlsson.

I en första fas kommer sex försökspersoner att få testa läkemedlet i stigande doser. Eftersom läkemedlet är utformat för att inte passera blod-hjärnbarriären räknar forskarna inte med att behandlingen ska påverka hjärnan eller övriga centrala nervsystemet. Om inga problem dyker upp inkluderas ytterligare 24 patienter i studien. Deltagarna kommer att behandlas under ett halvår och behandlingen kommer att utvärderas på olika sätt.

– Det vi hoppas är att den egna insulinproduktionen ökar på grund av celldelning av kvarvarande befintliga insulinproducerande celler, eller att det till och med bildas helt nya betaceller, säger Per-Ola Carlsson.

– Det är inte troligt att vi kommer att kunna bota någon, mest förväntat är att den egna insulinproduktionen hos patienterna  kan öka något. Även en liten ökning kan faktiskt ha stor betydelse för patienten eftersom det gör diabetessjukdomen betydligt lättare att kontrollera. Med förbättrad blodsockerkontroll minskas risken för nerv-, ögon- och njurskador och andra långtidskomplikationer.

Behandling av hepatit C kan sannolikt kortas

Med en mer individanpassad behandling av patienter med hepatit C skulle en stor grupp av patienterna kunna botas på kortare tid än de tolv veckor som oftast är standard med antivirala läkemedel i dag. Det menar israeliska forskare som med matematisk modellering räknat ut nödvändig behandlingslängd för att eliminera hepatit C-viruset hos 22 patienter med olika grad av hepatit C.

Studieresultaten presenterades i går måndag vid den vetenskapliga konferensen American Association for the study of liver diseases, i San Francisco i USA.

I studien ingick 22 hepatit C-patienter, lika många män som kvinnor, med en medelålder på 50 år som antingen tidigare behandlats med interferon eller inte fått någon behandling alls.

Det primära effektmåttet var andel av patienterna som hade omätbara nivåer av hepatit C-RNA efter tolv veckors behandling.

Innan studien startade mättes samtliga patienters virusnivå. Därefter delades patienterna in i fyra grupper som var och en fick olika kombinationer av antivirala läkemedelsbehandlingar: Sofusbuvir/velpatasvir, elbasvis/grazoprevir, sofusbuvir/ledipasvir eller glecaprevir/pibrentasvir.

Patienternas virusnivåer mättes därefter två dagar efter inledd behandling och efter en, två och fyra veckor. Under behandlingsveckorna två till fyra gjordes matematiska beräkningar av viruskinetiken för att förutsäga hur lång behandlingstid som skulle krävas för att respektive patient skulle bli virusfri.

Enligt modellen skulle en av de 22 patienterna bli virusfri efter tio veckors behandling, åtta efter åtta veckor och två efter sex veckors behandling. För resten av patienterna krävdes tolv veckors behandling.

Forskarna skriver i ett abstract till studien att av de 19 patienter som avslutat behandlingen enligt ovan hade samtliga omätbara virusnivåer när behandlingen var färdig. Fyra veckor efter avslutad behandling var virusnivån fortfarande omätbar hos 18 av patienterna och tolv veckor efter avslutad behandling var fortfarande virusnivån omätbar hos alla patienter utom en. Den patient där sjukdomen hittills kommit tillbaka var tidigare obehandlad, hade hepatit C av genotyp 3 och hade behandlats med sofosbuvir/velpatasvir i sex veckor.

Nu planerar forskarna för en större multicenterstudie för att validera resultaten.

När de direktverkande antivirala hepatit C-läkemedlen nådde marknaden 2014 innebar det en revolution för behandlingen av sjukdomen. Tidigare interferonbehandling med tillägg av ribavirin var både tidskrävande och kom med många biverkningar, och innebar heller ingen bot.

Med de nya läkemedlen blir mer än 90 procent av patienterna botade och läkemedlen har dessutom en betydligt mildare biverkningsprofil än interferon. En utmaning är dock priset. Kostnaden för en tolvveckorsbehandling är betydligt högre än för de äldre behandlingarna.

I en kommentar till studien skriver forskarna att med en mer individanpassad, och i många fall kortare behandling, skulle kostnaden för hepatit C-läkemedel kunna sänkas med 20 procent. Det skulle i sin tur innebära att fler patienter skulle kunna få effektiv behandling, skriver forskarna. Det börjar dock komma hepatit C-behandlingar med läkemedelskombinationer där behandlingstiden kunnat kortas till åtta veckor för vissa patientgrupper.

I Sverige är sedan årsskiftet de direktverkande antivirala läkemedlen subventionerade för behandling av alla patienter med hepatit C, tack vare att kostnaderna för läkemedlen sjunkit. När läkemedlen först kom på marknaden kostade en tolvveckorsbehandling mellan 600 000 och 1 300 000 kronor, vilket gjorde att de endast subventionerades för de patienter där sjukdomen fortskridit längst.

Globalt har drygt 70 miljoner människor kronisk hepatit C-infektion och varje år dör cirka 400 000 personer till följd av sjukdomen, vanligtvis till följd av skrumplever och levercancer, enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

Hög dos omega 3 minskade hjärt-kärlrisk

Tidigare i höstas publicerades en stor översiktsstudie som visade att kosttillskott med omega 3-fettsyror inte hade någon effekt på dödlighet eller insjuknande i hjärt-kärlsjukdom, något som Läkemedelsvärlden rapporterade om.

Nu presenteras nya rön med motsatta resultat, som visar att tillskott med omega 3 i hög dos minskade risken för hjärt-kärlsjukdom med 25 procent hos patienter med höga blodfetter och hög risk för kardiovaskulär sjukdom.

I en studie, som i helgen presenterades vid den vetenskapliga konferensen American heart association och som publicerats i tidskriften New England journal of medicine, har forskare följt drygt 8 000 personer under i genomsnitt fem år som fått antingen omega 3 i form av ren eikosapentaensyra, EPA, eller placebo.

Till skillnad från tidigare hjärt-kärlstudier med omega 3, där proportionerna av EPA har varit lägre och där en annan omega 3-fettsyra, dokosahexaensyra DHA, ingått, användes i denna studie enbart eikosapentaensyra.

– Det vore ett misstag att extrapolera dessa resultat till generella kosttillskott med fiskolja, sade studiens Deepak Bhatt i en intervju i Time. Det har gjorts ett antal studier med kosttillskott med blandningar av EPA och DHA som inte visat någon skyddande effekt för hjärtat.

I den randomiserade, dubbelblinda och placebokontrollerade studien ingick totalt 8 179 män och kvinnor med etablerad hjärt-kärlsjukdom eller diabetes med ytterligare minst en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Studiedeltagarna hade triglyceridvärden på mellan 1,69 och 5,63 mmol per liter och värden för LDL-kolesterol mellan 1,06 och 2,59 mmol per liter. Samtliga hade behandlats med statiner i minst fyra veckor innan studiestart.

Deltagarna randomiserades till att få antingen omega 3 i form av ren eikosapentaensyra i kaplsar om 2 g två gånger dagligen (totalt 4 g per dygn), eller placebo bestående av kapslar med mineralolja. Varken studiedeltagarna eller de som genomförde studien visste vem som fick vad.

Studiens primära effektmått var en sammanvägning av händelser som hjärt-kärlrelaterad död, icke dödlig hjärtinfarkt, stroke, koronar revaskulisering samt instabil angina.

Resultaten efter uppföljningstiden visade att en händelse enligt ovan inträffade hos 17 procent av patienterna som fått omega 3 och hos 22 procent av dem som fått placebo. Det innebär en riskminskning på 25 procent i behandlingsgruppen.

Under ett år från behandlingsstart sjönk triglyceridnivåerna i omega 3-gruppen med drygt 18 procent medan de ökade med drygt 2 procent i placebogruppen. LDL-kolesterolet ökade dock i båda grupperna, med drygt 3 procent i omega 3 gruppen och drygt 10 procent i placebogruppen.

Forskarna konstaterade dock att även om triglyceridnivåerna sänktes mer i omega 3-gruppen än i placebogruppen var minskningen av hjärt-kärlhändelser inte kopplade till enbart låga triglyceridnivåer. Slutsatsen var därför att det inte är den triglyceridsänkande effekten som gör att eikosapentaensyra skyddar mot hjärt-kärlsjukdom.

I stället menar forskarna att åtminstone en viss del av fettsyrans hjärt-kärlskydd beror på metabola egenskaper. Dels kan det röra sig om en viss blodförtunnande effekt – i behandlingsgruppen noterades en liten övervikt för biverkningar i form av blödningar – och dels om en membranstabiliserande effekt. Även en antiinflammatorisk effekt kan bidra till förklaringen, menar forskarna. Verkningsmekanismen bakom eikosapentaensyra är dock inte känd och ytterligare studier behövs för att säkerställa den.

Studien sponsrades av läkemedelsföretaget Amarin Pharma, vars läkemedel Vascepa, kapslar med EPA, är godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av höga triglyceridnivåer.

Deepak Bhatt säger i intervjun med Time att baserat på resultaten i den nu publicerade studien borde off label-förskrivning även till personer med hög hjärt-kärlrisk utan höga triglycerider övervägas.

Diabetesläkemedel motverkade hjärtsvikt

SGLT2-hämmarna är en av de nyaste grupperna av blodsockersänkande diabetesläkemedel och tidigare forskning har väckt hypotesen att de är särskilt bra när det gäller att skydda diabetespatienters hjärt-kärlhälsa. Hjärt-kärlsjukdomar är en vanlig komplikation av diabetes och allt mer av diabetesvården inriktas på att förebygga sådana och andra komplikationer.

Hypotesen om SGLT2-hämmarnas hjärt-kärlskydd bekräftas dock bara delvis av den stora kliniska studien Declare-timi 58. Resultaten presenterades av Astrazeneca vid  American heart associations nyligen avslutade stora hjärtkongress i Chicago, USA.  Resultaten har också publicerats New England journal of medicine.

När den orala SGLT2-hämmaren Forxiga (dapagliflozin) i studien jämfördes med placebo syntes inga effekter av Forxiga på risken för kardiovaskulär död i exempelvis hjärtinfarkt eller stroke. Den enda signifikanta förbättringen som märktes i gruppen som fick Forxiga var att färre av dessa patienter behövde läggas in på sjukhus på grund av hjärtsvikt.

I studien följdes 17 160 patienter som var 40 år eller äldre och hade diabetes typ 2 samt hjärt-kärlsjukdom eller flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Studien genomfördes i 33 länder, bland andra Sverige. Patienterna lottades till att antingen få det blodsockersänkande läkemedlet Forxiga (dapagliflozin) eller placebo som tillägg till den behandling med livsstilsförändringar och/eller läkemedel de redan hade. De följdes under i median 4,2 år. Under uppföljningstiden drabbades över 1 500 av patienterna av allvarliga hjärt-kärlproblem som hjärtinfarkt och stroke. 900 dog av kardiovaskulära orsaker eller togs in på sjukhus på grund av hjärtsvikt.

Förekomsten av allvarliga hjärt-kärlproblem och kardiovaskulär död var lika stor i Forxigagruppen som i placebogruppen. Men ändå fanns alltså en signifikant skillnad mellan grupperna när det gällde hjärtsvikt. Forxigagruppens risk att behöva sjukhusvård för hjärtsvikt var 73 procent av placebogruppens risk.

Dessutom fanns en viss positiv effekt av Forxiga när det gällde njurfunktionen.

Säkerhetsmässigt syntes inga stora skillnader mellan grupperna. Det var dock något vanligare med ketoacidos, syraförgiftning, och underlivsinfektioner bland dem som fick Forxiga.

Den gynnsamma effekten på risken för hjärtsvikt syntes i olika undergrupper av patienter. Det gällde dem som hade hög risk för hjärt-kärlproblem och dem som redan hade hjärt-kärlproblem. Mot bakgrund av det hoppas Astrazeneca att studien ska bana vägen för en bredare användning av läkemedlet.

Byte av antibiotika minskade svåra diarréer

En forskningsstudie i Västra Götaland visade att läkare genom sina val av antibiotika kan minska risken för allvarliga tarminfektioner. Det handlar om diarrésjukdomen clostridium difficile som vanligen orsakas av antibiotikabehandling mot någon annan infektion. Bredspektrumantibiotika i klassen cefalosporiner är en antibiotikatyp som länge har misstänkts ge särskilt hög risk för clostridium-infektioner.

I studien jämfördes två sjukhus. Det ena var Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Där fanns ett åtgärdsprogram som kraftigt minskade användningen av intravenösa cefalosporiner. Vid exempelvis en lunginflammation eller en svår urinvägsinfektion som tidigare skulle ha behandlats med ett läkemedel i denna klass, valde doktorn enligt sjukhusets riktlinjer i stället en annan antibiotikabehandling, till exempel en kombination av två antibiotika med smalare spektrum

Det andra sjukhuset var Skaraborgs sjukhus som har verksamhet i Falköping, Lidköping, Mariestad och Skövde. Det är ungefär lika stort som Södra Älvsborgs sjukhus, saknade ett åtgärdsprogram för förbättrade antibiotikaval och fick fungera som jämförelsesjukhus.

På sjukhuset med åtgärdsprogram, Södra Älvsborgs sjukhus, halverades antalet fall av sjukhusförvärvad clostridium difficile-infektion under den studerade perioden. På Skaraborgs sjukhus ökade i stället clostridium difficile-infektionerna svagt under samma period.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Antimicrobial Chemotherapy.

Forskargruppen vill nu bidra till ökad medvetenhet i sjukhusvården så att färre patienter drabbas av den allvarliga tarminfektionen.

– Det är äldre, svaga patienter som är mest utsatta. Om vi lyckas reda ut lunginflammationen eller urinvägsinfektionen som patienten ursprungligen vårdas för, men behandlingen orsakar ett annat svårt sjukdomstillstånd så är inget vunnet, säger infektionsläkaren Johan Karp vid Skaraborgs sjukhus som lett studien tillsammans med kollegan Jon Edman-Wallér vid Södra Älvsborgs sjukhus.

Clostridiuminfektioner uppkommer när antibiotikabehandling rubbar balansen i tarmfloran och clostridium difficile-bakterier som redan finns i tarmen börjar växa till och avge toxiner. Patienten kan få svår diarré och då finns även risk för smittspridning. Diarrésjukdomen är ofta långvarig och svårbehandlad och kan vara livshotande.

Den nya studien bekräftar att en medveten strategi i valet av antibiotika på sjukhusen är en viktig faktor för att förebygga clostridium difficile. Johan Karph, Jon Edman-Wallér och deras medarbetare passade på att göra sin studie i samband med att Södra Älvsborgs sjukhus genomförde ett program för förbättrad antibiotikaanvändning, ett så kallat Antibiotic stewardship programme.

Detta program var främst inriktat på att minska problemen med antibiotikaresistens.  Men forskargruppen såg att åtgärderna också skulle kunna få betydelse för clostridium difficile-infektionerna och bestämde sig för att göra studien.

I programmet ingick förutom personalutbildning och it-stöd bland annat nya riktlinjer för antibiotikabehandling, anpassade till de nationella rekommendationerna för olika infektioner. De nya riktlinjerna begränsade bland annat användningen av cefalosporiner.

Forskarna studerade retrospektivt antibiotikaanvändning och förekomsten av clostridium difficile-infektioner vid de två sjukhusen under tre olika år. De valde åren 2007 som var året före åtgärdsprogrammets start samt åren 2012 och 2015, när programmet var implementerat.

Vid Södra Älvsborgs sjukhus minskade användningen av cefalosporiner med 87 procent från 2007 till 2015. Samtidigt halverades antalet sjukhusförvärvade fall av clostridium difficile.

Även vid Skaraborgs sjukhus gick användningen av cefalosporiner ned, men betydligt mindre, bara med 36 procent. År 2015 var användningen räknat i dygnsdoser ungefär fem gånger så hög där som vid Södra Älvsborgs sjukhus.

Vid Skaraborgs sjukhus syntes inte heller någon minskning av clostridium-fall utan i stället en svag, men inte signifikant ökning mellan 2007 och 2015.

Forskarna följde också upp de patienter vid båda sjukhusen som drabbats av clostridium difficile för att se vilken antibiotika de fått innan. En klar majoritet av fallen kunde kopplas till cefalosporiner.

Forskarna drar slutsatsen att minskad användning av cefalosporiner är en effektiv strategi för att förebygga sjukhusförvärvade clostridium difficile-infektioner.

– Dessa antibiotika har sin plats, men vi måste begränsa den slentrianmässiga användningen så mycket som möjligt, säger Johan Karp.

En något oroande iakttagelse var att den minskade användningen av cefalosporiner ledde till en viss ökning för andra bredspektrumantibiotika, vilket ur resistenssynpunkt inte är något framsteg.

– Vi vill helst att man i stället väljer andra alternativ när det går, exempelvis att kombinera två smalare antibiotika, säger Johan Karp.

Efter framgångarna i Borås har nu även Skaraborgs sjukhus infört nya antibiotikariktlinjer där cefalosporiner vid flera tillstånd inte längre är förstahandsval.

– Vi har också sett att clostridium-infektionerna nu minskar även på Skaraborgs sjukhus, säger Johan Karp som hoppas att resultaten av den nu publicerade studien ska påverka kollegor runt om i landet.

– Vi doktorer styrs ibland mycket av traditioner. Här behöver vi bryta traditionerna och göra smartare antibiotikaval för att bespara våra patienter onödigt lidande.

 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng