Månads arkivering september 2010

Diskussionen om så kallade spökskrivna vetenskapliga artiklar blommar upp i Sverige och andra länder med jämna mellanrum. Att läkemedelsindustrin anlitar pr-företag som skriver artiklar och att välkända forskare lånar ut sina namn till studier som de inte varit med att genomföra har visat sig vara ett omfattande fenomen. I juni presenterade den europeiska forskande läkemedelsindustrin, Efpia, ett dokument med syfte att göra publiceringsprocessen ärligare. Där står bland annat att även resultat som är negativa för ett företag ska publiceras.

Sabine Kleinert är medicinsk redaktör på Lancet och har länge arbetat med att öka transparensen inom forskningen och tycker att dokumentet är ett steg på vägen.
– Men man önskar att ett sådant dokument kommit för många år sedan, känslan av äntligen, är den man känner mest, säger hon.

Sabine Kleinert är också vice ordförande i organisationen Committee on Publication Ethics, COPE, en ideell sammanslutning av redaktörer för akademiska tidskrifter som arbetar för att sprida kunskap och utforma riktlinjer om vetenskaplig publicering. Hon menar att problemet med spökskrivare fortfarande är stort men betydligt mindre än för ett tiotal år sedan.  Det kräver enligt henne att man på varje vetenskaplig tidskrift hela tiden är medveten om fenomenet.
– På Lancet har vi som standard att man måste fylla i om någon annan än de som varit delaktiga i studien varit med och skrivit och är det så ska man uppge hur denna finansierats. Bara det att man aktivt måste svara ja eller nej tror jag gör att många svarar ärligt, det är skillnad på det än att lita på att någon självmant uppger att en pr-firma varit inblandad.

Ett av problemen med publicerade studier är att det är så prestigeladdat att stå med som författare på en studie. Det, menar Sabine Kleinert, bidrar till att forskare lånar ut sina namn trots att de inte varit delaktiga i det vetenskapliga arbetet.
– Det kan vi som tidskrift aldrig kontrollera, vi måste helt enkelt lita på att de som står som författare är det. Universitet och högskolor fyller en viktig roll i att lyfta problemet och ta ställning och lära sina forskare att det inte är okej.

När debatten om spökskrivare pågick under våren i Sverige hade läkemedelsindustrin som ett argument att det till stor del handlade om att industrin misslyckats att förklara för allmänheten hur en klinisk studie går till. Att det ofta är så många människor inblandade att de som faktiskt gör jobbet inte är de som står som författare. Men den förklaringen ger inte Sabine Kleinert mycket för.
-Så svårt är det inte att ange vem som gjort vad. För oss är det okej att en person från till exempel en pr-byrå står som författare men då ska det tydligt framgå.

Sabine Kleinert ser hoppfullt på framtiden och tror att det kommer att bli allt mer ärligt.
– Jag tycker att vi sakta, sakta rör oss i rätt riktning och att vi närmar oss alltmer transparens när det gäller hela processen med vetenskapliga publiceringar