Annons

Månads arkivering november 2011

GSK bröt mot etiska regler

Ingert Nilsson
-
0

Efter att GSK förlorat den omgjorda upphandlingen av hpv-vaccin och konkurrenten Sanofi Pasteur MSD tagit hem den, skickade GSK ut ett brev till bland annat sjukvårdspersonal ?Angående överprövning av upphandlingen av livmoderhalscancervaccin? i vilket man sade sig vilja förklara varför man beslutat överklaga landstingens beslut.
Brevet innehåller invändningar mot att Gardasil upphandlats istället för Cervarix.

Det brevet har SPMSD anmält till Industrigranskningsmannen, IGM för att man ansåg det strida mot branschens etiska regler. Och IGM håller med SPMSD.
GSK hävdar att brevet inte ska ses som marknadsföring utan som ett debattinlägg. IGM håller inte med eftersom brevet inte bara gått ut till beslutshavare utan också riktats till hälso- och sjukvårdspersonal i egenskap av förskrivare. Och därför är branschens etiska regelverk tillämpligt anser IGM.

Det är på tre punkter som GSK får kritik: När det gäller påståendet i brevet att ?Enligt all offentlig och myndighetsgodkänd data på området råder det inget tvivel om att Cervarix är det bästa vaccinet i detta syfte?, det vill säga att ge flickor ett så bra skydd som möjligt, konstaterar IGM att han inte funnit att det råder allmän konsensus på denna punkt.

När det gäller påståendet att ?Här skyddar Cervarix i 93 % av fallen jämfört med 43 % för Gardasil?, är IGM:s slutsats att jämförelsen inte kan göras eftersom uppgifterna kommer från olika studier med olika design och studiepopulationer och att jämförelsen därför är ovederhäftig.

Inte heller uppgiften ?Enligt vetenskapliga data förebygger Cervarix cellförändringar som kräver kirurgiska ingrepp hos sju av tio kvinnor, Gardasil hos fyra? får godkänt av IGM. Här har GSK använt sig av preciserade uppgifter från två helt olika produktresuméer, vilket man inte kan göra då data kommer från två olika studier, menar IGM.
Sammantaget anser IGM att GSK inte hållit sig till reglerna för god branschsed och därför ska betala 140 000 kronor.

 

GSK meddelar att man ska överklaga IGM:s beslut till NBL.

MRSA-infektion ökar dödsrisk hos barn

Ingert Nilsson
-
0

En stor nationell amerikansk studie visar att tidigare friska barn som får influensa löper betydligt större risk att avlida om de också är infekterade med MRSA, den meticillinresistenta bakterien Staphylococcus aureus.

I studien har forskarna analyserat de allvarligaste fallen av H1N1 under 2009-10. Ungefär 4 000 barn i USA blir varje år så sjuka att de behöver sjukhusvård vilket är mycket få av alla barn som varje år får influensa.
I den här studien analyserade forskarna 838 barn som behövde pediatrisk intensivvård. Ungefär 75 procent av barnen hade också någon annan sjukdom. De övriga hade inga hälsoproblem innan de lades in på intensivvården.
Medianåldern bland de inlagda barnen var sex år, 75 av dem dog. Av de som avled var 18 tidigare friska.

Hos de tidigare friska barnen som avled fann forskarna att MRSA-infektion var en gemensam nämnare och att barn infekterade med MRSA löpte åtta gånger högre risk att avlida. Av de tidigare friska barnen som dog hade sex en MRSA-infektion och två bar på den vanligaste stammen av Staphylococcus aureus.

Ovanligt mycket mycoplasma

Amina Manzoor
-
0

Laboratorierna i Sverige rapporterar ovanligt mycket mycoplasma. Det gör även de andra nordiska ländernas laboratorier. Men Smittskyddsinstitutet tror att utbrottet kommer att klinga av till nästa år, eftersom en dansk studie visar att man brukar se höga toppar under två år, och att det sedan minskar.

Mycoplasmainfektion ger svalgirritaion, nästäppa och huvudvärk. Ungefär tio procent av de smittade utvecklar lunginflammation. Mycoplasma är den vanligaste orsaken till lunginflammation bland unga vuxna i Sverige. Smittskyddsinstitutet rekommenderar endast att bara de svårt sjuka ska få antibiotika eftersom infektionen i de flesta fall självläker.

Läkare vill införa barnvaccination mot hepatit B

Amina Manzoor
-
0

I debattartikeln skriver läkarna att världshälsoorganisationen WHO redan 1991 rekommenderade alla länder att införa allmän barnvaccination mot hepatit B. Men det har ännu inte införts i Sverige, som än så länge bara vaccinerar riskgrupper samt barn med minst en utomeuropeisk förälder. Norrbottens län blev i slutet av september först med att införa gratis allmän barnvaccinering mot hepatit B, och i flera landsting erbjuder man vaccination mot betalning.

Men läkarna tycker att det är dags att införa gratis vaccinering för alla barn, för att få en jämlik vård samt för folkhälsan. Att införa allmän vaccinering mot hepatit B skulle kosta ungefär tolv miljoner kronor årligen, men att det vägs upp av minskade samhällskostnader till följd av färre hepatit B-infekterade.

I Sverige smittas drygt 200 personer årligen av hepatit B. Enligt läkarna har insatserna mot riskgrupper inte minskat antalet fall. Hepatit B smittar främst genom sexuella kontakter eller intravenöst missbruk och orsakar en inflammation i levern.

Många nya läkemedel i USA

Amina Manzoor
-
0

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har godkänt 35 nya läkemedel under de senaste 12 månaderna, enligt en ny rapport från myndigheten. Det är den högsta siffran under de senaste 10 åren, förutom under 2009 då 37 nya läkemedel godkändes. Antalet godkännanden beror enligt FDA på möjligheter till en snabb godkännandeprocess, flexibilitet av kraven på kliniska prövningar samt resurser från Prescription Drug User Fee Act.

Av de godkända läkemedlen var hälften betydande terapeutiska framsteg jämfört med befintliga behandlingsmetoder och tio för sällsynta sjukdomar. Enligt FDA beskrivs sju av de godkända läkemedlen som stora framsteg inom cancervården. Bland annat abiraterone vid prostatacancer, vemurafenib vid melanom, brentuximab vedotin, det första läkemedlet vid Hodgkins lymfom på 30 år samt belimumab, den första godkända behandlingen vid lupus på över 55 år.

FDA konstaterade även i rapporten att myndigheten var snabbare på att godkänna nya läkemedel än andra tillsynsmyndigheter. Till exempel godkändes 24 av 35 läkemedel i USA före något annat land, och före EU.

Resistens mot antibiotika fortsätter att öka i Sverige

Läkemedelsvärlden
-
0

Det viktigaste fyndet 2011 är enligt SMI ökningen av resistens hos tarmbakterien E. coli främst mot gruppen betalaktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Resistensen återspeglar den ökande förekomsten av bakterier med resistensmekanismen ESBL i Sverige.

Hos Staphylococcus aureus är resistensnivåerna generellt låga, ofta under fem procent. För första gången i SMI:s årliga studie översteg andelen MRSA hos S. aureus från sårinfektioner en procent. SMI betecknar det som en varningsklocka.

Positivt i årets studie är att förekomsten av både pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin (PNSP) och betalaktamas-producerande H. influenzae är oförändrad sedan föregående år. Resistensläget hos K. pneumoniae och P. aeruginosa är också stabilt.

Hur känns krängandet i ett farmacevthjärta egentligen?

Anna Bäsén
-
0

Min kärlek till apotek är djupt rotad. Den grundar sig bland annat i att min storasyster, som jag beundrar mycket, har jobbat på apotek större delen av sitt yrkesverksamma liv.
Det var alltid lite högtidligt att få komma och hälsa på henne, särskilt när hon jobbade på det anrika apoteket Korpen i Gamla stan. Korpen har anor från 1600-talet, det enda av de fem apotek som fanns i Gamla stan på medeltiden som fortfarande finns kvar. Den vitklädda personalen skred runt som farmacins prästinnor i den vackert träinredda lokalen med dess många hemlighetsfulla lådor och dunkelbruna medicinflaskor.

Med omregleringen har apoteken ändrat skepnad. Numer hämtar jag ofta ut mina mediciner på Ica Maxi, där apoteket ligger litet och inklämt just mellan snittblommorna och kastrullerna. Föga elegant eller högtidligt, men praktiskt. Öppettiderna är generösa och jag kombinerar apoteksbesök med veckohandlingen.

Som de flesta andra är jag glad över att vi fått fler apotek med bättre öppettider. Jag minns sena helgkvällar då jag kuskat runt stan i jakt på ett öppet apotek för att få ut nödvändiga mediciner efter ett akut läkarbesök. Idag har jag fyra apotek i närheten – mot det tidigare enda.
Men min kärlek till apoteken har fått sig en rejäl törn.
Konkurrensen mellan apoteken är mördande. Mina fyra tävlar i att sälja på mig nästan allt annat än just läkemedel – som kosttillskott, bantningsmedel, hudkrämer och smink. När jag hämtade ut min astmamedicin senast fick jag en necessär med prover på kedjans antirynkkrämer och mascara på köpet.
Orsaken är förstås att det är betydligt lönsammare att sälja egenvårdsprodukter än läkemedel.

Säljtrycket gör att apoteken tyvärr tummar på trovärdigheten. Många svenskar har – eller har haft – föreställningen att det som säljs på apoteken är bra produkter med vetenskapligt visad effekt. Men idag är många av produkterna lika trovärdiga som de man
köper på teve-shop eller skumma internetsajter.
För vad sägs om tuggummin som gör dig snygg, stark eller smart? Eller bantningsmedel som påstås blockera upptaget avkolhydrater?
Vetenskapligt skolad apotekspersonal tvingas kränga rena bluffprodukter. Hur känns det i ett farmacevthjärta egentligen?

Samtidigt är det allt oftare jag måste gå ifrån apoteket med oförrättat ärende – för att de inte har just mitt receptbelagda läkemedel hemma. Apotekens basservice och hjärtat i verksamheten, att bistå befolkningen med förskrivna mediciner, har blivit sämre.
Det är en viktig orsak till att svenskarnas förtroende för apoteken sjunkit från höga 95 procent 2008 till dagens 77 procent, enligt Konsumentverkets senaste rapport.

Jag är övertygad om att många apotek kommer att försöka sig på nya varor och tjänster i framtiden. Kanske mer radikal alternativmedicin – som homeopatiska mediciner, healing och medial vägledning? Vissa kommer säkert att få restaurangfunktion med lunchmackor, sallader och drycker. Personlig träning och kostrådgivning kan bli andra apotekstjänster. Särskilt skönhetsinriktade apotek kanske kan erbjuda lättare skönhetsingrepp som injektionsbehandling med botox och Restylane (sådant kan för övrigt vem som helst utföra, enligt Socialstyrelsen).
Men jag hoppas att åtminstone några av dagens nio apotekskedjor kommer att vilja fokusera på det vi egentligen ska ha apoteken till. Att lämna ut receptbelagda läkemedel och förmedla saklig och opartisk läkemedelsinformation. Sådana apotek vill jag gå till – även om jag inte får gratis antirynkkräm med mina läkemedel.

Jakten på det lyckade namnet

Fredrik Hed
-
0

Att be om en Kleenex är i många länder synonymt med »Har du en näsduk«. Kompisen som frågade efter en Toy på 1960-talet var bara ute efter ett tuggummi – vilket som helst. Prozac blev och är fortfarande ett samlingsbegrepp för antidepressiva läkemedel för många människor.
Produktnamn som blir mer än just det är en marknadsförares våta dröm. Och precis vad dagens läkemedelsföretag är ute efter. Korta, slagkraftiga namn som sänder positiva signaler och snabbt fastnar hos mottagaren är en förutsättning för att lyckas med den kommande lanseringen. För när konkurrensen mellan läkemedelsföretagen hårdnade och varumärkesbyggande (»branding«) kom i ropet på 1990-talet, blev ett starkt varumärke den bästa identitetsbäraren ett läkemedel kan ha. En utveckling som enbart har förstärkts i och med internets alla möjligheter. Därför lägger läkemedelsföretagen mer tid och pengar än någonsin på att hitta rätt plats för vokaler och konsonanter.
– Investeringsviljan i varumärken och immateriella rättigheter är mycket större idag än tidigare. Besluten i de här frågorna tas också på högre nivå i företagen jämfört med tidigare.
Det säger Katarina Nilsson, namnstrateg på Eqvarium, en svensk firma som konkurrerar med stora internationella byråer inom området namngivning.
När läkemedelsföretagen lägger allt mer tid och pengar på att hitta på bra, effektiva och minnesvärda namn, görs det ofta i samarbete med sådana företag. Andra företag är svenska Skriptor, amerikanska Interbrand och Brand Institue, samt brittiska Igor.
Namnets ökande betydelse för en lyckad lansering och försäljning kommer av industrins allt tuffare förutsättningar. Utgående patent, som bara under 2011 och 2012 uppgår till ett tiotal stora läkemedel som tillsammans har en årlig försäljning på uppemot 50 miljarder USD, är en stor utmaning. En annan att det godkänns allt färre nya läkemedel samtidigt som forskningskostnaderna rusar iväg.
– I dagens internationella gränslösa värld, med internet och kongresser med deltagare från världens alla hörn, är namnet extremt viktigt, säger Peter Ekelund, namnstrateg på Skriptor.

Med höga avkastningskrav är det viktigt att de läkemedel som når marknaden har de bästa förutsättningar att dra in pengar. Därför erbjuder namnbyråerna en solfjäder av tjänster som namnskapande, juridiska och medicinska kontroller av namnen i sex-sju länder, omvärldsanalyser, namntester med läkare och i fokusgrupper samt sannolikhetsbedömningar att de föreslagna namnen, som skickas in till myndigheterna, verkligen kommer att godkännas.
Att använda sig av deras tjänster kan kosta flera miljoner kronor, om man köper hela paketet. Att »bara« hitta på ett namn är billigare och tar någonstans från två-tre månader upp till ett-två år.
– Ett namnprojekt kan starta så tidigt som när läkemedlet befinner sig i fas I eller II, alltså sju till nio år innan en beräknad lansering, säger Peter Ekelund.
Med så mycket tid kan man verkligen vrida och vända på alla alternativ. Vilket ändå inte alltid görs. När amerikanska Centocor lämnade in ansökan om godkännande för TNF-alfahämmaren infliximab i USA, gjorde man misstaget att bara ha med ett namn i ansökan. Inga reservnamn. Läkemedlet godkändes av FDA, men inte det föreslagna namnet, Avikine. FDA tyckte att det var alltför beskrivande och menade att det antydde att läkemedlet riktades mot cytokiner. Trivialt kan tyckas, men konsekvenserna blev stora och företaget fick starta om namnprocessen. Ett misstag som försenade lanseringen med sex månader.
– Våra investorer var väldigt upprörda. Vi hade ett godkännande men vi kunde ändå inte sätta igång, säger Debra Bowes som då var marknadschef på Centocor, i en artikel i Washington Business Journal.
Till slut godkändes läkemedlet i augusti 1998 under namnet Remicade, utan någon som helst koppling till läkemedlets mekanism eller någon egenskap.
– Det är bara ett namn, säger Debra Bowes.

Från att tidigare, fram till 1980- och 1990-talet, haft en mer medicinsk och vetenskapligt seriös klang, är många av namnen som godkänns idag kortare och har en dragning åt rena fantasinamn. Under 1990-talet blev patienten och konsumenten viktigare, därmed blev även namnen mer konsumentinriktade. Idag är bilden ännu tydligare; knappast någon argumenterar idag emot att patienten och allmänheten är viktiga kunder för läkemedelsindustrin. Eller att namnen anpassas för dessa grupper och i större utsträckning kommunicerar kundfördelar.
Om Remicade ska symbolisera den ena ytterligheten – namn som inte betyder något, utan några som helst kopplingar till läkemedlet, sjukdomen eller effekten – är trenden idag att mer dra åt det andra hållet.
– Ett bra namn, som kom i slutet av 1990-talet är Viagra. Det ger associationer till Niagara-fallet, vigour och aggressive, och anspelar på en potent man. Kol-läkemedlet Spiriva är bra, det ger associationer till aspirera och inspirera. Crestor är också bra, det anspelar på »crest«, som betyder topp, säger Peter Ekelund.
För att lyckas, menar både Katarina Nilsson och Peter Ekelund, ska ett bra läkemedelsnamn vara tydligt och lätt att komma ihåg, originellt, slagkraftigt, seriöst men inte låta negativt. Bland annat.
– I många processer görs också en »Brand Personality Workshop«, en sorts personlighetsanalys av läkemedlet. Som en del av det kan man försöka hitta en bra »bärare«, till exempel en känd person som har lite av dessa egenskaper man vill kommunicera. Är det en Madonna eller är det en Nelson Mandela? säger Peter Ekelund.

Företagen vill också gärna ha samma namn i alla länder i hela världen. Det underlättar dagens gränslösa kommunikation på internet.
Men det blir allt svårare att hitta på bra namn som fungerar globalt. Mot företagens kreativa ambitioner verkar myndigheterna, som med regelverk och olika förbud begränsar vad som är möjligt. För de regulatoriska myndigheterna handlar det om patientsäkerhet. Vilket det naturligtvis gör för läkemedelsföretagen också. De har bara lite olika åsikter kring vad som är ett patientsäkert namn.
Både FDA och EMA arbetar efter några grundläggande principer när man ska godkänna ett namn. Ur myndigheternas perspektiv ska namnen vara unika, tydliga, lätta att läsa och identifiera. Det får inte heller finnas någon risk att det sammanblandas med andra läkemedel, varken i tal, skrift eller vid plock från hyllan. Namnet får inte heller ge överdrivna förväntningar om effekt. Och mycket mer.
Så hade bara Debra Bowes och de andra gjort sin hemläxa, eller anlitat en namnkonsult, hade de haft minst tre reservnamn vid sidan av Avikine. Det är också mer eller mindre krav från myndigheterna idag vid ansökan om godkännande.
Läkemedel som godkänns centralt av EMA skickas alltid ut till medlemsländerna på remiss. Där kan det också stöta på patrull. De nationella namngrupperna bedömer det föreslagna namnet utifrån ett lokalt perspektiv, både kulturellt och språkligt, bland annat mot lokalt godkända läkemedel, samt andra produkter som till exempel hudvård, receptfria läkemedel, naturläkemedel etcetera.
– När Losec skulle godkännas i USA misstänktes det att Losec på en stressad akutavdelning kunde förväxlas med urindrivande Lasix. Därför heter det Prilosec istället i USA, säger Thomas Rask, global produktchef för hjärta-kärl och magetarm-läkemedel på Astrazeneca.

Samma sak hände när Astrazeneca ansökte om namnet Atacand för sin AII-blockerare för behandling av högt blodtryck. I Italien fanns det nämligen ett lokalt godkänt läkemedel med snarlikt namn. Därför blev det istället Ratacand i Italien.
Någonstans mellan 30 och 50 procent av namnen får avslag och skickas tillbaka till företaget.
– Ofta händer det i de nationella kommentarerna för centralt godkända läkemedel, eller för läkemedel som bara godkänns nationellt. Det vi anmärker på är att det är alltför namnlikt något annat, eller att namnet är stötande på svenska språket eller för reklamigt, säger Ylva Satrell som är chef för namngruppen på Läkemedelsverket.
Trots att myndigheterna har riktlinjer, upplever många inom industrin att kriterierna för avslag är luddiga.
– Företagen har gjort alla möjliga undersökningar, både medicinska och regulatoriska. Ändå blir det avslag. Det upplevs som frustrerande och regelverket upplevs som otydligt, säger Gunnel Nilsson, varumärkeskonsult på immaterialrättsbyrån Groth & Co, tidigare varumärkeschef på Pharmacia.
Motvalsen i sammanhanget är Världshälsoorganisationen, WHO, som verkar för enkelhet. Där finns det långt gångna önskemål att alla läkemedel, även de helt nya, enbart ska få namnges med sitt generiska namn efterföljt av företagsnamnet. Så som det görs med många generiska läkemedel idag.
På Läkemedelsverket är man försiktigt positivt till ett sådant förslag eftersom det blir tydligt.
– Företagen väljer hur de vill göra. Vi driver inte WHO:s förslag och har egentligen inga synpunkter på det, säger Ylva Satrell.
Helt förståeligt är läkemedelsföretagen mindre förtjusta i WHO:s förslag och menar att de måste få en rimlig chans att göra vinst. För det behövs ett slagkraftigt namn som fastnar hos både läkare, sjuksköterskor, patienter och allmänheten.
– I teorin kan förslaget kanske vara bra, men på Astrazeneca vill själva sätta namnet på våra produkter, säger Thomas Rask.

Anledningen stavas marknadsföring. Samt lojala och märkestrogna kunder. Det krävs mycket för att vi konsumenter ska byta produkt när vi hittat något vi gillar. Därför är namnet en viktig del av hela presentationen kring läkemedlet – vem och vad det är.
Myndigheternas bidrag till processen är att förtydliga sina riktlinjer. Ambitionen är att det ska bli smidigare att ansöka och veta att det godkänns. Något som industrin uppskattar.
– Men jag tror att det kan bli ännu svårare att få till namn som fungerar i alla länder. Där tror jag att trenden går åt andra hållet, att vi får vänja oss vid olika namn för samma läkemedel i olika länder. Där syns ingen ljusning, säger Katarina Nilsson.

Stina Carlsson har möjlig lösning för torra ögon

Birgitta Gerne
-
0

Miljontals människor världen över lider idag av ögontorrhet och den behandling som finns idag är mycket bristfällig, säger Stina Carlsson.
Tillståndet gör att man hela tiden känner irritation i ögonen och har en känsla av sand eller skräp under ögonlocken. Förutom att det är påfrestande är det också farligt för ögat på sikt. Orsaken till problem med torra ögon kan vara alltför låg produktion av tårvätska från tårkörteln. För att det ska kunna förbättras långsiktigt krävs stimulans av tårkörtelsekretionen och Stina Carlssons forskning visar att de kroppsegna molekylerna adenosin och acetylkolin kan vara en del av lösningen.
– På tårkörtelcellerna finns det receptorer för adenosin och stimulering av dessa receptorer ger en ökad tårvätskeproduktion. Särskilt stor blir effekten av adenosin tillsammans med acetylkolin. Om man kan få reda på mer om vilka mekanismer som aktiveras inuti tårkörtelns celler när de stimuleras kan också effektivare och mer direktverkande läkemedel tas fram, säger hon.

Att stimulera tårkörtelcellerna är en metod som skulle hjälpa vid den typ av ögontorrhet som har en patologisk bakgrund som många av de autoimmuna sjukdomarna har. Det är till exempel Sjögrens syndrom, reumatiod artrit och SLE. Ögontorrhet som orsakas av kontaktlinser liksom dataögon beror mer på att ögats yta påverkas.
– För att behandla sådan ögontorrhet finns det många olika sorters ögondroppar idag beroende på vilken typ av symtom man har. Gemensamt är att de ger hjälp för stunden men de påverkar inte den underliggande orsaken.

Stina Carlsson kommer nu att forska vidare och hoppas att något läkemedelsföretag nappar på iden och vill utveckla ett läkemedel som påverkar tårkörtelns celler.
– Problemet med existerande läkemedel som innehåller adenosin är att de påverkar hela kroppen och att behandla med dessa skulle ge stora systemiska effekter på hjärtat och hjärnan som inte är önskvärda. Det man skulle behöva är att hitta en salva eller någon typ av ögondroppe som skulle kunna verka lokalt på tårkörteln.

Malin Axelsson om hur personligheten påverkar följsamheten

Birgitta Gerne
-
0

Att många patienter inte tar sin medicin som rekommenderat är ett stort problem inom sjukvården och många sätt att förbättra följsamheten har prövats. Att studera personligheten är väl en ny infallsvinkel?
– Ja det är något som man inte vet så mycket om. Jag tror, vilket var utgångspunkten för min avhandling, att personligheten är ytterligare en ingrediens när man försöker kartlägga olika faktorer som påverkar följsamhetsbeteendet. Det är viktigt att man förstår att personligheten gör att olika människor har olika förhållningssätt till sina läkemedel och att det visar sig i hur man använder sina mediciner. Det kan vara viktigt att tänka på när man ska informera patienter om en viss behandling, att de kanske behöver olika typer av stöd.
– Avhandlingens syfte var, förutom att undersöka betydelsen av personligheten i förhållande till följsamhet, att undersöka personlighetens betydelse för astmakontroll, livskvalitet och tilltro till egen förmåga att klara av behandlingen.

Hur gick du till väga?
– Avhandlingen bestod av fyra delstudier där två av studierna gällde astmabehandling på totalt 268 personer som var 22 år. I de andra studierna ingick sammanlagt 749 personer som var mellan 30 och 70 år och hade olika typer av kroniska sjukdomar som kräver långvariga läkemedelsbehandlingar. Det var till exempel sjukdomar som hypertoni, diabetes, depression, astma och allergisk rinit.
– För att kunna skatta personligheten använde jag två olika frågeformulär i en modell med fem breda personlighetsdrag; känslomässig instabilitet, utåtriktning, öppenhet, vänlighet och målmedvetenhet.

Vilka personlighetsdrag var viktigast?
– Det visade sig att de som hade störst betydelse för följsamheten var känslomässig instabilitet, vänlighet och målmedvetenhet. Där hade det första ett negativt samband medan både vänlighet och målmedvetenhet hade positiva samband.
– Att målmedvetna patienter som är noggranna och strukturerade är mer följsamma är kanske inte så förvånande. Man kan tänka sig att de har lättare att anpassa sig till nya rutiner. Däremot är det kanske svårare att förstå varför vänlighet är en personlig egenskap som gynnar följsamheten. Men det beror nog på att när man är vänlig är man inte så skeptisk eller motsträvig utan mer inställd på att samarbeta.

Hur tänkte astmapatienterna kring sin medicinering?
– Studiedeltagarna hade olika strategier för att få en så fungerande vardag som möjligt. En del var främst inriktade på att förebygga symtom. En annan grupp patienter tänkte att behandlingen skulle låta dem göra vissa saker som de gärna ville medan andra var mer inställda på att lindra symtom som
redan hade uppstått.
– De två första förhållningssätten är troligen de som stämmer bäst med sjukvårdens rekommendationer.

Vilken praktisk betydelse kan resultaten få?
– Det första jag ville ta reda på var om personlighet har någon betydelse. Nästa steg blir att lägga upp strategier för hur vi kan använda det i mötet med patienten. Jag tror att olika patienter behöver olika stöd för att uppnå bästa följsamheten och där kan personligheten vara en faktor att ta hänsyn till, patienten kan exempelvis ha vissa resurser som det är viktigt att ta vara på. Medan den målmedvetna patienten kan ha ganska lätt att implementera en behandling i sin vardag kan andra ha svårare att få den här vanan inrättad.
– Jag kan tänka mig att man utarbetar någon typ av enklare frågeformulär som man kan använda i sjukvården för att kunna identifiera de som behöver extra stöd och hjälp. Och som skulle kunna ge tips på hur den hjälpen skulle utformas.

Champix ökar risken för självmord

Läkemedelsvärlden
-
0

Författarna, där en är Curt Furberg vid Wake Forest University School of Medicine i USA, menar att resultaten för vareniklin (Champix), i kombination med andra problem med sin säkerhetsprofil, gör det olämpligt för första linjens användning i rökavvänjning.

Resultaten motsäger två studier som släpptes förra månaden av amerikanska läkemedelsverket FDA som visade att Champix inte ökade risken för att bli inlagd på sjukhus för psykiska problem som depression. FDA medgav dock att studierna var för små för att identifiera ovanliga händelser och att de bara upptäckte fall som var tillräckligt allvarliga för att kräva sjukhusinläggning.

? Vår studie motsäger resultaten från FDA, som inte visade någon skillnad i psykiatrisk sjukhusvård mellan vareniklin och nikotinersättningsplåster, säger Curt Furberg, i en kommentar till Reuters Health.

Den nya studien bygger på biverkningar rapporterade till FDA från 1998 till september 2010. Studien analyserade 3 249 rapporter om allvarliga självskadebeteenden eller depression kopplat till vareniklin, bupropion (Zyban) samt nikotinersättningspreparat.

Man fann att 2 925 fall (90 procent) av suicidalt beteende eller depression som hade rapporterats till FDA kunde knytas till vareniklin, trots att läkemedlet endast var godkänt under fyra av de nästan 13 år som studien analyserade. Som jämförelse fann man 229 fall (7 procent) av självmordsbeteende och depression länkat till bupropion och 95 fall (3 procent) relaterat till nikotinersättningsprodukter.

Tidigare studier av Furberg och medarbetare har visat att vareniklin ökar risken för hjärtproblem, oprovocerad aggression, och plötslig medvetslöshet.

Uppdaterade riktlinjer för hormonterapi

Läkemedelsvärlden
-
0

Långt efter att den gigantiska Women’s Health Initiative, WHI, på 17?000 kvinnor avslutades fortsätter forskarna att analysera och följa upp resultaten för att kunna besvara frågor om långtidseffekter samt vad som händer med risker och fördelar efter avslutad behandling.

Baserat på ny forskning har den internationella organisationen Endocrine Society liksom Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, kommit med nya samstämmiga riktlinjer. Enligt dessa finns det underlag för slutsatsen att om man börjar behandling runt 50-årsåldern och håller på i max fem år så överväger fördelarna riskerna.
– Det vi tog fasta på i våra rekommendationer var den lägre dödligheten som kunde ses hos kvinnor som startade behandlingen tidigt, vilket främst kan hänföras till en minskad förekomst av hjärtinfarkt. Det kunde man inte visa i WHI eftersom kvinnorna i den var mycket äldre, säger överläkare Marie Bixo vid Norrlands universitetssjukhus.
Hon tycker att WHI-studien har fått onödigt stort genomslag och att resultatet inte är tillämpligt på dagens behandling.
– I vår rapport trycker vi på att WHI är gammal skåpmat.
Vi skulle ju aldrig förskriva hormonersättning till 63-åriga kvinnor för att förebygga hjärtsjukdom som man gjorde i USA. Idag används HRT uteslutande för symtomlindring hos kvinnor som har svåra besvär och jag tycker att det fortfarande finns en onödigt stor rädsla för att använda hormonterapi.

Det är också den bild som Ingrid Wikström på Läkemedelsverket har.
– Att förskrivningen fortsätter att sjunka förvånar mig inte. Jag har varit med om att patienter inte ens vågar använda lokal hormonbehandling i slidan av rädsla för riskerna. För en patient är det inte helt lätt att skilja mellan systemisk och lokal behandling som har helt olika riskmönster.
Om hormonbehandling tycks ha övervägande positiva effekter när den påbörjas i anslutning till menopaus, kvarstår dock en befogad oro kring risken för bröstcancer.

Det hävdar forskare bakom en studie som publicerades i början av året i Journal of the National Cancer Institute som visar att risken för bröstcancer är större när man börjar med hormonterapi i början av menopaus jämfört med att starta efter fem år eller senare. Forskarna, som analyserade data från den brittiska Million Women Study på drygt en miljon kvinnor menar att intervallet till behandlingsstart kan ha stor inverkan på risken för bröstcancer.  
Varför skulle då tidpunkten för när hormonbehandling startar påverka risken för bröstcancer? Forskarna menar att det beror på östrogenets stimulerande effekt som upphör vid klimakteriet. Deras teori är att bröstcancerceller som berövats påverkan av östrogen under en lång tid reagerar annorlunda när de återigen utsätts för hormonet. I stället för att främja tillväxten verkar östrogenet då ha en negativ effekt på cancercellerna. Gulkroppshormon tros också spela en viktig roll genom att främja blodtillförseln till små tumörer och därför sågs inte samma minskning i kombinationsgruppen.  
Ett frågetecken kring hormonterapi har också varit vad som händer med hälsoriskerna efter avslutad behandling, kvarstår de eller går de tillbaka?  Enligt en studie i JAMA från den 6 april är det mycket som tyder på att riskerna i stort sett kan försvinna. Forskarna följde upp kvinnor i den del av WHI där kvinnorna fått livmodern bortopererad och behandlats med östrogen enbart. Under behandlingstiden fanns en ökad risk för stroke och ingen minskad risk för hjärtsjukdom. Men flera år efter att kvinnorna slutat med behandlingen, har deras risk för stroke och blodpropp återgått till det normala. Ett resultat som överraskade forskarna var att den minskade risken för bröstcancer kvarstod.  
– Att östrogen enbart ger ett visst skydd mot bröstcancer har man inte uppmärksammat i de ursprungliga WHI-data, man har stirrat sig blind på kombinationsgruppen som hade en ökad risk. Det är väldigt intressant att se att bröstcancerskyddet kvarstår i den nya analysen, säger Marie Bixo.

Ett annat frågetecken har varit hur länge den skyddande effekten på frakturer efter avslutad hormonbehandling kvarstår. Nu visar en studie i tidskriften Menopause från början av juli att risken för höftfrakturer ökar snabbare än tidigare studier pekat på. I studien på nästan 81?000 postmenopausala kvinnor ökade risken för höftfrakturer med 55 procent redan två år efter avslutad terapi.
Ett sätt att minska riskerna för blodpropp är att använda hormonersättning via plåster och gel och idag finns det bättre underlag än för några år sedan om fördelarna. En ny studie i Menopause från början av september fann att de som använde plåster hade en tredjedel så stor risk att få blodpropp i ben eller lungor jämfört med de som använde östrogen enbart. Hittills har analyserna baserats på kliniska studier, men i denna tittade forskarna på rapporter som skickats in till sjukförsäkringsbolag. Det ger en bild av förhållanden i »riktiga livet« hävdar forskarna. I studien ingick 27?000 kvinnor som använt hormonpreparat under i genomsnitt ett år. Av de som använt orala medel fick 164 kvinnor blodpropp jämfört med 115 av plåsteranvändarna.  
– Vi vet att det inte är någon skillnad mellan plåster och piller när det gäller effekt på svettningar och vallningar. Att det inte har slagit igenom beror på att plåster är dyrare och då väljer läkemedelskommittéerna att rekommendera det billigaste alternativet.

Marie Bixo menar att det är en stor brist att det saknas studier på hormonterapi i de doser som används idag liksom när behandlingen pågår under längre tid än fem år.
– Det finns ju kvinnor som har svårt att sluta. Och doserna i de preparat som används idag är mindre än hälften mot i WHI. Det första man gjorde efter att studien stoppats var att halvera dosen och nu har det kommit preparat som bara innehåller en kvarts dos. Ett stort problem är att man också har hängt på lågdostrenden när det gäller lokalbehandling för slemhinnebesvär. Där har vi varit ganska kritiska eftersom det finns dåligt underlag för om det är lika bra.
Inger Wikström påpekar att de nya lågdospreparaten ofta kan vara dyrare än de äldre med högre doser.
– Mitt intryck är också att det ställs mycket större krav på studier, säkerhet och riskminimeringsplaner för att man ska godkänna ett läkemedel som kan sägas vara en form av livskvalitetsbehandling där det inte är fråga om ett livshotande tillstånd.
Marie Bixo tycker att den största negativa effekten av WHI är att luften gick ur hela fältet vilket gör att det är svårt att få pengar till nya studier.
– Man hade hoppats på att det skulle ske en utveckling läkemedelsmässigt och det har gjorts vissa försök att hitta alternativa behandlingar som dock inte har blivit någon framgång. Det känns väldigt trist att fältet är så dött, för kvinnorna finns ju kvar och de har fortfarande lika mycket besvär.

Tjänster utan regler

Ingert Nilsson
-
0

Jag slinker in på apoteket och gör ett allergitest. Får vänta en liten stund innan jag visas in i det lilla behandlingsrummet där hälsokollaren dukat upp provkittet. Jag får skriva namn och telefonnummer på ett visitkort. Och så sticker hon mig i fingret.
Det kostar 450 kronor och tar kanske en dryg halvtimme från kölapp till svaret att jag är ett solklart fall.
– Det ser jättebra ut, intygar den certifierade hälsokollaren.
Jag tycks inte vara allergisk mot något av de tio vanligaste luftvägsallergener som snabbtestet ger svar på. Den återkommande täppta näsan ska alltså inte skyllas på vår fyrbenta vän där hemma eller kvalster. Istället kan det vara tecken på icke allergisk rinit, säger hälsokollaren och tipsar mig om att kanske pröva en receptfri kortisonspray. På post it-lappen jag får med mig har hon också skrivit »polyper?«.
Snabbt och enkelt, men dyrare än om jag bokat tid på min vårdcentral.
Men då är det inte helt säkert att jag fått göra testet. På vårdcentralen hade jag inte kunnat komma in som kund och bett att få det gjort, påpekar Monica Hagman, på Apoteket AB.
– Och det är väldigt olika hur generös man är med sådana här tester.
Idén med den här hälsotjänsten liksom andra som Apoteket marknadsför är, säger Monica Hagman, inte att agera som en sjukvårdande institution utan förebyggande för personer som kan påverka sin livssituation.

På frågan om hur tjänsterna går, det vill säga om vi är beredda att betala för dem, säger hon att det finns en större potential än man säljer för idag.
– Mycket större kan jag nog säga. I Sverige är vi vana att gå till apoteket när vi har ont i magen eller nagelsvamp och få råd i egenvårdsrådgivningen. Men de här hälsotjänsterna som vi börjat med jobbar förebyggande och med levnadsvanor och det är fortfarande nytt för apoteken här. Men ser man internationellt så är apoteken inne på det området.
Och sakta men säkert kommer allt fler att vara beredda att betala för de här tjänsterna är hennes övertygelse.
Men hur många vi är som till exempel gjort allergitestet sedan det lanserades i somras vill Apoteket inte berätta, inte heller om man har uppgift på hur stor andel av de som testat sig som visat tecken på allergi. Svaret jag får är att man är nöjd med försäljningen och att kunderna är intresserade.
Medan farmacevtiska tjänster finansierade via apotekens handelsmarginal eller subventionerade på annat sätt inte tycks vara aktuellt, försöker nu apotekskedjorna finna ut och lansera tjänster som man antingen kan ta betalt för eller som, om de är gratis för kunden, i alla fall kan förbättra ekonomin.
Men Apoteket är troligen den enda apotekskedja som idag säljer två tjänster som inbegriper blodprov. Förutom allergitestet också ett kolesteroltest, som ingår i Hälsokoll.
Och just sticket i fingret har blivit symbolen för den gråzon som apotekens hälsotjänster idag tycks befinna sig i. Det finns nämligen inga tydliggjorda regler för vad apoteken får göra eller hur det i så fall ska utföras, när det gäller den här typen av hälsotester. Någon exakt uttalad gräns för vad som får göras på ett apotek finns inte.
Händelsen som satte strålkastarljuset på den här problematiken är lansetterna som återanvändes på Docmorris apotek i Sollentuna i våras. Hösten 2010 inledde kedjan sina hälsotester, med provtagning av blodsocker och hemoglobin. Våren 2011 fick det ett abrupt slut då tolv kunder blev stuckna med redan använda lansetter och apotekens hälsotjänster blev ett fall för Socialstyrelsen.
Men först var det faktiskt oklart om Docmorris skulle lämna in en Lex Maria-anmälan av händelsen. Hälsotester och provtagningar på apotek kräver ingen legitimation och har inte betraktats som hälso- och sjukvård. Hittills.

Det finns med andra ord egentligen inte någon myndighet som har tydligt tillsynsansvar eller riktlinjer för den här verksamheten på apotek. Och därmed inte heller något krav på att apotek som utför tester vare sig ska meddela eller anmäla vad man håller på med till någon myndighet.
Men efter att Socialstyrelsen funderat uppmanades Docmorris att komma in med en Lex Maria-anmälan. Så fort en droppe blod är involverad är det hälso- och sjukvård blev Socialstyrelsens slutsats efter att juristerna grubblat och nu ligger sedan början av sommaren en Lex Maria-anmälan om händelsen på tillsynsenheten.
Resultat av den tycks dröja. Eftersom Docmorris lagt ned sin testverksamhet i väntan på den utredningen, är det inte ett prioriterat ärende, förklarar Annkristin Jönsson, inspektör på tillsynsavdelningen.
Samtidigt beskriver sig Andor Wagner, som då samordnade tillsynen av apoteken på Socialstyrelsen, som bakbunden och frustrerad.
– Jag har visserligen juristerna bakom mig, när jag säger att så fort blodprover är involverade handlar det om hälso- och sjukvård. Och då gäller de lagar som gäller för sjukvården också på apoteken, med allt vad det kan föra med sig. Till exempel att föra journal.
Men idag har apoteken alltså inte någon skyldighet att berätta för eller anmäla till Socialstyrelsen om sina planer på det här området.
– Så jag vet faktiskt inte om och i så fall vad apoteken kan ha på gång.
Andor Wagner skulle egentligen redan igår ha velat starta samtal med apoteken om vilka planer man har, för att förebygga innan det händer allvarliga saker.
– Vi som har tillsynsansvaret över patientsäkerheten måste ju ta tag i det här, även om det inte finns någon anmälningsskyldighet.
Och tillägger att han försökte intressera de högre upp i myndighetens hierarki, utan att få någon respons.
– Jag har ju uppgifter om ganska långt gångna planer på sådan här verksamhet, till exempel har ju Apotek hjärtat samarbetsplaner med vårdbolaget Carema och Docmorris anställer sjuksköterskor.
– Man anställer väl knappast sjuksköterskor för att de ska arbeta i receptkanalen? Man måste väl rimligen ha andra planer för dem?
På den frågan vill kommunikationschefen på Docmorris, Märit Wikström, inte ge något besked, men betonar att alla sådana eventuella planer ligger nere just nu.
För tillfället tycks apoteksägarna ligga lågt när det gäller hälsotester som inbegriper provtagningar. En sorts time out råder i väntan på Socialstyrelsens utredning och utfallet av Lex Maria-anmälan.
Och Andor Wagner kände sig så bakbunden att han slutade.
– Jag kunde inte ta ansvar för de här frågorna, när jag inte fick agera.

Troligen är Apoteket det enda företag som idag gör blodtester. Foxfarmaci uppger visserligen på sin hemsida att man kan komma förbi »ta ett blodprov och kontrollera till exempel blodfetter, allt i ett kundmöte med en tidsåtgång som inte överstiger 15 minuter.«
Men det visar sig vara fel.
Man tog blodprov på apoteket i Stockholms city, som nu är nedlagt, men inte på de tre nuvarande apoteken.
Förutom Apotekets allergitest innehåller också Apotekets Hälsokoll som introducerades våren 2010 ett kolesteroltest och därmed blodprov.
Hälsokollen håller sig dock inom ramarna, enligt Andor Wagner, även om den befinner sig i det han beskriver som ett gränsland till hälso- och sjukvård.
Själva idén med den är att även om den utförs av Apoteket så har bara kunden tillgång till resultatet, det hamnar inte i något register.
»Den tar cirka 20 minuter och du guidas genom tester och mätningar (blodtryck, totalkolesterol och midjemått) av en specialutbildad farmaceut. Tillsammans går ni igenom dina resultat. Du får återkoppling direkt och en vetenskapligt baserad bedömning av dina möjligheter att minska din risk för hjärt- och kärlsjukdom. Under mötet diskuterar ni vad du kan göra för att ta hand om din hälsa, utifrån dina behov och förutsättningar.« är företagets beskrivning av tjänsten på hemsidan. Hälsokollen kostar 250 kronor.
Kunden har sedan via en inloggning möjlighet att gå in och genom att ändra till exempel kost- eller motionsvanor, se hur riskerna förändras.

Inför lanseringen diskuterade Apoteket upplägget med Andor Wagner.
– Vi kom fram till att det inte är hälso- och sjukvård utan egenvård och att Apoteket inte behövde föra journal, säger han.
Visserligen innehåller tjänsten en blodprovstagning, men det finns en spårbarhet upp till ett år eftersom kunden registreras med nummer och mailadress när man bokar tid. Vilket är den avgörande skillnaden med Docmorris indragna hälsotest. Eftersom apotekskedjan uppfattat det som att en registrering av kunderna skulle strida mot personuppgiftslagen tog man till exempel inte något telefonnummer och kunde därför i efterhand inte söka rätt på kunderna som stuckits med de använda lansetterna, utan fick sätta upp en lapp i det aktuella apoteket.
Eftersom det är kunderna som köper Apotekets Hälsokoll och själva »äger« sina uppgifter, det vill säga resultatet av testerna, så faller kravet på journalföring, enligt Andor Wagner.
– De uppgifterna stoppar apoteket in i ett program som är väl utvärderat vetenskapligt, så nära hög kvalitet vi kan komma i den här branschen. Man kan laborera med sina blodfettsvärden och se vad som händer med risken för hjärtkärlsjukdom.
Andor Wagner beskriver det som »den högsta formen av statistisk sanning«.
Däremot är han mer tveksam till allergitestet.
– Apoteket meddelade att man skulle börja med det, och det är ett skäl till att jag tycker det är hög tid att Socialstyrelsen agerar för att finna ut vad apoteken får göra och på vilka premisser.
Här, menar Andor Wagner, är den statistiska sanningen inte längre den högsta formen.
– När det gäller den provtagningen kan du påvisa antikroppar, men om du är allergisk eller inte, är en helt annan historia. Här finns inte den statistiskt säkra företeelsen som man kan köra i ett datorprogram liknande Hälsokoll, enligt Andor Wagner.
– Då vill det till att man har en mycket bra rådgivning kring det hela, annars kan man väcka onödig oro eller invagga någon i falsk trygghet.

Även om hälsotester och provtagningar på apotek idag inte kräver legitimation och hittills inte betraktats som hälso- och sjukvård, med allt vad det kan innebära som till exempel journalföring, så har Docmorris-fadäsen gjort att många nu verkar ta det lugnt med lanseringen av liknande tjänster.
– Vi hade ju tänkt gå vidare och utveckla den här tjänsten i större skala, men så hände det här, som Märit Wikström på Docmorris uttrycker det.
Så nu väntar man på utredningen. Och sjuksköterskorna man anställt får tills vidare arbeta i receptkedjan och med enklare rådgivning.
Men ni borde väl använda deras kompetens, de har ju en högskoleutbildning?
– I dagsläget avvaktar vi och går inte in med några nya tjänster med våra sjuksköterskor.
Men utvecklingen av andra hälsotjänster fortsätter. Och fler ska det bli, försäkrar Monica Hagman på Apoteket även om hon av konkurrensskäl inte vill berätta vad som finns i pipeline.
– Men jag kan säga så mycket som att vi satsar på det här området.
Att apoteken försöker sälja in sådana här hälsotjänster, menar till exempel Andor Wagner, beror på det höga förtroende som kunderna enligt undersökningar har för apoteken. Högre än för sjukvården. Och det förtroendet har kanske inte schabblet på Docmorris förändrat. En gång är ju, sägs det, ingen gång.
En intressant fråga är förstås vilken sorts tjänster det blir.
För även om utbudet av provtagning tycks ha avstannat på apoteken, satsar kedjorna på andra typer av tjänster. Förutom den basala läkemedelsrådgivningen, som alla apotek har i någon form, finns till exempel blodtryckskontroll, mätning av kroppsfettsprocent, sömnhjälp, rökstopp och stresshjälp. Flest tjänster har Apoteket som med sin Hälsokoll och hälsocoacher som ska hjälpa och rådge den som vill förbättra sin hälsa eller kanske behålla den.

På Kronans droghandel ligger man idag lite lågt, men man har till exempel genomfört vaccineringar av tillfälligt inhyrda sjuksköterskor. Tidigare i år berättade också den dåvarande HR-direktören för kedjan, Ninni Skagerfeldt, att man funderade på tjänster som kunde bli aktuella och att man, som Docmorris, skulle ta in andra yrkesgrupper från vården.
Den planen är enligt vd Jonas Levin fortfarande aktuell.
– Vi vill jobba mer med hälsotjänster även om vi idag inte har något konkret.
Annika Svedberg, farmacichef på Apotek hjärtat konstaterar att så länge samhället inte är berett att betala för att apoteken tar hand om en del av den förebyggande vården, »first line clinic«, kommer de tjänster som apoteken erbjuder att vara sådana som genererar andra pengar.
Hon konstaterar också att så länge hälsotjänsterna inte betalas via apoteksmarginalen eller annan typ av subvention kommer apoteken främst att satsa på sådana som man hoppas ska skapa kundlojalitet.
I början av året lanserade kedjan och vårdbolaget Carema ett samarbete som handlade om både vaccinationer och att kolla upp leverfläckar på apoteken.
– Men det blev det inte så mycket av, konstaterar hon.
På ett apotek hade man dock i våras gratis hälsokontroller. Förutsättningen för hälsokontrollen som utfördes av personal från Carema var dock att man listade sig som patient på bolagets vårdcentral.
– Men den här typen av samarbeten har inte visat sig vara så enkla. Det är sådant som måste växa fram lokalt, tror Annika Svedberg.

Under hösten satsar Apotek hjärtat istället på till exempel rökavvänjning tillsammans med läkemedelsföretaget Johnson & Johnson. Rökavvänjningskuren kostar 299 kronor. I den ingår rabatt på företagets Nicorette, vilket gör att den som slutför programmet får igen pengarna, medan den som hoppar av förlorar dem. I tjänsten ingår också en motivationshöjande del som apotekets personal står för.
– Alla apoteksaktörer väger förstås in att man dessutom har möjlighet att locka in nya kunder och får kunder som kommer tillbaka. Det är ju en viktig del i »businesscaset« för tjänsten, säger Annika Svedberg.
– Det är ju därför det poppar upp lite tjänster trots att vi inte får några offentliga bidrag som man diskuterade inför omregleringen. För subvention av farmacevtiska tjänster ligger vad jag förstår väldigt mycket på is just nu.
Den analysen av Annika Svedberg stämmer. Frågan om och i så fall hur öppenvårdsapotek skulle ersättas för farmacevtiska tjänster var en het potatis under förarbetet till omregleringen, som nu tycks ha kallnat ordentligt. Visserligen gick dåvarande statssekreteraren Dan Ericsson (KD) ut med beskedet att en ersättningsmodell skulle utredas om alliansen vann valet hösten 2010. Men någon sådan har det inte blivit. Istället har man från socialdepartementets sida sagt att man först vill följa och se hur marknaden utvecklas utan ersättning.
Så vad som gäller för apoteken nu tycks vara att se om man kan få snurr på olika betaltjänster eller samarbeten.
– Det ska mycket till för att vi ska utföra någon typ av tjänst som tar personal i anspråk, utan att vi får tillbaka det i form av försålda produkter eller att kunderna binds att handla hos oss, när vi inte får någon som helst subvention för de tjänsterna, konstaterar Annika Svedberg.
Nu tror hon att det istället kommer att utvecklas tjänster som inte självklart är de som samhället skulle få ut mest av att låta apoteken göra.

Men hälsotjänster mot betalning är inte ett koncept som alla apotek säger sig tro på. Vårdapoteket med sina 24 apotek gör det till exempel inte.
– Min erfarenhet och magkänsla säger mig att det är mycket svårt att få kunder att betala ur egen ficka för den här typen av tjänster som blodprovstagningar eller blodtrycksmätningar, säger Tony Rydberg, företagets vd.
Johan Olofsson som öppnat ett apotek, Broapoteket i Stockholm, har inte heller sådana planer av det skälet att han har vare sig tid eller riktigt tror på idén.
Johan Olofsson var inför omregleringen aktiv i debatten för att apoteken skulle ersättas för att utföra vissa tjänster.
– Nu tror jag det är lite av ett vägskäl för apoteken, om man ska vara krass. Antingen kan samhället satsa på farmacevtiska tjänster med någon typ av ersättningsmodell till apoteken, men då behövs det ju någon typ av kvalitetssäkring för att man ska få ersättning. Eller så kan apoteken försöka sälja tjänster.
Men Johan Olofsson, tror inte mycket på det. För få kunder kommer att vilja betala, menar han.
– Vill man avlasta landstingen och primärvården då är inte det något storskaligt sätt framåt. Vad man behöver fundera över är ju på vilka områden samhället skulle spara pengar om apoteken gjorde de tjänsterna.

Men där är vi alltså inte. Därför får vi troligen istället se mer av samarbeten mellan apotek och andra företag. Förutom samarbeten med olika läkemedelsföretag och privata vårdbolag kanske också Foxfarmacis samarbete med företaget Chic clinic är ett tecken på en möjlig utveckling.
Enligt en annons på Chic clinics hemsida erbjuder företaget nu Restylane- och Botox-behandlingar på apoteket i Upplands Väsby.
Välkomna till framtidens apotek?

Otto Cars om kampen mot ilskna bakterier och antibiotikaresistens

Fredrik Hed
-
0

Tidigare i höstas lämnade Otto Cars ordförandeposten i Strama för att helt och hållet satsa på internationellt arbete via sin professur vid Uppsala universitet och nätverksorganisationen React (Action on Antibiotic Resistance). På en konferens i Indien i oktober slogs han av obehagliga siffror som visar att multiresistenta tarmbakterier på många håll ingår i den normala bakteriefloran.

Hur allvarligt är det?
– De globala trenderna visar att multiresistenta tarmbakterier sprids oerhört snabbt just nu och hela världen kommer att drabbas av stora hälsokonsekvenser på grund av detta. Vi kommer att tvingas stänga sjukhusavdelningar, ifrågasätta vissa kirurgiska ingrepp och förlora patienter som vi annars hade lyckats rädda. I slutändan kommer vi att behöva omvärdera hela den moderna sjukvården.
– Det är ingen bomb som briserar idag, det gjorde den redan när antibiotika började användas för 70 år sedan. Det är snarare en massa landminor som ligger runt omkring oss. Men vi har slagit dövörat till.

Vilka länder ligger i riskzonen?
– Problemen är störst i länder med dåligt rustade sjukvårdssystem, som till exempel Latinamerika, Afrika, Indien och Kina. I Europa är det Grekland som har störst problem.

Har vi någon chans mot bakterierna och resistensen?
– Bakterierna kommer alltid att anpassa sig, så vi kommer aldrig vinna över dem. Vår chans är att hitta en balans och använda nya preparat på ett strikt kontrollerat sätt. Vi har trots allt en högre intelligensnivå än bakterierna.

Hur kunde det bli så här?
– När vi fick tillgång till antibiotika gick vi i en fälla. Vi började använda det utan att tänka på konsekvenserna – resistensutvecklingen. Vi har ignorerat det i och med att det hela tiden kommit nya antibiotika. Nu kommer det inga nya antibiotika och då har vi problem.

Jämför med H1N1-influensan 2008/ 2009. Då agerade politikerna väldigt snabbt och kraftfullt. Varför agerar man inte på samma sätt nu?
– H1N1, och Ehec-utbrottet i somras, blir mer tydliga hot, de har ett sjukdomsansikte, och blir därför lättare att agera på för våra politiker.
– Frågan om antibiotikaresistens är fortfarande osynlig för många människor. Många forskare och läkare som arbetar med dessa frågor vittnar om att de har svårt att nå fram till politiker. För många är det fortfarande ett tekniskt och svårt begrepp som ännu inte blivit uppmärksammat som ett stort globalt folkhälsoproblem som till exempel malaria, hiv/aids och TBC. Vi borde istället prata om resistens i termer av dödlighet, sjuklighet och höga kostnader för sjukvården.

Är det en överförskrivning av antibiotika idag?
– Ja, det är det. Vi har ett nationellt mål på 250 antibiotikarecept per 1?000 invånare/år i den öppna vården, men ligger idag på cirka 350. Följer man de nationella riktlinjerna hamnar man på 250.
 
Ska den fria förskrivningsrätten för antibiotika finnas kvar?
– Ja, det tycker jag. Men om det kommer helt nya preparat som är riktigt värdefulla ska de nog inte omfattas av den fria förskrivningsrätten. I övrigt är det bättre att arbeta med riktlinjer och uppföljningar.

Hur ska vi lösa problemet?
– Vi kommer aldrig kunna lösa problemet med antibiotikaresistens, vi kan bara hantera det bättre. Det behövs ett tydligt politiskt ledarskap, nationella program om basal hygien framför allt i sjukvården och utbildning av allmänheten för en ökad förståelse kring problemet.

Vilka svenska tankegångar ska du jobba med genom React?
– Vi ska inte göra en »copy-paste« av Strama. React ska stödja länder som vill bygga upp egna organisationer, genom att erbjuda svenska komponenter som anpassas efter varje land. Det handlar om hur vi i Sverige arbetar med stöd, kunskap, resurser, riktlinjer, informationskampanjer, uppföljningar med mera. För att lyckas krävs det lokala ägare, grupper, och budbärare, samt ett politiskt stöd. Framför allt måste vi skapa förståelse hos allmänheten och politiker. Men det är oerhört bråttom.

Spelar det internationellt sett egentligen någon roll vad vi i Sverige gör?
– Vårt arbete påverkar andra länder, både politiskt, professionellt och på samhällsnivå. Jag tycker att man borde satsa ännu mer på det internationella arbetet. Genom vårt arbete i React försöker vi påverka WHO och rika länder att öka farten i arbetet med att stödja låg- och medelinkomstländer med till exempel rent vatten, basal sjukvård och tillgång på läkemedel. Antibiotikaresistens slår hårt mot fattiga länder och förbyggande åtgärder måste ses som en biståndsfråga.

Vad lärde du dig i Indien?
– Jag tog stort intryck av kraften hos många av de afrikanska länderna. Många ministrar vill verkligen ha hjälp och tar frågan på allvar. Världen håller på att vakna upp och i länder som Kina, Indien och Mexiko ageras det nu mycket mer kraftfullt än för bara några år sedan.

Pris för apoteksapp?

Läkemedelsvärlden
-
0

 Appen som är framtagen av apotekare är tänkt att hjälpa kunder att välja receptfri medicin eller att hitta till närmaste apotek eller försäljningsställe av OTC-läkemedel.
Applikationen är nominerad i klassen årets hälsa till en Guldmobil.

Vad kan ni bidra med i satsningen?

Amina Manzoor
-
0

– Vi har varit med från början av avregleringen av apoteksbranschen. Vi vet precis vilka svårigheter som finns och vad som behövs för att starta och driva ett apotek. Det är inte precis som att driva en skoaffär. När vi började var det nästan ingen som visste hur vi skulle gå till väga. Ingen kunde svara på frågor. Vi har stor erfarenhet från att arbeta på apotek, men inte av att starta ett. Det tog mycket tid och energi att ta reda på det. Vi har fått lära oss allt den hårda vägen.

Ert apotek, det fristående Hermelinen i Luleå, har gått i konkurs. Hur påverkar det er insats?
– Vi har fått ytterligare erfarenheter nu och är ännu mer motiverade att få genomföra satsningen. Vi vill underlätta för fristående apotek att etablera sig.

Vad är speciellt för apoteksbranschen?
– Man behöver en massa avtal, med bland Läkemedelsverket och OTC-leverantörer. Dessutom behövs ett särskilt nätverk för apotek, man behöver kunna ta emot e-recept och en mängd andra saker på ett säkert sätt. Många av avtalen kan vara svåra att hantera för de små apoteken.
 
Vad behövs göras?
– Man måste se över ersättning, kostnad och prismodeller. Apoteken behöver ligga ute med mycket pengar. Till exempel tar det två månader innan apoteken får betalt av landstingen för försäljning av receptbelagda läkemedel. Apoteken kan tjäna lite pengar på att sälja billiga generikaläkemedel, men läkemedel som kostar över 300 kronor är en ren förlustaffär. Det går inte att förutse hur mycket dyra läkemedel man kommer att sälja och då behöver man en stor kassa. Denna prismodell borde regeringen ha sett över innan avregleringen.

Varför behövs den här satsningen på små apotek?
– Det är ett strukturfel som gör att apoteken behöver en väldigt stor likviditetskassa för att klara sig. Men det är inte bara ett problem för små apotek. Vi tror att flera av de stora kedjorna kommer att märka av problemen framöver.

1...345Sida 4 av 5