Månads arkivering september 2010

Den ideella makten

0

Det var en tidig februarimorgon 2009. I en lägenhet i Majorna i Göteborg satt apotekaren och doktoranden Hanna Gyllensten och åt frukost. Teet börjar väcka henne till liv. Det behövs, den senaste tiden har varit ganska hektisk. Förutom doktorandtjänsten på Göteborgs universitet är hon nybliven ordförande i den sammanslutning av apotekare som precis bildats.
Samtidigt, i Stockholm, har anställda vid socialdepartementet slagit på tv:n.
I TV4:s morgonsoffa sitter Malin Östbring, även hon representant från det nybildade sällskapet. Hon berättar om vikten av att ha apotekare som läkemedelsansvariga på apotek och hur de vill få regeringen att lagstadga om det i samband med omregleringen av apoteksmarknaden. Den organisation hon representerar, Apotekarsällskapet, är ingenting man känner till på departementet. Men något säger dem att de borde kontaktas. Strax därefter ringer telefonen hemma hos Hanna Gyllensten.
– Jag blev väldigt förvånad, berättar hon. Plötsligt hade jag Sofia Wallström från socialdepartementet i luren som undrade vilka vi var. Jag visste att Malin skulle vara med i programmet men hade inte sett inslaget själv eftersom jag inte har någon tv.

I Sverige har medlemsorganisationer och folkrörelser länge varit starka och en naturlig del av samhället. Fackförbund, intresseorganisationer och idrottsföreningar anses många gånger vara en del av, och till och med en förutsättning för, demokratin. Läkemedelsområdet är inget undantag. Farmacifacken, Apotekarsocieteten, Läkarförbundet, Apotekarsällskapet och Sveriges Läkaresällskap, alla är de medlemsburna organisationer som i sina stadgar och policyprogram hävdar att de vill verka för en bättre läkemedelsanvändning, ökad patientsäkerhet och samverkan mellan professioner.
Under de senaste två åren har flera av organisationerna synts mer och har, inte minst på grund av omregleringen av apoteksmarknaden, bjudits tillfälle att föra fram sina åsikter om nya lagar och regelverk. Men när huvudbudskapen är lika – vad är det egentligen som skiljer dem åt? Och hur gör de för att få ut sina budskap och påverka. Handlar det om att ha många medlemmar och stora finanser, eller bara rätt vägar in till maktens korridorer?
För Apotekarsällskapet gick det snabb. Från ett löst sammansatt nätverk av apotekare spridda över Sverige som på mejl och webbforum diskuterade för dem brinnande frågor, till en förening med styrelse och stadgar, på ett halvår. Idag har de ett hundratal medlemmar och är i den bemärkelsen fortfarande små men har trots det lyckats med konsten att få en hel del uppmärksamhet. Enligt Hanna Gyllensten handlade det till stor del om tajming. Under en intensiv period skrev de brev, publicerade debattartiklar, demonstrerade, var på möten och inte minst syntes de i riksmedia. Och de hade en fråga som de drev stenhårt – kravet på att läkemedelsansvariga ska vara legitimerade apotekare. Något sådant krav infördes aldrig men den nybildade föreningen kände att det fanns ett behov och en lust hos de engagerade att fortsätta driva frågor med fokus på professionen. »Föreningens ändamål är att verka för i Sverige legitimerade apotekares professionella intressen, främja deras professionella kompetens och därigenom verka för en god läkemedelsanvändning …« står det i stadgarna.  
– Det är svårt för andra organisationer, som facken eller Apotekarsocieteten att så tydligt lyfta fram apotekare, där fyller vi en lucka, säger Hanna Gyllensten.

På ett boktätt kontor i centrala Stockholm med stora porträtt av herrar från fornstora dagar sitter Andreas Furängen. Han är vd för Apotekarsocieteten som med sina 6 000 medlemmar och en 300-årig historia på många sätt är en motsats till Apotekarsällskapet. Men trots att den här organisationen har ett kansli med heltidsanställda och etablerade kontaktnät handlar det om en ideell organisation där engagemang från medlemmarna är det som driver arbetet framåt. Innan apoteken förstatligades på 70-talet var societeten en branschorganisation för apoteksägare och när omregleringen var ett faktum fanns det de som ville att de skulle återta den rollen.
– Men det skulle vara en omöjlighet nu, vi skulle inte vara trovärdiga mot våra medlemmar. Vårt oberoende gör att vi inte kan förespråka en sektor av läkemedelsbranschen på det viset, säger Andreas Furängen.
Han har svårt att beskriva den typiske medlemmen, »de är så många olika«. Till skillnad från Apotekarsällskapet har man medlemmar som spänner över hela läkemedelsområdet, från ingenjörer och marknadsförare till farmacevter och läkare. Den senaste tiden har inneburit förändringar för den anrika organisationen. Strax innan sommaren antog man ett policyprogram, något man inte haft innan. I policyprogrammet lyfts åsikter som att Sveriges ställning inom forskning bör stärkas, att miljöaspekter av läkemedel bör beaktas vid subventionsbeslut och att samverkan mellan yrkesgrupper inom läkemedelsområdet bör öka. Ett syfte med policydokumentet är att alla medlemmar ska ha något att falla tillbaka på, inklusive vd:n själv.
– När journalister knackar på dörren och frågar vad vi tycker är det viktigt att det inte är mina egna åsikter som förs fram utan hela organisationens. Är vi eniga blir det lättare att få fram ett budskap, säger Andreas Furängen.

En stor del av Apotekarsocietetens arbete sker genom att ordna utbildningar och att med punktinsatser, som att dela ut Scheelepriset, rikta uppmärksamhet mot vad man anser är betydande forskning. Den närmaste framtiden kommer man vara med och driva arbetet med att utveckla en svensk variant av GPP, good pharmacy practice. I remissvar och policydokument framför man också önskan att farmacevtiska tjänster som läkemedelsgenomgångar på apotek bör subventioneras och att använda generisk förskrivning som ett sätt att minska dubbelanvändning av läkemedel.
Lilla Apotekarsällskapet och stora Apotekarsocieteten. Liknande mål men olika vägar att nå dit. Ytterligare en sorts medlemsorganisation är fackförbunden; Läkarförbundet och de båda farmacifacken, Sveriges Farmacevtförbund och Farmaciförbundet. Deras uppgift är främst att värna om medlemmarnas arbetsförhållanden vilket gör att frågor om god läkemedelsanvändning trängs med löneförhandlingar och semesteravtal. Omregleringen har dessutom för de två sistnämnda inneburit att organisationerna behövts göras om från grunden.
– Vi har gått från geografiska avdelningar till företagsavdelningar vilket varit en lång och omfattande process. Men det har gått förvånansvärt smidigt och i maj klubbades förändringarna, säger Carina Jansson, ordförande i Farmaciförbundet.

Hon och farmaciförbundet, som har den största delen av sina medlemmar verksamma på apotek, tog tidigt ställning emot en omreglering av apoteksmarknaden. De var, och är fortfarande, av åsikten att regeringen borde gett Apoteket AB i uppdrag att öppna fler apotek för att öka tillgängligheten. Men att aktivt driva frågan om att återförstatliga apoteken är inget man kommer att jobba med, enligt Carina Jansson.
– De frågor vi kommer att driva framöver är läkemedelskonsumenternas rätt till oberoende rådgivning och utbildningsfrågor. Vi tycker till exempel att man ska ordna farmacevtutbildningarna enligt Bolognamodellen så att det är lättare att läsa vidare från apotekstekniker till receptarie till apotekare, säger hon.
Även på Sveriges Farmacevtförbund, SFF, är man mitt uppe i ett förändringsarbete där man bland annat bildat akademikerföreningar inom alla verksamma apoteksföretag. Nya stadgar ska antas vid fullmäktige under hösten. När ordförande Carin Svensson berättar om de viktigaste frågorna som förbundet driver; harmoniserad farmacevtutbildning, bättre läkemedelsanvändning, etik och tillvaratagande av farmacevtiska kompetensen blir följdfrågan vad som egentligen skiljer förbunden åt givet att omregleringen är på plats? Enligt Carin Svensson handlar det främst om vilka man representerar.
– Vi vänder oss till hela professionen, från apotek, industri och sjukvård till egna företagare. En viktig fråga för oss är de egenföretagare som nu kommer. Där har vi sneglat på hur man arbetar i andra Sacoförbund och kommer att ha en egen sektion för dem. Vi kommer också ge karriärsrådgivning och utbildningar för alla medlemmar utifrån behov.

Men hon håller med om att många frågor de kämpar för inom flera av organisationerna är desamma och att samarbeta kan man bara tjäna på. Och tittar man på närliggande fackförbund ser man snarare mer ening än splittring, som Civilingenjörsförbundet och Ingenjörsförbundet som gått ihop i Sveriges ingenjörer. Carina Jansson går ännu längre.
– Klart vi skulle bli mäktigare om vi gick ihop i ett förbund. Det har funnits sådana tankar och diskussioner tidigare och kanske kan de komma upp på nytt i framtiden.
På Läkarförbundet tas många läkemedelsfrågor omhand av deras råd för läkemedel, it och medicinteknik. Som namnet signalerar är just it-frågan en av de högst prioriterade för förbundet. Frågan om ett fungerande förskrivarstöd och läkarnas tillgång till samlad information om patienternas alla läkemedel driver man hårt. Tillsammans med landets Läkemedelskommittéer och Läkaresällskapet har man formulerat en deklaration som ett slags gemensamt policydokument, och en symbol för ett sätt för olika intressenter att samarbeta på. Tittar man på Läkarförbundets frågor är det tydligt att det är läkarna som står i centrum. Man vill komma ifrån vad man menar är misstänkliggörande av förskrivningen och inte belägga val av läkemedel med restriktioner. Man vill ha fri förskrivningsrätt och verka mot att låta vissa läkemedel bara få förskrivas av specialister, något man menar leder till fler remitteringar och längre vårdköer.

Ett sätt att föra fram sina åsikter är att vara remissinstans till regeringen och myndigheter. Det anses av traditionen vara ett viktigt instrument som visar att organisationen betyder något inom ett område. Det var bland annat en av anledningarna att Apotekarsällskapet vintern 2009 valde att gå från ett löst sammansatt nätverk av apotekare till att bli en förening med stadgar och styrelse. Utan den formella konstruktionen är det svårt att få en tyngd som åsiktsproducent. Med en omreglering, en nationell läkemedelsstrategi och projektet med Nationell eHälsa har remissvarsskrivarna fått arbeta för högtryck under ett par år. I vissa fall har instanserna bara haft ett par veckor på sig att ge sin syn på lagförslag och föreskrifter. Särskilt om omregleringen hörs ord som raketfart och expresshastighet. Den korta svarstiden har krävt snabba ryck hos organisationerna. Lite för snabba menar en del.
– Det är en notering som är värd att göra att den hastighet som omregleringen gått i avspeglar sig i remissvaren. Annars är det vanligt med två till tre månader för att svara men nu har det handlat om veckor. Det gör det svårt att ens hinna skicka ut frågan till berörda i organisationen och svårt att hinna formulera välavvägda svar. I slutändan kan mindre genomarbetade svar ge mindre genomtänkta lagförslag och så vill ingen ha det, säger Kerstin Hulter Åsberg, ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor.
De frågor som Läkaresällskapet driver på läkemedelsområdet handlar mycket om ut- och fortbildning vilket också avspeglar sig i de remissvar som producerats. Liksom generisk förskrivning och möjligheten för läkare att få driva apotek.  

På intensivavdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm råder hög aktivitet. Personal i foppatofflor och blågröna kläder går snabbt in och ut ur dörrar bakom vilka det ligger barn i sängar. Många så små att det mest ser ut som skrynkliga små högar under täckena bland slangar och maskinerna. Här jobbar Mikael Rolfs som anestesiolog. Parallellt med sitt kliniska arbete är han ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, it och medicinteknik. Han har sin bild av hur man påverkar klar.
– Jag tror att när det kommer till remissdags då är det mesta redan satt, då är det för sent. Vill man påverka ska man vara med innan.
Enligt honom är det de personliga mötena, samtalen och kontakterna, officiella och de som sker vid sidan av, som är de avgörande. Det gäller att vara med där det händer.
– Det är lite som en kringresande cirkus att åka runt på mässor och möten, samma människor i olika sammanhang. Men är man inte med hamnar man på sidan av. Därför blir det bekymmersamt när man i arbetet med den nationella läkemedelsstrategin hållit sig inom slutna rum. Det har varit väldigt svårt att komma till tals där och veta hur de resonerat.

Att så stor vikt läggs vid de personliga mötena är på många sätt något typiskt svenskt. Internet i all ära men vi träffas och pratar, går på medlemsmöten och ses över luncher, vid kaffeautomater och på konferenser. Kastar man en blick över Atlanten åt till exempel USA ser det annorlunda ut. Pia Brundin på Riksrevisionen har tidigare forskat vid Örebro universitet om svenska och amerikanska ideella organisationers arbetssätt och användning av internet för politiska syften.
– Både svenska och amerikanska organisationer betraktar internet som ett värdefullt redskap. Men amerikanska organisationer har inte ett lika stort behov av att förankra beslut och föra dialog med sina medlemmar som de svenska utan är mer inriktade på att föra fram sitt budskap. I Sverige är samtalet mellan ideella organisationer och politiker också mer inriktat på samförstånd och inte så konfrontativt som i USA, säger hon.
I både Sverige och USA har nätet blivit viktigt och gjort det lättare för grupper att hitta varandra. Men enligt de studier som Pia Brundin gjort lyfter organisationerna själv fram nätet som mest effektivt när det används som komplement till andra mer traditionella former av politisk påverkan. Möten och debattartiklar slår alltså högt i Sverige. En fråga som blir viktig är att identifierar vilka personer som är viktiga för en viss fråga. Och ha tid och möjlighet att faktiskt åka på alla möten.

För Hanna Gyllensten är det till exempel tydligt att hon representerar en liten organisation utan stora ekonomiska tillgångar. Ska det träffas och kontaktas är det hon och medlemskollegorna, ofta de i styrelsen, som ska göra det. Och det ska tajmas med heltidsjobb, familj, husrenovering och inte alltför sällan engagemang i andra organisationer. Att tv-tittandet får stryka på foten är lätt att förstå.
– Det blir tydligt i en liten organisation att medlemmarna är föreningen och vad som blir gjort hänger på vad vi mäktar med vilket självklart kan vara frustrerande. Samtidigt är det positivt med korta beslutsvägar och den som vill ta sig an en fråga kan lätt göra det, säger Hanna Gyllensten.
Carina Jansson på Farmaciförbundet beskriver det som en process med ringar på vattnet där det inte alltid är politikerna som är det främsta målet. Genom att tala om för myndigheterna vad man vill kan de föra frågan vidare uppåt. För myndigheterna har stor makt vad gäller läkemedelsfrågor, det är alla rörande överens om. Läkemedelsverket, TLV, Socialstyrelsen och SBU, de som i stort tolkar och gör verklighet av de politiska besluten, det är där makten ligger. Liksom läkemedelskommittéerna som återkommer som exempel på makthavare.
– Det går åt att myndigheterna blir allt viktigare. Till exempel Läkemedelsverket har ju fått flera nya uppdrag med det nya centrumet för bättre läkemedelsanvändning som en viktig del, säger Andreas Furängen på Apotekarsocieteten.
Enligt Carin Svensson säger också politikernas yrkestillhörighet en del om var makten ligger.
–?Det finns många läkare i riksdagen och i socialutskottet men inga farmacevter på riksnivå, vad jag vet. Det gör ju att läkarkåren får stort inflytande i läkemedelsfrågor.

Än så länge är det svårt att överblicka vilka som faktiskt har påverkat den nya karta som ritats av Läkemedelssverige och veta vilka effekter som lobbyverksamhet och debattartiklar haft. Viss del av facit finns – Apotekarsällskapets och Farmacevtförbundets krav på att läkemedelsansvarige ska ha apotekarkompetens gick inte igenom liksom Läkarförbundets åsikt att även förskrivare ska kunna driva apotek.  Mycket har inte satt sig än och vissa saker är inte färdigutredda, som frågan om ersättning för farmacevtiska tjänster. Apotekarsällskapet har bland annat skrivit ett utförligt förslag till TLV om hur en modell för ersättning för dessa tjänster skulle kunna se ut. Och Hanna Gyllensten själv är övertygad om att Apotekarsällskapet inte är en dagslända som försvinner när en omreglerad marknad blivit självklar.
– Den dagen vi inte tycker att vi behövs då kan vi lägga ner, så är det. Men än så länge finns det ett behov och det vore konstigt om vi inte skulle finnas kvar. Vi har frågor som vi kommer att fortsätta att arbeta med som ersättning för farmacevtiska tjänster. Jag tror vi fyller ett syfte som vare sig facket eller befintliga organisationer gör.

Gert Ragnarsson om Centrum för bättre läkemedelsanvändning

0

Det är dags att lära sig en ny förkortning igen. CBL, som står för Centrum för bättre läkemedelsanvändning, är en organisation som håller på att ta form på Läkemedelsverket. Centrumet är ett resultat av att regeringen vill samla resurserna som arbetar för bättre läkemedelsanvändning och att Apoteket AB:s forskningsavdelning behövde ta vägen någonstans efter omregleringen.
– Det som var Apotekets forskningsavdelning blir en del av centrumet, men framför-allt har vi fått i uppdrag att samordna alla de projekt som pågår i landet för att förbättra läkemedelsanvändningen under benämningen Centrum för bättre läkemedelsanvändning, säger Gert Ragnarsson, direktör på Läkemedelsverket och den som ansvarar för den nya verksamheten.

Det låter ganska enkelt. Men när Gert Ragnarsson ska förklara hur det ska organiseras tar det en kvart. I princip handlar det inte om något nytt fysiskt centrum. Apoteket AB:s forskartjänster flyttar visserligen dit, men utöver det handlar det mer om en omdefiniering av redan pågående arbeten. Det som är helt nytt är rådet för bättre läkemedelsanvändning. Det är rådet som kommer gå igenom och värdera och prioritera mellan de olika forsknings- och utredningsprojekt som finns och bestämma vilka projekt som ska få göras under CBL:s namn. Själva projekten drivs sedan ute i landet på universiteten, i landstingen och i olika organisationer.
– Jag ser det som att vi ska samla de projekt och utredningar som är vetenskapligt bra uppbyggda och som har tydliga mål. Jag hoppas att det ska bli som en kvalitetsstämpel om ett projekt drivs under CBL:s paraply.

Vilka ska sitta i rådet för bättre läkemedelsanvändning?
– Det där är inte helt okomplicerat. Vi har varit runt och pratat med en mängd olika organisationer och intresseföreningar och vi kan konstatera att intresset är mycket stort för att vara med. Men rådet får inte bli ett åhörarcentrum, det är viktigt att det blir en arbetsgrupp, och då kommer inte alla intressenter kunna vara med. Vi ska ha ett planeringsmöte den 23 september när vi diskuterar hur vi ska lösa det problemet.
– Jag kan tänka mig att det blir ett litet råd som utgör den exekutiva gruppen, men att vi har en referensgrupp som förbereder arbetet för rådet. I den referensgruppen kan ett större antal intressenter ingå och personer som kan bedöma vetenskapligheten och kvaliteten på olika projekt.

Ännu är inget bestämt kring rådet, men Gert Ragnarsson anser att representanter från Läkemedelsverket och systermyndigheterna TLV, Socialstyrelsen, SBU och Smittskyddsinstitutet måste vara nära knutna till centrumet.
– Om idéerna och tankarna finns samlade här så innebär det att alla inblandade myndigheter får del av arbetet tidigt och att de kan ha synpunkter och bidra till prioriteringen.
Sen när resultaten från projekten blir klara kommer myndigheterna kunna föra ut resultaten mer kraftfullt och enhetligt.

Läkemedelsverket får 16 miljoner kronor extra för att betala för den forskningsavdelning som kommer från Apoteket AB, räcker pengarna för att göra något slagkraftigt?
– Bara de 16 miljonerna räcker inte särskilt långt. Men parallellt med det här centrumet bygger vi upp en ny enhet inom Läkemedelsverket som ska arbeta med läkemedelsanvändning. I den enheten samlar vi de som redan idag arbetar med läkemedelsupplysning, medicinsk information, epidemiologi och den nya gruppen från Apoteket AB som arbetar med socialfarmaci. Enheten för läkemedelsanvändning kommer ha en budget på 50 till 60 miljoner. På sikt tror jag att externa projekt som organiseras under CBL mycket väl kan ha en budget på 30 miljoner genom att man får nya anslag och kan allokera resurser från de andra myndigheterna och andra intressenter. Då börjar vi närma oss de hundra miljoner per år som man tidigare pratat om behöver satsas på bättre läkemedelsanvändning under en femårsperiod. Vi är inte där idag, men jag tror vi kan växa till den storleken om vi gör vårt jobb bra.

Vilka områden kommer det forskas på?
– De problem som regeringen identifierade i sin promemoria inför bildandet av CBL var biverkningar, interaktioner, fel i förskrivningar och dålig följsamhet. Men det här är ett väldigt stort område och jag kan tänka mig att vi kommer lägga till andra frågor utifrån den nationella läkemedelsstrategin.

Kommer läkemedelsföretagens projekt kunna drivas under CBL?
– Som myndighet kan vi inte ha ett direkt samarbete med ett enskilt företag. Däremot kan man ju tänka sig att till exempel Läkemedelsindustriföreningen kan vara med och stödja ett projekt.

Kommer ni att lyckas förbättra läkemedelsanvändningen?
– Ja, jag tror det. Vissa resultat kommer nå myndigheterna redan det första året. Men sen kan det nog ta ytterligare ett par år innan det verkligen gett en förbättrad läkemedelsanvändning.

Vad kan stjälpa projektet?
– Det här bygger på att vi får till ett samarbetsklimat. Om folk tycker att det här blir för mycket Läkemedelsverkets projekt så vill de kanske inte vara med utan väljer att starta egna parallella spår istället.

Apotekarstudenter får jobb

0

Av de apotekare som tog examen 2007 vid Uppsala universitet har alla jobb. Nästan 80 procent fick sitt första arbete redan innan utbildningen var avslutad, för övriga tog det som mest sex månader. De siffrorna kommer från en studie av före detta studenter vid apotekarprogrammet. Den största delen är nöjda med sitt nuvarande jobb och hälften tycker att arbetsuppgifterna motsvarar utbildningsnivå. Ledarskap, företagsekonomi och entreprenörskap är några ämnen som det efterfrågas mer av.

Hon startar ett nischapotek inriktat på djur

0

Hur driver man ett bra nischapotek?
– Jag tror att man ska vara lite nischad själv och ha ett stort intresse och mycket kunskap om det område man väljer. Djurfarmacia är mest inriktat på djurläkemedel och förutom att jag har ett stort djurintresse startade jag projektet med djurapotek åt Apoteket AB 1993 just här i Trollhättan.

Hade du hellre velat ha ett apotek med enbart djurläkemedel?
– Först när det stod klart att jag skulle vara tvungen att ha alla typer av läkemedel blev jag besviken, det var ju djur jag hade siktat in mig på. Men ganska snart insåg jag det positiva. Vissa humanläkemedel förskrivs även till djur och frågan är om jag hade kunnat expediera dessa annars? Det känns bra att kunna erbjuda hela sortimentet.

Finns det en efterfrågan av apotek med djurinriktning?
– Ja, men det är kunskapen om dessa läkemedel som är viktig. Vi har redan kunder över hela landet eftersom vi också satsar stort på distanshandel. Vi har också två veterinärer knutna till apoteket och telefonrådgivning l dit man kan vända sig och det har lockat många.

Ni är ett av de första småföretagarapoteken som öppnade, hur förberedde ni er?
– Min man och jag startade familjeföretaget Djurfarmacia Sverige AB redan 2007 när det surrades om förändring av apoteksmonopolet. 2008 öppnade vi butiken med handelsvaror, läkemedelsnära produkter, veterinärmottagning, information och ansökte om partihandelstillstånd.
– Det som tagit tid i apoteksgodkännandet är it-delen. Den processen har känts orättvis mot oss småföretagare, och -ibland har man undrat vem som bromsat det hela. Men i somras när Receptum blev godkända av Apotekens Service AB  började det lätta och nu fungerar det bra.

Med så stort fokus på djur-läkemedel, kan ni samtidigt ha kompetens om humanmedicinerna?
– Absolut, jag är själv receptarie och har arbetat med alla typer av läkemedel. Jag har ytterligare en heltidsanställd receptarie och en som arbetar på timmar med mycket goda kunskaper om humanläkemedel.

Förslag om läkemedelsutbildning för AT-läkare

2

Skillnaderna i den utbildning som ingår i läkarnas allmäntjänstgöring om läkemedel och förskrivning är stora över landet och en nationell samordning behövs för att göra den mer effektiv. Det är en av slutsatserna i rapporten ?Hur Learning Management System (LMS) kan användas? som Socialstyrelsen nu lämnat till socialdepartementet.

Rapporten har tagits fram under våren och sommaren efter att myndigheten fick i uppdrag i sitt regleringsbrev för 2010 att undersöka hur LMS skulle kunna användas för att förbättra AT-läkarnas kunskaper om läkemedelsförskrivning. Slutsatsen i rapporten är att LMS skulle vara ett bra alternativ eftersom många landsting redan idag har tillgång till ett sådant system.

Rapporten, som tagit fram i samarbete med Läkemedelsverket och tillsammans med personer från bland annat Karolinska institutet, eHälsoinstitutet och Svenska Läkaresällskapet, lyfter också fram förslag på kompetenskrav. Att kunna hantera risker med läkemedelsinteraktion, biverkningar och antibiotikaförskrivning, bedöma när en behandling ska avslutas, följa upp en läkemedelsbehandling och kunna använda apoteken som en resurs är några av de saker som AT-läkare bör kunna enligt förslaget.

Nu är rapporten överlämnad till socialdepartementet men vad som nu sker beror på vad som händer den 19 september.
– Det beror helt enkelt på valutgången vad vi göra med rapporten. Det är upp till nästa regering at bestämma hur de vill gå vidare, säger Daniel Forslund, departementssekreterare, på socialdepartementet.

Upplysningen ska bredda sig

0

Läkemedelsverkets läkemedelsupplysning, LMU, tar i snitt emot närmare 3 000 samtal i veckan. Tjänsten togs över från Apoteket AB i vintras och under våren gjorde myndigheten en mindre utvärdering av samtalen. En första reflektion de gjort är att majoriteten av samtalen handlar om receptbelagda läkemedel.
Under hösten planerar Läkemedelsverket att genomföra ett pilotprojekt där kontaktinformation till LMU finns i direkt anslutning till de receptfria läkemedel som säljs i allmänna butiker.
– Vi vet inte om det är få samtal om de receptfria läkemedlen för att folk inte har så mycket frågor eller för att de inte känner till oss. Det här är ett sätt för oss att se om samtalen ökar om vi blir mer kända, säger Gert Ragnarsson, direktör på Läkemedelsverket.

Anledningen till att de bara börjar marknadsföra i liten skala är att de inte vill riskera att få långa telefonköer om det visar sig att intresset blir stort. Men ökar efterfrågan är myndigheten beredd på att förstärka läkemedelsupplysningen ytterligare. Läkemedelsupplysningen planerar också att utöka sina öppettider till klockan åtta på kvällen från preliminärt den första november.

Tvist om leveranskrav

0

Efter omregleringen har apoteken möjlighet att själva förhandla med leverantörer om priset på parallellimporterade läkemedel. Genom att förhandla till sig ett bättre pris än det som fastställts av TLV kan apoteken öka sin vinst. Men innebär det att en apotekskedja som inte har avtal med en viss parallellimportör inte kan beställa hem en vara? Frågan har hamnat hos Läkemedelsverket efter att flera apotek har hört av sig och frågat vad som gäller. I ett exempel har leverantören Tamro nekat en apotekskedja som de inte har avtal med leverans av ett läkemedel. Apoteket hänvisades till att köpa det betydligt dyrare originalläkemedlet. På Läkemedelsverket är uppfattningen klar ? partihandlare kan inte leveransvägra.
? Vår ställning är att det råder leveransskyldighet för partihandlarna till alla apotek som vill beställa, säger Tor Gråberg på Läkemedelsverket.

På Tamro håller man inte med utan menar att en konsekvens av den nya marknaden är att varor bara levereras till de som har avtal.
? Det viktiga är att vi kan leverera originalet, säger Hans Wahlén, vd på Tamro.
Tamro har till den 13 september på sig att  lämna ett yttrande om sitt agerande till Läkemedelsverket..

Felexpedieringar en företagshemlighet

0

Det finns inte längre någon central rapportering eller statistik över avvikelser och felexpedieringar på apoteken. Allvarliga sådana ska visserligen, om apoteken så bedömer, rapporteras vidare till Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen.

Men en förkrossande  majoritet blir en pinne i den egna kedjans statistik och ska följas upp i apotekens eget säkerhetsarbete. Att man har ett system för det ingår i myndigheternas tillsyn.
– Jag och flera med mig argumenterar ju för att vi borde ha ett nationellt system dit alla typer av fel och missar som gäller läkemedel rapporteras, alltså även de inom sjukvården. Tidigare hade vi i alla fall ett nationellt för apoteken, nu har vi inte det heller, säger Hanna Gyllensten, farmacevt och forskare vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap.
I och med att rapporteringen delas upp på varje aktör finns risken att man missar fel som kanske är vanligare än vad som syns i den egna statistiken -menar hon.

Två faktiska felexpedieringar av ett läkemedel på två olika apotek kanske innefattar 15 expedieringar på olika apotek som nästan blev fel.
– Sådant kan ju till exempel bero på ett problem med förpackningen och som vi nu får svårare att upptäcka, menar hon.
Erik Thorsell, kvalitetsdirektör på Apoteket AB och ordförande i Sveriges Apoteksförenings kvalitetsråd, håller med om att det ligger något i kravet på ett centraliserat rapporteringssystem.
– Men jag tror det blir svårt. Tittar man på felexpedieringarna så beror de ju på en mängd saker. Ibland är det brister i systemet, ibland den mänskliga faktorn och ibland kan det vara chefsproblem och så vidare. Du kommer ibland in på väldigt företagsspecifika frågor. Och det är ju inte något man vill ta upp på branschnivå.

Så inom en överblickbar framtid tror han inte på någon central uppsamling, i alla fall inte i branschföreningens regi.
– Men på lite sikt kan man ju tänka sig att myndigheterna kommer att se det som en viktig del i tillsynen. Vore jag på Läkemedelsverket skulle jag nog begära in uppgifter på sådan statistik.

Nu kommer Boots

0

Efter en hel del förhandlande blev avtalet mellan brittiska Alliance Boots och Farmacevtföretagarna klart i juli och under hösten öppnar de första apoteken. Det gemensamma namnet är Boots Farmacevtföretagarna AB och apoteken kommer kort och gott att heta Boots. Ägarförhållandena på 51 och 49 procent gör att Boots får majoritet i det gemensamma företaget. Alla apotek i kedjan kommer att ägas av de enskilda entreprenörerna. Farmacevtföretagarna har i samma veva lämnat Farmacevtförbundet och entreprenörerna gått samman i en handlarförening. Alla de handlarägda apoteken blir medlemmar i föreningen som i sin tur kontrollerar de 49 procenten.

Förvirrat med tillsyn från tre håll

0

När Kronans Droghandel i början av året tillkännagav att kunder som använde Coops medlemskort skulle få bonuspoäng när de hämtade ut sina receptbelagda mediciner var det inte något som Läkemedelsverket i sin roll som övervakare av marknadsföringen av läkemedel reagerade på.
Däremot satte TLV, Tandvårds och läkemedelsverket, ned foten och förbjöd KD att ge bonuspoäng på receptbelagda läkemedel.

Att få poäng på kundkortet innebär att kunderna betalar olika pris för samma läkemedel och enligt lagen ska priset vara detsamma för alla läkemedel i högkostnadsskyddet var TLV:s argument.
Synen på bonuspoäng skiljer sig alltså beroende på synvinkel och visar på en del snårigheter när tre myndigheter, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen
och TLV utövar tillsyn över apoteken. Riktigt hur den kommer att se ut och gränsdragningar verkar såväl myndigheterna som apoteken osäkra på.
– Det kommer att sätta sig med tiden. Men det är ju betydligt mer korrespondens mellan oss apoteksaktörer och Läkemedelsverket idag eftersom det är mycket mer som hela tiden ska rapporteras än det var mellan Apoteket AB och Läkemedelsverket, konstaterar Annika Svedberg, idag kvalitetsansvarig på Apoteket Hjärtat men med ett förflutet inom Apoteket AB.

Medan TLV ska utöva tillsyn över läkemedelsförmånen, till exempel att priset på receptbelagda läkemedel är enhetligt och att apoteken sköter generikautbytet som det är tänkt, ska Läkemedelsverket övervaka vad som sker inne på apoteket. Större ombyggnader, förändringar i verksamheten, läkemedelsansvariga liksom byten av dessa är bara några exempel på uppgifter som ska rapporteras in till Läkemedelsverket.
– Och vi har sista ledet. Vi ska övervaka det som sker vid expedieringen. Man kan säga att vi står vid disken, säger Göran Mellbring, på Socialstyrelsen.
Under hösten gör Socialstyrelsen ett 15-tal apoteksbesök. Planen är att börja med apotek som tillhör kedjorna. Det första gjorde man nyligen på apoteket Biet tvärs över gatan från myndigheten.
– Kedjorna ska ju alla ha ett centralt styrt ledningssystem och genom att besöka butiker och intervjua personal och chefer får vi en uppfattning om hur det fungerar i varje kedja.
Att personalen vet hur man kollar förskrivningsrätten eller ett recepts giltighet, hur man informerar på andra språk än svenska, att man har »ordning« på personalens kompetens, hur man kontrollerar att ingen obehörig går in i datasystemet och tittar på receptuttag är några exempel på saker som Socialstyrelsen kontrollerar.

Även om det i teorin finns gränser mellan myndigheternas tillsyn är gränsdragningen, främst mellan Socialstyrelsen och Läkemedelsverket oklar.
– Speciellt när det gäller rapporter om avvikelser är det lite knepigt, säger Annika Svedberg.
Lex Maria-anmälningar till Socialstyrelsen finns det rutiner för sedan monopoltiden. Men numer ska apoteken också rapportera allvarliga avvikelser och brister till Läkemedelsverket.
Vad som skiljer, om vissa ärenden bara ska rapporteras till den ena myndigheten är oklart.
– Vi vet att aktörerna tycker det här är bökigt och vi bygger nu samverkansplattformer för att tydliggöra gränserna, försäkrar Annika Babra på Läkemedelsverket.

Dyrt när upphandlingar överklagas

0

I början av året beslutade de fyra landstingen i den så kallade Fyrklövern, Dalarnas, Västmanlands, Gävleborgs och Uppsalas landsting, att upphandla Glaxosmithklines, GSK, pneumokockvaccin Synflorix till barnvaccinationsprogrammet. Först flera månader senare kunde avtalet skrivas på. Då hade upphandlingen på Pfizer/Wyeths initiativ varit uppe två gånger i förvaltningsrätt, vandrat vidare till Kammarrätten och slutligen avvisats överprövning i Regeringsrätten.
De senaste åren har det blivit allt vanligare att landstingens upphandlingar av vacciner och läkemedel till slutenvården avgörs i domstol. När Fyrklövern 2009 upphandlade läkemedel för totalt cirka 560 miljoner kronor blev till exempel ett -15-tal beslut föremål för juridisk prövning.

Andelen som går de klagande företagens väg har också ökat i takt med att överprövningarna blivit fler. En analys som gjorts vid Umeå universitet på uppdrag av Läkemedelsindustriföreningen, Lif, visar att av 35 överprövningsärenden i länsrätterna mellan 2008 och 2010 ledde 69 procent till bifall, det vill säga domslutet gick delvis eller helt emot landstinget. Stora företag som ofta överklagar tycks mer framgångsrika i termer av beviljat utfall.
Men ett bifall i länsrätterna innebär inte att det klagande företaget också i slutändan tar hem upphandlingen, utan bara att något måste göras om eller rättas till.
»Det har blivit väldigt gnälligt. Företagen hugger på skitsaker för att förhala. Det bekräftar bara mina fördomar om läkemedelsindustrin. Man letar med ljus och lykta för att finna det minsta lilla man kan överpröva om beslutet inte gått ens väg« är en kommentar från uppretad upphandlare som kommit fram i utredningen.
– Det går inte att hålla på så här. Jag har sagt till företagen att de måste sluta, säger Bengt Robertsson som under sina tio år som upphandlare i Uppsala landsting lägger mer och mer arbetstid på företagens överprövningar.

Det finns flera teorier kring varför överprövningarna ökat. En är att slutenvårdens del av den totala läkemedelsmarknaden i Sverige ökar. Enligt Socialstyrelsens beräkningar kommer kostnaden på slutenvårdssidan att öka med fem–sex procent de närmaste åren, medan kostnaden i princip beräknas stå still på öppenvårdssidan.
En annan teori som kan förklara de ökade överprövningarna kan vara att det görs fler samordnade upphandlingar, liknande den som Fyrklövern gjorde, där flera landsting går samman. Enligt utredningen från Umeå universitet tycks det som att samordnade upphandlingar leder till fler överprövningar. Kanske för att de då får större ekonomisk vikt för enskilda företag.
Upphandlingarnas betydelse för enskilda företag beror förstås på vad man har i sin läkemedelsportfölj. För vissa leverantörer handlar det om mycket pengar. På vaccinområdet kan det i princip handla om att vinna eller försvinna på den svenska marknaden om nationella upphandlingar, som nu av HPV-vaccinet, blir vanligare.
Samtidigt som företagen får mycket kritik från landstingens upphandlare svarar läkemedelsföretagen med att det är landstingens upphandlingsunderlag som är bristfälliga.
– Om överklagandena ökar så är det något fel. Då är det kunskapsnivån som är för låg, speciellt om överprövningarna går de klagandes väg. Och då måste landstingen bli bättre på att hantera det här, säger Rickard Bergström, vd på Lif.
Visst händer det att något ibland blivit uppenbart fel i förfrågningsunderlaget, medger Bengt Robertsson.
– Men om något är galet tycker jag företagen kan ta det innan sista dagen för korrigeringar.
Att företag inte gör det utan istället överklagar om upphandlingen inte går deras väg beskriver många upphandlare som taktik från företagens sida. Har man ett gammalt avtal som man inte får förlängt kan man genom att överklaga förskjuta beslutet.
– Jag kommer ihåg en gång då vi hade 30 procent rabatt i det gamla avtalet, medan det nya sa 60 procent. Det överklagades och vi förlorade ganska många miljoner innan det förhandlats klart.

Längre avtalstider på två plus två år istället för som nu totalt två år är en möjlighet för att som Bengt Robertsson säger »slippa köra tombola varje år«.
Det andra är att göra upphandlingarna enklare, det vill säga i princip bara gå på lägsta pris och undvika att lägga in viktning kring effekter. En övervägande andel av överklagandena är just relaterade till utvärderingen, visar Lif:s analys. Det är där det finns störst utrymme för tolkningsfrågor. Det är betydligt svårare att svara på frågan vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga läkemedlet än att svara på vilket som är billigast. Så gjorde till exempel de fyra Norrlandslandstingen vid den senaste upphandlingen av slutenvårdsmedel. När de bara efterfrågade lägsta pris blev det inte några överprövningar av besluten.
Men en sådan utveckling innebär också att man lämnar den värdebaserade prissättningen vid upphandlingar.
– När det gäller upphandlingen av pneumokockvaccin i barnvaccinationsprogrammet som vi nu ska dra igång igen kommer vi nog att säga att det ska vara minst tiovalent och dra ett prisläge rakt av, pris per dos alltså, tror Bengt Robertsson.
I slutet av september ska representanter för företagen och landstingen träffas för att diskutera möjliga lösningar.

Risk för besk eftersmak med myndighetsstyrd forskning

0

Bättre läkemedelsanvändning åt folket. Orden står på det fiktiva plakat som illustrerar vårt specialreportage på sidan 18. Det kan kanske uppfattas en smula ironiskt, men det sammanfattar det som sex olika medlemsorganisationer i det här landet sätter högt på sin agenda. Sex olika organisationer som säger sig verka för samma sak. Till det kommer fem myndigheter och ett antal professionella nätverk som också har i uppdrag att på ett eller annat sätt verka för en bättre läkemedelsanvändning. Sett i det perspektivet är det fascinerande att patienter i Sverige ändå får fel läkemedel i fel dos vid fel tillfälle.  
Anledningen är enligt de inblandade själva att det råder brist på samordning. Många vill samma sak men drar åt olika håll. Och alla sätter de nu ett stort hopp till det Centrum för bättre läkemedelsanvändning, CBL, som på regeringens initiativ håller på att ta form på Läkemedelsverket.  

När Gert Ragnarsson, direktör på Läkemedelsverket, berättar om planerna för centrumet (sidan 16) blir det uppenbart att ambitionerna är höga. Han är övertygad om att arbetet inom ett par år lett till klara förbättringar för patienter. Nyckeln till framgången sägs ligga i att det är representanter från de fem läkemedelsnära myndigheterna och landstingen som ska bestämma inriktningen på arbetet. De ska också prioritera bland projektansökningarna. Tanken är att på så sätt få en mycket större kraft i den satsning som nu görs på bättre läkemedelsanvändning. Myndigheterna kan följa forskningsfronten och snabbt föra ut nya resultat i sina respektive organisationer.
Det låter bra. Tittar man på det arbete som idag pågår kring bättre läkemedelsanvändning får man mest syn på en förvirrande och ineffektiv röra av samförstånd och revirpinkande. Lyckas CBL reda i den röran kan skattebetalare och patienter äntligen se fram emot att få lite valuta för pengarna.

Men det finns en risk att hela projektet får en besk eftersmak. När det kommer till läkemedelsanvändning finns det mängder av kontroversiella frågor som behöver ställas varav många går rakt emot de uppdrag och de arbetssätt som myndigheterna har. Det finns frågor att ställa kring det generiska utbytet, kring landstingens sätt att hantera läkemedelsfrågor, kring den information som når patienterna från våra myndigheter. Och så vidare. Egentligen kan i princip alla frågor som har med felaktig läkemedelsanvändning att göra härledas tillbaka till någon av de organisationer som nu ska styra över utvärderingen.  Det vore konspiratoriskt att påstå att de kommer utnyttja den makten till att medvetet mörka sina egna -brister. Det är inte heller det som är den stora risken. Den stora risken är att en representant från TLV tycker att frågan om effekterna av generiskt utbyte är uttjatat, att landstingen anser sig redan på förhand veta att det inte är någon idé att försöka ändra i it-systemen eller att de bara inte vill lägga resurser på att fundera över olika professioners roll i vården. Detta är så klart bara påhittade exempel. Men poängen är att det, även om viljan är stor, kan bli extremt svårt för våra myndigheter att på ett klokt sätt hantera makten över den största satsningen som hittills gjorts på bättre läkemedelsanvändning.

När regeringen argumenterade för att lägga ett nytt centrum för bättre läkemedelsanvändning hos Läkemedelsverket angav de bra organisation och samlad kompetens som de främsta skälen. Men om vi om ett par år inte fått läsa några kritiska forskningsrapporter som utvärderat myndigheternas och landstingen roll för den felaktiga läkemedelsanvändningen, ja då vet vi en gång för alla att forskning gör sig bäst när den är fri.
 

Stopp krävs för Avandia i England

0

Uttalandet om att diabetesläkemedlet Avandia (rozigliatazone) borde dras in på den engelska marknaden är kontroversiellt eftersom de brittiska regulatoriska experterna därmed föregriper den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s utlåtande i frågan.

Talesman Stephen Hallworth för MHRA, The Medicine and Healthcare products Regulatory Agency, menar att myndighetens slutsats är att riskerna med Avandia överväger nyttan och att läkemedlet därmed inte längre har en plats på den engelska marknaden. En stark åsikt som enligt talesmannen också har framförts till EMA.

I augusti skickade MHRA ut ett nyhetsbrev till läkare och sjukvårdspersonal där man rekommenderade att alternativ behandling till de patienter som står på Avandia borde övervägas.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA som godkände GlaxoSmithKlines Avandia år 2000, har i dagarna ett extrainsatt expertmöte angående läkemedlets säkerhet och väntas presentera sin ståndpunkt någon gång mellan den 20-23 september.  

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA kom redan den 14 juli med ett preliminärt utlåtande om Avandia: Läkemedlet står kvar på marknaden men med en kompletterande varning. Slutgiltigt besked om Avandias vara eller icke vara på den amerikanska marknaden presenteras i slutet av september.

Bakgrunden till den nya granskningen av Avandia är nya studier som påvisat ökad risk för stroke och hjärtinfarkt hos patienter som fått Avandia. I ett upprop i BMJ, British Medical Journal tidigare i somras framfördes kritik från en rad ledande experter om att läkemedelsmyndigheterna arbetar alldeles för långsamt i frågan och att ?läkemedlet omedelbart måste dras in och att det aldrig borde ha godkänts överhuvudtaget?.

Kritik mot landstingsstödd homeopati

0

I en mycket kritisk artikel på DN-debatt idag, angriper föreningen Vetenskap och folkbildning, VoF, alternativa behandlingar, framför allt homeopati. De menar att teorin bakom, om att utspädda ämnen från djur, växter och mineraler kan bota sjukdomar är verkningslös och därför inte borde bekostas av skattemedel.

De kritiserar ett antal politiker som ställer sig bakom de alternativa behandlingar som antroposofisk medicin som utöva vid bland annat Vidarkliniken i Järna. Kliniken har avtal med Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen, Region Skåne, Landstinget i Östergötland och Landstinget Sörmland vilket artikelförfattarna anser felaktigt.

I artikeln skriver Hanno Essén, ordförande i VoF, tillsammans med elva andra representanter från föreningen att nästa regering oavsett färg, måste sluta slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar. 

Bättre öppettider på apotek

1

Öppettiderna på svenska apotek har förbättrats avsevärt sedan apoteksomregleringen. Branschorganisationen Sveriges Apoteksförening redovisar att 167 apotek har förbättrat sina öppettider motsvarande 850 timmar i veckan. Samtidigt har också 100 nya apotek öppnat runt om i landet.
– Historiskt sett har Sverige haft ett mycket lågt antal apotek per invånare jämfört med resten av Europa. Sedan fler aktörer fått möjligheten att öppna apotek ser vi nu att klyftan minskar snabbt, säger Johan Wallér, Sveriges Apotekarförening i ett pressuttalande.

Biologiska läkemedel minskar sjukskrivning

0

Lundaforskarna bakom studien ingår i det s k MORSE-projektet där patienter med svåra symtom av ledgångsreumatism, RA, följdes under ett år efter det att behandling med TNF-alfahämmare satts in. 365 män och kvinnor i åldrarna 18-58 år deltog i studien.

Vid behandlingens start, det vill säga före insättandet av biologiska läkemedel, var 38,6 procent av de rekryterade patienterna sjukskrivna. Efter sex månader med behandling hade andelen sjukskrivna sjunkit till 28,5 procent. En siffra som höll i sig under hela det första behandlingsåret. Varje studiedeltagare jämfördes med fyra slumpvis valda personer i den allmänna befolkningen avseende sjukskrivningsförekomst.

Studien är publicerad i Annals of the Rheumatic Deseases och är enligt forskarna själva unik eftersom de för första gången har kunnat utvärdera behandling med TFN-alfahämmare genom att väga samman information om patienternas sjukdomsstatus och deras behandling med upplysningar om sjukskrivning från Försäkringskassan.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng