Månads arkivering juni 2017

Ny modell ska ge snabbare svar i alzheimerstudier

Många kliniska studier med läkemedel mot Alzheimers faller på att patienterna inte behandlas tidigt i sjukdomen. I ett nytt EU-finansierat projekt ska forskarna nu samla in cirka 4 000 möjliga studiedeltagare som ska kunna ingå i olika kliniska prövningar med nya alzheimerläkemedel.

Projektet ingår i EPAD, European prevention of Alzheimer´s dementia, som är ett stort europeiskt samarbetsprojekt mellan industri och akademi med syfte att skynda på utvecklingen av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom.

Den nordiska medverkan leds av Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet, och hon ser projektet som en viktig del i att komma närmare nya läkemedel mot alzheimer.

– Vi måste börja jobba på ett annat sätt än vi gjort hittills för att komma framåt inom detta område, säger Miia Kivipelto.

Genom att bygga upp en pool med lämpliga försökspersoner är tanken att dessa snabbt ska kunna rekryteras till kliniska studier. Fördelen är enligt Miia Kivipelto inte bara att ”rätt” personer, det vill säga de som befinner sig väldigt tidigt i sjukdomen, testar läkemedlen utan också att flera olika läkemedel kan testas samtidigt mot samma placeboarm.

– Om man testar flera läkemedel mot samma placeboarm kan man snabbare identifiera de läkemedelskandidater som verkar lovande. Om flera visar bra resultat kan de även testas ihop. Liknande studiedesign har använts framgångsrikt inom läkemedelsutveckling mot till exempel bröstcancer, säger Miia Kivipelto.

Men det hela bygger alltså på att studiedeltagarna identifieras tidigt i sin sjukdom, redan innan de uppvisar några symtom. Det ska de göra genom att karaktäriseras utifrån olika biomarkörer i bland annat ryggmärgsvätska, liksom från pet-scanning och strukturell hjärnavbildning (mri). Informationen ska hämtas från de kohorter och register som finns i dag

– Vi har ganska många befolkningsbaserade kohorter runt om i Europa och en stor del av personerna som ingår i dem har ingen demens i dag, säger MIia Kivipelto.

Läkemedelsföretag och akademiska forskare ska alltså kunna vända sig till EPAD för att hitta lämpliga försökspersoner till sina läkemedelsprövningar inom alzheimer. Men när de första studierna kan starta med dessa personer återstår att se.

– Det här är något helt nytt och det kommer att ta lite tid att bygga upp miljön och infrastrukturen. Dessutom måste de etiska frågorna med samtycke och så vidare hanteras på ett korrekt sätt, säger Miia Kivipelto.

EPAD finansieras till hälften av läkemedelsföretagen genom den europeiska läkemedelsindustriföreningen Efpia, och till hälften av EU.

Så ska missbrukare får tillgång till Naloxon

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen lämnar i dag över ett förslag till regeringen som innebär att läkare inom ramen för dagens regelverk kan ordinera naloxon till enskilda patienter efter övervägande om nytta och risk.

– En läkare kan skriva ut det godkända läkemedlet naloxon direkt till personer som använder opioider och som riskerar att drabbas av överdos. Detta möjliggörs bland annat genom Socialstyrelsens föreskrifter om egenvård – insatser som en individ kan vidta för att behandla sig själv. När en patient, som i dessa fall, behöver praktisk hjälp med att utföra egenvården, ska läkaren samråda med den som ska hjälpa patienten. Det kan exempelvis vara en närstående, säger Socialstyrelsens chefsjurist Pär Ödman, i ett pressmeddelande.

I sitt förslag till regeringen poängterar de båda myndigheterna att det vid en överdos är viktigt att naloxon kombineras med hjärt- lungräddning och att 112 larmas.

Sedan den 17 maj finns en förifylld spruta med läkemedlet som är godkänd för användning utanför hälso- och sjukvården och som finns tillgänglig för den svenska marknaden. I praktiken innebär det att läkare har kunnat förskriva naloxon till enskilda personer sedan dess. Även en en ansökan om en nässprej med naloxon finns inlämnad till EMA och är under behandling

Med dagens regelverk är det endast den enskilda patienten som kan få naloxon utskrivet till sig. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket utreder dock möjligheten till så kallad tredjepartsförskrivning, det vill säga att göra naloxon tillgängligt för till exempel polis och socialarbetare som vistas i miljöer där överdoseringar är vanliga. Den utredningen ska presenteras i december i år.

Naloxon är en antidot till opioider och kan häva överdoser och rädda livet på personer som överdoserat.

Lärare för undervisning om läkemedel

Pirtti-skolan ligger ett par mil söder om Kuopio i östra Finland, och är en av stadens största grundskolor med över 500 elever från förskoleklass upp till årskurs sex. Tidigare i våras hade skolan besök av två farmaceutstudenter som inom ramen för sin praktik undervisade elever i mellanstadiet om läkemedel.

– Det var intressant och är bra att kunna om man vill arbeta med läkemedel senare. När jag blir stor vill jag hjälpa människor och kanske bli lärare och undervisa om läkemedel, säger femteklassaren Aksel Juppi.

Farmaceutstudenternas läkemedelslektion är en del av den finska läkemedelsmyndighetens, Fimea, undervisningskoncept ”Läkemedelsfostran”. Konceptet innefattar förutom undervisningstillfällen av farmaceutstudenter ett omfattande undervisningsmaterial om läkemedel och läkemedelsanvändning för grundskolan.

Klass fems lärare på Pirtti-skolan, Tapio Antikainen, har undervisat i många år, men när farmaceutstudenterna hörde av sig med frågan om de fick komma och hålla i en lektion i klassen var det första gången han kom i kontakt med Fimeas projekt.

– Det var väldigt positivt och jag tror att vi behöver mer diskussion och kontakt med organisationer, företag och universitet, säger Tapio Antikainen.

Även Susanna Keränen har undervisat på skolan i många år, och har just nu en sjätteklass som också de fick undervisning i läkemedelslära när farmaceutstudenterna var på besök. Lektionen pågick under 45 minuter och målet var att barnen skulle kunna läsa en bipacksedel på egen hand och veta hur medicinen skulle tas.

– Eleverna fick också göra olika övningar som att räkna ut hur många piller som ska tas om ordinationen är två tabletter tre gånger om dagen, berättar Susanna Keränen.

Lektionen innehöll även undervisning om vanliga sjukdomar och hur de kan behandlas, och om tillfällen där man inte behöver använda läkemedel för att bli frisk.

– Studenterna berättade också om sina studier och det var många barn som blev intresserade av hur man blir farmaceut, säger Susanna Keränen.

Liksom Tapio Antikainen kan Susanna Keränen tänka sig att själv undervisa mer om läkemedel, men inte heller hon kände till undervisningsmaterialet från Fimea innan besöket.

– Det skulle behövas mer marknadsföring och information. Kanske skulle de kunna komma hit till skolan eller ordna utbildningsdagar för att berätta om materialet, säger hon.

Susanna Keränen menar också att undervisningen underlättas om upplägget med läkemedelsfostran är förankrat hos skolans rektor, men säger att det inte är nödvändigt för att som enskild lärare undervisa i ämnet.

– Du behöver inte stirra dig blind på läroplanen. Jag kan absolut tänka mig att undervisa mer om läkemedel om jag får tillgång till material, men andra kan känna sig mer osäkra och då är det bra om rektorerna ger tydlig information och uppmuntran om vad de vill med undervisningen, säger Susanna Keränen.

Pirtti-skolans rektor, Timo Kemppinen, är bekant med Fimeas material och välkomnar farmaceutstudenternas läkemedelsundervisning på skolan. Samtidigt är han tveksam till en mer omfattande undervisning i ämnet.

– Eleverna här i skolan är väldigt unga och det är viktigt att materialet är anpassat till deras ålder, säger Timo Kemppinen. Jag anser inte att det är ett nödvändigt ämne i de yngre klasserna, kanske i femman och sexan, men det finns så mycket annat som är viktigare att undervisa om, säger han.

Timo Kemppinen poängterar dock att varje lärare kan fatta egna beslut om de vill använda undervisningsmaterialet för läkemedelsfostran eller inte, men tror inte att lärarna vet om att det finns.

För Tapio Antikainen är just bristen på kunskap om materialet en hämsko.

– Jag skulle vilja inkorporera detta mer i undervisningen, säger Tapio Antikainen, som dock vill veta mer om utbildningsmaterialet, var han kan hitta det och hur han kan använda det.

Den forskning som gjorts kring Fimeas material och som visar att lärare i många fall känner sig osäkra på sin egen förmåga att undervisa om läkemedel, präglar dock inte vare sig Tapio Antikainens eller Susanna Keränens inställning.

– Visst kan det vara bra med en viss utbildning, men min uppfattning är att det handlar mer om attityd än om resurser, säger Susanna Keränen.

Fälls för vilseledande formulering i reklam

0

Bolaget GlaxoSmithKline har i ett tryckt material riktat till läkare gjort reklam för sitt inhalationsläkemedel Relvar Ellipta, ett kombinationsläkemedel för KOL-patienter som innehåller en kortikosteroid och en selektiv, långverkande beta2-receptorantagonist.

I rubriktext i materialet står “Ny banbrytande studie visar vilken nytta dina KOL-patienter kan få av Relvar” och i en annan rubrik hänvisas också till ”en banbrytande, nyligen publicerad RCT”.

Läkemedelsföretagens branschdomstol IGN anser inte att de bevisade effekterna av läkemedlet är av den naturen att ordvalet ”banbrytande” är lämpligt. Uttryck av den typen måste underbyggas i marknadsföringsmaterialet på ett kvalificerat sätt för att inte bli vilseledande, enligt första kapitlet i Läkemedelsbranschens etiska regelverk, LER.

Företaget GSK AB har i sitt svaromål angett att det är studien, inte resultatet, som är banbrytande, och att ingenting i texten är vilseledande då ”banbrytande” på alla ställen syftar på studien. Det banbrytande med studien är enligt GSK att det är en randomiserad, kontrollerad studie som har gjorts i en naturalistisk kontext. GSK har dock också sagt att de ska förtydliga texten för att eliminera risken för missuppfattning om vad som är det banbrytande.

Informationsgranskningsnämnden, IGN, som inte tar hänsyn till åtgärder som företagen tagit i efterhand, anser enhälligt att formuleringarna är vilseledande och därmed att de strider mot god branschsed på läkemedelsinformationens område. Boten för överträdelsen blir 90 000 kronor.

Lägre risk för återfall med långtidsinjektioner

Det är en registerstudie som gjorts vid Karolinska institutet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften JAMA Psychiatry, som visar att det är stora skillnader när det gäller sjukhusinläggning beroende på vilka antipsykotiska läkemedel som patienter med schizofreni får. Resultatet från studien visar att antipsykotiska substanser som gavs som långtidsverkande injektioner och läkemedlet klozapin i tablettform, associerades med 20 till 30 procent lägre risk för återinläggning på sjukhus, jämfört med andra läkemedel som togs oralt i daglig dos.

I studien ingick 29 823 svenska patienter mellan 16 och 64 år gamla som fått diagnosen schizofreni mellan 2006 och 2013. Forskarna analyserade vilka mediciner patienterna fått och om de lagts in på sjukhus igen, om de gjort självmordsförsök, om de slutat med sin behandling eller om de avlidit. Varje patient jämfördes med sig själv.

Registerstudien visade att 13 042 patienter, nästan 44 procent, någon gång återinlades på psykiatrisk avdelning under den studerade perioden. Men risken var lägst för dem som fick långtidsverkande injektioner med monoterapi av substanserna paliperidon, zuclopenthixol, perfenazin eller olanzapin, eller klozapin i tablettform.

– Våra resultat antyder att risken för att patienten ska läggas in på sjukhus igen är olika stor för olika antipsykotiska preparat, säger Jari Tiihonen, författare till artikeln och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet, i ett pressmeddelande.

Studien har finansierats med hjälp av pengar från Janssen-Cilag. Jari Tiihonen har arbetat som konsult åt läkemedelbolagen AstraZeneca, Bristol-Myers Squibb, Eli Lilly, F. Hoffmann-La Roche, Janssen-Cilag, Lundbeck och Organon.

”Läkemedel är bara en av många olika behandlingar”

0

Läkemedel och läkemedelsmarknaden beskrivs ofta som något unikt och väsensskilt från annan behandling och sjukvård. Men i själva verket är det förstås tvärt om. Läkemedel är bara en av många olika behandlingar.

Varför har det blivit så här? Den största skulden har nog alla vi läkemedelsexperter, utnämnda eller självutnämnda, som jag själv.

Därför kan jag sympatisera med den nyligen framlagda Kunskapsstödsutredningens förslag att avskaffa lag om läkemedelskommittéer, och i stället införa en lag om ”vårdkommittéer”.

Läs hela Mikael Hoffmanns blogginlägg här.

Behov av blodförtunnande vid dialys kan halveras

Patienter som ska behandlas med dialys får först blodförtunnande läkemedel intravenöst för att blodet inte ska koagulera vid kontakten med slangar och dialysfilter. Om blodet koagulerar försvåras genomströmningen och reningen av blodet i systemet, och dialysbehandlingen kan behöva avbrytas. Förutom att dialysbehandlingens fulla effekt uteblir, kan patienten förlora den mängd blod, omkring 300 ml, som finns i systemet och som inte går att återföra till patienten.

Men att ge blodförtunnande läkemedel kan innebära risker, särskilt om patienten redan har en ökad blödningsrisk. Det kan till exempel vara nyopererade patienter eller patienter som nyligen haft en hjärnblödning. Men dialysbehandling kan ingen som behöver klara sig utan.

En metod för att skölja igenom systemet kan drastiskt minska behovet av blodförtunnande läkemedel för patienter med ökad blödningsrisk. Det visar en avhandling som läggs fram idag vid Umeå universitet. Metoden kallas Heparin-Albumin-priming, och är en lösning med heparin och albumin i koksalt som spolas igenom slangar och filter i dialysapparaten innan behandling. Metoden utvecklades vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå redan på 1980-talet.

Forskaren Malin Skagerlind har vid fyra olika studier, som nu presenteras i en avhandling, kommit fram till att så kallad HA-priming halverar behovet av blodförtunnande läkemedel till patienten, jämfört med när man spolar igenom systemet med enbart koksalt.

I avhandlingens två första studier har data utvärderats från behandlingsprotokoll från dialysbehandlingar. Den tredje är en experimentell in vitro-studie där olika priminglösningar jämförts. Den fjärde studien är en klinisk, randomiserad cross over-studie där fyra olika metoder för att minimera tillförseln av antikoagulantia jämförts. I studien deltog 23 patienter med kronisk njursvikt som alla fick regelbunden hemodialys.

Det finns idag inga internationella riktlinjer för hur man ska behandla dialyspatienter med ökad blödningsrisk, och metoderna skiljer sig åt både mellan landsting och mellan länder.

– Eftersom vi i Sverige har riktlinjer om jämlik vård bör man arbeta fram en standard för den här typen av behandling. Vår kliniska forskning visar att HA-priming tillsammans med en dialysvätska som innehåller citrat har stor potential att på bred front öka patientsäkerheten för dialyspatienter, säger Malin Skagerlind i ett pressmeddelande.

WHO delar in antibiotika för att förhindra resistens

Den största förändringen i Världshälsoorganisationens nyligen uppdaterade lista över essentiella, det vill säga livsnödvändiga läkemedel, är att antibiotika nu är indelat i tre kategorier: Access, watch och reserve. Syftet med kategoriseringen är att få ut bästa möjliga behandlingseffekt, minska utbredningen av antibiotikaresistens och så långt det är möjligt spara de antibiotikasorter som fortfarande är ”en sista utväg” när alla andra sorter har visat sig verkningslösa.

I kategorin Access finns de antibiotikasorter som rekommenderas som första eller andrahandsval vid behandling av en rad vanliga infektioner. Dessa läkemedel ska finnas lättillgängliga och till låga kostnader. Dessa läkemedel är ofta smalspektrumantibiotika med mindre biverkningar och låg risk för resistensutveckling.

I Watch-kategorin listas läkemedel som också rekommenderas som första- eller andrahandsval, men vid ett begränsat antal sjukdomstillstånd. Dessa bedöms ha högre risk för resistensutveckling. Här finns läkemedlen från den så kallade CIA-listan, Critically Important Antimicrobials.

Den sista kategorin, Reserve, innehåller de antibiotikasorter som ska betraktas som det absolut sista alternativet, när andra antibiotikasorter inte har fungerat. Det handlar om livshotande infektioner orsakade av multiresistenta bakterier. Användningen av dessa ska noggrant bevakas och rapporteras, för att bibehålla läkemedlens effekt. I denna kategori finns åtta antibiotika eller antibiotikaklasser, bland annat fjärde och femte generationens cefalosporiner, daptomycin och tigecyklin. Dessa används bland annat vid sjukhusförvärvad lunginflammation och komplicerade mjukdelsinfektioner.

Världshälsoorganisationen hoppas att kategoriseringen ska kunna hjälpa förskrivare att förskriva rätt sorts antibiotika. Uppdateringen är också en del i FN:s globala arbete mot antibiotikaresistens.

Förutom indelningen av antibiotika, har 55 nya läkemedel lagts till listan, 30 för vuxna och 25 för barn. Av de tillagda läkemedlen var tio antibiotika för vuxna och tolv antibiotika för barn.

Andra nya läkemedel på listan är bland annat tenofovir, ett förebyggande läkemedel, så kallat Prep, mot hiv-infektion som Läkemedelsvärlden.se har skrivit om. Här finns också nya kombinationsläkemedel för hepatit C och ett barnanpassat kombinerat läkemedel mot tuberkulos. Två orala cancerläkemedel för behandling av KML, kronisk myeloisk leukemi, har också lagts till på listan.

 

Astrazeneca i miljardaffär med migränläkemedel

Astrazeneca säljer de globala rättigheterna till migränläkemedlet Zomig (zolmitriptan) till det tyska läkemedelsbolaget Grünenthal för 200 miljoner dollar, motsvarande cirka 1,7 miljarder kronor, meddelar bolaget i ett pressmeddelande.

Försäljningen innebär också möjlighet till ett antal milstolpebetalningar på ytterligare nästan 900 miljoner kronor.

Anledningen till försäljningen är enligt Astrazeneca att migrän och huvudvärk inte hör till bolagets strategiska fokus. Försäljningen beräknas dock inte påverka det finansiella resultatet för 2017, enligt pressmeddelandet.

Köpet ger Grünenthal, som är ett läkemedelsbolag specialiserat på smärta, gikt och inflammation, rätt till zolmitriptan på alla marknader utom i Japan.

Zolmitriptan är godkänt för akut behandling av migrän och Hortons huvudvärk i EU.

Vill se mer om läkemedel på schemat

– Alla behöver och använder läkemedel under livet, och alla bör ha kunskap om hur man använder dem på ett riktigt sätt, säger Katri Hämeen-Anttila, på det finska Läkemedelsverket Fimea.

Ända sedan år 2002 har Katri Hämeen-Anttila brunnit för att föra in undervisning om läkemedel i den finska grundskolan. Från början som doktorand på University of Eastern Finland i staden Kuopio, och nu som forsknings- och utvecklingschef på Fimea.

Hennes och andras arbete har bland annat resulterat i tre doktorsavhandlingar och ett omfattande undervisningsmaterial för lärare i låg-, mellan- och högstadiet. Materialet finns tillgängligt på Fimeas hemsida både på finska och svenska, och efter sommaren även på engelska.

Tanken är att lärarna ska kunna använda undervisningsmaterialet till att utforma och hålla lektioner i olika årskurser om vad läkemedel är, vad de är bra för och hur de används på rätt sätt. Materialet innehåller både faktadelar och delar med förslag på hur lektionerna kan läggas upp.

I de lägsta åldrarna handlar det bland annat om att undersöka en läkemedelsförpackning och fundera på vilken information den kan innehålla, samt olika rollspel kopplade till apoteksbesök och läkemedelsanvändning.

För de lite äldre klasserna kan det i stället handla om tolkning av bruksanvisningen till olika läkemedel och grupparbeten kring egenvård vid vissa åkommor. De äldsta eleverna kan enligt läromaterialet undervisas om bland annat skillnaden mellan olika snarlika läkemedel- och egenvårdsprodukter och hur man bedömer information om produkter inom läkemedelsområdet.

Undervisning om hälsa ingår visserligen i den finska läroplanen, men sedan läroplanen gjordes om för två år sedan är ämnet mycket bredare beskrivet och ord som ”läkemedel” och ”medicin” finns inte längre med. Det tror Katri Hämeen-Antilla har en viss betydelse för hur högt lärarna prioriterar ämnet.

– Lärarna är heller inte vana att undervisa om läkemedel och den undervisning som trots allt sker handlar i första hand om den felaktiga användningen av läkemedel. Ofta klumpas den ihop med undervisning om annat missbruk, säger Katri Hämeen-Anttila.

Hittills har dock ”Läkemedelsfostran”, som Fimea kallar sitt undervisningskoncept, haft svårt att slå igenom brett i den finska skolvärlden. Enligt en doktorsavhandling från University of Eastern Finland publicerad år 2016 var det bara tio procent av lärarna i grundskolan som undervisade om god läkemedelsanvändning.

Resultaten gäller dock för år 2010 och Piia Siitonen, som skrivit avhandlingen, tror att resultatet skulle bli bättre om man genomförde undersökningen i dag.

– Konceptet har marknadsförts mycket mer sedan dess och numera är det obligatoriskt för farmaceutstudenterna här på universitetet att undervisa om läkemedel på grundskolor runt om i landet, säger Piia Siitonen, som numera undervisar i samhällsfarmaci på University of Eastern Finland.

Farmaceutstudenternas skolundervisning är en del i Fimeas Läkemedelsfostran och görs under praktiken, som infaller under tredje året av fem, på farmaceutprogrammet. Då ska alla studenter hålla i minst en lektion om läkemedel och läkemedelsanvändning för en grundskoleklass.

Katri Hämeen-Anttila menar att det både är ett bra sätt för att nå ut med informationen och för att öka samarbetet mellan lokala skolor och apotek.

– Det är också ett sätt att göra farmaceutrollen mer synlig och tydlig för skolan och eleverna, säger hon.

I både Katri Hämeen-Anttilas och Piia Siithonens avhandlingar konstaterades att en viktig faktor för att lärarna inte undervisade om läkemedel enligt Fimeas modell var att de ansåg sig ha för dålig kunskap om ämnet och om var de kunde hitta material.

Ytterligare invändningar från skolhåll har varit att man inte vill bidra till ökad läkemedelsanvändning hos barn. Men både Katri Hämeen-Anttila och Piia Siitonen poängterar att det inte är tanken och att undervisningen också handlar om när det inte är lämpligt med läkemedel.

– Syftet är att ge finska skolelever kunskap så att de kan fatta välinformerade beslut. Från forskningen vet vi att patienter som frågar apoteks-, hälso- och sjukvårdspersonal om sina läkemedel får bättre vägledning, och vi vill att framtidens läkemedelsanvändare ska vara bra rustade för att kunna ta en aktiv diskussion, säger Katri Hämeen-Anttila.

För att nå ut till fler lärare har Fimea under flera år medverkat vid olika lärarkongresser och publicerat artiklar i tidningar riktade till lärare. Sedan ett par år ingår också läkemedelslära i lärarutbildningen på universitetet i Kuopio. Katri Hämeen-Anttilas förhoppning är att fler lärarprogram följer efter.

Läkemedel och miljö högt upp på agendan

I förra veckan kom en ny förteckning över miljöbelastande läkemedel från Stockholms läns landsting. I den listas över 25 läkemedel som klassas som miljöbelastande. Tio nya substanser har lagts till listan, och femton finns kvar från föregående förteckning. Arbetet med förteckningen är en del i Stockholms läns landstings miljöprogram för 2017–2021.

Det har skett en snabb kunskapsutveckling inom området läkemedel och miljö. Medvetenheten om problemen har också ökat de senaste åren. Som Läkemedelsvärden.se rapporterat lämnade Naturvårdverket nyligen in en rapport där man har utrett förutsättningarna för avancerad rening av läkemedelsrester från avloppsvattnet.

Enligt beräkningar från Läkemedelsverket kasseras omkring 1500 ton läkemedel i Sverige varje år. Den största delen tas om hand på rätt sätt. Men uppskattningsvis 250 ton läkemedel slängs och hamnar i hushållssoporna eller spolas ner i avloppet.

Men den siffran tycks kunna gå att påverka, med relativt enkla medel. Sedan september förra året har nätapoteket Apotea genom en kampanj samlat in fyra ton överblivna läkemedelsrester. Alla apotek har till uppgift att ta emot överblivna läkemedel, men nätapoteket har erbjudit sina kunder att kostnadsfritt skicka in sina läkemedel, om man vid ett köp beställer en returpåse. Apotea har sedan kampanjen startade skickat ut i genomsnitt 7000 returpåsar i månaden.

– Vi kommer fortsätta att göra det enkelt för kunderna genom att ha returpåse i kassan. Vi lägger i perioder även information i paketen och nyhetsbrev och inspirerar kunderna att hjälpa oss att öka återsamling, säger Tove Ahlström, hållbarhetschef på Apotea.

Adhd-läkemedel till barn fortsätter att öka

Under 2016 fick 5,5 procent av pojkarna och 2,5 procent av flickorna i åldern 10-17 år läkemedel för adhd, visar nya siffror från Socialstyrelsen. Den förväntade nivån för pojkar i åldersgruppen är 5 procent vilket innebär att den faktiska förskrivningen av adhd-läkemedel till den gruppen är högre än väntat.

Vad det beror på är inte klart, men en förklaring kan enligt Socialstyrelsen vara att även personer som inte uppfyller alla kriterier för en adhd-diagnos, men som likväl har symtom som kräver läkemedelsbehandling, får adhd-läkemedel. Detta kan tyda på en indikationsglidning och ett utvidgat användningsområde för adhd-läkemedlen och Socialstyrelsen påpekar i sin rapport att all behandling måste underbyggas vetenskapligt och kliniskt och samordnas av professionen.

I rapporten konstateras också att de tidigare redovisade regionala skillnaderna i förskrivning av adhd-läkemedel, som Läkemedelsvärlden.se skrivit om, består. Skillnaderna syns inte bara mellan län utan även mellan olika kommuner inom samma län. I vissa kommuner i Norrbottens, Västerbotten och Örebro län får upp till 14 procent av pojkarna i åldern 10-17 år läkemedel. I några kommuner i Jönköpings och Kronobergs län är får endast 2 procent av pojkarna i samma ålder läkemedel mot adhd. För flickor är motsvarande spridning mellan 8 och 0,5 procent.

Vad skillnaden beror på är ännu inte klarlagd.

– En central fråga är om läkemedelsförskrivningen återspeglar den faktiska förekomsten av adhd. Om den gör det kan adhd vara olika vanligt i olika delar av landet. Men variationerna är kraftiga och reser också frågetecken om överförskrivning. Väldigt låg förskrivning kan å andra sidan betyda att alla barn som behöver hjälp inte utreds och behandlas, säger Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Socialstyrelsen utreder nu frågan om de regionala skillnaderna och resultaten presenteras senare i år.

Hon leder ny väg inom barnonkologin

0

– Den allra viktigaste frågan man måste ställa sig är: Tror du på det du gör? Om svaret är ja, fortsätt! Så inleder Crystal Mackall, professor vid Stanford University och med en rad tunga poster inom barnonkologin i USA, sin föreläsning på årets möte för Nordic society of paediatric haematology and oncology, NOPHO, som nyligen ägde rum i Stockholm.

Hon har arbetat inom barnonkologi sedan åttiotalet, och är idag en av auktoriteterna inom området. Hon har lett flera first-in-human och first-in-child kliniska prövningar som tagit forskningen framåt för de immunterapeutiska behandlingarna för barncancer. Särskilt framgångsrik har behandlingen med CAR-T-celler varit för akut lymfatisk leukemi, ALL, den vanligaste tumörsjukdomen hos barn.

Behandling med CAR-T-celler innebär att T-celler från patientens eget blod tas ut och modifieras genetiskt. De modifierade cellerna får receptorer som känner av leukemicellerna, och kan när de återförs till kroppen attackera cancercellerna. Behandlingsframgångarna med CAR-T har förvånat en hel värld.

Men om någon tror att utvecklingen har gått fort, så beror den uppfattningen bara på ett sent uppvaknande, förklarar Crystal Mackall under sin föreläsning. Utvecklingen vi ser idag är resultatet av decennier av forskning. Samtidigt talar även hon om att en revolution ägt rum.

När skedde revolutionen?
– Revolutionen kom 2010, svarar Crystal Mackall snabbt. Det året kom de första rapporterna om både CAR-T-celler och checkpoint-hämmare.

Immunterapin inom cancerbehandling står nämligen på två ben. Det första är så kallade checkpoint-hämmare, immunreaktion-förstärkare. De fungerar genom att förstärka kroppens redan befintliga immunsvar på antigener som kroppen känner igen. Det andra benet är syntetiska immunterapier som genererar ett helt nytt immunsvar mot tumörcellers antigener, som kroppens eget immunsystem inte känner igen. Här hittas de berömda CAR-T-cellerna.

Båda dessa varianter har haft framgång, men båda har även sina begränsningar. En teori som många delar är därför att det är en kombination av dessa två typer av immunterapi som kan ge bästa resultat. ”I framtiden förväntar vi oss att se fler studier som kombinerar syntetiska immunterapibehandlingar med checkpoint-hämmare, tumörvaccin eller andra immunmodulatorer”, skrev Crystal Mackall och medförfattare nyligen i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Cancer Cell.

Att CAR-T-terapi skulle visa sig framgångsrikt vid leukemi var inte så oväntat för Crystal Mackall, som länge varit övertygad om att immunsystemet har en roll att spela i behandlingen av cancer. Men även hon har ändå överraskats av resultaten.

– Jag kommer tydligt ihåg när jag fick upp ögonen för immunterapi, berättar hon. Det var 1984. Jag läste en artikel av en känd läkare, och tänkte att resonemanget verkade väldigt rimligt. Men inte ens jag, som har varit en ”varmt troende” på immunterapi i så många år, trodde att den skulle få sådan betydelse som den nu har. Det har fullständigt vänt upp och ner på hur vi tänker kring cancerbehandling.

Crystal Mackall berättar att det skämtsamt brukade sägas att immunterapi handlade mer om religion än om vetenskap. En stor portion tro och optimism krävdes åtminstone för att forska vidare inom fältet. Tills man började se verkliga resultat.

– Det var checkpoint-hämmarna som bröt ny mark först, säger Crystal Mackall. Det tar jag ingen ära för, där har jag bara varit åskådare.

Det som den tekniken har åstadkommit har även stor symbolisk tyngd, säger hon. Med dessa immunsvarsförstärkare har man kunnat behandla lungcancer – kanske den cancerform som allra främst har symboliserat en icke behandlingsbar, plågsam cancersjukdom.

– Men nu kan man räkna upp fler diagnoser. Huvud- och halscancer, blåscancer, cancer i magen, listan blir bara längre. Det har verkligen skett en revolution, säger Crystal Mackall.

Inom barncancervården har det dock varit knepigare med immunterapierna. Skälet till att många former av barncancer kunnat behandlas så pass framgångsrikt har varit att de svarat så bra på traditionell cellgiftsterapi. Men nu, efter ett skifte där man inte längre bedömer cancer som hög- respektive lågrisk efter hur sjukdomen svarar på cellgifter, utan efter huruvida de går att behandla med immunterapi, är läget ett annat. De vanliga barncancerformerna är nämligen inte synliga för immunsystemet, som till exempel lungcancer är hos vuxna.

Men resultaten för CAR-T mot ALL visar ändå att svåra former av barncancer kan behandlas på nya framgångsrika sätt. Crystal Mackall menar dessutom att immunterapin öppnar för helt nya möjligheter, även utanför onkologin.

– Nu använder vi konstruerade celler för att behandla cancer, säger hon. I framtiden kanske tekniken kan användas för att återskapa eller reparera kroppsvävnad.

Tror du att vi kan se cancerbehandlingar helt utan cellgifter i framtiden?
– Jag önskar att jag kunde svara ja på den frågan. Men tyvärr är jag inte så optimistisk. Vad jag hoppas att vi uppnår inom min livstid är att vi tack vare immunterapi kan reducera kemoterapin. Men vi kommer inte vinna mot cancer med bara ett verktyg, och jag är inte beredd att lägga bort något vapen.

Även de nya behandlingarna har givetvis baksidor. En fruktad biverkning av behandling med T-celler är Cytokine release syndrome, en immunologisk kaskadreaktion som kan vara livshotande. Crystal Mackall tror att vi kommer att se en utveckling liknande den för benmärgstransplantationer när det gäller de farliga biverkningarna. Från början var det extremt riskfyllda, men med tiden och ökad kunskap har riskerna kunnat minskas.

– Barncancervården är dessutom särskilt väl lämpad att hantera detta, säger hon. Inom barnonkologin görs oftast noggranna uppföljningar. Man har mångårig vana av att hantera akuta tillstånd.

Crystal Mackall är hoppfull även när hon talar om de farliga biverkningarna, som hon samtidigt betonar att hon har stor respekt för. Men under sin föreläsning säger hon ändå: Det här är cancer. Den kommer att överlista oss.

Så vad är nästa steg, i kampen mot cancern?
– Det är för att det är cancer som jag inte vill göra mig av med något verktyg. Jag vill framför allt annat bota patienten. Nästa steg är att kombinera behandlingar. Vi kan inte behandla cancer med bara en strategi, det går bara inte.

Information och kunskap om generika ska bli bättre

Förvirring och bristande följsamhet kan vara följden när en patients läkemedel byts ut mot generika, även om den verksamma substansen är densamma. För att förklara och ge information om varför patienters läkemedel plötsligt går under nya namn, har informationsmaterialet ”Ett tryggt byte på apotek” tagits fram för patienter. Det har inte varit tillräckligt, och i rapporten med titeln ”Insatser för att förbättra patientsäkerheten vid generiskt utbyte” som idag presenteras, föreslås nu ytterligare åtgärder.

– Information från förskrivare och farmaceuter till patienter i samband med generiskt utbyte har en stor betydelse för patienternas förtroende för läkemedlet och bidrar till en ändamålsenlig läkemedelsanvändning, säger utredaren Carola Bardage från Läkemedelsverket i ett pressmeddelande.

Åtgärderna som föreslås är bland annat att uppdatera och förbättra innehållet i det befintliga informationsmaterialet. Innehållet bör också anpassas för olika målgrupper i vårdkedjan.

För att sprida informationen om generiskt utbyte på ett mer framgångsrikt sätt föreslås att den ska visas på tv-skärmarna i vårdcentralernas väntrum. Här skulle den direkt nå patienterna som använder läkemedel, skriver rapportförfattarna. Även e-utbildningar för yrkesgrupperna kan göra läkare, sjuksköterskor, farmaceuter och omvårdnadspersonal bättre förberedda för att informera patienter om generiskt utbyte.

På 1177 Vårdguidens webbplats kan informationen lyftas fram bättre, anser rapportförfattarna. Kanaler som patient- och pensionärsorganisationer identifieras också som värdefulla för kunskapsspridning.

Läkemedelsverket kommer också att arbeta för en förändring av lagen om märkning av läkemedel. Myndigheten vill se att apoteksetiketten på generika innehåller information om det förskrivna läkemedlet, det expedierade läkemedlet och den aktiva substansen. Men eftersom lagen är EU-gemensam är förändringen ett långsiktigt arbete, står det i rapporten.

Forskningen måste nå fler än de närmast sörjande

0

Den 22 april marscherade tusentals människor runt om i världen för vetenskapen, så också Apotekarsocieteten.

Initiativet March for Science var mycket bra. Men faktum är att behovet av vetenskap och faktabaserad kunskap, och dess betydelse för samhället i stort och för oss medborgare, måste göras ännu tydligare.

Men det ansvaret kan inte enbart läggas på beslutsfattare, media och forskningsfinansiärer – även forskarsamhället måste ta steget ut och i större omfattning kommunicera runt sin forskning på ett sätt som är begripligt för fler än de närmast sörjande.

Läs hela Karin Meyers blogg här!

Läkemedelskommittéer ska slopas enligt utredning


Idag presenterar utredaren Sofia Wallström, även generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV, sin utredning som går under namnet Kunskapsstödsutredningen.

Syftet med utredningen har varit att säkerställa att den sjukvård som bedrivs är kunskapsbaserad och jämlik, och att den ges på samma villkor till kvinnor och män. I utredningen konstateras att vården idag inte är jämlik, utan att det finns skillnader i praxis och hälsoutfall både mellan landsting och mellan olika vårdgivare inom samma landsting. Detta kan bland annat ses i Socialstyrelsens Öppna jämförelser som nu gjorts under mer än tio års tid.

Dagens ordning fungerar inte tillräckligt bra, anser utredaren, som skriver att det krävs en ”skärpt nationell styrning för att åstadkomma en kunskapsbaserad och jämlik vård”. Utredningen förslår därför bland annat att lagen om läkemedelskommittéer upphävs. Istället föreslås vårdkommittéer, vars uppdrag ska omfatta all vård. Vårdkommittéerna ska ha experter inom medicin, farmaci, omvårdnad och rehabilitering, och ska arbeta för en kunskapsbaserad och jämlik vård.

I dagens system har varje landsting en läkemedelskommitté. Läkemedelskommittén ska som ett expertorgan verka för en säker och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning, följa läkemedelsanvändningen i landstinget och vid brister göra påpekanden och erbjuda utbildning till hälso- och sjukvårdspersonal. Kommittéerna gör också rekommendationslistor, som till exempel Kloka listan som Stockholms läns landsting sammanställer.

Enligt ett tidigare betänkande till regeringen har läkemedelskommittéerna haft stor betydelse för en mer rationell läkemedelsanvändning, samtidigt som systemet har motverkat integrering med andra delar av kunskapsutvecklingen inom vården, skriver utredaren, som nu alltså vill slopa särbehandlingen av läkemedelsområdet.

Utredningen föreslår även ändringar i Hälso- och sjukvårdslagen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet idag skriver utredaren Sofia Wallström att den enskilt viktigaste slutsatsen från utredningen är att kunskapsstyrningen av vården måste byggas på tillit till vårdpersonal, patien­ter och dem som har ansvar för vården. I Hälso- och sjukvårdslagen föreslås nu bland annat ett tillägg som säger att verksamhetschefer inom hälso- och sjukvård ska säkerställa att personalen “har goda förutsättningar att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Om landstingen trots föreslagna förändringar ändå inte lyckas göra vården kunskapsbaserad och jämlik, bör staten överväga en annan ansvarsfördelning av hälso- och sjukvården, anser utredaren Sofia Wallström.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng