Månads arkivering juni 2012

Roche rapporterade inte biverkningar

Roche ska ha tagit emot ett stort antal biverkningsrapporter, men inte skickat vidare dem till myndigheter som företagen ska göra. Det visade sig vin en rutininspektion av Roche som gjordes av det brittiska läkemedelsverket, skriver Aftonbladet. Myndigheten räknar med att det rör sig om biverkningar från minst 80 000 patienter. Totalt gäller det 24 läkemedel i olika styrkor,, som alla säljs i Sverige, enligt Läkemedelsverket. Av rapporterna är cirka 15 000 dödsfall, merparten, cirka 13 000 är rapporter för patienter med cancersjukdomar.

Läkemedelsverket kommer att bidra i utvärderingen av data framför allt för de läkemedel som Sverige har ansvar för inom det europeiska samarbetet. “I nuvarande kunskapsläge finns ingen anledning för patienter och förskrivare att vidta några åtgärder.” skriver man i ett pressmeddelande.

Roche menar att det var oavsiktligt att biverkningsrapporterna inte skickades vidare till myndigheter. Företaget arbetar nu med hälsovårdsmyndigheter och EMA för att ta itu med problemet.
?Utifrån våra bedömningar hittills har ingen påverkan på säkerhetsprofilen för någon av våra läkemedel hittats. Alla berörda läkemedel är väl etablerade på marknaden och deras säkerhetsprofil baseras på en grundlig analys av stora kliniska databaser. Den fullständiga utvärderingen beräknas vara klar i januari 2013.? skriver företaget i ett pressmeddelande.

Uppdaterad den 7 juni kl 17:00.

Vaccin mot alzheimer visar goda resultat

Ledande hjärnforskare i forskningsnätverket Swedish Brain Power arbetar efter hypotesen att orsakerna till alzheimer utgår från att proteinet APP (amyloid prekursorprotein) i nervcellernas yttermembran som normalt bryts ned, istället bildar beta-amyloid som dödar hjärnceller. CAD106 är ett vaccin som skapar en aktiv immunisering mot de första sex aminosyrorna i beta-amyloid.

Den första vaccinationsstudien som gjordes på människa för nästan tio år sedan visade på för stora biverkningar och fick avbrytas. Men denna studie visar att patienterna inte fick några större biverkningar. I studien ingick 31 respektive 27 patienter. Studien pågick under ett år och uppföljningstiden för eventuella biverkningar var två år. Av patienterna som fick CAD106-vaccinet så utvecklade 80 procent egna skyddande antikroppar mot beta-amyloid.

– Det är ett genombrott att vi kunnat undvika biverkningar och att vi sett ett antikroppssvar, det är ett positivt resultat. Men om det kan leda till en skyddande effekt i hjärnan, det får fas II-studien visa, säger Bengt Winblad, professor vid Karolinska institutet, som står bakom studien.
– Aktiv vaccinering är ett sätt att göra en eventuell behandling enkelt tillgänglig i framtiden till en låg kostnad, säger Bengt Winblad.

Studien, som är finansierad av Novartis, har publicerats i tidskriften Lancet Neurology. Nu startar en fas II-studie med 200 patienter, men det kommer att dröja fem-sex år innan den är klar.

Hög användning av smärtstillande bland fotbollsproffs

0

Nästan 40 procent av de fotbollsspelare som deltog i VM i Sydafrika 2010 uppger att de tog någon form av smärtstillande läkemedel innan varje match. Siffrorna kommer från en studie som publicerats i British Journal of Sports Medicine och har fått internationella fotbollsförbundets. Fifas medicinske chef, Jiri Dvorak, att höja rösten.

Han säger till BBC att det i flera fall går att prata om ett missbruk, då vissa selare tar upp till tre olika läkemedel inför varje match.
– Olyckligtvis ser vi också att användningen ökar. Yngre spelare tar efter de äldres och det är viktigt att uppmärksamma att det är ett problem.

Elitidrottare som tar höga doser smärtstillande som till exempel acetysalicylsyra och NSAID utsätter sig för en risk eftersom deras njurar och andra organ redan är extra belastade av de fysiska ansträngningarna. Diskussionen om bruket av smärtstillande har pågått även hemma i Sverige och Riksidrottsförbundet påbörjade för ett antal år sedan ett forskningsprojekt för att kartlägga användningen av läkemedel bland och kosttillskott svenska idrottare.
–  Vi vet inte exakt hur stort bruket är men genom att samla data under flera år kommer vi att få intressanta resultat där vi kommer att kunna se hur det skiljer sig mellan olika idrotter, säger Håkan Nyberg, verksamhetsledare inom dopingfrågor på Riksidrottsförbundet.

Studien i British Journal of Sports Medicine , visar att det är stora skillnader beroende på vilka länder spelarna kommer ifrån och bland de flitigaste användarna är de från Nord- och sydamerika.  Anledningen till att så pass stor del av spelarna tar läkemedel, tror Jiri Dvorak beror på att både spelarna själva och lagens läkare är under hård press att få tillbaka skadade i spel. Många tillåter sig inte den vila som behövs efter skada utan tar smärtstillande och spelar ändå.

 I USA uppmärksammas nu också ett fall där 12 före detta spelare i NFL, en professionell liga för amerikansk fotboll, stämt ligan för att slentrianmässigt ha gett spelarna injektioner med ketorolak, en typ av NSAID, oavsett om de var skadade eller inte.
När Riksidrottsförbundets studie blir klar kan Håkan Nyberg inte säga, det handlar om tid och resurser.
–  Men resultatet kommer med sin omfattningen att bli unik, säger han.

Enligt Per Renström, läkare vid Fotbollsförbundet har användningen bland svenska spelare minskat ordentligt sedan 90-talet.
– Då togs det piller som om det var tuggummi. Nu är både spelare och den medicinska personalen medvetna om riskerna och är väldigt mer restriktiva, säger han.

Ny testmetod underlättar läkemedelsutveckling

Det enzym som tillverkar DNA-byggstenar kallas RNR (ribonukleotidreduktas) och är ett målenzym för celldelningshämmande läkemedel. Enzymet är experimentellt svårt att hantera, men den nya metoden förenklar det arbetet. Den nya metoden kan användas i storskaliga tester för att hitta nya läkemedelssubstanser.

Redan när en tänkbar läkemedelskandidat identifieras kan den nya mätmetoden visa hur substansen kan hämma celldelningen, vilket underlättar vidareutveckling av läkemedlet.
– Metoden är både enkel och generell. Den kan användas för att hitta hämmare mot vilket RNR-enzym som helst från vilken sjukdomsalstrande mikroorganism som helst. För första gången kan vi nu använda storskaliga metoder för att leta efter helt nya antibiotikakandidater. I backspegeln kan man tycka att det är förvånansvärt att en liknande metod inte utvecklats tidigare för detta väletablerade målenzym för celldelningshämmande läkemedel, säger Britt-Marie Sjöberg, professor i molekylärbiologi vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.

Med hjälp av den nya metoden har forskarna bland annat hittat substanser som dödar den antibiotikaresistenta bakterien Pseudomonas aeruginosa som orsakar sjukhussjuka och livshotande infektioner hos patienter med cystisk fibros.

Forskarna har i studien analyserat effekten av 1 364 substanser och fann att 27 substanser hämmade RNR-enzymets aktivitet drastiskt. Av de hämmande substanserna visade sig fyra även hämma tillväxten av Pseudomonas aeruginosa och två visade att den antibiotiska effekten sammanföll med sänkta nivåer av DNA-byggstenar i bakterien.

Stor överlevnadseffekt med Zelboraf

Resultaten presenterades på cancerkongressen ASCO i Chicago, USA. Uppföljningen bekräftar de tidigare preliminära resultaten från en randomiserad fas III-studie, som visade positiva resultat. Studien startade 2010 med 675 patienter från bland annat Sverige.

– Det vi sett är att överlevnaden hela tiden blir bättre och bättre för patienter med BRAF-mutation. Enligt studien lever 55 procent av patienterna efter ett år. Överlevnaden i gruppen som fått Zelboraf är 13,6 månader jämfört med 9,7 månader hos dem som fått standardbehandling med cellgifter och patienterna kommer att följas, säger Johan Hansson, överläkare på Radiumhemmet, Karolinska universitetssjukhuset, och huvudprövare för den svenska delen av studien, i ett pressmeddelande.

Av etiska skäl har man nu erbjudit Zelboraf (vemurafenib) även till patienterna i kontrollgruppen, om de försämrats i sin sjukdom.

Zelboraf godkändes av EU-kommissionen i februari för behandling av patienter med malignt melanom med BRAF-mutation. Genmutationen finns hos cirka 50 procent av alla med malignt melanom.

Uppdaterad 8 juni kl 09:50

Nytt butikskoncept med receptfritt

Sortimentet på Apoteksgruppen Nära består av det receptfria sortimentet som är fritt får säljas i dagligvaruhandeln, samt produkter med inriktning på hälsa. Några av produkterna kommer man bara att hitta i de nya butikerna. Kunderna ska även kunna hämta ut läkemedel recept om receptet lämnas in i förväg.

Den första Apoteksgruppen Nära finns i Mönsterås och senare denna vecka kommer ytterligare en butik att öppna i Hemse på Gotland.
– I den nya butiken har vi ett stort sortiment har vi ett stort sortiment receptfria läkemedel samtidigt som vi erbjuder utvalda produkter inom hälsa och egenvård. Med Apoteksgruppen Nära gör vi det möjligt för kunderna att på ett smidigt sätt handla både läkemedel och andra hälsoprodukter samtidigt som vår personal kan erbjuda kvalificerad rådgivning som farmacevter, säger Eva Fransson, en av ägarna till Apoteksgruppen Nära i Mönsterås, i ett pressmeddelande.

Det är dags att göra något åt vårt eget riskbeteende

0

Sommar och sol, lust och längtan – när vi tar semester tar också kontrollstationen i pannloben långledigt. Det betyder att hjärnans äldre delar får större spelrum än vanligt. Släktens fortlevnad är prio ett för fertila, och den sexuella aktiviteten sjuder i tält och stugor, på stränder och hotellrum. Ett första facit för årets SM i oskyddade samlag får vi redan i höst. Då letar landstingens smittspårare dygnet runt på Facebook efter tillfälliga kontakter på något festivalområde, typ »en lång kille i blå mössa som pratade skånska«.

Idag vet vi att hiv finns och att klamydia kan leda till barnlöshet. Trots det åker varken »Naked« eller »Power« på i första taget. Det finns ju dagen-efter-piller och p-piller och läkemedel mot infektionerna.
Hos oss som passerat tonåren för ett tag sedan är lusten sällan så stark att den leder till spontansex på allmän plats. Vi släpper hellre loss vid utegrillen och öppnar kranen till vinboxen, kanske redan till lunch – det är ju ändå semester.
I början av hösten, när vi inte klarar av att stänga kranen, då växer köerna till alkoholklinikerna, och efter nyår blir det gyllene tider för bantningsbolagen. Många hjälpsökande blir tyvärr stamkunder.
Två nya läkemedel mot övervikt ligger i pipeline men än så länge är magsäckskirurgi den enda medicinska behandlingen som biter på de svåra fallen. Nu höjs röster för att folk med måttlig övervikt också ska opereras. Pia, som driver en second hand-butik för storlek XL och uppåt, tror inte att det är någon bra idé. Hos henne säljer kunder hela sin garderob efter operationen. Något år senare kommer de tillbaka och måste handla större kläder igen. »Då har de hittat olika sätt att få i sig kalorierna ändå. De kör pizzan i mixern och smälter chokladkakorna och äter med sked. Många ersätter också mat med sprit«, berättar hon.

Bland personer med KOL kan läkemedelsbehandling leda till att det blir lättare att fortsätta röka. Medicin utan rökstopp. Som att ge smärtstillande till en patient som kommer in med en yxa i foten – och låta yxan sitta kvar, som en av våra främsta experter på sjukdomen säger.
Rökare och fetmaopererade är inte ensamma – efter behandling mot malignt melanom fortsätter fyrtio procent av patienterna att sola! Varför? Man vill vara snygg, och snygg är lika med pepparkaksbrun i svenskarnas ögon. Solkräm har tyvärr samma effekt på soldyrkarna som luftrörsvidgande läkemedel får för en del lungsjuka nikotinister. Solkräm slår ut vårt naturliga solskydd – att huden blir obehagligt het och rodnar lätt. Det är bara att smörja in sig och fortsätta pressa.

Nyligen lanserade Apoteket AB en ny solkräm i flaska med inbyggd UV-mätare och soltidtabell! Lite som Systembolagets balansakt mellan folkhälsoansvar och försäljningsframgång. Ett superintressant experiment när det gäller möjligheten att påverka kundernas riskbeteende.
I primärvården implementeras sedan några år motiverande samtal, ett slags KBT light med sikte på livsstilsförändring. Förra året skruvade regeringen upp förväntningarna på vårdgivarna genom att villkora patientpengen: Dokumentera att doktorn pratat mat, motion och misstänkt missbruk med patienten – annars får ni ingen ersättning för besöket, typ. Återstår att se hur det hotet fungerar i praktiken.
Kärnan i KBT är inlärning, eller rättare sagt omlärning. En hjälp på vägen mot nya vanor kan vara att skapa nya ritualer. Enligt vissa forskare tar det sällan mer än 30 dagar (Loehr & Schwarz, 2003). Lika lång tid som de flesta av oss har semester …
Ha en skön sommar!

Genetiska test ökar trygghet och säkerhet

Tysabri (natalizumab) är ett läkemedel som används vid behandling av initialt mycket aktiv skovvis multipel skleros (MS), eller när förstahandsläkemedlen inte har tillräcklig effekt. Efter att läkemedlet blev godkänt på den amerikanska marknaden 2005, konstaterades att två patienter som varit med i en av registreringsstudierna drabbats av en mycket allvarlig biverkning, progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Biverkningen inträffade när Tysabri gavs i kombination med MS-läkemedlet interferon. Som följd drogs läkemedlet in av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, vilket ledde till stora protester.
– MS-patienterna uppvaktade myndigheterna eftersom de ville ha tillbaka sin medicin. Efter en tid gav myndigheten fortsatt tillstånd att marknadsföra läkemedlet. I det läget trodde man att det bara var kombinationen med interferon som var farlig, säger Eva Falk, medicinsk chef för bioteknikföretaget Biogenidec i Sverige som marknadsför Tysabri.
2008, två år efter att Tysabri godkändes inom EU och på nytt godkändes i USA, inträffade det första PML-fallet hos en svensk patient som fått enbart Tysabri. Efter att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA fått in biverkningsrapporter för flera bekräftade fall av PML världen över, gjordes 2009 en granskning av läkemedlet för att utvärdera dess nytta och risk. Myndigheten kom då fram till att nyttan fortfarande övervägde riskerna och Tysabri fick vara kvar på marknaden.

PML är en mycket ovanlig sjukdom i centrala nervsystemet och drabbar främst personer med ett kraftigt nedsatt immunförsvar. Sjukdomen leder ofta till svår funktionsnedsättning och ungefär 20 procent av dem som fått PML i samband med behandling med natalizumab har avlidit som en följd av infektionen. Sjukdomen orsakas av JC-virus (John Cunningham-virus) som ungefär hälften av den vuxna befolkningen är bärare av. Om man har antikroppar mot JC-viruset i blodet, visar det att man någon gång under livet har smittats av viruset.
Eftersom Tysabri har en specifik immunhämmande effekt, som därmed innebär en ökad risk för det annars latenta JC-viruset att aktiveras på nytt och orsaka PML, utvecklade Biogenidec ett diagnostiskt test som blev godkänt för användning 2011. Med hjälp av testet, som påvisar antikroppar mot JC-virus i serum, kan man identifiera de patienter som har antikroppar mot JC-virus och som därmed har ökad risk att utveckla PML. Har patienten antikroppar i blodet, då ska man vara mycket noggrann och uppmärksam på eventuella symptom på PML.
MS-patienter har ibland fluktuerande neurologiska symptom och är man negativ, då behöver man inte tro att det är PML, säger Eva Falk.
Men man ska ändå vara noggrann även vid ett negativt testresultat, eftersom patienten kan få en primärinfektion. Även om patienten har ett negativt testresultat, rekommenderar Biogenidec att man gör om testet en gång om året. Anledningen är att ungefär två procent per år, i en vuxen befolkning, serokonverterar. De får viruset och får därmed antikroppar mot viruset.
Drygt 50 procent av MS-patienter är bärare av JC-viruset. Det är något färre än resten av den vuxna befolkningen där motsvarande siffra är ungefär 60 procent. Om man bär på viruset är risken att utveckla PML vid Tysabri-behandling cirka 1 på 200.
– Det här är komplicerat, för många patienter har ju fått ett nytt liv med den här behandlingen. Om man då bär på viruset, så får man ta ställning till risken. Det måste vara en dialog mellan patient och läkare om man ska fortsätta behandlingen med den risken, eller om man ska byta till ett annat läkemedel, säger Tomas Olsson, professor i neurologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Magnus Ingelman-Sundberg är professor i molekylär toxikologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska institutet. Hans forskargrupp försöker bland annat hitta farmakogenetiska biomarkörer som kan förutsäga effekten och biverkningsprofilen hos olika läkemedelsbehandlingar och hur detta skiljer sig mellan olika individer.
Idag finns det ungefär 25 behandlingar där farmakogenetiska test är av värde för att öka effektiviteten av läkemedel. Av dem är ungefär tio, framförallt inom cancerbehandling, obligatoriskt att genomföra. Några exempel är trastuzumab (Herceptin), abakavir (Ziagen) och maravirok (Celsentri).
Magnus Ingelman-Sundberg menar att vi närmar oss ett mer individbaserat sätt att behandla, där man utgår från individen snarare än den stora patientgruppen, något som de regulatoriska läkemedelsmyndig-heterna i både USA och inom EU tänker på.
– Man tycker det är oetiskt att inte ta hänsyn till individens egen konstitution. Man går ju ifrån ett sådant populationsbaserat tänkande till ett individuellt tänkande, säger Magnus Ingelman-Sundberg.
Diagnostiska test kan vara till stor hjälp för både patient och läkare. Ett exempel på det är abakavir som används vid behandling av hiv. Med hjälp av ett genetiskt test kan man identifiera de patienter som löper en ökad risk att utveckla en överkänslighetsreaktion mot läkemedlet. När testet blev tillgängligt och började användas, ökade förskrivningen av abakavir trefaldigt.
– Det berodde på att läkarna kände sig mer trygga med att förskriva abakavir när de visste att deras patienter inte fick biverkningar, säger Magnus Ingelman-Sundberg.
När TLV avgör om ett läkemedel är kostnadseffektivt kan vissa läkemedel få sin subvention begränsade till en mindre patientgrupp. För läkemedel med en bredare godkänd indikation, där man med ett test identifierar en viss patientgrupp som läkemedlet har särskilt stor effekt på, är det i teorin möjligt att läkemedlet kan få en begränsad subvention till den specifika patientgruppen.
– Vad som är viktigt är att om en sådan subventionsbegränsning läggs, så måste man ta hänsyn till andra faktorer som att vård ska finnas tillgänglig i hela landet. Och då krävs ju att det här diagnostiska testet också finns tillgängligt, säger Love Linnér på TLV.

Utvecklingen av farmakogenetiska test kommer att fortsätta, ju mer vi lär oss om det mänskliga genomet och om genetisk variation. Magnus Ingelman-Sundbergs uppskattning är att genetiska faktorer kan förklara cirka 25 procent av de problem i interindividuella skillnader man ser i läkemedelseffekter och biverkningar.
– Om fem år kanske vi är uppe i 30-40 relevanta test. Men det är ingen explosionsartad utveckling, för det är så många andra faktorer som också bestämmer om man får läkemedelsbiverkningar. Som till exempel interaktioner, patofysiologiska reaktioner, omgivningsfaktorer och compliance, säger Magnus Ingelman-Sundberg.

Pia Forsberg om fästingar som egentligen inte är så farliga

0

Sedan 2006 har 4?000 fästingar samlats in i Sting-studien från ett 60-tal vårdcentraler i Sverige, Åland och Norge. Målet är 10?000 fästingar, inklusive blod vid bittillfället och tre månader senare, samt frågeformulär från de bitna människorna. Allt i syfte att kartlägga vilka patogener som fästingarna bär på, hur stor risken är att bli smittad och sjuk, och eventuella geografiska skillnader.

Hur farligt är det egentligen att få ett fästingbett?
– Bara var fjärde fästing som vi har samlat in är infekterad med borrelia. Och det är inte så vanligt att det går över från en smittad fästing till individen, de utvecklar sällan antikroppar som tecken på att de blivit smittade. Det är också få som blir sjuka och söker sjukvård. Vi har analyserat dem som söker sjukvård och det vanligaste är erytema migrans, den röda ringen runt bitstället. Den allvarliga formen, neuroborrelios, är jätteovanlig bland de 4?000 fästingarna vi har samlat in.
– Vad gäller TBE analyserade vi 2?160 fästingar och vi hittade virusets arvsmassa hos endast fem individer. Så vår slutsats är att det inte är så farligt att bli biten av en fästing.

Varför är det så få som blir svårt sjuka?
– Vi analyserade dem som har blivit svårare sjuka, och vi har ganska övertygande bevis om att det finns en viss dysreglering, alltså att immunsvaret inte blir optimalt, och inte reagerar som det ska. Det är oftast en immunologisk fråga när det blir längre allvarligare symtom, där immunförsvaret inte lyckas ta bort bakterien.

Och varför blir vi så olika sjuka?
– Det hänger på vårt immunförsvar, och att bakterien faktiskt måste gå över till människan. Det är en stor andel av våra studiepatienter som inte utvecklar antikroppar under tre månader trots att de blivit bitna. Då kan man fundera kring om bakterien över huvud taget har gått över till människan. Det kan vi inte säkert säga. För att besvara det skulle vi ha tagit en biopsi vid bettstället men det är svårt att utföra praktiskt på 4?000 människor.

Hur överförs borrelia till människa?
– Fästingen suger på något djur och får borrelia därifrån. Bakterien lever i tarmkanalen i fästingen, när fästingen biter människa och får blod i sig ändras pH och temperatur i fästingen, vilket gör att bakterien blir aktiv och vandrar till spottkörteln vid munnen där de får chans att överföras när fästingen suger.

Ser ni olika mönster i olika delar av Sverige?
– Vi har tyvärr inte hunnit analysera de geografiska skillnaderna ännu. Men överlag är det ovanligt i Umeå, mest för att det finns så få fästingar där. Men det verkar i dagsläget inte som att man blir olika sjuka om man bor på olika ställen i landet.
– Däremot ser vi att förekomsten av fästingar och smittade fästingar ökar, både i till exempel Stockholms skärgård och på västkusten. Det finns vissa bevis för att det sprids österifrån via fåglar. Bland annat hittades den ryska Taiga-fästing, som sprider en ovanligt aggressiv form av TBE med 40 procent dödlighet, för några år sedan på en finsk ö tio mil från Umeå. Den spridningen tycker jag är lite bekymmersam.

Blir jag immun om jag har blivit smittad en gång?
– Tyvärr inte mot borrelia, eftersom det finns minst tre olika borreliaarter och under dem finns det 10-12 molekylära varianter. Däremot blir du immun mot TBE om du fått det, för det finns bara en variant i Sverige.

Borde vi införa allmän vaccinering mot TBE som på Åland?
– Nej, det finns ingen anledning till det i dagsläget. TBE är anmälningspliktig till Smittskyddsinstitutet så vi har bra koll på sjukdomen. Det ökar för varje år och om det fortsätter att öka ska man nog se över vaccinering.

Nya möjligheter att behandla osteoporos

0

Omkring hälften av alla som får en höftfraktur efter 80 års ålder dör inom ett år från skadetillfället. För kvinnor över 65 år är risken att dö i sviterna av en höftfraktur högre än risken att dö av bröstcancer.
Men att vi skulle ha mer osteoporos i Sverige än i andra länder är en myt. Däremot har vi fler kot- och höftfrakturer orsakade av benskörhet och
risken att drabbas av en höftfraktur i Sverige och Norge är högst i världen. Orsaken till det är fortfarande inte klarlagd.
– En förklaring kan vara att vi är ganska långa i Sverige, där finns en positiv koppling till frakturer, det blir en större häv-arm när långa personer faller. En annan tänkbar förklaring kan vara att vi har fler äldre i Sverige som är ensamboende, men det är bara en spekulation, säger Karl Michaëlsson, överläkare i ortopedi vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet.

De specifika orsakerna till sjukdomen har varit till största delen oklara. Osteoporos har starka genetiska samband,
även om de specifika generna har varit i stort sett okända. Men nu börjar det klarna allt mer.
En stor internationell studie som publicerades i Nature Genetics i mitten av april, där forskare från Göteborg, Umeå, Uppsala, Lund och Malmö har ingått, visar bland annat att kvinnor med en större andel genetiska variationer kopplade till benskörhet har över 50 procent större risk att drabbas av frakturer. Man har också lyckats kartlägga totalt 56 genetiska regioner (loci) som styr bentätheten hos människor. 14 av dessa ökar risken att drabbas av frakturer visar studien.
– Det är första gången som någon har identifierat genetiska varianter som är så starkt förknippade med en ökad frakturrisk, säger Claes Ohlsson, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och en av de seniora författarna till studien.

Studien ingår i det EU-finansierade projektet Genetic Factors of Osteoporosis (Gefos), och har undersökt genuppsättningen hos totalt 100?000 människor varav 30?000 med frakturer, vilket gör den till världens största genetiska studie inom det här forskningsfältet.
– Vi kan bland annat visa att kvinnor som har ett stort antal genetiska varianter kopplade till låg bentäthet har upp till 56 procent högre risk för benskörhet, jämfört med kvinnor som har en normal uppsättning av samma genetiska varianter, säger Claes Ohlsson.
Resultaten har medfört ett flertal nya upptäckter inom benbiologi, bland annat har forskarna kartlagt flera viktiga molekylära signalvägar för bentäthet som kan bli mål för nya behandlingsmetoder.

Förutom att identifiera de 24 proteiner och signalvägar som används i existerande behandling, vilket bekräftade validiteten i studiens metoder, lyckades man också identifiera 32 nya för kommande läkemedelsutveckling.
– Vi har nu lyckats identifiera flera nya viktiga molekylära signalvägar som kan vara kandidater för olika terapeutiska tillämpningar. Det bekräftas av identifieringen av gener som kodar för proteiner som för närvarande är föremål för nya osteoporosläkemedel, till exempel denosumab, säger Claes Ohlsson.
Han menar att de nya resultaten är som att ha fått fram en karta där man kan se både terrängen och krysset där skatten ligger.
– Nu går vi ner på djupet i terrängen och gör funktionella studier för att studera mekanismer och bekräfta att det stämmer.
För att lyckas med det är kunskapen kring vilka loci som är associerade med benmassa och vilka som är associerade med ökad frakturrisk oerhört viktig.
– Det ger oss en bättre kunskap kring hur sjukdomen fungerar, samt kännedom om nya targets och markörer som i sin tur kan ge oss nya läkemedel som är mer specifika utan biverkningar. För att lyckas med det krävs först funktionella studier. Det har vi redan gjort inom ett område vilket snart kommer att publiceras i en separat studie, säger Claes Ohlsson.
För att gå vidare krävs också att vi känner till hela genomet hos ett stort antal människor med och utan benskörhet. Och det gör vi om 5-10 år.
– Då kan vi genom helgenom-sekvensering titta på en människas hela genom och förklara mycket mer kring olika fenotyper som vi inte kan förklara idag.
Fram till nu har man framför allt studerat benmassa, som är en stark prediktor för frakturer. Inom Gefos-projektet har man bestämt att gå vidare med frakturer som nästa viktiga fenotyp att förklara.

I den aktuella studien utgick man från ett chip om cirka 500?000 polymorfier (olika genvarianter), för att sen räkna fram till det normala 2,5 miljoner polymorfier utifrån hur de brukar sitta i en normal population.
– När vi har sekvensen för hela genomet, inklusive alla exoner, då kommer markörer och prediktionsmodellerna att vara mycket bättre. Då tror jag att vi kommer att kunna förklara upp-emot 30-40 procent av många fenotyper jämfört med enbart 5-10 procent idag.
Arbetet pågår för fullt, bland annat på isländska Decode och i det brittiska tvillingregistret TwinsUK.
Av de 32 nya möjliga behandlingsmål som identifierades i studien ser Claes Ohlsson möjligheten till en verkligt målstyrd behandling av osteoporos.
– Det optimala vore en anabol substans, som bygger upp benmassa i kortikalt ben, utan biverkningar och som inte påverkar andra system i kroppen. Vi har bland annat identifierat en ny gen inom den så kallade WNT-familjen som verkar kunna möjliggöra en sådan behandling. Ett sådant läkemedel är realistiskt önsketänkande och ligger 10-12 år fram i tiden, om det fungerar som vi tror.
Som en direkt följd av studiens resultat finns också möjligheten att utveckla olika genetiska test som kan ge ytterligare information.
– Om 5-10 år tror jag att vi har det tillgängligt i kliniken för att hjälpa till att identifiera vem som ligger i riskzonen för frakturer och har störst nytta av behandling.
Menopaus är en starkt bidragande orsak till osteoporos. Nu visar en ny långtidsstudie från Lunds universitet och ortopedkliniken vid Skånes universitetssjukhus, som publicerades online den 25 april 2012 i British Journal of Obstetrics and Gynaecology, att kvinnor i tidig menopaus löper nästan dubbelt så stor risk som andra kvinnor att drabbas av benskörhet och 70 procent ökad risk att drabbas av frakturer senare i livet.

Studien följde kvinnorna prospektivt i över 30 år, ända upp i 80-årsåldern. Till skillnad från tidigare studier kunde denna visa att tidpunkten när menstruationen upphörde spelade en stor roll för uppkomsten av benskörhet och frakturer även högt upp i ålder.
– Studien visar att tidig menopaus är signifikant förknippat med osteoporos, frakturer och mortalitet sett över lång tid, säger Ola Svejme, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och ST-läkare vid ortopedkliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Kaffedrickning har länge diskuterats som en bidragande orsak till osteoporos. Det har länge ansetts att en hög konsumtion av kaffe kunde öka frakturrisken genom att öka exkretionen av kalcium via urinen och att det kalkade ur skelettet. Senare studier visar att så inte är fallet och en studie som presenterades på ECTS-kongressen i Stockholm i slutet av maj visar att man kan dricka upp till ungefär fyra koppar kaffe per dag utan ökad frakturrisk.
– Vi studerade 60?000 kvinnor varav 15?000 drabbades av minst ett benbrott under uppföljningstiden. Vi gjorde dessutom bentäthetsmätningar på 5?000 och hittade att 1?000 hade benskörhet. När vi analyserade höft- och andra frakturer såg vi ingen som helst koppling till kaffekonsumtion, säger Karl Michaëlsson.

Pillerhärvan i äldrevården

Berättelserna om egna erfarenheter blir många när min omgivning får höra att jag håller på med en artikel om äldre och deras läkemedelsbehandling. Det handlar om lätt dementa svärmödrar som återupptagit pianospelandet när medicinerna minskats, mammor som bokstavligen rest sig med hjälp av rullator när sömnmedlet ersatts med frisk luft och kvällsmacka, skräckhistorier om apotekspåsar med både öppnade och oöppnade läkemedelsförpackningar »fyllda med gud vet vad« efter att anhöriga avlidit eller tagits in på sjukhus och farmacevter som vittnar om expeditioner av läkemedel som inte verkar rimliga.

Väninnan, som ännu inte räknas till de gamla tänker dock först på sig själv och den lätta förvirring som uppstod när farmacevten frågade henne vilken medicin som skulle expedieras. Hon skulle ju bara hämta ut det läkaren sagt att hon skulle börja med eftersom blodtrycket fortfarande var för högt. Men vad den hette? Det stod väl på receptet?

Nu blev hon varse att hon hade flera möjligheter. I receptdepån, det vill säga i registret över hennes sparade recept, fanns förutom en gammal förskrivning på antibiotika som hon aldrig hämtat ut »då det verkade onödigt« också flera månaders behandling med några tidigare blodtrycksmediciner och så det som läkaren skrivit ut för dryga veckan sedan.
– Men inte kom jag ihåg vad den hette, bara att den skulle vara bättre, säger hon och ser både lite skamsen och förvånad ut.
Förvånad över att de andra medicinerna låg där och skvalpade, de trodde hon liksom bara »försvann«. Och skamsen över att hon inte visste bättre och inte kom ihåg namnet på den nya.

Väninnan fick den senaste förskrivningen expedierad av en pedagogisk farmacevt som förklarade hur det kom sig och strök antibiotikan och den tidigare blodtrycks-behandlingen ur registret.
För väninnan blev det här, säger hon, en nyttig lektion och förberedelse inför det som komma skall. Det vill säga när åldern tar ut sin rätt och läkemedlen troligen blir fler.
– Då gäller det att ha koll förstår jag.
Så sant, så sant, enligt Anders Ekedahl, docent i praktisk läkemedelsanvändning vid Linnéuniversitetet i Kalmar, men det återkommer vi till.

Sverige lär ha världens äldsta befolkning, sett till andelen som är 80 år eller äldre, cirka 500?000 av de 1,8 miljoner som fyllt 65 år. Cirka en halv miljon av dem som firat sin 65-årsdag behandlas med fem eller fler läkemedel, medan 200?000 inte använder några receptbelagda läkemedel alls. Äldre i särskilda boenden eller multisjuka som har hemsjukvård har i snitt tio läkemedel.
Att antalet läkemedel ökar i takt med stigande ålder beror förstås på att nästan alla sjukdomar som demens, stroke, kronisk hjärtsvikt eller diabetes är åldersrelaterade, samtidigt som möjligheterna till behandling ökar. Med stigande ålder blir sjukdomarna fler liksom läkemedlen, den i särklass vanligaste behandlingen.
För cirka 185?000 sjuka äldre distribueras läkemedelsbehandlingen dospaketerad. Kanske blir de också fler i och med att hanteringen med dos nu upphandlas och priset blir därmed, tycks det, betydligt lägre. Fler dospatienter alltså, till samma pris.

Apodos är förstås sett ur ett följsamhetsperspektiv en säker distributionsform till personer som annars skulle ha svårt att hantera sina läkemedel. Och på äldreboenden förenklar den rutinerna. Men Läkemedelsverket har, liksom tidigare SBU, konstaterat att det saknas evidens för att påsförpackade läkemedel gör behandlingen bättre och säkrare för patienterna. Studier som Christina Sjöberg, geriatriker på Mölndals sjukhus gjort visar tvärtom att det är lägre kvalitet på behandlingen om man tittar på till exempel olämpliga läke-medel och antalet.

Hennes teori är att den mekaniska distributionen bidrar till att ingen riktigt behöver bry sig. Det fungerar liksom av sig självt, med ett enkelt klick förnyas patientens alla läkemedel.
– Det gör det lätt att förnya mellan två patienter på mottagningen och tänka att »Jag tittar igenom och kollar nästa gång istället.
Däremot är det krångligt att ta sig in i och lära sig hantera systemet. Speciellt för läkare som till vardags inte använder verktyget.
– Därför väljer ibland läkare att skriva ut ett vanligt recept istället för att föra in behandlingen på dosreceptet. Men det innebär att läkaren inte heller ser vilka
läkemedel patienten har för övrigt.

I Christina Sjöbergs studie såg man till exempel att av de elva läkemedel som patienterna hade i medeltal låg sex på dosreceptet och i påsen. Av de fem övriga var två stående ordinationer och tre vid behovsordinationer. Nu tror inte Christina Sjöberg att lösningen är att förpassa sjuksköterskorna till läkemedelsförråd på äldreboenden för att dispensera alla läkemedel. Däremot att det är hög tid att inse att läkemedel i påsar långt ifrån garanterar en bra behandling.
– Problemet är ju också rädslan för att sätta ut läkemedel, tänk om patienten blir sämre. Man får också respektera att det är svårt.

Hon liksom många andra, till exempel Helena Gustafsson som arbetat många år som kommunsjuksköterska och MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska, pläderar inte oväntat för mer av ickefarmakologisk behandling.
– Idag går tusentals till jobbet på våra äldreboenden och vet att de gör fel, konstaterar Helena Gustafsson.

Med det menar hon att såväl omsorgspersonal som sjuksköterskor har både utbildning och kunskap om bristerna. Men utrymmet att använda den saknas. Omvårdnadskunskap, det vill säga sådant som att göra en extra nattmacka, sitta ned på sängkanten och prata en stund är så basalt att det liksom inte räknas.
– Att ge ett läkemedel att sova på om någon är orolig har liksom högre status. Det är sådant man dokumenterar, men stunden på sängkanten eller att man vädrade rummet skriver man kanske inte in.

Helena Gustafsson talar om en medikalisering av de äldre, speciellt när det gäller tillstånd som oro, sömnproblem och ibland smärta.
– Det finns ju så mycket annat man också kan försöka, som sjukgymnaster och arbetsterapeuter kan hjälpa till med, till exempel när det handlar om smärta. Och det finns behandlingar som taktil beröring och elektrostimulering.
Kanske skulle man också skriva omvårdnad, »en kvart på sängkanten«, på recept, precis som man börjat göra med fysisk aktivitet, funderar Helena Gustafsson mer på skämt.

Att den myckna läkemedelsanvändningen bland äldre är ett medicinskt problem är sannerligen ingen ny upptäckt. Åtminstone sedan mitten av 1990-talet har problematiken varit på agendan. Det har drivits diverse projekt inom området och Socialstyrelsen har kommit med förslag på åtgärder och vikten av att följa upp användningen med läkemedelsgenomgångar och att använda sig av indikatorer på vad man ska se upp med när det gäller behandling av sjuka äldre. Liksom utbildning av omsorgspersonal. Till exempel hade Lif, läkemedelsbranschen tillsammans med Sveriges Kommuner och landsting, SKL en utbildningskampanj under några år. Tidigare regeringar har avsatt ett antal miljoner för att baspersonal skulle utbildas på området. Allt för att förbättra läkemedelsbehandlingen av de äldre med många sjukdomar.

Man kan alltså inte påstå att det är okänt att läkemedelsbehandling av äldre är ett delikat problem – å ena sidan många sjukdomar – å andra sidan en skörare kropp som tål medicinerna sämre och vars effekt man inte vet så mycket om när de ges tillsammans. Eller som Yngve Gustafson, professor i geriatrik beskrivit ett av sjukvårdens grundfel: Läkemedel testas ett och ett på unga friska män, men används många tillsammans av sjuka äldre damer.

En del förbättringar har förstås skett, till exempel har användningen av långverkande bensodiazepiner minskat. Men samtidigt har behandling med andra bensodiazepinliknande ökat liksom med antipsykotika och förstås antidepressiva läkemedel. Men också andra behandlingar som hjärt-kärlmedel har ökat påtagligt under senare år.
Under samma tidsperiod som felbehandlingen av äldre diskuterats, de senaste två decennierna, har läkemedelsanvändningen i gruppen ökat med över 60 procent.
Att det bakom mängden enskilda erfarenheter och anekdoter finns en krass verklighet tyder den forskning som beräknar att närmare 30 procent av alla akutinläggningar av äldre beror på läkemedelsbiverkningar, varav åtminstone hälften hade varit möjliga att undvika. Och Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning, Abla uppskattade för några år sedan den årliga kostnaden för brister i användningen till cirka 20 miljarder kronor. Om det stämmer skulle den felaktiga behandlingen kosta nästan lika mycket som samhället betalar för de receptbelagda läkemedlen som hämtas ut på apotek under ett år.

Maria Axelsson psykiatriker och överläkare vid Äldrepsykiatrin i Stockholm säger att hon närmast känner sig som kemist.
Hon har arbetat inom de flesta specialiteter inom psykiatrin, men nu för första gången specifikt med äldre.
– De yngre patienter som jag har erfarenhet av har ju ofta varit rätt omedicinerade i övrigt. Så med den erfarenheten går jag in och slår upp de äldres medicinlista. Då handlar det om att skaffa sig en uppfattning om den kemiska sörjan. Det kräver mycket kunskap och att man har tillgång till patientens alla mediciner, annars kan det bli tokigheter.

Många av patienterna som kommer till henne har förutom behandling mot en del somatiska krämpor, också redan insatta psykiatriska läkemedel.
– När vartenda sånt här kemiskt kopplingsställe så att säga är upptaget, då finns det ju inte något man kan lägga till.
Att istället för att fundera över vad som eventuellt kan sättas in börja med att ta ställning till vad som kan sättas ut, var en ny erfarenhet, berättar Maria Axelsson.
– Det är ju att tänka lite utanför kartongen, eller out of the box som det heter på svenska. Då gäller det förstås att hålla i patienterna och tydligt berätta att de kan bli sämre och oroligare en tid eftersom vi ändrar på medicineringen. Men sedan blir det bättre.

Och nu ska det bli bättre? Inte bara för de äldre multisjuka på Maria Axelssons mottagning eller de som bor på boenden där man också tänker utanför kartongen. Förutom arbetet med den nationella läkemedelstrategin satsar regeringen extra på en bättre vård av multisjuka äldre. Bland annat ska 325 miljoner kronor användas som morot till län som förbättrar läkemedelsanvändningen. Och Socialstyrelsen drar sitt strå till stacken. Nu ska farmacevters paradgren, läkemedelsgenomgångar, som Socialstyrelsen under flera år rekommenderat, bli obligatoriska. Sedan 1990-talet har de använts för att analysera, följa upp och ompröva en patients läkemedel. Här i Läkemedelsvärlden har de genom åren varit beskrivna och debatterade i många artiklar.

Men genomslaget kan väl beskrivas som sådär, cirka 70?000 individer beräknar Socialstyrelsen fick en genomgång 2009. Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör medgav på en konferens i våras att arbetet gick trögt. Men nu sätter man ned foten och Lars-Erik Holm sa sig hoppas på en ketchupeffekt. Alla som är 75 år eller äldre och ordinerade fem eller fler läkemedel ska erbjudas en läkemedelsgenomgång enligt en tvåstegsprincip; först en enklare och om eventuella problem kvarstår, en fördjupad.

Genomgången ska ske vid påbörjad hemsjukvård, nybesök i öppenvård, vid inskrivning i slutenvård och vid inflyttning i särskilt boende. Socialstyrelsen beräknar att det handlar om cirka 400?000 personer. Multisjuka i äldreboenden eller som har hemsjukvård bör erbjudas en genomgång varje år, anser myndigheten. Att målgruppen begränsats till patienter som fyllt 75 år, även om Socialstyrelsen påpekar att även andra också kan vara i behov av en genomgång, beror på att det i den gruppen förekommer många läkemedelsrelaterade problem på grund av den höga medicinanvändningen, men att det också är i den gruppen äldre-äldre som åldersförändringarna i kroppen påtagligt ökar känsligheten för läkemedel.

 

Ansvarig för genomgångarna ska en läkare vara. Men den enkla genomgången kan utföras av andra professioner. Den enkla genomgången beskrivs som en kartläggning av en patients alla ordinerade och använda läkemedel för att identifiera och lösa eventuella problem med medicineringen, dokumentera dessa och skapa en fullständig och korrekt lista över patientens aktuella läkemedelsbehandling. Vid en fördjupad genomgång samlas också en del fysiologiska värden in som till exempel blodtryck, njurfunktion och symtomskattningar.
Nepi, Nätverk för läkemedelsepidemiologi varnar för att Socialstyrelsens bestämmelse om att det i vissa situationer ska göras en enkel genomgång de facto kan bli kontraproduktiv.
– Eftersom det man beskriver som en enkel läkemedelsgenomgång är sådant som normalt bör utföras vid varje vårdkontakt. Som läkare ska du ta ställning till en patients alla eventuella sjukdomar och läkemedel. Det är ju argumentet till varför just läkare förskriver läkemedel, säger Mikael Hoffman, överläkare i klinisk farmakologi och chef för Nepi.

Om ortopeden på akuten inte anser att det åligger honom eller henne att ta ställning till helheten då ska han eller hon inte heller sätta in något smärtstillande för den stukade tummen argumenterar han.
– Man hummar om läkarnas ansvar. Egentligen tycker jag det är konstigt att Socialstyrelsen går med på att läkarna inte gör sitt jobb.
Läkemedelsgenomgångar behövs, men handlar egentligen om att stämma nedströms, det vill säga att upptäcka redan begångna fel, påpekar Mikael Hoffman.
– De hjälper ju inte mot grundproblemet som att det normalt inte finns en lista som talar om för patienten vilken behandling som är aktuell.
Exemplet är extremt, så apotekaren Ulla Abrahamsson minns förstås kunden som för en tid sedan kom in och ville hämta ut sina läkemedel innan högkostnadsskyddet gick ut.
– Det låg 62 läkemedel i depån för expediering. Och kunden har ju som vi säger i princip alltid rätt.

Men Ulla Abrahamsson har jobbat i många år och har en viss vana att »ta kunder«.
– Det finns ju inte tid att gå igenom en sådan lista ordentligt. Då hade jag haft att göra i åtminstone 40 minuter. Vem betalar för det? Men på 20 minuter tittade vi igenom listan och kunde stryka en hel del så att han bara fick med sig det blodtrycksmedel som senast var insatt.
– Så här många recept brukar det inte ligga i depån. Men jag expedierade alldeles nyss 15 olika läkemedel till en person och naturligtvis for det genom mitt huvud om det kunde vara riktigt.

Problemet är att i receptregistret »Mina samlade läkemedel« finns en patients förskrivna recept sparade i ett år, oberoende av om behandlingen ändrats eller avbrutits.
På läkemedelslistan som hör till patientens journal ska patientens aktuella behandling stå, förutsatt förstås att läkare ändrar i den när de ändrar i behandlingen. Läkemedelslistan ska enligt läkemedelskommitterna också vara patientens information om vilka läkemedel hon eller han ska ta. Men så fungerar det inte i praktiken. Om patienter känner till någon lista över huvudtaget så är det den i receptdepån över sparade recept, som man relativt ofta får med sig från apoteket. En lista som alltså inte säger något om den aktuella behandlingen, bara vilka recept som är aktuella.

Men läkemedelslistan i patientjournalen är idag inte heller ett korrekt underlag för patienten. Runt 30 procent av det som står i den stämmer inte med den aktuella behandlingen, det vill säga läkare har inte fört in ändringar.
Anders Ekedahl som tillsammans med Mikael Hoffman gjort de här studierna beskriver möjligheterna att det ska bli rätt från början som inte direkt lysande.
– För patienter med bara ett par läkemedel eller en stabil medicinering går det väl an. Men för många äldre eller med ordinationsförändringar till och från är det inte lätt att hålla reda på vad man ska ta.

Så den ännu inte så ålderstigna väninnan hade alldeles rätt: Det är nog bra att hon lär sig hålla koll.

Martin Svensson om innovation som ett sätt att erbjuda alla en bra vård

0

Trots att han inte själv ser sig som entreprenör, medger han att han är innovativ och tycker om att utveckla och driva nya projekt. Redan under studietiden i Uppsala startade han 2005 bemanningsföretaget Pharmademic, sedan informationsföretaget Läkemedelstjänster 2009 och senast i november 2011 Svensk dos, som håller på att slå sig in på den nyöppnade apodos-marknaden.
Som entreprenör är man dock sällan ensam. Alla företag har han startat med olika partners.
– I och med omregleringen av apoteksmonopolet såg vi en möjlighet att göra sådant som ingen annan hade gjort tidigare. Vi såg att de nya aktörerna skulle behöva avlastning och trodde att mycket av handeln skulle bli mer digital ute på nätet, vilket gjorde att vi såg framför oss att man skulle ha ett call center med apotekare som backade upp apoteksmarknaden med digital rådgivning. Nu har det inte blivit så ännu men jag tror fortfarande att det kommer att komma till slut.

Vad krävs för att lyckas som entreprenör?
– Du måste vara driven och beredd på att ta en risk, att arbeta hårt under många timmar. Att vara ganska oöm, så att säga. Och man måste tro på sig själv. Hängivenhet är nog det bästa ordet att sammanfatta det med. Samtidigt hjälper inte det om det inte är rätt tidpunkt och marknaden inte är
mogen för det du erbjuder.

Kan alla bli framgångsrika entreprenörer?
– Det tror jag inte. Du måste kombinera att vara innovativ, ha möjlighet att avsätta tid och våga ta risker med att ha drivet. Alla har inte allt detta.

Är apoteks- och läkemedelsområdet speciellt bra för idéutveckling och entreprenörskap?
– Det finns en enorm potential i ohälsa, i och med att folk blir allt äldre. Det kommer att krävas en hel del innovationer för att läkemedelsbolagen ska fortsätta att utveckla nya läkemedel. Jag tror att det kommer utvecklas mer mot att man klär på tjänster kring ett läkemedel, till exempel olika följsamhetsprogram som vi jobbar med, men även att kunna ge alla äldre en god vård och omsorg.
– Det kommer att krävas att individen själv tar ett större ansvar för sin egen vård och då måste det finnas verktyg som gör att man kan göra det på ett enklare sätt än idag.

Vilka är de stora utmaningarna framöver?
– Sjukvården är inte så bra på att hushålla med resurserna och det kommer inte hålla i längden. Det är ohållbart att inte jobba effektivare och vara mer rädd om de pengar som kommer in. Där finns det mycket att göra med andra lösningar, till exempel innovationsupphandlingar. Om man till exempel vill få ner rökandet i Stockholms läns landsting, då upphandlar man det målet istället för en specifik tjänst. Och man får betalt efter hur väl man lyckas. Vad jag vet har det inte gjorts ännu, men det skulle vara intressant om någon testade.
– Det kommer att vara likadant med läkemedelsanvändningen. Nu har man från myndigheterna börjat efterfråga att man måste visa effekt på ett helt annat sätt. Jag tror att det vore bra att testa det här med »pay for performance«. Det skulle kunna gå så långt att landstingen upphandlar att man vill uppnå vissa behandlingsmål i vissa patientgrupper. Att man ser piller som en del och sedan har kliniska tjänster för att förbättra behandlingen. För branschen skulle det vara intressant att pröva.

Hur skulle Sverige bli ett bättre entreprenörsland
– Jag sitter med i ett näringslivsråd i Uppsala kommun, och jag tycker att Uppsala verkligen jobbar aktivt för att förbättra för företagare. Kommunen frågar alltid oss vilka villkor vill vi ha och vad man kan göra.
– Det måste finnas möjligheter med dagis och allt som gör att man kan leva i en stad. Men det behövs också till exempel snabba rutiner för bygglov, samt mark att bygga en fabrik eller kontor på. Fungerar inte sådana basala saker har det ingen betydelse om man har en jättefin opera.

Har myndigheterna förståelse för en entreprenörs verksamhet?
– Det tycker jag inte. Jag skulle önska att myndigheterna gick i bräschen, ledde utvecklingen och öppnade upp nya möjligheter. Internetapotek är ett exempel, där finns det fortfarande inget tydligt regelverk.
– Istället för att prata om att man ska förbjuda eller göra det besvärligare att handla med läkemedel via nätet, borde man förenkla för dem som vill erbjuda en laglig internetverksamhet. Idag tvingar man ut dem som vill köpa till de inte lika lagliga sajterna.

Hur stort är intresset från farmacistudenterna att bli entreprenörer idag?
– Läkemedelsutveckling är ingen lätt bransch att börja i direkt efter examen. Men inom kombinationen läkemedel och IT är det lättare och finns helt andra möjligheter, som till exempel informationshantering, program och appar och andra innovativa lösningar.

Om någon stor apoteksaktör skulle ringa dig och be om hjälp med något, skulle du vara intresserad och ta en anställning?
– Det finns alltid utmaningar som triggar en, och jag kan väl säga så här: Jag lämnar inte restaurangen förrän jag har läst menyn. Om inte restaurangen är jätteäcklig.

Mycket sämre arbetsmiljö

 Enligt en undersökning från Farmaciförbundet anser 64 procent att det blivit sämre under det senaste året, jämfört med 55 procent 2011. 75 procent är slitna efter arbetsdagens slut och många har haft sömnproblem, känt allmän oro och fysiska besvär. Förbundet är bekymrade och tänker ställa krav på åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.

Varför är GPP så okänt?

0

Kanske ett svenskt dokument inte behövs?
– Det kan man inte säga eftersom det ännu inte används. Men det behövs, anser jag. Det finns alltid ett glapp mellan föreskrifter och hur det ser ut i verkligheten. Och den svenska GPP, som vi tagit fram och anpassat, fyller det glappet. Dokumentet har tagits fram av Apotekarsocieteten och Sveriges Apoteksförening i samarbete med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. Nu behöver alla jobba för att marknadsföra det.

Så vad har apotekspersonalen för glädje av att läsa det här dokumentet om god svensk apotekssed?
– Det som står här har hela branschen godkänt. Man kan se det här dokumentet som en stötta i apoteksverksamheten tycker jag.

Det står till exempel att apotekspersonal vid förnyade expeditioner ska förvissa sig om att patientens behandling har avsedd effekt. Så då kan personal hänvisa till GPP:n om cheferna tycker expedieringarna tar för lång tid?
– Det är en intressant tanke. Som personal kan man som sagt ha nytta av att läsa igenom det här dokumentet.

Kan det inte finnas motstånd från ledningarnas sida som i dessa tider främst fokuserar på vad man anser vara för låg lönsamhet?
– Det ska det inte finnas eftersom dokumentet är godkänt av Sveriges apoteksförening. Tvärtom ska dokumentet främja en god hantering av apotekskunder och hjälpa farmacevter att göra rätt saker.

Hur långt har ni kommit på Cura där du är kvalitetschef?
– Vi ligger precis i startgroparna. Jag hyser gott hopp om att det ska bli ett använt dokument hos alla aktörer. Vi får väl se om ett halvår-ett år hur det ser ut.

Boots lämnar Sverige

Av satsningen återstår nu sex apotek sedan två av de åtta kvarvarande gått i konkurs. Och några nya apotek blir det inte. Styrelsen har beslutat att lägga ned satsningen. Även huvudkontoret i Stockholm med sju anställda ska avvecklas. Från vilket land de kvarvarande sex apoteken ska få sin support är oklart.
Bootskedjan tycks alltså bli den första som tar ned skylten i den konsolideringsfas som analytiker spår nu kommer.

Geografisk farmacevtbrist

Farmacevtbristen är i första hand geografisk enligt de personalansvariga på de större kedjorna.
– Det är inte svårt att få tag i folk i Stockholms- och Uppsalaområdet. Men vi har vissa vita fläckar, till exempel delar av Skåne, västra Värmland och förstås inre Norrland, exemplifierar Nina Lindgren HR-strateg på Apoteket AB.
– Ja vissa geografiska placeringar är en utmaning, konstaterar Camilla Ås, HR-chef på Apotek hjärtat.

Apotek Hjärtat har varit ute på rekryteringsresa i Baltikum och resultat blev enligt Camilla Ås ett tiotal anställda. En strategi som också andra kedjor funderar på.
Det ljumma intresset för farmacevtyrket oroar de HR-ansvariga som därför planerar att på olika sätt skapa intresse för yrket tidigt. På Apoteket AB diskuterar man till exempel att bli bättre på att ta emot Prao-elever från högstadiet.
Samtidigt finns idag personer med en utländsk apotekarutbildning som står till arbetsmarknadens förfogande. Något som Soledad Grafeuille som leder Arbetsförmedlingens satsning på nationell matchning tagit fasta på

Nyligen initierade hon en rekryteringsträff mellan dessa arbetssökande apotekare och Apoteket AB.
I den gruppen finns de som också är beredda att lämna storstäderna, menar hon.
– Jag har arbetat med relativt nyanlända akademiker i fem–sex år nu och det gemensamma för den gruppen är, skulle jag säga, är att de är beredda att flytta om de får ett jobb i linje med sin kompetens och sin utbildning.
Knappt 80 personer med en utländsk farmacevtisk examen har hon på sin lista över arbetssökande akademiker. De står som arbetssökande i väntan på att få en svensk legitimation eller för att de har behov av praktikplats.
I väntan på att de får sina utbildningar validerade och legitimation, borde apoteken kunna erbjuda praktikplatser, tycker hon.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng