Månads arkivering augusti 2013

Tilläggsbehandling gav ökad överlevnad vid pankreascancer

1

Jakavi (ruxolitinib) är en proteinkinashämmare som är godkänd för behandling av myelofibros. Substansen blockerar JAK1 och JAK2, som driver på sjukdomens utveckling. Nu visar en liten fas II-studie att läkemedlet kan vara effektivt även för patienter med cancer i bukspottkörteln.

Läkemedelsföretaget Incyte har i en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad fas II-studie jämfört behandling med ruxolitinib tillsammans med cytostatika (gemcitabin) med cytostatika och placebo. I studien ingick totalt 127 patienter. Det gjordes även en subgruppsanalys för att i förväg identifiera de patienter som mest sannolikt skulle ha nytta av behandling med JAK-hämmare.

I denna subgrupp var överlevnaden vid sex månader 42 procent jämfört med 11 procent i gruppen som behandlades med placebo. Dessutom sågs varaktig tumörrespons endast hos ruxolitinibgruppen. I gruppen som behandlades med ruxolitinib hoppade 12 procent av patienterna av studien på grund av biverkningar, jämfört med 20 procent i gruppen som behandlades med placebo.

Incyte menar att resultatet är ett första tecken på att JAK-hämmare kan användas som tilläggsbehandling för att öka överlevnaden hos en väldefinierad patientgrupp med metastaserad pankreascancer.  Dessa patienter kan identifieras utan ett diagnostiskt test.

Incyte marknadsför ruxolitinib i USA. I Sverige och övriga länder marknadsförs Jakavi av Novartis.

Miss i dosrecept anmäls

0

En patient med hemtjänst drabbades av en stroke och Hemvårdstjänsten i Halmstad tror att anledningen kan vara att ett läkemedel saknades i patientens dospåsar, rapporterar Sveriges Radio P4 Halland. 

Hemvårdstjänsten har lex Maria-anmält händelsen och menar att påminnelsetjänsten när ordinationen för dosreceptet löper ut inte fungerar sedan dosleveranserna togs över av Apotekstjänst. Nu går kommunsköterskorna igenom alla patienters dosrecept manuellt.

Apotekstjänst tog över dosleveranserna i Region Halland och Västra Götalandsregionen i maj. I somras hamnade företaget i likviditetsproblem och de båda regionerna gjorde en akut förskottsbetalning på 25 miljoner kronor. Konkurrensverket granskar nu om förskottet kan vara en otillåten direktupphandling.

Risk för förväxling av elektrolytlösning

0

Förpackningarna för koncentrerad natriumklorid, kaliumklorid och isoton natriumklorid är så lika att det finns risk för förväxlingar mellan dem, skriver Läkemedelsverket i ett pressmeddelande. Problemet är sedan tidigare välkänt, och det har enligt myndigheten inträffat flera dödsfall på grund av förväxlingar.

Problemet har åter aktualiserats efter att Västmanlands läns landsting kontaktat myndigheten för att rapportera en allvarlig risk för förväxling då landstingen efter en upphandling har bytt produkter som är mycket lika varandra. 

Läkemedelsverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, påbörjat ett pilotprojekt för upphandling, där förändrade krav på förpackningarnas märkning ska vara med som en del i kravlistan. De produkter som klassas som högriskläkemedel ska få en iögonfallande färg på etiketten.

Läkemedelsverket föreslår att vissa åtgärder tas tills pilotprojektet är klart. Till exempel bör förväxlingsrisken tas med som en faktor redan i upphandlingen. Myndigheten föreslår också att varje lösning ska upphandlas separat, eftersom de då kan upphandlas från olika företag och med olika utseenden blir svårare att blanda ihop. En annan åtgärd är att ge riskinformation och gå igenom rutiner med personalen, samt förvara de olika elektrolytlösningarna skilt från andra vätskelösningar.

Man påpekar också att det är viktigt att rapportera både lokalt och till Läkemedelsverkets biverkningsregister om det ändå skulle inträffa något, oavsett om det skett någon skada eller inte.

Ny chef för läkemedelsanvändning

0

Eva Arlander som tidigare arbetat på Astrazeneca och Medivir blir ny chef för Läkemedelsverkets enhet för läkemedelsanvändning, skriver tidningen Kemivärlden. Hon har disputerat i klinisk farmakologi och kommer närmast från Affibody AB. 

Eva Arlander tillträder tjänsten den 1 september och kommer då att efterträda den tillförordnade enhetschefen Charlotte Asker Hagelberg. Idag arbetar 15 personer på enheten.

Det krävs ett helt nytt system

0

De aktuella exemplen där landstingen i Stockholm, Västra Götaland och Skåne har förhandlat fram överenskommelser med läkemedelsindustrin om rabatter på öppenvårdsläkemedel är bara tecken på ett betydligt större problem – den svenska modellen för prissättning av läkemedel har blivit föråldrad och måste göras om. Det menar Bengt Jönsson, professor emeritus i hälsoekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, som har analyserat den svenska läkemedelsmarknaden i närmare 40 år.

Dagens prismodell är resultatet av den stora parlamentariska utredningen HSU 2000 kring hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (se faktaruta längst ner). Den resulterade i att landstingen för drygt tio år sedan fick ta över kostnadsansvaret från staten även för öppenvårdsläkemedlen, men ansvaret för att sätta priserna behölls kvar i staten.

Då såg läkemedelsmarknaden helt annorlunda ut, det var en tydlig skillnad mellan öppenvård och slutenvård. Nu är det en gräns som håller på att suddas ut. Avancerade behandlingar mot bland annat cancer, reumatism och ms kommer i orala former och ska värderas mot andra behandlingar i injektions- eller infusionsform. Då går det inte längre att motivera en lagstiftning som tillåter landstingen att förhandla om priserna för slutenvårdsläkemedlen, men förbjuder dem att göra samma sak för läkemedlen i öppenvården, menar Bengt Jönsson, som själv satt med i HSU 2000-utredningen.
– Vissa läkemedel finns idag tillgängliga både i oral form och som injektioner eller infusioner. Hela uppdelningen mellan öppenvårds- och slutenvårdsläkemedel håller på att bli meningslös, säger han.

På ett liknande sätt har prisregleringsmekanismen som patienternas egenavgift innebar också i mångt och mycket spelat ut sin roll. Idag har läkemedelspriserna polariserats så att det finns en stor mängd läkemedel med generisk konkurrens som är så billiga att patienterna betalar hela årskostnaden själva. Å andra sidan är de nya läkemedlen många gånger så dyra att patienterna direkt passerar gränsen och får frikort redan vid första uttaget. Den reglerande effekten av avgiften är då helt borta.
– För stora delar av läkemedelsnotan har egenavgiften inte längre någon betydelse utan nu är det upp till landstingen att hantera detta. Därför bör de också få befogenheterna att hantera situationen, säger Bengt Jönsson.

Han föreslår därför att TLV inte längre ska bestämma priset på läkemedel utan att landstingen ska få rätten att prisförhandla med läkemedelsindustrin också om öppenvårdsläkemedlen. Och att de då ska förhandla om både priset och kvantiteterna.
– För de dyrare läkemedlen är kvantiteterna beroende av priset. Det är välkänt i ekonomisk teori och förhandlingsteori att bara förhandla om priset ger det sämsta utfallet av alla, säger han.
– Att förhandla om både pris och kvantititet är vad landstinget i Skåne har gjort och vill göra. Det är den effektiva förhandlingssituationen, säger han.

Och Jonas Rastad, regiondirektör i Region Skåne, håller med honom.
– Jag tycker att vi har grötat till det här. Andra länder har system som är enklare. Om vi hade en gemensam instans som äger både konsumtion och prisförhandling så vore det attraktivt totalt sett, säger han.

Sofia Wallström, generaldirektör på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, ställer sig dock frågande till tanken att landstingen skulle ta över prisförhandlingarna helt.
– Vi har ett system med ett nationellt högkostnadsskydd och vi har slagit fast principen om att det ska vara lika priser över hela landet. Ett system där landstingen handlade upp läkemedlen till öppenvården skulle bli väldigt svårt att förena med ett nationellt högkostnadsskydd och lika priser över hela landet. Det är stor risk att man förstärker den skillnad mellan landsting som man redan idag försöker minska, säger hon.

Inte heller läkemedelsindustrin gör vågen åt Bengt Jönssons idéer.
– Vi är alla intresserade av att svenska patienter får tillgång till nya och innovativa läkemedel och att vi har en prissättning av läkemedel som är hållbar över tiden. Men vi menar fortfarande att den värdebaserade prissättningen är bra och den ska vi ha kvar, vi tycker inte att det ska vara landstingsförhandlingar på öppenvårdsläkemedel, säger Robert Ström, ordförande i Läkemedelsindustriföreningen, Lif.

Men just att nya läkemedel inte börjar användas är en av de viktigaste konsekvenserna av att den svenska prismodellen inte längre fungerar, menar Bengt Jönsson.
– Vi har idag en total nedgång på läkemedelsmarknaden, ingen expansion. Vi måste hitta en utveckling för läkemedelsmarknaden så att vi får fortsatta innovationer och där handlar det väldigt mycket om hur man betalar för de nya läkemedlen, att vi betalar för rätt saker.

Och där är de centrala prisförhandlingarna som TLV gör snarast ett hinder för implementeringen av nya behandlingar, menar Bengt Jönsson.
– Det är ju implementeringen som är viktig för patienten. Vitsen är ju att landstingen vill att många patienter ska behandlas, men de vill också att det sker till en rimlig kostnad. Läkemedelsindustrin vill i första hand ha en intäkt, de har inget ansvar för hur många patienter som behandlas. Men industrin vill inte nödvändigtvis ha det högsta priset, de vill ha en intäkt, säger han.

Genom att landstingen, som ändå har ansvaret för läkemedelskostnaden, ges möjlighet att förhandla med industrin om både priser och volymer skulle det få effekten att fler patienter får behandling med nya läkemedel.
– Man måste kunna komma överens om att fler patienter inom den intäktsmassan som företagen får måste kunna få möjligheten att få använda läkemedlen, säger Bengt Jönsson.

Samtidigt skulle andra effekter bli att industrin får fart på försäljningen av sina nya läkemedel och kunskapen om hur de fungerar i klinisk praxis skulle öka.
– Jag tycker att Sverige ska fortsätta att vara en attraktiv läkemedelsmarknad genom att använda nya läkemedel och skapa kunskap för oss själva och bidra med kunskap till andra, säger han.

Efter att ha analyserat läkemedelsmarknaden både i Sverige och utomlands i närmare 40 år har Bengt Jönsson kommit fram till att det inte längre går att ha centrala prisförhandlingar i en decentraliserad vård. Men han inser också att detta inte är något lättsvalt piller för Läkemedelssverige.
– Detta är ju ett ganska stort paradigmskifte i läkemedelsförsörjningen. Men det är viktigt att vi har en bra diskussion kring detta för vi måste fatta några viktiga beslut framöver. Det är ju vi själva som i slutändan både betalar och använder de nya läkemedlen så det vill ju till att vi inte fattar beslut som gör att det blir negativt för oss själva, säger han.

Artikeln är den tredje och sista delen i en serie om en prismodell i gungning.
Del 1 om rabattavtalen som kringgår TLV från den 20 augusti hittar du här.
Del 2 om Lifs och landstings olika syn på användningen av nya läkemedel från 21 augusti finns här.

Vad tycker du om det svenska systemet för prissättning, betalning och introduktionen av läkemedel i Sverige? Skriv en kommentar eller hör av dig till oss på redaktionen!

Lloyds köper privatägt apotek

0

Lloyds apotek tar över det privata familjeägda apoteket vid S:t eriksplan i centrala Stockholm den 2 september. Till en början kommer apoteket att drivas vidare under namnet P/S apotek, men kommer under hösten att omvandlas till ett Lloyds apotek.

Förvärvet är en del i apotekskedjans expansionsplaner, uppger Lloyds apotek i ett pressmeddelande. I och med köpet har kedjan 78 apotek i Sverige varav 19 i Stockholm.

Otydligt ansvar för läkemedel vid kris

0

Det behöver regleras i lag vad staten har för ansvar när det gäller tillgång på läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser eller kriser. Det slås fast i en utredning som överlämnats till socialdepartementet.

I utredningen ”Tillgång till läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser och kriser” konstateras också att det saknas tydlig information om vilka hot som Sverige behöver ha beredskap inför och vilka sorts läkemedel och annat materiel som bör finnas i lager. Detta liksom vilka som har ansvaret för att ett lager finns behöver tydliggöras menar utredarna i sitt betänkande.

Det konstateras också att omregleringen av apoteksmarknaden har påverkat förutsättningarna att upprätthålla tillgång till läkemedel under en eventuell kris eller allvarlig händelse. De nya aktörerna har inte något beredskapsuppdrag eller ansvar för läkemedelsförsörjningen vid en kris på det sätt som Apoteket AB hade under monopolet.

Ett förslag är att det inrättas en nämnd vid Socialstyrelsen som fattar beslut om en ambitionsnivå för tillgång på läkemedel.

 

Ju fler läkare desto sämre läkemedelsbehandling

2

Ju fler kockar ju sämre soppa är ett talesätt som tycks stämma väl när det gäller äldres läkemedelsbehandling.

I en dataanalys gjord av bland andra apotekaren Karin Söderberg och professor emeritus Lars G Nilsson engagerad i Sveriges pensionärsförbund visar de att behandlingen blir sämre ju fler läkare som är inblandade i förskrivningen av läkemedel.
De har analyserat uppgifter för patienter 80 år eller äldre som 2010 fick sina läkemedel dosförpackade, så kallad Apodos, såväl de som bodde i eget boende som de i särskilt boende.

Studien visar att antalet läkemedel, antalet olämpliga liksom antalet olämpliga läkemedelskombinationer, ökade med antalet förskrivande läkare.
– Det vi ser är ett tydligt linjärt samband som stärker vår hypotes om det viktiga med att få ned antalet förskrivande läkare och fram för allt att en läkare blir ansvarig för patientens förskrivning, säger Karin Söderberg.
– Idag är vården av äldre kopplad till sjukdomsspecialiteter istället för till patienten. Får vi inte igenom en samordning kommer vi inte ur den här sörjan. 

Att den sämre behandlingen skulle kunna förklaras med att patienter med många läkemedel är sjukare och därför anlitar fler läkare fann man inte belägg för i dataanalysen som publicerats i Läkartidningen.

Lif ifrågasätter prisförhandlingar

2

Det största problemet med dagens fokus på läkemedelskostnaderna är att patienterna inte får del av nya behandlingar anser Robert Ström, ny ordförande i Läkemedelsindustriföreningen, Lif.
– Vi har ett sensationellt dåligt upptag av nya läkemedel i Sverige.

Robert Ström skräder inte orden när han beskriver dagens situation för den innovativa läkemedelsindustrin. Han redovisar siffror från Socialstyrelsens senaste rapport från april i år där det framgår att 34 nya läkemedel godkändes under 2012. Dessa användes under året till en sammanlagd kostnad av 16 miljoner kronor.
– I jämförelse med den totala läkemedelsnotan på över 30 miljarder kronor är det ju ingenting. Men det mest anmärkningsvärda är att de nya läkemedlen som godkändes under 2012 användes inom förmånen för bara 14 000 kronor. I praktiken innebär det ett totalstopp för användning av nya läkemedel i Sverige idag, säger han.

Han ifrågasätter därför landstingens vilja att förhandla ned läkemedelspriserna ytterligare. Särskilt som de totala läkemedelskostnaderna under de senaste åren har legat stilla och till och med minskat.
– Varför landstingen har detta fullständiga fokus att ytterligare trycka ned läkemedelskostnaden utöver det som vi uppnår inom värdebaserad prissättning, det förstår inte jag. Jag tycker att man borde oroa sig över vårdkvaliteten istället för att diskutera ytterligare förhandlingar om läkemedelspriserna. Svenska patienter får ju inte tillgång till nya läkemedel. Och vi oroar oss för detta inte bara kommersiellt utan för kvaliteten på svensk vård, säger han.

Men Jonas Rastad, regiondirektör för Region Skåne, slår undan påståendet om något totalstopp.
– Det där är delvis en skröna genererad av marknadsbolagen för de stora läkemedelsbolagen. Vi är absolut inte bäst i världen på att introducera nya läkemedel, det kan naturligtvis bli bättre. Men nya läkemedel har både för och nackdelar – de innebär ju också en ökad risk, säger han.

Att det tar lite tid innan nya läkemedel börjar användas är istället en del i processen med att utvärdera dem, menar han.
– Jag har aldrig hört i någon region eller landsting att det finns ett generellt förbud mot att använda nya läkemedel, men däremot finns det inte ett fritt nyttjande heller, för det är vi inte betjänta av. Vi vill ha ett ordnat införande där vi kan ta ställning till om vi ska sanktionera förskrivningen av ett läkemedel bland våra anställda läkare, säger han.

Siffrorna från Socialstyrelsen visar också att det inte är ovanligt att det tar lite tid innan användningen av nya läkemedel kommer igång. Första året för nya läkemedel har användningen varit väldigt låg åtminstone under de senaste fem åren. Sedan 2008 har försäljningen inom förmånen av läkemedel godkända under innevarande år legat på 1, 3, 0, 7 och slutligen 0 miljoner kronor för 2012.

Åren efter tar sedan försäljningen fart och uppgår i regel till flera hundra miljoner kronor.
– Jag kan tycka att det här systemet har både för och nackdelar. Nackdelarna är naturligtvis att om läkemedlen är effektiva så kommer några patienter inte att få dem som kanske skulle ha nytta av dem, samtidigt som även det motsatta sker att vissa patienter som inte skulle ha läkemedlen slipper dem, säger Jonas Rastad.

Det är dock lätt att tänka sig en cancerpatient som väntar förgäves på att få ett nytt cancerläkemedel som kanske skulle ha gjort skillnad.
– Det är ju särskilt väsentligt i de fall där det inte finns något alternativ. Där blir ju en fördröjning smärtsam och där kommer systemets nackdelar fram, säger han.

Men, Jonas Rastad, som tidigare har arbetat som vice forskningschef inom Astrazeneca, har även viss förståelse för industrins synpunkter.
– Jag kan tycka att det ur innovationssynpunkt är ett problem om vi är för långsamma med att introducera nya läkemedel, absolut. Samtidigt som det är svårt att acceptera tonläget i debatten eftersom de som för fram de här argumenten hårdast är de bolag som säljer läkemedlen. Då blir argumentationen inte fullt ut trovärdig, säger han.

Men utifrån ett patient- och vårdperspektiv är det naturligtvis inte bra om det tar för lång tid innan nya effektiva läkemedel kommer till användning i vården. Därför driver Sveriges kommuner och landsting, SKL, ett projekt som involverar myndigheter, landsting och industri för att nya läkemedel som är kostnadseffektiva och innebär en förbättrad behandling, ska kunna användas så snabbt som möjligt. Även här handlar det om att hålla läkemedelspriset nere så att ett nytt läkemedel inte får för stora konsekvenser på annan vård.
– Men då handlar det inte om huruvida vi ska välja tillverkare A, B eller C utan om vi ska rekommendera det nya läkemedlet över huvud taget eller om det är så dyrt att det inte är kostnadseffektivt och därför inte bör användas, säger Jan Liliemark, professor och projektledare för projektet Ordnat införande i samverkan.
– Sedan får tillverkaren komma in med ett annat pris som gör att medlet blir kostnadseffektivt för att man ska rekommendera användning, säger han.
 

Artikeln är del 2 i en artikelserie om den svenska prismodellen för läkemedel.
Del 1 om rabattavtalen som kringgår TLV från 20 augusti hittar du här.

Del 3 där en ekonomiprofessor vill se ett nytt prissättningssystem från 22 augusti finns här.

Fler får förskriva läkemedel

0

Hittills har sjukgymnaster och fotvårdsspecialister haft möjlighet att komplettera en förskrivning men endast om en läkare först godkänt den. Med den här förändringen hoppas myndigheterna förbättra behandling och frigöra tid för allmänläkarna.

Lagändringen innebär att de två yrkeskategorierna efter en utbildning ska få rätt att förskriva och dela ut läkemedel som antiinflammatoriska och smärtstillande, relevanta för deras yrkesroll, utan att läkare auktoriserat behandlingen.
Den första omgången så kallade avancerade praktiker förväntas vara klara med den obligatoriska utbildningen till nästa sommar.
– Förändringen kommer inte bara att gynna patienterna eftersom behandlingen blir enklare, den frigör också tid för allmänläkarna, argumenterar Storbritanniens hälsovårdsminister, Norman Lamb, enligt Pharma Times.
Även en organisation för förbättrad diabetesvård har uttryckt stöd för förändringen, då man anser att diabetiker som behandlas av fotvårdsspecialister i sin närmiljö snabbare kan få tillgång till behandling mot infektioner och fotsår.

Roche ger upp Herceptinpatent

0

Det innebär enligt PharmaAsia News att indiska företag skulle kunna tillverka kopior sex år innan patentet förväntas löpa ut.

Men i dagsläget är det oklart om någon sådan produktion kommer igång i närtid. Enligt Roche finns det idag inte någon biosimilar till Herceptin, trastuzumab, som är ett biologiskt läkemedel godkänt i Indien. Det indiska företaget Cipla som specialiserat sig på generiska cancerläkemedel bildade 2010 ett partnerskap för att ta fram biosimilarer, men har ännu inte lyckats ta fram någon.

Samtidigt kan Roche beslut göra det omöjligt för den indiska regeringen att bevilja tvångslicenser på läkemedlet eftersom Herceptin i teorin är öppet för konkurrens. I mars förra året utfärdade Indien sin första tvångslicens på Bayers medel för behandling av njurcancer, Nexavar. Då påstods också en tvångslicens för Herceptin ligga klar.

Populärt bli apotekstekniker

0

Över 2 100 personer har sökt till de 130 utbildningsplatser till apotekstekniker som Yrkeshögskolan erbjuder. En populär yrkesutbildning som Yrkeshögskolan dragit ned på den här höstterminen. I höst börjar 130 elever utbildningen, jämfört med 193 höstterminen 2011 då utbildningen i Yrkeshögskolans regi började. Då var det drygt 11 sökande per plats, i höst är de 18.

Även för universitetsutbildningarna receptarie och apotekare har intresset ökat något och det krävdes i höst högre gymnasiebetyg än tidigare för att komma in på utbildningarna. Intagningspoängen är på flera håll 16 där 20 är max. 
Däremot har intagningen via högskoleprov blivit lättare jämfört med ifjol på vissa lärosäten, i Karlstad räckte det till exempel med 0,1 på provet vilket innebär att i princip alla som skrev högskoleprovet kunde komma in. För att klara intagningen till receptarieprogrammet i Uppsala var golvet högre, minst 0,75 poäng.

 

Prismodell som gjort sitt

0

Trots att läkemedelskostnaden i Sverige planat ut och till och med minskat de senaste åren har det brutit ut en strid om vem som ska få bestämma priset på läkemedel.

I botten ligger en insikt hos landstingen om att det faktiskt går att pressa ned priset på vissa läkemedel genom att använda sig av de volymer som man beräknar sig behöva i framtiden. Ett verktyg som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, inte kan använda eftersom myndigheten inte ansvarar för några volymer.
– Våra förhandlingar innebär att leverantörerna får en säkrare prognostisering av sina intäkter, det är en fördel för dem och det är naturligtvis därför de nappar, säger Jonas Rastad, regiondirektör för Region Skåne.

Det är i första hand dyrare läkemedel som är intressant för landstingen. Det kan dels handla om helt nya läkemedel eller om avancerade läkemedel som i huvudsak förskrivs av specialister på sjukhusen, men som på grund av sin beredningsform klassas som öppenvårdsläkemedel. I motsats till läkemedelskostnaden totalt så stiger kostnaderna för just dessa läkemedel.
– Den sektorn stiger med fem till sju procent om året och varje kostandsreduktion som vi kan få är tacksam, säger Jonas Rastad.
Han menar att TLV inte gör tillräckligt i sina prisförhandlingar av dessa dyra läkemedel.
– Vi har ju visat att man kan få ner priserna ytterligare, säger han.

Region Skåne slöt 2012 ett avtal med läkemedelsföretaget UCB Pharma som innebär att regionens läkare ska skriva ut UCBs TNF-alfahämmare Cimzia om det inte finns medicinska skäl för att använda någon av de andra TNF-alfahämmarna. I gengäld får landstinget en återbäring motsvarande 15 procent av kostnaden från UCB.På liknande sätt har även Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen förhandlat till sig rabatter på MSDs TNF-alfahämmare Simponi.
– Vi vill utmana systemet för att få en bättre prissättning på de dyra läkemedlen där man har en hög kostnad. Med sikte på att vi ska kunna behandla flera, säger Jonas Rastad.

Men landstingens initiativ tas inte emot positivt i alla läger. Att några av konkurrentföretagen, de som förlorade, reagerade negativt var kanske inte så konstigt. Men att TLV drog fram myndighetsjuridiken och kom med ett förbud mot Region Skåne förvånande desto mer.
– Vi har ju haft flera diskussioner med TLV som primärt stött oss i den här aktionen. Vi blev därför rätt förvånade när vi fick deras beslut att de uppfattar detta som olagligt och att vi omedelbart skulle upphöra och reversera vårt beslut, säger Jonas Rastad.

Men i Region Skåne gick man en anna väg och överklagade förbudet till Förvaltningsrätten där tvisten nu ligger. Jonas Rastad tror, efter en kort tvekan, att de kommer att vinna.
– Vi uppfattar det som att vi har rätt och att vi inte gör några olagligheter. I en offentlig sektor undviker man ju det för allt smör i Småland. Vi fortsätter därför vårt försök med flera typer av förhandlingar, säger han.

– Vi utmanar inte direkt TLVs prissättningsmonopol. Vi har vänt oss till tillverkarna med en fråga om vi, med tanke på de volymer vi har, kan göra ett tilläggsavtal. Vi har egentligen inte gått in och förhandlat en prisreduktion även om nettoeffekten blir den. Tekniskt sett är det kanske ingen skillnad, men legalt är det ju det. Och det är det som Förvaltningsrätten ska ta ställning till, säger han.

Som helt ny generaldirektör för den myndighet som vill sätta stopp för rabattavtalet sitter Sofia Wallström. Hon var tidigare utredare i läkemedels- och apoteksutredningen som bland annat tog upp den här problematiken. I utredningen var hon positiv till att landstingen skulle få möjlighet att förhandla om rabatter med företagen. Nu leder hon istället myndigheten som menar att det strider mot lagen.
– Läkemedels- och apoteksutredningen gjorde bedömningen att inom vissa segment och under vissa förutsättningar finns det positiva effekter av att landstingen tecknar samarbetsavtal med industrin, både när det gäller pris och andra faktorer. Utredningen lade de här förslagen utifrån det uppdrag som vi hade och det var ju framåtsyftande. De förslagen är ju föremål för behandling och vad de landar i får vi se, säger hon.

– Det som TLV gör är en helt annan sak när man tolkar dagens lagstiftning och har bedömt att det som man gör i Skåne inte är förenligt med lagen. Men TLV har sagt, vilket även är min uppfattning, att det är positivt att landstingen jobbar för att få en ännu mer kostnadseffektiv vård, säger hon.

Hon menar dock inte att hon hamnat i en knepig sits på grund av sin flytt till TLV.
– Det är inte så svårt, tycker jag. Jag hade ett utredningsuppdrag från regeringen med ett direktiv som talade om vad man ville få för uppdrag utfört och det var det som jag levererade på. En utredning siktar framåt och kan tänka nytt. Som TLVs chef tar jag ansvar för den tolkning som vi gör på TLV utifrån dagens lagstiftning och nu får vi invänta resultatet av den här prövningen, säger hon.

Rättsprocessen mellan TLV och Region Skåne tas också upp i Sofia Wallströms utredning. Hon skriver med anledning av det att rättsläget är något oklart och att det kan bli nödvändigt att se över regelverket när de juridiska prövningarna är avslutade. Något som vissa har tolkat som att Sofia Wallström anser att om TLV får rätt i Förvaltningsrätten så bör lagen skrivas om. Men så är det inte, menar hon.
– Nej, så enkla slutsatser kan man inte dra. Det är en allmän kommentar att så länge prövning pågår vet man inte vad man har. Det måste man bedöma när man faktiskt har ett sådant läge klart för sig. Jag vill inte gärna formulera det så kategoriskt, säger hon.

Men samtidigt medger hon att det ändå kan bli slutresultatet.
– Det kan ju möjligen vara en effekt av en sådan här utveckling över tid, men det är inte bara detta som styr, det finns flera juridiska frågor som måste vägas in för att göra en slutlig bedömning, säger hon.

En utveckling där landstingen börjar förhandla direkt med läkemedelsföretagen om rabatter på öppenvårdsläkemedel är inget som välkomnas av läkemedelsföretagen själva. På Läkemedelsindustriföreningen, Lif, vill man ha det som det är.
– I Sverige har vi värdebaserad prissättning för läkemedel inom förmånen som förskrivs i öppenvården. Det innebär att läkemedel som används i öppenvården ska prissättas av TLV och det är de besluten som ska gälla, vi anser inte att landstingen ska förhandla om dessa, säger Robert Ström, nytillträdd ordförande för Lif och vd för Baxter i Sverige.

Från apotekshåll är man också missnöjd med utvecklingen. Sveriges Apoteksförenings vd Johan Wallér reagerade negativt på Region Skånes prisavtal.
– Jag förstår landstingens problem, men lösningen kan inte vara att hitta kryphål i systemet som ger absurda konsekvenser i andra änden, säger han.

Eftersom återbäringen i Region Skånes avtal med UCB Pharma baseras på antalet expedierade förpackningar av UCBs Cimzia har landstinget uppmanat sina läkare att kryssa i rutan som innebär att de motsätter sig utbyte till en parallellimporterad förpackning. Något som i ett slag i det närmaste omöjliggjorde för apoteken att kunna byta till parallellimporterade Cimzia som är billigare i inköp.
– Parallellimporterade läkemedel är en pusselbit i den omreglerade konkurrensutsatta apoteksmarknaden. Om man tar bort den möjligheten så får man konsekvenser i apoteksledet som landstingen inte förefaller ha tänkt på. Landstinget har lite enögd tittat på hur de kan lösa sitt problem utan att förstå att man ingår i ett större sammanhang, säger Johan Wallér.

Artikeln är den första delen i en serie om en prismodell i gungning.
Del 2 om Lifs och landstings olika syn på användningen av nya läkemedel från 21 augusti finns här.
Del 3 om ekonomiprofessorn som vill skrota hela dagens system från den 22 augusti läser du här.

 

Medicinbrist förlänger livet

1

Den Texasbaserade tidningen Huffington Post rapporterar om läkemedelsbrist vid statens avrättningar. Det stora bekymret brukar ju vara att brist på läkemedel försvårar att hålla patienter vid liv, i Texas kan det alltså också vara det motsatta.

Enligt en tjänsteman vid justitedepartementet går användningsdatum för statens nuvarande lager med pentobarbital ut i september innan nästa avrättning.
Pentobarbital är idag det mest använda läkemedlet vid dödstraff. Tidigare använde Texas natrium tiopental i en mix, men företaget Hospira tillverkar inte längre läkemedlet. Och enligt Huffington Post är det svårt för stater med dödstraff att få leverenser med pentobarbital.
Texas skulle kunna använda bedövningsmedlet propofol istället vid avrättningarna och söker nu leverantörer. Vissa stater med dödstraff har också vänt sig till apotek för att be om skräddarsydda droger för avrättningar.

Texas genomförde sin elfte avrättning i år för ett par veckor sedan och har fem till inplanerade under 2013 bland annat den i september, enligt Reuters. Det kan jämföras med tio avrättningar i resten av landet.

En faktor som påverklar leverenser till avrättningar är trycket från grupper som arbetar mot dödsstraff. Företaget Hospira har sagt att man motsätter sig att deras läkemedel används vid avrättningar, medan företagen Teva och Fresenius har fattat beslut om att inte göra sina läkemedel tillgängliga för avrättningar.

Novartis anklagas för mutor i Kina

1

I somras anklagades GSK för omfattande mutbrott i Kina och fyra högt uppsatta chefer greps. Läkemedelsföretaget ska ha betalat läkare och myndighetsanställda för att förskriva specifika läkemedel. Därefter har bland annat Sanofi, Astrazeneca, Lundbeck och Novo Nordisk också anklagats för mutbrott av anonyma visselblåsare.

Det senaste företaget att pekas ut i kinesiska medier är Novartis, skriver Pharmatimes. Företaget ska ha betalat läkare upp till 50 000 kronor för att förskriva minst fem doser av Sandostatin LAR. Novartis tar anklagelserna på allvar och har lanserat en internutredning.

De kinesiska myndigheterna utreder nu om det finns någon substans i mutanklagelserna mot de internationella läkemedelsföretagen. Sjukhus har blivit beordrade undersöka om det finns korruption i samband med inköp och prissättning av läkemedel. 

Lägre risk med förebyggande tamoxifen

0

Kvinnor med mutation i generna BRCA1 eller BRCA2 löper en högre risk att utveckla bröstcancer än kvinnor utan mutationen. Förebyggande åtgärder kan vara att operera bort brösten eller äggstockarna. Nu visar en studie att förebyggande behandling med tamoxifen kan minska risken för cancer i det andra bröstet, hos kvinnor som redan haft bröstcancer.

Forskarna analyserade resultaten av tre studier där det totalt ingick 1 583 kvinnor med mutation i BRCA1-genen och 881 med mutation i BRCA2-genen som haft cancer i det ena bröstet. Efter diagnostillfället fick 24 procent av BRCA1-gruppen och 52 procent av BRCA2-gruppen behandling med tamoxifen. Patienterna följdes i snitt i åtta år och under den tiden utvecklade 24 procent av BRCA1-kvinnorna och 17 procent av BRCA2-kvinnorna cancer i det andra bröstet.

Resultaten visar att tamoxifen minskade den risken. Hos kvinnor med BRCA1-mutationen minskade risken med 62 procent och hos kvinnor med BRCA2-mutationen minskade risken med 68 procent. Det fanns också en lägre risk oavsett om kvinnornas första bröstcancertumörer var östrogenpositiva eller inte.

Forskarna menar att fler studier behövs för att säkerställa det positiva sambandet, men att tamoxifenbehandling bör övervägas även för patienter med BRCA1- eller BRCA2-mutationer som ännu inte utvecklat bröstcancer. 

Storbritannien kommer enligt nya riktlinjer att erbjuda kvinnor som löper hög risk att drabbas av bröstcancer förebyggande tamoxifenbehandling. Enligt Reuters tycker The American Society of Clinical Oncology att förebyggande behandling under fem år bör övervägas.

Studien är publicerad i Journal of Clinical Oncology.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng