Månads arkivering november 2010

Moçambique tillverkar egna hivläkemedel

0

Fabriken där det ska produceras bromsmediciner som ska säljas till flera Afrikanska länder ligger utanför Moçambiques huvudstad Maputo. Från och med 2011 är tanken att omkring 230 miljoner tabletter ska produceras årligen.

Det finns idag ett antal privata mindre laboratorier som tillverkar läkemedel mot hiv och aids i Afrika men den nya fabriken blir den första offentligt ägda som kommer att producera i stor skala. På onsdagen blev det klart med finansiering för projektet när Brasiliens president Lula da Silva skrev under ett avtal som innebär att landet går in med pengar. Rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion.

Omkring 12 procent av befolkningen i Moçambique beräknas vara hiv-positiv och de mesta av medicinerna betalas av biståndspengar, som inte alltid kommer när de ska och gör beställningarna från utlandet osäkra. Betydelsen av att få producera egna mediciner kan inte underskattas, säger farmacevten Roselero Ventura, den moçambikanska fabrikens tekniska chef till Ekot.
? Vi har en enorm brist på medicin, ibland kan vi bara dela ut några tabletter i taget, så de som går på bromsmediciner måste gå till en klinik nästan varje dag, kanske med långa avstånd, för att inte behandlingen ska avbrytas.

Brasilien har självt ett lyckat projekt med egen produktion av hivläkemedel, fria åt alla som behöver. Programmet ifrågasattes när det startade i mitten av 90-talet, bland annat på grund av farhågor om att Brasilien skulle bryta patent. Men i efterhand har Världsbanken konstaterat att programmet har sparat en halv miljon människoliv.

Ingen fara att vänta med oxytocin

0

I Sverige är det vanligt att behandla med oxytocin när starten på förlossningen varit långsam eller stannat av i några timmar. En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att det inte alltid är nödvändigt.
I studien där friska förstföderskor ingick delades kvinnorna slumpmässigt in i två grupper där den ena behandlades med oxytocin medan man avvaktande i tre timmar innan en ny bedömning gjordes i den andra gruppen. Alla fick samma tillgång till smärtlindring.

Resultatet visade
ingen skillnad i antalet kejsarsnitt, förlossningar med sugklocka, blödningar eller nyfödda med behov av sjukvård.
I den avvaktande gruppen kunde behandling med oxytocin undvikas hos 13 procent av kvinnorna, men förlossningstiden blev som väntat längre. En månad efter förlossningen var det ingen skillnad i upplevelserna av förlossningen mellan de två grupperna.

Slutsatsen i
avhandlingen är att det är en säker metod att avvakta med värkstimulerande behandling några timmar. Vid överstimulering med oxytocin riskerar fostret att drabbas av syrebrist. Genom att avvakta undviker man onödig behandling med medicinen.

Prövningscenter hotas av nedläggning

0

BCRC är ett landstingsägt bolag som gör kliniska prövningar av läkemedel, på uppdrag av läkemedels- och kliniska forskningsföretag. Bolaget startade 2003 och nu tycks det som bolaget läggs ned om ingen köpare anmäler intresse.
– Risken är stor att vi lägger ned helt och hållet. Alla 16 anställda är varslade, säger företagets vd Stig Blom till Kemivärlden.
Företaget har främst arbetat med tidiga kliniska prövningar.

Enligt Stig Blom är en biotechbransch som går allt sämre samtidigt som Astrazeneca flyttar sin kliniska utveckling utomlands förklaringen till att BCRC troligen stänger ned.

 

Gravida bör undvika långtidsanvändning av värktabletter

0

I ett par nordiska epidemiologiska studier har forskare sett en ökad risk för att pojkar föds med missbildade könsorgan (kryptorkism) om mammorna använt paracetamol under flera veckor i början av graviditeten.
I den ena studien sågs en ökad risk för missbildningen om mamman kombinerat paracetamol med andra smärtlindrare. I den andra sågs inte någon ökad risk om den blivande mamman använt paracetamol kortare tid än fyra veckor.

Enligt Läkemedelsverket
tyder studierna på att en gravid som är i behov av tillfällig smärtlindring kan använda paracetamol utan någon påtaglig risk. I kommentaren till studierna påpekar myndigheten att gravida bör undvika långtidsanvändning.

Kakao en fungerande ACE-hämmare

1

Att substanser som katechiner och procyaninider som bland annat finns i kakao har en skyddande effekt mot hjärt- och kärlsjukdom är känt.
Men inte varför.
? Man har sagt att det är den antioxidativa effekten. Men det är inte hela sanningen, säger Ingrid Persson som lett forskningen.

I studien
ingick 16 friska försökspersoner som fick en hög dos, 75 gram, sockerfri mörk choklad. För att analysera vad som hände med enzymet ACE togs blodprover före och efter chokladdosen.
I de prover som togs efter tre timmar såg forskarna en signifikant hämning av ACE-aktiviteten. Medelvärdet var 18 procent lägre aktivitet än före kakaointaget.

Överraskande bra
resultat, tycker Ingrid Persson. Det är resultat fullt jämförbara med effekten av ACE-hämmande läkemedel som är förstahandsbehandling vid högt blodtryck.
Att kakaon skulle påverka ACE-enzymet var en hypotes som Ingrid Persson hade eftersom hon tidigare visat att grönt te som innehåller liknande substanser har en hämmande effekt på enzymet.
? Men att effekten skulle bli så pass stor förvånade mig.
Däremot såg man ingen effekt på blodtrycket, eftersom försökspersonerna bara fick en dos. Det har visatsi tidigare studier. Syftet var att se om kakaon hade den hämmande effekt på ACE-enzymet som hon misstänkte.

Nu betyder
inte resultaten att folk med högt blodtryck rekommenderas att sätta i sig 75 gram sockerfri choklad varje dag.
? Men resultaten visar att livsstilsförändringar med hjälp av livsmedel som innehåller katechiner och procyaninider kan vara en del i att förebygga hjärt- och kärlsjukdom. Man kan ju ta en bit mörk choklad istället för annat godis och dricka grönt te istället för kaffe till exempel.

Artikeln Effects of Cocoa Extract and Dark Chocolate on Angiotensin-Converting Enzyme and Nitric Oxide in Human Endothelial Cells and Healthy Volunteers är publicerad i Journal of Cardiovascular Pharmacology

FACIT Kunskapsakuten Psoriasis

1.  Hur ser behandlingstrappan ut för patienter med plackpsoriasis?

SVAR: Vid ringa utbredning: kalcipotriol 2 ggr dagligen + eventuellt grupp III-IV-steroid 1-2 ggr per vecka. Vid utbredd plackpsoriasis: UVB eller UVB + kalcipotriol. Vid utredd psoriasis som svara dåligt på andra behandlingar: UV-behandling i kombination med psoralen, då kallad PUVA-behandling. Eller systemisk behandling. Om psoriasis försämras ytterligare: inläggning.

 2. Vilka tre läkemedel används traditionellt för systemisk behandling av psoriasis?

SVAR: Metotrexat (Metotrexat), ciklosporin (Sandimun), acitretin (Neotigason).

 3. Vilka biologiska läkemedel är godkända för behandling av psoriasis?

SVAR: Etanercept (Enbrel), infliximab (Remicade), adalimumab (Humira), ustekinumab (Stelara).

 4. Varför är läkare idag restriktiva med att förskriva biologiska läkemedel till psoriasispatienter?

SVAR: Till skillnad från reumatologiska sjukdomar ger inte psoriasis bestående men vilket gör att läkarna är lite mer restriktiva med kraftiga behandlingar. En led blir förstörd av reumatismen men huden återhämtar sig efter psoriasisskov.

Fel i läkemedelsprocessen bör samlas

0

Enligt WHO förskrivs, dispenseras, säljs och används mer än hälften av alla läkemedel fel. En FIP-rapport tar upp Sverige som ett föregångsland för rapportering av sådana fel (Terzibanjan et al. Medication error reporting systems – lessons learnt). Kanske tänker de då framförallt på vårt apoteksbaserade nationella system för avvikelserapportering, som omfattar dispenseringsfel. Övriga fel i läkemedelsprocessen som till exempel diagnostiserings-, förskrivnings-, administrerings- och uppföljningsfel saknas tyvärr. Allvarliga fel ska så klart rapporterats inom Lex Maria, men det handlar som tur var om en liten del av alla fel som uppstår. Efter omregleringen har bland andra Sveriges farmacevtförbunds etikråd uppmanat till ett bevarat nationellt avvikelsehanteringssystem, men tyvärr har detta splittrats upp på apoteksaktörerna. Vad gäller läkemedelsrelaterade problem, LRP, så säger ryktet att rapporteringen är mer eller mindre obefintlig.

Avvikelserapporteringen, kombinerat med information om nästan-fel – de som stoppas innan de når patienten – och LRP hade annars kunnat utnyttjas som kvalitetsuppföljning för apoteken. Internationellt pågår arbetet att utveckla algoritmer för att identifiera fel och biverkningar direkt från journaltext, och nationellt skrivs det mycket om gemensamma journalsy-stem och förskrivarstöd. Ambitionen finns men verkar tyvärr främst fokuserad till vårdsidan.

Jag tycker att apoteken, tillsammans med hälso- och sjukvården, snarast bör ta fram ett nationellt system för att samla in fel i läkemedelsprocessen. Min spontana tanke är ett kvalitetsregister för läkemedelsanvändning. Det finns redan ett hundratal svenska kvalitetsregister som omfattar allt från diabetes till assisterad befruktning. Mycket information kan överföras automatiskt från journalsystem eller apotek för att bli så smidigt som möjligt. Det här borde också kunna kompletteras med patientrapporterad användning av exempelvis receptfria läkemedel. För patienten skulle ökat fokus på läkemedelsanvändningen innebära ett bättre underlag vid uppföljning av behandling. Vilka uppgifter som ska ingå är avgörande vid utvecklingen av registret, det är alltså upp till alla oss som är intresserade av en förbättrad läkemedelsanvändning att försäkra oss om att informationen motsvarar innehållet i en läkemedelsberättelse och kan användas vid läkemedelsgenomgångar. 

Samtidigt skapas en möjlighet att följa upp läkemedelsanvändningen på gruppnivå, både för utveckling av riktlinjer inom vården och som ett fantastiskt forskningsmaterial. Sist, men inte minst, skulle databasen användas för att identifiera varningssignaler, något som kan kräva ett större befolkningsunderlag än vad enskilda apotekskedjor eller andra vårdgivare har. Jämfört med WHO:s biverkningsdatabas kunde man larma även för annat än biverkningar och utifrån larmen upprätta listor över aktuella högriskläkemedel, liknande de från det amerikanska ISMP, så att samtliga vårdgivare kan öka uppmärksamheten vid hantering av just dessa produkter. Nackdelen med ännu ett register är en eventuell kränkning av patientens integritet. Registreringen skulle dock ske först efter samtycke och alltid ge möjlighet att gå ur registret, samtidigt som ökad fokus på läkemedelsbehandlingen skulle komma alla läkemedelsanvändare till godo, oavsett om man är med i registret eller inte. Rationell behandling vore alltså att snarast ta fram ett kvalitetsregister för läkemedelsanvändning, som fångar allt från traditionella biverkningar till fel och nästan-fel, genom hela läkemedelsprocessen. När ska vi börja?

Turné som väcker liv i pensionärer

0

Tror ni mig när jag säger att det finns stora problem när det gäller äldres läkemedelsbehandling?
– Jaaaaaaaa, svarar publiken unisont.
– Då måste ni själva se till att ändra på det.
Temperaturen i Folkets hus i Hallstahammar stiger. En envis agitator som kom med morgontåget från Stockholm får snabbt fart på församlingen denna torsdagsmorgon i oktober.
– Alla har problem med läkemedel men äldre har särskilt stora problem. Det måste vi göra något åt. Med full fart framåt i fem år kommer vi nog att åstadkomma något!
Lars Nilsson, pensionerad apotekare och professor emeritus i farmakologi, går handgripligt tillväga för att förbättra äldres läkemedelsanvändning. Med USB-minnet i kavajfickan och portföljen laddad med broschyrer far han land och rike runt och predikar för bättre läkemedelsbehandling för äldre.
–  Jag tänker väcka liv i pensionärsföreningarna och se till att de ställer vassa frågor till politikerna och sjukvården, säger han och ler spjuveraktigt.

Han har hunnit besöka många mindre orter under den kampanj som pågått sedan början av året. »Koll på läkemedel« heter projektet som de två stora pensionärsförbunden, SPF och PRO, driver tillsammans med Apoteket Farmaci. Syftet är att tydliggöra brister och ojämlikhet och höja kunskapsnivån bland medlemmarna. Gammal hederlig folkbildning alltså.
När Lars Nilsson blev sakkunnig i läkemedelsfrågor inom SPF såg han genast slumrande möjligheter i organisationen. Bland medlemmarna fanns många sjuksköterskor, läkare och farmacevter som skulle kunna bli ambassadörer i landsting och kommuner. De utser bland annat representanter till de pensionärsråd som finns i alla kommuner och de flesta landsting. Generalplanen är att påverka systemet genom en tvåstegsraket: först stärka medlemmarna i pensionärsförbunden och sen få dem att i sin tur nå dem som kan påverka politikerna.
– Pensionärsråden har hittills haft en passiv roll och mest fungerat som remissinstans. De skulle kunna uträtta mer, säger han och det låter inte det minsta kritiskt, snarare lite lystet.

Och visst finns det en potential. Bara i Västmanland utser distriktsföreningarna i SPF och PRO sammanlagt ett sjuttiotal ledamöter till de kommunala pensionärsråden och lika många till landstinget. Just den här dagen har ett trettiotal kvinnor och män  mörtt upp, alla med särskilt ansvar för läkemedelsfrågor i sina SPF-föreningar. Lars Nilsson hinner inte riva av grundkursen i farmakologi innan en vild diskussion utbryter. Det är inte exempel på läkemedel som botar, lindrar eller ersätter som triggar igång publiken, utan de som förebygger:
– Alla äldre tar ju blodtrycksmedicin numera så det finns väl snart inga att jämföra med, säger en upprörd representant från Köping, en av de kommuner i landet som har flest fall av multimedicinerade äldre.
– Nu är du inne på något svårt, säger Nilsson och ser ut som en katt som just fått syn på en mus. När det gäller läkemedel som ska hindra att det händer något värre, är det inte så lätt att visa patientnyttan. En utebliven infarkt betyder inte att läkemedlet är effektivt och tvärtom; att man drabbas av infarkt betyder inte att läkemedlet inte har effekt.
– Ta till exempel en alfablockerare som Doxazosin. Preparatet sänker blodtrycket, minskar triglycerider, kan öka det goda kolesterolet och kan minska blodsockret, men det dubblar risken för hjärtsvikt!

Nästa punkt i Nilssons kortkurs är följsamhet, compliance. Utgångspunkten för resonemanget är att bara hälften av patienterna tar medicinen så som det är tänkt vid långtidsmedicinering, något som gäller för de flesta förebyggande preparat (WHO 2003). Publiken skrattar igenkännande när han nämner att forskarna talar om »drug holidays«.  
–  Problemen med läkemedel beror på hur läkare och patienter använder läkemedlen. Jag brukar säga till läkare att de ska fråga sina patienter «tänker du ta det här som jag skriver ut?«. Om patienten svarar nej så får man hitta på något annat. Men det vill inte läkarna.
Nästa ämne upprör auditoriet. Det suckas och skakas på huvudet när Nilsson berättar hur många som får läkemedel som är direkt olämpliga för äldre: 36 procent av alla kvinnor och 32 procent av alla män över 75 år (Haider, 2008).
– Äldre-äldre får stryk i båda ändar. De får mer läkemedel och de är känsligare. Medicinering av riktigt gamla är rena rama experimenten!

Om man ser andelen 80 år eller äldre som får minst tio läkemedel som ett nyckeltal för vårdens kvalitet, då är det illa ställt i Köping. Det visar den statistik som SPF tog fram inför ett seminarium om läkemedel under årets Almedalsvecka. Ulla Nettelblatt från Köping ser en tänkbar förklaring.
– Det har varit väldigt hög omsättning på läkare på vårdcentralerna i kommunen. Många hyrläkare skriver ut läkemedel utan uppföljning. Vi behöver stabila distriktsläkare som följer patienterna, säger hon.
– Ja det kan ju knappast ha genetiska orsaker att skillnaderna är så stora i landet, säger Nilsson med ett ironiskt leende. Vi får hoppas att några forskare vill ta tag i de här siffrorna, tillägger han.
En deltagare berättar om en bekant som tar 19 olika mediciner på morgonen.
– Det är en större portion än frukostgröten!
Birgit Berlin, pensionerad sjuksköterska från Västerås, får flera aha-upplevelser under föredraget.
– En är kopplingen mellan multimedicinering och turbulensen när det gäller läkare. Förr följde ju läkare och distriktssköterskor sina familjer från vaggan till graven. En annan är hur viktigt det är att doktorn ägnar fem minuter extra åt patienten.
– Ett av våra mål är att varje patient ska ha en läkare med totalansvar, en dirigent, säger Lars Nilsson.
– Ett steg i rätt riktning är att läkaren kommer till äldreboendet och går igenom läkemedlen, säger Ulla Nettelblatt.

Lars Nilsson håller med men poängterar att det är viktigt att sjuksköterskor och apotekare är med. På sikt vill han ha en lagstiftning som garanterar alla över 75 år systematiska genomgångar av deras läkemedelsbehandling.
– Begär minst en läkemedelsgenomgång per år för multisjuka.
För att utbilda medlemmarna och förse pensionärsråden med vassa frågor vill han att lokalföreningarna ska ordna studiecirklar.
– Det viktigaste är att deltagarna lär sig ställa vassa frågor, till exempel:
»Hur vet jag att jag har nytta av medicinerna?«»Vad händer om jag avstår?«
»Är det något särskilt jag ska tänka på?«»Är det bra att jag tar så här många mediciner?«»Tar du ansvar för helheten?«
– Det var startpaketet. Resten får ni komma på själva, säger den gamle apotekaren innan han reste vidare för att hålla nästa väckelsemöte.

Annika Nordén-Hägg forskar om säkerhet på apotek

0

Annika Nordén-Hägg är apotekare och kvalitets- och miljöchef på Curaapoteken. Hon forskar också vid Institutionen för farmaci på Uppsala universitet och är aktuell med en avhandling som visar att farmacevter inte är mer än människor. Även de begår fel. Men det intressanta är vad som händer därefter.  
– Jag har undersökt vad som oftast gick fel, och hur rapporteringen av detta genomfördes. Och hur man genom en bättre rapportering relativt enkelt kunde införa åtgärder som förbättrade säkerheten för apotekens kunder.

Avhandling avser Apoteket AB före avregleringen och visar att felexpedieringsrapporterna blev både fler och fylligare när man bytte från pappersrapportering till webbrapportering.  
– Jag fann ett amerikanskt interventionsformulär och anpassade det till svenska förhållanden, tillsammans med forskaren som skapat det. Vår första iakttagelse var att säkerheten på svenska apotek generellt sett var mycket hög. Vilket jag tror beror på att Apoteket AB i många år arbetat med kvalitetsfrågor och att samarbetsklimatet på svenska apotek överlag är gott.  
De i särklass vanligaste felen handlade om styrkan på de expedierade läkemedlen. Fel som uppstått för att registreringen i receptregistersystemet hade blivit felaktig. Det i sin tur berodde på att samspelet mellan organisationen, datatekniken och farmacevten inte fungerat.
– När vi såg orsaken kunde vi peta in ytterligare frågor i dataformuläret, som ledde till att antalet fel kunde minskas. Den faktor som påverkade felfrekvensen var inte det allmänna säkerhetsklimatet på apoteket, utan förmåga att känna igen stress. Personal som inte insåg stressens betydelse för arbetsprestationen begick fler fel. Resultaten visade också att hög medelålder bland personalen var förbundet med färre fel, medan sådant som blandad nationell utbildningsbakgrund var knutet till fler.

Vad tror du händer med säkerheten på dagens avreglerade apoteksmarknad?
– I dagsläget finns inget enhetligt system för felrapportering som aktörerna kan följa. Och med den konkurrenssituation som råder på marknaden frågar man sig förstås vem som högt vill prata om begågna fel.

Per Andrén om hur läkemedel färdas i kroppen

0

Din forskargrupp från Institutionen för farmaceutisk biovetenskap på Uppsala universitet har utvecklat en ny metod för att se var och hur ett läkemedel distribueras i vävnad. Hur går det till att få fram informationen?
– Med hjälp av en molekylär masspektrometrisk avbildningsteknik kan vi mäta halten läkemedel och läkemedelsmetaboliter i ett cirka 10 mikrometer tunt vävnadssnitt. Med hjälp av standarkurvor bestäms koncentrationen direkt i snittet. Det är det som är det nya, att både kunna se var läkemedlet distribueras och haltbestämma det. Den gängse metodiken idag är att homogenisera hela vävnadsbitar och sedan kvantifiera läkemedelsnivåerna. Men då förloras informationen om var distributionen sker. Det är också möjligt att radioaktivt märka läkemedel och sedan avbilda aktiviteten i vävnadssnitt, men då vet man inte alltid om aktiviteten kommer från läkemedlet självt eller från läkemedelsmetaboliterna.

Kan man förenklat säga att ni har kombinerat två typer av tekniker?
– Det kan man. Den masspektrometriska avbildningstekniken utvecklades vid Vanderbilt University i USA för cirka tio år sedan. Vi har tagit tekniken vidare och har korrelerat den med histologisk undersökning. I en och samma analys kan vi bestämma den spatiala distributionen av läkemedel, metaboliter men även proteiner, peptider och lipider. Man skulle kunna kalla tekniken »molekylär histologi«.

Vilken typ av läkemedel har ni tittat närmare på?
– I vår studie granskade vi tiotropium, ett inhalationsläkemedel som används vid behandling av KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom i ett samarbete med Astrazeneca i Sverige. Vi följde läkemedlet i lunga på en experimentell djurmodell, i detta fall från råtta, och kunde bestämma till vilka mikrostrukturer i lungan läkemedlet distribuerades till.

Har ni även forskat kring andra läkemedel?
– Ja. Personligen har jag en bakgrund inom neurobiologi så det är ett av områdena vi arbetar inom. Förutom att vi kan haltbestämma läkemedel och dess metaboliter kan vi också samtidigt studera dynamiska processer av kroppsegna substanser som peptider, proteiner och lipider. Vi arbetar bland annat med experimentella modeller för Parkinson’s sjukdom och undersöker sidoeffekter av läkemedel som används vid behandling av sjukdomen.

På vilket sätt kan er forskning användas?
– Ett viktigt område är inom den prekliniska forskningen där nya substanser testas och där information behövs om hur och var de tas upp i kroppen. Tekniken kan också avslöja eventuella toxiska effekter eller ackumuleringar av läkemedel eller metaboliter i vävnader.

Att kunna iaktta ett läkemedel nästan ända ner på cellnivå, kan det komma till klinisk användning så småningom?
– Ja, tekniken kan få en viktig roll som ett komplement till klassisk histologi. Redan idag har forskargrupper använt tekniken för att fastställa sjukdomsdiagnos, till exempel graden av cancer. Det är möjligt att studera den spatiala distributionen av hundratals proteiner och peptider i samma vävnadssnitt. Protein- och peptidmönster kan användas för att upptäcka markörer för diagnostik och prognos av olika cancertyper och därigenom underlätta för rätt behandling.

USA blev först med terapeutiskt cancervaccin

0

Forskningsfältet immunterapeutiska vacciner har länge betraktats som ett av de hetaste spåren på vägen mot framtidens cancerbehandling. Även om det nu finns exempel på förebyggande vacciner mot cancer, såsom livmoderhalscancer, så har övertygande studieresultat i Fas-III låtit vänta på sig när det gäller de behandlande vaccinerna. Men i slutet av april kom äntligen kvittot på att åratal av hårt arbete inte varit förgäves. FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, gav då sitt godkännande till världens första cancervaccin. Företaget Dendreon ligger bakom preparatet Provenge (sipuleucel-T) vid indikationen avancerad metastaserande hormonresistent prostatacancer.
– Det amerikanska godkännandet är ett viktigt steg för immunterapeutisk cancerbehandling, men att kalla det ett paradigmskifte är att ta i. Den kliniska effekten av Provenge är lovande men ännu ganska måttlig. Utöver Provenge ligger ett antal intressanta humana cancervacciner i pipeline, säger Rolf Kiessling, professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och en av Sveriges främsta experter på tumörimmunologi.

I den dubbelblinda, placebokontrollerade multicenter Fas-III studien IMPACT, som ligger till grund för godkännandet, deltog 512 män, varav 341 fick totalt tre injektioner med sipuleucel-T varannan vecka. Övriga 171 patienter fick placebo.
Resultatet visade att vaccingruppen uppnådde förlängd medianöverlevnad med 4,1 månader. Treårsöverlevnaden förbättrades också med 32 procent i denna grupp. Rapporterade biverkningar var måttliga och innebar symtom som frossa, feber och huvudvärk. En viss ökad risk för hjärtkärlproblem syntes hos en låg andel av patienterna.
Provenge är ett exempel på en så kallad autolog aktiv cellulär immunterapi. Cancervaccinet framställs från patientens egna perifera vita blodkroppar, som tas ut och sedan aktiveras med ett »fusionsprotein« som består dels av tumörantigenets sura fosfataser (PAP) men även av immunhormonet GM-CFS. Cellerna injiceras sedan tillbaka till patienten där de kan aktivera kroppens T-celler som kan leta upp och förstöra prostatacancercellerna.
– Cancervacciner är generellt sett dyra eftersom framställningen är både komplicerad och kostsam, och just Provenge är extra dyrt beroende på att det skräddarsys för varje patient, säger Rolf Kiessling.
Såväl i amerikanska som brittiska medicinska tidskrifter har godkännandet av Provenge renderat uppmärksamhet. Kritiker menar att godkännandet mer ska betraktas som ett allmänt tummen upp för en ny behandlingsprincip snarare än ett godkännande av just Provenge som läkemedel.

Dendreon har ännu inte lämnat in Provenge för godkännande på den europeiska marknaden, och med ett pris på drygt 650 000 kronor per behandling kan man fråga sig vilken plats i behandlingsarsenalen läkemedlet skulle få. Samtidigt är prostatacancer världens tredje vanligaste cancersjukdom bland män och patienter med avancerad sjukdom har få behandlingar att tillgå.
– Ett högt pris innebär inte alltid ett hinder för att en behandling ska få stort genomslag, säger Rolf Kiessling. Titta på Herceptin, ett idag etablerat läkemedel mot HER2-positiv bröstcancer, som visserligen inte är ett vaccin men som delvis fungerar som en immunterapeutisk behandling, säger Rolf Kiessling.
När man talar om Provenges studieresultat vad gäller förbättrad överlevnad anser vissa att fyra månader är en väl blygsam siffra. Samtidigt är det ett värde som rimmar väl med andra nya immunterapeutiska cancerbehandlingar, menar Kristian Pietras, docent i tumörbiologi vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska institutet.
– Satsningen på mer intelligenta biologiska läkemedel har inneburit att vi tar mindre steg framåt och i en långsammare takt än vid tidigare läkmedelsutveckling, säger han. Kanske är överlevnad ett allt för trubbigt verktyg för att mäta effekterna av nya behandlingar. Livskvalitet är lika viktigt. Nya cancerläkemedel har oftast få och lindriga biverkningar till skillnad från äldre. Frågan är vad patienten väljer – ett läkemedel med ett års överlevnad och kraftiga biverkningar eller ett där överlevnaden är sex månader med lindriga eller inga biverkningar.
I julinumret av New England Journal of Medicine publicerades Provenge-studien och åtföljdes av en kritisk ledare signerad Dr. Dan Longo som menar att vaccinets effekter är bleka och att studien inte ger svar på frågan om tumörantigenen verkligen är en nyckelfaktor i tumörbekämpning. Studien uppvisade ett T-cellsvar hos tre fjärdedelar av fallen, men inte alla dessa uppnådde förbättrad överlevnad.

Studiedesign är en känd utmaning vad gäller många nya biologiska terapier. När man vill kontrollera effekter på cellnivå hos en grupp människor som har fått individualiserad behandling räcker inte alltid de traditionella parametrarna till.
– Vi vet att immunterapibehandling kan ha effekt hos vissa, men inte hos andra. Det innebär att det i en grupp där medianöverlevnaden är sex månader kan gömma sig personer som kanske skulle uppnå betydligt längre överlevnad av läkemedlet, och personer med helt utebliven behandlingseffekt. En av de viktigaste uppgifterna vi står inför är att hitta de markörer som visar vem som är behjälpt av ett visst läkemedel, säger Kristian Pietras.
När det gäller nya produkter inom området immunterapi visar studier att den tumörminskande effekten av behandling kan vara liten och ibland till och med obefintlig, såsom i fallet Provenge. Onkologer ser gärna graden av »krympning« som ett avgörande mått på behandlingsframgång. Men enligt Kristian Pietras är det ett förhållningssätt som snart passerat sitt bäst-före-datum.
– Omfånget på tumören ger oss inte tillräckligt med information. Om man istället tittar på den metabola aktiviteten i en tumör vet vi att läkemedel kan sänka denna drastiskt på kort tid. I vissa fall kan läkemedel också få en tumör att bli helt vilande, utan att den krymper. Nästa fråga är förstås hur länge en tumör kan vara vilande och det har vi inte svar på än. När man talar om framtidens cancerbehandling tror jag att vi kommer att få se förändrad syn på sjukdomen, från dödlig till kronisk.

Utklassad labbråtta

0

I mikroskåpet syns hur de små galtspermierna raskt simmar omkring. Med hjälp av finkänslig teknisk utrustning går det att mäta hur snabbt och i vilka mönster de rör sig. Genom att tillsätta en viss substans kan man studera om de reagerar. Då kan man också se om de påverkas av att utsättas för olika läkemedelssubstanser. Förlorar de i fart eller börjar ta konstiga vägar kan man misstänka att en substans har en negativ effekt. Just i det här fallet är det cellernas kraftstationer, mitokondrierna, som är målet. Eftersom spermier har gott om mitokondrier kan de användas som rapportörer för om en substans påverkar dem.  
– Traditionellt har vi använt material från lever eller muskelceller som preparerats från djur för att titta på mitokondriepåverkan. Nu har vi inlett ett samarbete med ett företag som använder galtspermier i avelssyfte och av det vi har sett hittills har de cellerna en väldigt god korrelation med andra metoder, säger Ian Cotgreave.

Metoden med galtspermier testas just nu av Astrazeneca i Södertälje och är ett exempel på ett möjligt alternativ till djurförsök. Ian Cotgreave som berättar om försöket är chef för molekylär toxikologi på Safety Assesment på företaget och pratar gärna om metoder som kan användas som alternativ till djurförsök. Förutom sitt jobb på företaget har han suttit med i många av de offentliga forskningsnämnder som delat ut pengar till projekt inom området alternativ till djurförsök. Han har sin uppfattning klar.
– Att syssla med försöksdjursverksamhet är ingen enkel historia utan kräver stora resurser i form av pengar och kompetens. Allt som kan göras för att minska och förfina dem är bra för försöksdjuren såväl som för industrin.
Enligt honom är det bara omkring en tredjedel av de anställda inom preklinisk forskning på Astrazeneca som jobbar med försöksdjur, resten ägnar sig åt in vitro- och in silico-metoder, det vill säga datormodeller. Att redan innan en intressant substans är tillverkad kunna göra analyser om strukturanalyser och affinitet i datorn spar massor av tid och kraft åt företagen och man blir allt bättre på det.
– Ju mer information vi har och ju bättre testsystem vi kan skapa desto mindre blir risken att vi får en otrevlig överraskning sent i utvecklingsprocessen. Det betyder att vi också testar för vår egen skull, inte för att det är krav från myndigheterna.

När EU-parlamentet i september i år efter flera års valsande och debatterande klubbade unionens nya djurskyddsdirektiv var det många som upplevde det som ett antiklimax. Djurrättsförespråkarna menar att det förslag som kommissionen ursprungligen lade hade vattnats ur, bland annat eftersom det inte blev något totalförbud mot apor.
– En stor brist är också att det saknas årliga minskningsmål, har man inga mål kan man inte uppnå dem. Det finns en gammaldags tro på att djurförsök är bra och pålitliga i forskarvärlden vilket gör att det inte minskar tillräckligt snabbt, säger Carl Schlyter, miljöpartistisk EU-parlamentariker som är en av de besvikna.
En annan kritik mot direktivet handlar om den formulering som beskriver när man måste ersätta djurförsök med alternativa metoder.  Exakt hur formuleringen ska tolkas är nu upp till medlemsländer och myndigheter att komma fram till.
– Enligt vår tolkning innebär det att bara tretton procent av alla djurförsök inom EU måste ersättas med djurfria metoder, säger Cecilia Clemedson neurotoxikolog och ordförande i Forska utan djurförsök, en forskningsstiftelse som jobbar med att stötta forskning som syftar till att ersätta djurförsök.

Djurförsök har länge varit en fråga som engagerar. Även om det idag är sällsynt med våldsamma attacker här i Sverige ser det värre ut i andra länder där företrädare för läkemedelsindustrin fått bomber i brevlådan. Att de riktigt aggressiva tongångarna är mindre vanliga här förklaras med att man öppnat för diskussion, både från industrins och från akademins sida. Enligt en undersökning som gjordes av Vetenskapsrådet 2007 tycker sju av tio svenskar att djurförsök är okej om syftet är att bota sjukdomar.
– Jag upplever att positioneringen på många sätt har försvunnit och det är ett bättre diskussionsklimat mellan forskare, industri och djurskyddsgrupper idag. De flesta vill samarbeta för att hitta bättre alternativ. Att det dessutom kommer fler studier som pekar på att djuren inte alltid är helt bra som testmodeller bidrar till att vi vill gå åt samma håll, säger Cecilia Clemedson på Forska utan djurförsök.
Och det kanske inte är lagböckernas paragrafer som kommer att styra utvecklingen av djurfria metoder utan tekniken och vetenskapen. Just aspekten att djur som testmodell inte är optimal är en av de drivkrafter som gör att industrin själv nu aktivt är på jakt efter nya metoder och som gör att djurförsök ifrågasätts av andra än djurrättskämparna. När den politiskt obundna organisationen Forska utan djurförsök bildades 1961 var de i princip ensamma om att ge pengar till den typen av forskning. Idag är alternativa metoder inte längre bara något som demonstrerande bönätare ägnar sig åt utan ett måste för ett läkemedelsföretag med självaktning.

Anledningen är att hur ett läkemedel metaboliseras, administreras och elimineras hos oss människor i hög utsträckning beror på vilka uppsättningar av receptorer, transportproteiner och enzymer vi har, något som vi idag vet kan skilja sig mellan människor och där det definitivt finns stora skillnader mellan en mus och en människa.
– Vissa modeller är helt enkelt inte särskilt prediktiva. När du gör ett toxicitetstest på en råtta är överensstämmelsen med människa ungefär femito femtio. Du skulle alltså lika gärna kunna singla slant, säger Raimund Strehl, cellbiolog och cheif technical officer på Cellartis.
Han är en av de som bakom stora fönster på en trädbeklädd höjd i Göteborg jobbar på företaget. Sedan starten 2001 har de arbetat med att odla stamceller för medicinskt bruk och har en vision om att just kunna skapa miljöer så lika människa som det bara går. En del handlar om regenerativ medicin men en viktig bit är läkemedelsutveckling. Idag har de samarbeten med företag som Pfizer, Novo Nordisk och Astrazeneca. Det som är en av Cellartis specialiteter är att odla fram olika celltyper från embryonala stamceller som har sitt ursprung i donerade befruktade ägg från IVF-försök. Just nu har de två kommersiella produkter i form av hepatocyter och kardiomyocyter.
– Tittar man på hjärtmuskelcellerna i mikroskåp kan man se hur de spontankontraherar, som ett litet minihjärta, berättar Peter Sartipy, senior scientist och projektledare på företaget.

Vissa avgörande tester som påverkan på hjärta eller fosterskadande effekter kan idag bara göras i djur eftersom tillgången på mänskliga vävnadsprover är starkt begränsad. Det är också etiskt omöjligt att låta en gravid kvinna pröva ett preparat för att se vad som händer. Att då kunna skapa sitt egna hjärta eller lever för tester är för många en våt dröm. Även om vägen dit fortfarande är hyfsat lång så är det inte är helt science fiction. Försök pågår runt om i världen om att få stamceller att bli åtminstone organliknande. I ett samarbete med Astrazeneca och universitetet i Utrecht har man nyligen jämfört kardiomyocyter från Cellartis med hjärtceller från kanin och konstaterat att egenskaperna stämmer väl överens.  
– Det är ett stort steg för oss att kunderna nu börjar köpa och testa våra produkter i sina egna laboratorier och jämföra med befintliga metoder. Först då kan vi få ett kvitto på om de fungerar i stor skala, säger Johan Hyllner, företagets forskningschef.

I historien finns det gott om skräckexempel när det trots gedigna försökssystem har blivit fel. Ett exempel som fortfarande är färskt är de misslyckade försöken med antikroppen TGN1412.  Den hade man testat till och med på apor innan fas I-studien startade. Men de sex frivilliga försökspersonerna fick så kraftiga påslag av immunförsvaret att de drabbades av livshotande biverkningar. Ett annat klassiskt exempel är neurosedynskandalen på 60-talet. De toxiska effekter som läkemedlet hade på människofoster hade inte visats sig i de utförda djurförsöken och följderna blev katastrofala.
– Även som man gav en råtta 600 gånger så mycket av ämnet talidomid som man gav människa så syntes inte de fosterskadande effekterna. Det finns bland annat en viss typ av kanin där de hade märkts men den hade man inte testat på just i det här fallet, säger Raimund Strehl.

Vid det här laget är det lätt att fråga sig varför man testar substanser som ska användas i människa på djur överhuvudtaget? Svaret ligger i att det är med djurförsök som referensbibliotek och testpaket har utformats, det är här datamängderna finns. Enligt de regulatoriska kraven ska man testa sina substanser på två arter av däggdjur, om de anses relevanta, innan man kan ge substansen till människa. Ofta använder man sig av en gnagare och hund. Idag finns det för säkerhetstestning inom läkemedelsutveckling bara ett fåtal in vitro-tester som är helt godtagbara som ersättningar till djurförsök.
– Det finns några olika in vitrotester i preklinik där man gör riskvärderingar baserade på studier som inte är gjorda på djur, framför allt inom området gentoxicitet. Inom andra områden behövs mer utvärdering av alternativa metoder innan myndigheterna kan godkänna dem och det är framförallt ett arbete som måste ske globalt, förklara Ulla Wändel-Liminga,
ämnesområdesansvarig farmakologi och toxikologi på Läkemedelsverket.

Hon syftar till det som är ett återkommande argument; för att nya metoder ska accepteras av regulatoriska myndigheter krävs att de testas och valideras i stor skala och under lång tid. På ett europeiskt plan pågår det samarbeten för att dels utveckla men också validera nya alternativa metoder. Rent fysiskt finns sedan 1992 EVCAM, EU:s eget center för validering av alternativa metoder, beläget i Italien. I USA finns det motsvarande ICCVAM.  Men att får en metod godkänd av myndigheterna liknas vid att få ett läkemedel på marknaden. Från första försöken på ett enskilt labb till införande i till exempel OECD:s riktlinjer för testning kan det ta 10 till 15 år.
– Ett företag kan alltid komma till oss på rådgivning innan sin ansökan och fråga om en viss alternativ metod är godtagbar så gör vi en bedömning i det specifika fallet, säger Ulla Wändel-Liminga.

Så för att nya metoder ska accepteras måste de prövas, men för att de ska bli aktuella för validering måste läkemedelsutvecklarna pröva dem – samtidigt som de gör sina standardpaket med djurförsök.  En onödig investering för en redan kostnadstyngd industri kan tyckas. Men just tack vare rädslan att misslyckas och den inneboende osäkerheten med vissa djurförsök så tycks det finnas en drivkraft hos både företag och akademi att satsa på nya och mer sofistikerade metoder. Med hjälp av cellmodeller skulle man kunna låta ett potentiellt läkemedel metaboliseras av humana leverceller och sedan koppla det till en odling med hjärtceller. Det skulle kunna ge värdefull kunskap om vilka effekter metaboliterna har på hjärtat. Om företagen skulle kunna förutsäga eventuella negativa biverkningar på hjärta- och kärl skulle de spara enorma pengar på att stoppa produkten i god tid innan klinisk prövning och dessutom undvika både mänskligt lidande och dålig publicitet. Historier som med det indragna diabetesläkemedlet Avandia kanske inte skulle ha behövt hända. Samtidigt har vissa djurförsök som tidigare var standard nu slutat användas eftersom de visat sig inte ge någon adekvat information. Ett exempel är de tidigare obligatoriska LD50-värderna som fastställdes genom att en substans gavs till ett antal djur, ofta råtta eller kanin, för att se vid vilken dos häften av djuren dog. Nu görs tester för akut toxicitet istället på celler.

Ytterligare ett exempel som man tittar på hos Astrazeneca är en form av en konstgjord magtarmkanal. För att ett läkemedel ska vara praktiskt användbart vill man gärna att det ska gå att ta i tablettform. Det betyder att ett grundläggande krav är att det inte ska brytas ner i magtarmkanalen innan de tagits upp av kroppen. Genom att återskapa miljön i magsäck och tarmar i provrörsmodeller och utsätta läkemedlet för de påfrestningar som sker där kan man få uppgifter som det annars krävs djur för. Utrustningen finns i engelska Alderlay Park och minskar enligt företaget antalet hundar med omkring 40 procent.

 Arbetet med teknik som kan ersätta eller reducera antalet djurförsök går generellt under benämningen 3R. De tre r:en står för reduce, refine och replace som syftar till att hitta metoder som ersätter, reducerar antalet eller förfinar experiment på djur. Och det pågår alltså en hel del olika projekt runt om i Sverige på temat. På Karolinska pågår ett projekt med bland annat Magnus Ingelman-Sundberg där man med hjälp av en bioreaktor skapar en leverliknande miljö för att testa toxiciteten av substanser. I ett samarbete mellan bland annat Lunds universitet och Karolinska institutet har man genom att testa ett läkemedel på cellodlingar från vävnadsprover från gravida kvinnor kunnat undvika vissa av djurförsöken. I Uppsala jobbar forskaren Per Artursson med kollegor med att undersöka substansers så kallade ADMET-egenskaper, det vill säga absorption, distribution, metabolism, elimination och toxicitet i olika in vitro och in silicomodeller. Han ligger bland annat bakom absorbtionsmodellen Caco2 som med celler helt kan ersätta vissa djurförsök för att prediktera upptag av läkemedel som administreras oralt.  De har också tillsammans med Uppsala University Innovation satt upp en plattform, UDOPP, som ger andra möjlighet att testa en substans ADMET-egenskaper med dessa metoder.
– Det är ett sätt att dela med sig till andra forskargrupper och till företag av det vi har kommit fram till, säger Per Artursson, professor i läkemedelsformulering.

För ett antal år sedan upptäckte forskare att man också kan få fram stamceller genom att ta andra celler, till exempel från hud, och maniupulera dem så att de går tillbaka till att bli stamceller. Fenomenet kallas inducerade pluripotenta stamceller, IPSC, och är en revolution inom stamcellsforskningen eftersom det innebär att i princip vilken cell som helst kan fås till att bli en stamcell. Här är förhoppningen att man också ska kunna ta fram celler som uttrycker vissa sjukdomar och testa substanser på dem.

Men att bara lita på marknadskrafterna och forskarnas goda vilja räcker inte menar vissa. Cecilia Clemedson skulle gärna se ett svenskt center för 3R-forskning och en myndighet med tydligt ansvar. Efter att Djurskyddsmyndigheten efter bara tre år lades ner 2006 har ansvaret valsat runt en del. Nu är det Vetenskapsrådet som delar ut pengar märkta till 3R men de har fått kritik för att årets anslag inte utlystes tydligt nog.  Ian Cotgreave som också är medlem i Vetenskapsrådets forskningskommitté för 3R håller med om att vissa grupper förmodligen tappade styrfart när frågan blev hemlös.

Men några utrotningshotade labbråttor lär vi inte få se de närmaste decennierna. Trots all forskning så är det inte många som idag tror på en helt djurfri läkemedelsutveckling. Förklaringen ligger i att det trots olikheter ändå är en helt annan sak att prova en substans i ett levande djur med alla organ och de fysiologiska fenomen det innebär. De har en komplexicitet som inte går att få i en cell- eller vävnadsmodell.
– Jag citerar gärna nobelpristagaren Arvid Carlsson som säger att »Det är inte möjligt att förstå formen och funktionen av en byggnad bara genom att studera byggstenarna«. Mycket går att ersätta men till sist måste man gå in i en djurmodell för att få hela bilden, säger Ian Cotgreave.

Lars Håkan Nilsson om varför fångar behöver mer läkemedel

0

Även om ökningen av samhällets kostnader för läkemedel på det stora har bromsats in finns fortfarande grupper där konsum-tionen av läkemedel sticker ut. Befolkningsgruppen äldre är en av dem, intagna på fängelser en annan. Kostnaden för läkemedel inom Kriminalvården var år 2008 35 miljoner kronor och år 2009 42,6 miljoner kronor, en ökning med ungefär
4 procent. Backar man bandet ytterligare är kostnadsökningen av bastantare slag. Mellan 2007 och 2009 ökade kostnaderna med 37 procent. I snitt har varje intern 2-4 läkemedel och ungefär en fjärdedel av de intagna står på antidepressiva. När det gäller kvinnorna är siffran ännu högre – ungefär 40 procent, berättar Kriminalvårdens medicinskt sakkunnige Lars Håkan Nilsson som ser flera förklaringar till detta.
– Idag döms fler personer till fängelse och färre till rättspsykiatrisk vård vilket innebär att det finns ett större medicinskt vårdbehov på fängelserna idag. Det påverkar förstås både medicinkonsumtionen och kostnaderna.

Ur Kriminalvårdens senaste lägesrapport finns andra faktorer som pekar på varför konsumtionen av läkemedel ser ut som den gör. 60-70 procent av de intagna på Sveriges fängelser är narkotika-, bland- eller alkoholmissbrukare. Rökning är också betydligt vanligare innanför murarna än utanför.
– Fångar är sjukare än andra jämförbara grupper ute i samhället. Många som sitter på fängelse är märkta av missbruk, som i många fall leder till psykiatriska besvär men också somatiska som gastroproblematik, diabetes, hjärtkärlsjukdom och KOL. Generellt sett är klientelet på fängelserna i sämre skick idag än tidigare, säger Lars Håkan Nilsson.
Drygt hälften av kostnaderna för läkemedel inom Kriminalvården gäller psykofarmaka. SSRI, bensodiazepiner och rökavvänjningsmedel är en grupp och en annan är de så kallade ADHD-läkemedlen Ritalin, Concerta och Strattera.
ADHD-behandling är dyrt för samhället i allmänhet och för Kriminalvården i synnerhet, där minst 25 procent av de intagna beräknas ha så kallad vuxen-ADHD. Samtidigt utgör ADHD-läkemedlen bara 2,4 procent av Kriminalvårdens totala läkemedelskostnad. Den galopperande kostnadsökningen för ADHD-läkemedel som gett rubriker i media har en naturlig förklaring, enligt Lars Håkan Nilsson.
– Kostnaden för ADHD-läkemedel fanns i praktiken inte före 2007. Det var då studierna om diagnosen inom Kriminalvården påbörjades.

Vid ETT ADHD-projekt vid anstalterna i Norrtälje och Håga deltog 30 plus 54 interner. De som efter neuropsykiatrisk utredning fick diagnos ADHD erbjöds behandling med i första hand läkemedlet Concerta, och i andra hand Strattera under 52 veckor. Behandlingen följdes därefter upp efter ett respektive tre år. Projektet finansierades av Socialstyrelsen med pengar från Psykiatrisamordningen och Stockholms läns landsting.
De vetenskapliga resultaten bearbetas just nu av forskarna från det neuropsykiatriska teamet på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Men Kriminalvården behöver inte vänta på några publicerade rön för att veta att de är rätt ute, menar Lars Håkan Nilsson. På anstalterna är man rörande överens om behandlingens goda effekter. Både interner och fängelsepersonal vittnar om lugna avdelningarna där de intagna ägnar sig åt studier, drogavvänjningsprogram och arbetsträning med sällan skådad arbetsro och motivation.   
– Att interner får bättre livskvalitet och har en möjlighet att bygga upp ett liv utan droger och brott ger inga rubriker. Det är först när det blir tal om ökade kostnader i kriminalvården som det blir inslag i tv. Men som Ingvar Nilsson uttryckte saken när han hade gjort den ekonomiska utvärderingen ADHD-projektet: Money screams. Vinsterna av att erbjuda behandling mot ADHD är mycket större än kostnaderna.

I nationalekonomen Ingvar Nilssons räkneexempel var kostnaden för 30 interners ADHD-behandling cirka 3 miljoner kronor per år. Att jämföra med en årlig samhällskostnad på cirka 60 miljoner kronor per år, om man inte erbjuder fängelsekunderna den behandling som kan hålla dem borta från kriminalitet och missbruk.  
Erfarenheterna från Norrtälje och Håga har lagt grunden till den satsning på unga fängelsekunder med ADHD som Kriminalvården nyligen har rullat igång.
– Behandling mot ADHD ska erbjudas på landets alla nio ungdomsavdelningar, där interner under 21 år sitter. Även vid de tre särskilda avdelningarna för resurskrävande intagna kommer behandlingen att finnas.

ADHD är ett kroniskt tillstånd som teoretiskt sett kräver livslång medicinering, även om befintliga läkemedelsstudier inte säger någonting om effekterna på lång sikt.
Frågan är vad som händer när en intern muckar från fängelset och på sikt behöver nya läkemedel.
– I den bästa av världar ska stödet till före detta interner vara samordnat mellan frivården, psykiatrin och socialtjänsten. Där är vi inte än i landet som helhet. Vi har SKL med oss, det vet jag även om inte alla kommuner och landsting verkar ha insett vinsterna med ADHD-behandlingen. Jag hoppas och tror ändå att man kommer att lösa detta med uppföljningsbehandling på ett bra sätt.

Hur går det med utbytesreglerna?

0

Kan du se om det finns »bra« eller »dåliga« kedjor?
– Ja. Med statistik från Apotekens Service kan vi titta på hela marknaden, på kedjor och vi kan följa upp enskilda apotek. Men det är svårt att göra jämförelser rätt över eftersom det är stora skillnader i storlek mellan aktörerna. I det här materialet är det ingen som avviker markant.

Är det något annat som sticker ut?
– Bland avvikelserna ser vi att det finns några väldigt kända varumärken som slår igenom och sålts trots att de inte varit periodens vara. Och förklaringen är inte att periodens vara inte funnits tillgänglig, utan man har ändå sålt originalet.

Vilka märken handlar det om?
– Det här är preliminära resultat, även om vi noterat det här. Vi kommer att följa upp och analysera statistiken mer innan vi pekar ut enskilda märken.
– Och försäljning av kända varumärken är bara en del av de här avvikelserna. I de trettio procenten ingår också försäljningen av de två alternativen till periodens vara. Men också slutförsäljning av förra månadens vara, vilket ju är helt enligt reglerna.

Kan ni se om läkare nekar till utbyte och hur ofta apoteken själva nekat utbyte?
– Vi kan inte se det exakta antalet utan att gå djupt i materialet. Däremot kan vi se att de blivit färre under perioden. Det tycks som man anpassar sig. Och de här kryssen äventyrar inte systemet. Det handlar ju om ofantligt många expedieringar.

Nytt register på plats

0

 Apotekens Service har sjösatt sitt produkt- och artikelregister som ersätter det artikel-
register som Apoteket AB ansvarat för.
Det nya registret som döpts till Vara är tillgängligt för alla apotek som använder de nya receptexpeditionssystemen och innehåller alla läkemedel, produkter och livsmedel som ingår i förmånssystemet. I det nya registret finns nu också alla parallellimporterade läkemedel med. Här finns också information om åldersrestriktioner och om begränsningar i subventionen.
Apotekens Service har tagit fram varuregistret och ansvarar för det, men det är TLV, Läkemedelsverket och företagen som ansvarar för att informationen i registret är riktig.
– Vi har inför övergången gjort en kvalitetsgenombearbetning och sagt till informanterna att rätta fel vi upptäckt. Detta för att tydliggöra att det är de som ansvarar för informationen i registret säger Ylva Hambraeus, vd vid Apotekens Service.

Apoteken anmäler varandras reklam

0

Apotekskedjan Kronans Droghandel anmälde nyligen konkurrenten Apoteket AB för felaktig marknadsföring av nikotinläkemedel och Apoteket AB anmälde i sin tur Ica Maxi i Partille för ett reklamutskick med, enligt anmälaren, felaktig marknadsföring av läkemedel.
Apotekskedjorna har nu precis som läkemedelsföretagen börjat bevaka varandra när det gäller annonsering. Men till skillnad från läkemedelsföretagen anmäler apoteken ännu så länge varandra till Läkemedelsverket. Ändå är de flesta granskningsärendena fortfarande
initierade av myndigheten själva. Ärendena har blivit så pass många att Läkemedelsverket tvingats prioritera apoteksbranschen framför läkemedels-företagen.

– Merparten av våra ärenden idag handlar om apoteken och detaljhandeln eftersom de inte är så insatta i lagarna när det gäller marknadsföring av läkemedel. Så vi fokuserar på det och initierar få ärenden när det gäller läkemedelsföretagens marknadsföring eftersom de har sitt eget system för det med IGM, säger Ragnhild Johnsson på Läkemedelsverket.
Sedan november 2009 då OTC-försäljning blev tillåten i detaljhandeln till och med oktober i år har Läkemedelsverket behandlat närmare 30 ärenden som rört detaljhandelns eller apotekens marknadsföring.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng