Månads arkivering november 2006

Farmacevter – quo vadis?

0

Min uppväxt i Indien omgiven av ?Bollywood?- filmer har format mitt intryck av absoluta sanningar och min förståelse av världen.
I dessa filmer är hjälten alltid stark, undernärd torso till trots, och besegrar alltid sina fiender. Hjältinnan blir alltid förälskad i hjälten och skurken är alltid ond.

Dessa ingredienser är fullständigt självskrivna, garanterade inslag i dramaturgin. Ibland förekommer knepiga filmer där skurken verkar snäll i början, men man kan vara säker på att han bekänner färg innan slutet av tretimmarsföreställningen och allt är i sin ordning.

När jag kom till Sverige 1983 uppfattade jag att det även här fanns många absoluta sanningar, förutsättningar som man alltid kunde ta för givna. Som att universiteten var ärorika, upplysta institutioner och att landstingen hade gott om både personal och pengar.

Sedan drabbades vi av 1990-talet med fastighetskriser och annat elände. Allt sedan dess har vi hört en plågsam litania med rationaliseringar och nedskärningar som ledord.

Är denna dystra bild av framtiden det enda vi har att erbjuda? En bottenlös nedgång som sista stadiet i en imploderande stjärna?
Jag vägrar tro det. Vi behöver en positiv vision av framtiden som kan utmana och uppmuntra oss för flera år framöver.

Inte minst farmacevterna befinner sig i en brytningstid. Yrkeskåren kan liknas vid före detta vilddjur, vana att jaga och försörja sig själva, som efter en tid innanför stängsel nu åter måste ut i det vilda och använda sina gamla, kanske bortglömda kunskaper.

Men behöver vi tvivla på om vi kan överleva i ?vilt? tillstånd? Sverige har en lång tradition av entreprenörskap bland farmacevter. Apotekarna ägde och drev apotek. Ett flertal läkemedelsföretag grundades av apotekare som sedan har blivit framgångsrika globala företag. Framtiden erbjuder säkert nya utmaningar som kräver våra djupa kunskaper om läkemedel. Det jag oroar mig mest för är om vi förmår bryta jantelagen, stå rakryggade och med klara stämma deklarera att ?Vi kan läkemedel? eller ännu djärvare – ?Jag är läkemedelsexpert!?

Mina farhågor för övrigt gäller framtiden för farmacevtisk forskning, som länge varit i farozonen. Sven Ströms (pappa till dagens sjukhusapotek) vision för svenska sjukhusapotek skapade förutsättningar för högklassig forskning inom apoteksväsendet. I besparingstider ses forskning däremot som en onyttig företeelse som inte bidrar till klirr i kassan. Vem kommer att värna om denna viktiga forskning i en avreglerad värld?

I förändringssammanhang är det brukligt att citera Darwin, vars berömda citat tyvärr oftast misstolkas som ?De starkaste överlever?. Den rätta översättningen borde egentligen vara ?De mest anpassade överlever? – och så lär det bli framöver.

Det återstår att se hur verkligheten förändras under den kommande mandatperioden, och hur snabbt farmacevtkåren kan anpassa sig till det nya läget. Det är svårt att uppnå något nytt utan att riskera något, utan att misslyckas eller misstyckas.
Det är dags för oss att ställa oss upp i fleecetröjor à la Framfab – inga kortbyxor tack – och proklamera att vi inte är rädda för framtiden!

Srinivas Uppugunduri


Srinivas Uppugunduri är en av tre nyvalda styrelseledamöter i Apotekarsocieteten. De åsikter som framförs i texten är hans egna.

Korrigeringar i efterhand

0

Läkemedel visar sig ibland efter en tid vara förbundna med nackdelar, främst biverkningar. Ibland visar sig dock kritiken i efterhand vara ogrundad.

Tarmstimulerande laxermedel har exempelvis kritiserats för att skada tjocktarmen och utveckla tolerans. Istället har fiberrik kost rekommenderats.

En nyligen publicerad studie har inte funnit nackdelar med läkemedlen, men väl med alltför fiberrik kost.

För ett par år sedan visade på liknande vis en studie att fallolyckor hos äldre i första hand orsakas av sjukdom och inte av läkemedel. Det utesluter givetvis inte en additiv läkemedelseffekt.

Onödig forskning

0

Resurserna till forskning är som till allt annat begränsade. Därför är det ett problem att forskningspengar går åt till att vederlägga massmediala scoop. I England fick fejkade larmrapporter om faran med mässlingsvaccin sådan uppbackning i pressen att flera forskargrupper fick ägna tid för att motbevisa lögnerna.

Andra exempel är påstådda samband mellan tandamalgam och olika sjukdomar eller överkänslighet för el respektive magnetism. Högljudda, misslynta opinioner tvingade fram omfattande forskning, som visat att inga samband finns. Vad säger de aktuella mediernas ansvariga utgivare – shit happens?

Apoteket sätter själv priset

0

För en tid sedan kritiserades Apoteket för att sälja Salubrin mycket dyrare än dagligvaruhandeln. Det var en missriktad kritik. Att kunder betalar mer för samma vara i vissa butiker tillhör marknadsekonomins spelregler.

Kritiken bör istället riktas mot de höga priserna på receptfria läkemedel.

Företaget sätter själv priset på dessa och är enda tillåtna försäljare.

?Våra slutsatser måste bli tydligare?

0

Kansliet för SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, tronar som en vetenskapsbastion mitt i ambassadlandskapet i Lärkstaden i Stockholm.

Den aktade, men enligt vissa ibland något senfärdiga myndigheten belyser med jämna mellanrum med externa experters hjälp det medicinska forskningsläget i rapportform.

I slutet av augusti tillträdde Måns Rosén efter ett regeringsbeslut tjänsten som direktör för SBU efter Nina Rehnqvist. Han är ekonom, har en fil kand i matematik och statistik och har doktorerat i medicinsk vetenskap vid Umeå universitet, där han nu är adjungerad professor. Före det nya uppdraget var han chef för Epidemiologiskt Centrum (EpC) vid Socialstyrelsen i fjorton år.

Hur kändes det att lämna EpC precis när det slutligen lossnade med ett nationellt läkemedelsregister?

– Det var inte helt enkelt. Jag upplevde att jag hade världens roligaste jobb på Socialstyrelsen. Men SBU:s arbetsuppgifter är så viktiga och spännande att det inte gick att säga nej när jag fick en förfrågan.

– SBU lär få stor användning av läkemedelsregistret framöver i praxisstudier. På sikt kommer registret att få stor betydelse bland annat i värderingen av risker med läkemedel. Just vad gäller studier av risker är stora, oselekterade material av stort värde.

– Inom en ganska snar framtid finns dock möjlighet att via samkörningar med andra register studera exempelvis fallolyckor hos äldre kopplat till läkemedelsanvändning.

Många förväntar sig att amerikanska FDA kommer att reformeras och att företagen får större krav på sig att följa upp sina läkemedel i praxis som ett led i detta (se Hans Bergströms krönika i LMV 11/06). Kommer det att bli hårt tryck på det svenska läkemedelsregistret?

– Intresset kan bli stort. På EpC ser man nu över statistiska metoder för framtida uppföljningar och man har en bra diskussion med läkemedelsindustrin. Här kan man på sikt hitta former för avtal. De nordiska länderna har med sina register en helt unik konkurrensfördel.

Läkemedelsregistret på Socialstyrelsen blev verklighet 2005 efter decennier av politisk motvilja. Varför bytte makthavarna fot?

– Direkt avgörande var nog en hearing där patienterna och pensionärerna, alltså de som själva skulle registreras och borde vara mest oroade för intergritetsaspekterna, uttryckligen krävde att det skulle förverkligas.

Det har funnits många invändningar mot registrets utformning, bland annat att orsaken till förskrivning inte registreras. Hur ser du på detta?

– Det viktigaste var att få igång registret. Jag tror den nuvarande registerkonstruktionen kan göra stor nytta och justeringar kan eventuellt göras senare.

Registret baseras på data från apoteken. Hur påverkar ett avvecklat apoteksmonopol läkemedelsregistret?

– Det är inget direkt hot; om man inser behovet av ett samlat register borde det gå att hitta en lösning. En möjlig variant är att Apoteket behåller en samordnande funktion under en övergångsperiod.

Kan du ge något tydligt, aktuellt exempel på effekter av SBU:s slutsatser i vården?

– Nyligen visade en studie som vi startade att datortomografi efter hjärnskakning är kliniskt likvärdigt med inläggning på sjukhus över natten och observation. Ändrades praxis skulle man kunna spara omkring 40 miljoner kronor årligen i vården.

– SBU har också visat att nya metoder för hörselscreening av nyfödda kan förbättra barnens språkutveckling. Efter det ökade screeningverksamheten i hälso- och sjukvården från 25 till 75 procents täckning.

– Jag skulle vilja att vi framöver utför fler sådana praxisstudier för att analysera vilket genomslag våra rapporter får. Ibland kan uppföljningar vara enkla att få fram, exempelvis via försäljningssiffror från apoteken.

– Jag vill också att vi initierar fler hälsoekonomiska analyser framöver, snarare än att bara gå igenom den vetenskapliga litteraturen. På så sätt kan vi bidra mer med underlag till vårdens makthavare inför de prioriteringsproblem som lär bli oundvikliga framöver.

SBU har stor tyngd inom den medicinska sfären men syns inte så mycket utanför denna. Är detta ett problem?

– Det är inte så viktigt att själva myndigheten syns, men det är viktigt att våra slutsatser och deras innebörd och effekter i vården synliggörs. Ibland har vi varit litet väl försiktiga i våra slutsatser, och det kan ha bidragit till att vi inte alltid synts. Jag vill gärna att myndigheten blir litet mer ?hands on? och märks mer framöver. Det är också litet orättvist att säga att vi inte syns utanför medicinen, nästan 700 artiklar om SBU publiceras varje år i svensk dagspress.

Många instanser i Sverige värderar läkemedel. Förutom SBU gör Läkemedelsverket, LFN, Socialstyrelsen, läkemedelskommittéerna och Nepi med flera detta. Är det för många?

– Det pågår fortlöpande en diskussion mellan myndigheterna om rollerna. Vi har till stor del olika uppgifter, men till vissa delar skulle ansvarsfördelningen kunna ses över och tydliggöras.

– Här ser jag gärna en utveckling där SBU i högre grad gör kunskapssammanställningar på uppdrag av andra myndigheter.

Borde inte SBU utifrån sina utredningar kunna sammanställa översikter över forskningsområden där stora kunskapsluckor finns, och presentera dessa för forskningsråd och universitet?

– Det var en intressant idé, jag noterar. Så länge det handlar om tips snarare än försök till styrning borde det vara okontroversiellt. Som doktorand skulle jag tycka att detta vore bra.

I en pågående utredning kartlägger ni nu läkemedelsanvändningen hos äldre. Hur ser du på detta problemområde?

– Det är ett oerhört viktigt område, och därmed är utredningen också oerhört viktig. Den väntas bli klar nästa höst.

Utöver det du redan sagt, vad är viktigast för SBU idag? Vilka frågor vill du driva?

– Målet är att göra skillnad, ?make a difference? för att använda en företagsslogan. Jag vill se klarare slutsatser som ger vården tydligare vägledning, mer hälsoekonomi och ett mer aktivt studerande av praxisförändringar efter våra utredningar.

– Jag vill också att vi arbetar mer än idag med lokala jämförelsedata, sådant skapar engagemang och leder till handling. Här gör idag landstingen själva mer än tidigare, men inte tillräckligt.

– Politikerna kommer framöver att ställas inför ett allt mer vanskligt prioriteringsarbete. Här är vår viktiga roll att framlägga beslutsunderlag, både vad gäller olika vårdinsatsers evidensgrad och deras kostnadseffektivitet.

Låga doser cellgifter kan ge markant effekt

3

På Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har prostatacancerpatienter, som är i slutstadiet av sin sjukdom, börjat få en ny typ av behandling, så kallad metronomisk terapi. Istället för maximala dosen cellgift med långa intervaller, får patienterna låga doser dagligen. I en utvärdering av 17 patienter visade det sig att de 65 procent som svarat bäst hade sänkt sina PSA-värden med 87 procent.

– Flera av dem gick ner till noll, vilket för tumörgruppen är oerhört remarkabelt. Det är bland de bäst beskrivna effekterna som finns på det här området. Men vi har bara tittat på 17 patienter. Det ska man komma ihåg, säger Bo Lennernäs, läkare vid Jubileumskliniken.

Han poängterar också att några patienter inte fick någon effekt alls.

Patienterna var före behandlingen resistenta mot hormonterapi, flera av dem hade metastaser och den förväntade överlevnadstiden var cirka ett år. Idag, 2-3 år senare, lever flera av dem.

– Patienterna mår bättre. Värken och svullnaden försvinner. En patient hade en pung som var som en basketboll, han fick behandlingen för ett år sedan. Nu har svullnaden gått ner till en grapefrukts storlek och pungen gör inte ont längre, säger Bo Lennernäs.

Få biverkningar

Behandlingen är dessutom förhållandevis biverkningsfri.

– Som med alla cellgifter påverkas blodbilden och risken för blodproppar ökar. Men med tanke på vad man vinner är biverkningarna fullt acceptabla, säger Bo Lennernäs.

En annan fördel med behandlingen är att den ges i tablettform. Patienten behöver inte komma till sjukhuset och blir mycket friare.

– Många patienter har jag skött per telefon. Jag har inte sett dem på ett halvår, säger Bo Lennernäs.

En av patienterna har till exempel kunnat koppla av på sitt sommarställe i Värmland.

Blodkärlsbildning hämmas

Protokollet som Bo Lennernäs använder är en utveckling av ett amerikanskt protokoll. Under sex veckor fick patienterna cellgifter dagligen, sedan fick de vila i två veckor, innan sex nya veckor av cellgifter följde (se protokollet nedan).

– Vi har kört behandlingen i 4-6 månader. Sedan har vi gjort ett avbrott, men vi kan ta upp den ett år senare, om PSA-värdena börjat stiga igen, säger Bo Lennernäs.

All konventionell kunskap om cancer och cellgifter säger att en tumör snabb blir resistent mot cellgiftet när det ges i låga doser och med långa uppehåll. Men med stor sannolikhet slår inte den här formen av metronomisk terapi mot själva tumören utan mot friska endotelceller som formar nya blodkärl.

Gigantiskt fält

Idén om att cancer går att behandla genom att slå ut blodkärlsnybildning föddes i mot slutet av sextiotalet. Den idag världskända amerikanska cancerforskaren Judah Folkman använde sig av tumörceller i en modell för att utveckla blodersättningsprodukter.

Han såg då att tumörerna inte blev större än ett knappnålshuvud om de inte fick näring och syre via blodet. Blodkärlsnybildning kallas med ett annat ord för angiogenes och är idag ett gigantiskt forskningsområde.

Kunskapen att cellgifter kan förhindra angiogenes har funnits sedan mitten av åttiotalet. Men eftersom tumörer ofta blir resistenta mot cellgifter trodde många att effekten var minimal och försumbar.

Behandling för sällan

Men år 2000 kom Timothy Browder, som arbetade vid Judah Folkmans laboratorium, på en annan förklaring: effekten uteblir eftersom cellgifterna ges alldeles för sällan. Under de veckor som kroppen får vila mellan behandlingarna hinner inte bara benmärgen återhämta sig, utan även endotelcellerna.

Han testade tesen i djurförsök med möss som injicerats med olika tumörtyper. Mössen fick maximala dosen cyklofosfamid var tredje vecka. Giftet gjorde att endotelcellerna genomgick apoptos. Men innan det var dags för nästa behandling hade tumörernas kärl återhämtat sig.

När Browder istället gav ungefär en tredjedel av dosen var sjätte dag blev effekten bättre: tumören växte väldigt mycket långsammare och mössen levde längre.

Effekt hos var femte

I en av de första kliniska studierna med målet att slå mot blodkärlsnybildningen metronomiskt, gav italienska läkare cyklofosfamid och metotrexat till patienter med långt gången bröstcancer. En av fem patienter svarade på behandlingen. Studien publicerades år 2002. Idag använder Barbro Linderholm, överläkare vid onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, ett liknande protokoll för flera av sina bröstcancerpatienter. Hon började använda det när hon arbetade i Umeå.

– Den första patienten var en dam från Kalix. Hon fick hormonell behandling men tumörerna i lungorna ökade på så det blev dags för cytostatika. Hon ville inte komma in för att få dropp, därför föreslog jag den här behandlingen. Eftersom det är en tablettbehandling behöver patienterna inte komma till sjukhuset så ofta, säger Barbro Linderholm.

Damen i Kalix hade nytta av behandlingen i flera år.
– Ungefär tio procent av patienterna har så bra nytta av behandlingen, säger Barbro Linderholm.

Bra för sköra patienter

Hon menar att behandlingen lämpar sig särskilt väl för äldre skörare patienter eftersom doserna är låga och biverkningarna milda.

– Jag har ganska få återfallspatienter som aldrig får prova det här; någon gång under tiden när sjukdomen blivit resistent brukar jag ha metronomisk terapi i åtanke, säger Barbro Linderholm.

I en stor fas-3-studie som leds från Milano, testar nu forskare om metronomisk terapi även kan hjälpa direkt efter första linjens cytostatikabehandling. Hälften av patienterna lottas till ett års metronomisk terapi som tillägg. Andra hälften får ingen ytterligare behandling. Studien är drygt halvvägs och ska stänga år 2009.

Att tumörerna kan vara resistenta mot cellgifter i höga doser, men inte mot samma cellgift i en låga täta doser, beror alltså förmodligen på att den låga dosen först och främst slår mot endotelcellerna. I djurförsök har forskare mer eller mindre bevisat att det är blodkärlsnybildningen som hämmas. Men att göra liknande försök på människor är mycket svårare.
– Om den metronomiska terapin verkligen ger en antiangiogen effekt kan ingen kolla. Men det låter rimligt att det är så, säger Bo Lennernäs.

Indirekta bevis

Däremot har forskare fått indirekta bevis för att det är blodkärlsnybildningen som hämmas. Bland annat har man sett att mängden av tillväxtfaktorn VEGF sjunker i kroppen. VEGF stimulerar blodkärlsnybildning och tillverkas av tumören.
Trots att den metronomiska terapin slår mot friska endotelceller, som till skillnad från cancerceller sällan muterar, blir patienter förr eller senare resistenta. Flera forskare hoppas på att man kan komma runt resistensproblemet om man kombinerar olika typer av läkemedel som hämmar blodkärlsnybildning.

Vid Dana-Farber Cancer Institute i Boston har onkologen Harold Burstein prövat att kombinera metronomisk behandling (cyklofosamid och metotrexat) med bevacizumab (Avastin), en antikropp som binder tillväxtfaktorn VEGF och som förra året godkändes för behandling av tjocktarmscancer.

Han gav behandlingen till två grupper kvinnor med avancerad, metastatisk bröstcancer. Den ena gruppen, 21 patienter, fick bara metronomisk behandling. Den andra gruppen, 34 patienter, fick kombinationsterapin.

I den första gruppen svarade två av patienterna (10 procent) delvis på behandlingen, medan sjukdomen stabiliserades hos åtta stycken (38 procent). Sjukdomens utveckling försenades i snitt med två månader. I gruppen som fick bevacizumab svarade tio patienter (29 procent) delvis och sjukdomen stabiliserades hos 14 stycken (41 procent). Utvecklingen av sjukdomen försenades i snitt med 5,5 månader.

– Vi tror att de har resultaten stödjer idén att en kombination av metronomisk kemoterapi och nya, spännande biologiska läkemedel kommer visa sig vara en effektiv behandling av cancer, säger Harold Burstein.

Forskarna i Boston tänker nu gå vidare med fler studier.

– Vi undersöker nu om det är möjligt att använda det här angreppssättet i ett tidigt stadium av sjukdomen hos kvinnor med högriskbröstcancer, säger Harold Burstein.

Studie i Göteborg

Vid Jubileumskliniken planeras också en större randomiserad studie där hormonresistenta prostatacancer patienter ska lottas till metronomisk terapi eller cellgiftsterapi med docetaxel (Taxotere).

Om metronomisk terapi visar sig vara fördelaktig kan den ekonomiska vinsten bli stor.

– Jämfört med Taxotere är den väldigt billig. Metronomisk terapi kostar 2 500 kronor per månad medan Taxotere kostar 13 000 kronor, säger Bo Lennernäs.

Ann Fernholm


Ann Fernholm är frilansande vetenskapsjournalist

?Missledande kritik av antirynkkrämer?

0

I Läkemedelsvärlden nr 10/06 gör Louise Ungerth (LU), Konsumentföreningen Stockholm, ett antal generella påståenden om antirynkkrämer som är missledande. Låt oss börja med att konstatera att Läkemedelsverkets och Konsumentverkets kontroll av produktkategorin är otillräcklig, vilket gör att verkningslösa produkter liksom produkter som säljs med överdrivna påståenden ganska säkert finns på marknaden. Regler utan kontroll tenderar alltid att utnyttjas av mindre nogräknade företag oavsett verksamhetsområde. Ungerths krav på bättre kontroll av gjorda påståendens vederhäftighet är därför välkomna.

Seriöst arbetande företag försöker möta kundernas önskemål och behov med produkter som så långt möjligt uppfyller dem. Nya avancerade ?delivery systems? utvecklade inom läkemedelsindustrin förekommer till exempel i allt högre omfattning i kvalificerade hudvårdsprodukter och det är nog en tidsfråga innan marknadens krav på effektiva produkter framtvingar en mer tillåtande läkemedels- eller kosmetiklagstiftning. För övrigt sker redan ett närmande mellan läkemedelsföretag och hudvårdsföretag.

Louise Ungerth antyder att effekter på djupare liggande vävnad kan göra att en antirynkkräm ska klassificeras som läkemedel. I europeisk lagstiftning är det primära syftet med produkten som avgör om den ska klassificeras som läkemedel eller antirynkkräm. Det finns inget förbud i EU-lagstiftningen mot någon viss verkningsmekanism eller hur djupt i huden en antirynkkräm får verka.

Härvidlag skiljer sig europeisk lagstiftning från amerikansk där det heter att ?a cosmetic must not affect the structure and function of the skin? (1).
Rättspraxis i europarätten visar att en fysiologisk verkan är tillåten om syftet med produkten är kosmetiskt. Däremot talar lagstiftningen om att den fysiologiska verkan inte får vara signifikant. För att bedöma om verkan är signifikant måste tre kriterier beaktas

– Ingrediensernas absorption vid användningsområdet

– Ingrediensernas transportförhållanden och ämnesomsättning

– Ingrediensernas verkningsmekanism och deras ämnesomsättning i förhållande till normala fysiologiska processer, både vid användningsområdet och i hela kroppen.
Var den gränsen går måste bedömas i varje enskilt fall (1).

Kombinationer av betydande fysisk verkan i överhuden och en måttlig fysiologisk verkan i läderhuden kan göra en antirynkkräm påtagligt effektiv utan att den för den skull behöver komma i konflikt med gällande lagstiftning.

Produkter som marknadsförs får självfallet inte ha sidoeffekter som inte är godtagbara. Nya substanser på marknaden som används i antirynkkrämer har testats i omfattande toxikologiska studier innefattande bland annat akut, subkronisk, foto-, teratogen och cancerogen toxicitet. Risken för icke-godtagbara sidoeffekter är därför begränsad. En antirynkkräm ska dessutom uppfylla vissa minimikrav för att få säljas det vill säga ha genomgått lapptest och säkerhetsvärderats av kvalificerad expert (2).

Det finns i dag objektiva instrumentella tester som visar om en antirynkkräm har statistiskt signifikant effekt (3). Det finns också publicerade studier som visar att antirynkkrämer kan ha effekt (4,5).

Det är väl känt att bland annat mjukgörande krämer har viss antirynkeffekt. Ett högt pris utgör däremot inget belägg för påstådd antirynkeffekt. En studie som visar att en dyr kräm har sämre effekt än en billigare mjukgörande kräm blir därför en jämförelse mellan äpplen och päron och knappast något belägg för att antirynkkrämer generellt skulle sakna den effekt som påstås i marknadsföringen.

Ett högt pris på en produkt kan däremot bero på höga utvecklingskostnader, något som ofta kännetecknar antirynkkrämer som har effekt utöver den mjukgörande.

Ulf Starlander
Martin Kempka
Adderma AB, Stockholm

Läkemedelsvärlden fyller tio – och snart 110

0

I december 1996 bytte den då nästan hundraåriga Svensk Farmacevtisk Tidskrift (SFT) dräkt och blev Läkemedelsvärlden.
Den strikt farmaciinriktade SFT förvandlades med ambitionen att skapa en bredare läkemedelstidning för alla verksamma inom läkemedelsområdet oavsett yrkesbakgrund.

Oberoende redan 1897

När sommarnumret 2007 går i tryck är det dags för nästa jubileum; då fyller SFT och Läkemedelsvärlden tillsammans 110 år. En viss utveckling har onekligen skett sedan 1897. Det första numret bestod av 16 sidor redaktionellt material och åtta sidor annonser, inklusive framsidan. Den kom ut två gånger i månaden och en årsprenumeration kostade tio kronor.

Skruden må ha förändrats, men medvetenheten om vikten av en oberoende ställning fanns redan 1897. Tidningens förste chefredaktör, sedermera professorn Thor Ekecrantz, framhöll i första numret att ?Tidskriften kan eller får ej vara ett ensidigt språkrör för någon viss fraktion av den svenska farmacien?.
Det gäller i allra högsta grad även idag.

Myten som medicin

0

För mig som medicinskt intresserad antropolog är det en utmaning att kartlägga och beskriva hur förväntningarnas effekter utforskas och förstås – både i vår egen värld och i andra. Andra världar kan vara bra att tänka med, man får då en spegeleffekt.

Om man kan förstå sådana effekters väsen kan man få helt nya kunskaper om symtom, behandling och bot. Effekter som uppfattats som svårtolkade i vår värld har i andra sammanhang kunnat framstå som det enda beviset på att en behandling varit läkande. Förväntanseffekter som vi också känner till som placebofenomenet handlar för mig om mänsklig interaktion och begrepp som symbol, mening och tillit.

När man läser om de stora läkarna i historien, som till exempel Hippokrates och Galenos, förvånas man över att de kunde upprätthålla sin heder och respekt trots att de enligt expertisen idag under alla år rekommenderat oanvändbara och till och med farliga preparat och behandlingar.

Det hade naturligtvis inte varit möjligt om de inte samtidigt faktiskt hjälpt sina patienter. Något som i sin tur knappast kan ha berott på något annat än tilltro och förväntan – placeboeffekter. Egentligen kan man se den tidiga medicinska historien som placeboeffekternas historia. Effekterna kan framförallt hänföras till relationen mellan läkaren och patienten, och mellan läkaren och samhället.

Här finns intressanta litterära skildringar av till exempel Axel Munthe som tog läkarexamen i Paris och den kände hypnosläkaren Charcot. De utnyttjade sina insikter om patienternas förväntningar och använde diagnoser som var på modet för att tillfredsställa societetsdamerna som sökte sig till deras mottagningar.

Axel Munthe beskriver i ?Boken om San Michele? hur han sätter medicinska namn på olika vällevnadssymtom. Han är själv förbluffad över hur diagnoser av skilda slag får uppenbara placeboeffekter. En diagnos på modet var appendicit. Kvinnor som presenterade diffusa symtom blev avsevärt mycket bättre av att få namn på sina plågor och appendicit var något som de också kunde presentera för sin omgivning som ett legitimt skäl för att de skulle få speciell omtanke och avstå från vissa plikter. Men när det spreds rykten om att man i Amerika börjat skära i kroppen vid appendicit blev diagnosen mindre populär. Axel Munthe beskriver i sin bok hur han då gav kvinnorna diagnosen kolit istället – något som fungerade lika bra.

Antropologerna är intresserade av hur läkemän- och kvinnor i andra delar av världen och historien närmat sig lidandet med hjälp av bland annat ordets makt. Ett sådant exempel är den klassiska beskrivningen av en shaman bland Cunaindianerna som genom att sjungande berätta en myt hjälper en svårt sjuk kvinna att föda fram sitt barn. Den har kallats Sången om Muu och är den första magiskt religiösa text som uppmärksammats i västvärlden på grund av sin förmåga att bota. Sångens syfte är alltså att underlätta barnafödande och den framsjöngs när barnmorskor som misslyckats med att hjälpa födande kvinnor kallat på shamanen.

Den sjuka blir fysiskt involverad genom shamanens sång. För att utifrån förstå vad det är som pågår får man se ritualen som en strävan att få den sjuka att gå in i den myt som hon känner väl. Det är texten i Muu-sången som är själva läkemedlet, eftersom shamanen inte ens rör vid kroppen eller ger kvinnan någon som helst fysisk behandling.

Ändå involverar sången direkt det patologiska tillståndet genom att berätta om kampen mellan onda och goda krafter som pågår inne i kvinnan. Från ett västerländskt sätt att se utgör sången en psykologisk manipulation av ett sjukt organ och det är just genom manipulationen som boten förväntas inträda.

Boten består i att göra en situation som finns på en emotionell nivå explicit och konkret, och att medvetandegöra smärtor som kroppen vägrar tolerera. Shamanen hjälper kvinnan, genom att berätta den välkända myten, att integrera det okända, oförutsedda i en välkänd dräkt som hon förstår, tror på och kan hantera. När väl kvinnan fått hjälp att förstå sin smärta blir hon av med den.

Den franske antropologen Levi-Strauss anser att shamanens bot ligger på gränslinjen mellan vår västerländska samtida fysiska medicin och psykoanalys. Det är genom att använda sig av en metod som påminner om psykoterapi på ett organiskt tillstånd som shamanens behandling lyckas. Levi-Strauss menar att analogin mellan de här två metoderna skulle kunna förfinas om man tänker sig att den psykologiska beskrivningen av psykosens eller neurosens struktur kunde bytas ut mot fysiska, eller till och med biokemiska, begrepp.

Det som Sången om Muu beskriver är framförallt hur människors tillit till en viss ordning påverkar känslan, och att känslan som en del av det organiska kan förändra ett rådande fysiskt tillstånd.

Lisbeth Sachs

Lisbeth Sachs är antropolog och författare.

Kvar vid rodret

0

Än så länge finns det nya apotekssystemet bara på skissblocket, uttryckt i budgetpropositionen som att andra aktörer än Apoteket ska ges möjlighet att etablera verksamhet på apoteksområdet.

Vad finns det för fördelar med det system vi haft?

– Säg så här. Rent regelmässigt har vi haft ett mycket enkelt system eftersom hela apoteksverksamheten i Sverige ju är liktydig med Apoteket. Det är bara ett verksamhetsavtal som reglerar vad vi ska göra. Med det nya systemet kommer det att bli mera regler. Sett så kan man fundera över om reformen är en avreglering eller en omreglering.

– En fördel har till exempel varit att vi kunnat bygga intressanta strukturer. Ta till exempel doshanteringen som är helt unik i världen eller den storskaliga tillverkningen av extemporeläkemedel.

Och någon fördel med en nyordning?

– Konkurrensen kommer att öka tillgängligheten. Det är jag säker på. Ser man läkemedel som en kommersiell produkt kommer tillgängligheten att öka.

Blir synen på läkemedel mer kommersialiserad?

– Ja, med automatik blir det en mer kommersiell syn på läkemedel. De brister det kan medföra får man förstås se till att säkra upp med nya system.

Har du handlat den förkylningspåse som Apoteket skyltat upp med under hösten?

– Nej.

Har du utnyttjat erbjudandet att köpa en hudvårdprodukt från Vichy och få två till gratis?

– Nej, det har jag inte heller gjort.

Är inte sådana kampanjer uttryck för att kommersialiseringen redan är här, utan konkurrenter? Merförsäljning tycks vara ett begrepp också inom Apoteket.

– Det här är ett sätt att möta den konkurrens som kommer. Men tillgängligheten hade varit minst lika viktig om monopolet blivit kvar, det skrev man ju klart i EG-domen, att kravet på tillgänglighet måste uppfyllas.

Men vad har tillgänglighet med merförsäljning att göra?

– Vi skulle inte klara av den tillgängligheten, att öppna shopparna och fler apotek, om vi inte hade ett egenvårdssortiment med såväl handelsvaror som receptfria läkemedel. Det är ett sätt att få upp lönsamheten på den verksamhetsdelen.

– Tittar man internationellt har vi varit oerhört noga med att ha ett handelssortiment som är naturligt utifrån ett apotekssystem. Jag ser det som ett konkurrensmedel att hålla ihop ett smalt sortiment på egenvårdsidan.

– Vi kommer inte att börja sälja julgransbelysningar eller vad man nu säljer på Boots när läget ändras.

Är det ett löfte?

– Ja. Vi ska konkurrera med den farmacevtiska kompetensen, inte med ett väldigt brett sortiment.

Det finns kritik just mot att den farmacevtiska kompetensen fått stryka på foten på senare år och att det istället anställts ekonomer på många chefsposter?

– Vi lever i spänningen mellan det apoteksunika och en utveckling där vi måste bli mer detaljhandelslikt. Och det har vi gjort i många herrans år. Även monopolföretaget måste utvecklas utifrån ett tillgänglighets- och lönsamhetsperspektiv. Jag vill att Apoteket utvecklas i någon form av syntes mellan de två polerna.

Och där kom ekonomerna in?

– Ja. Vi har gått från ett företag som initialt bara hade den farmacevtiska kompetensen, till ett mycket modernt företag som utnyttjar stordriftsfördelar och som nu också satt e-handeln i sjön. Det har varit en mycket målmedveten förskjutning från min sida utifrån att vi ska stå starka oberoende av marknadssituation.

Men du anade utgången, allt sedan EG-domen?

– Tja, annars hade vi varit världens bästa monopolföretag.

Distanshandeln omsätter hittills ganska små volymer. Är det verkligen en succé?

– Det kommer att ta tid innan folk vänjer sig vid det. Min målsättning är att vi på några års sikt ska få in minst tio procent av receptkunderna.

– Jag förstår inte varför någon ska behöva använda lunchen för att hämta ut ett blodtrycksmedel man haft i många år. Det måste vara en viktig serviceförbättring att kunna få det hemsänt.

– Receptregistret, som är en förutsättning för e-handeln, är nog den största serviceförbättring som gjorts under alla år Apoteket funnits. Då slipper du den gula lappen och kan gå in på vilket apotek som helst och få ditt läkemedel expedierat om du inte vill använda webben eller telefonen.

Vad får omregleringen för betydelse för de anställda?

– Jag tycker faktiskt, ärligt, att en fördel med en förändrad marknadssituation också är att man får fler arbetsgivare. Det är självklart bra för våra medarbetare att det finns fler möjligheter än att arbeta hos oss.

Ja, förtroendet för ledningen ligger ju inte i topp?

– Vi har haft hårda krav på oss att generera vinst, vilket inneburit tuffa åtgärder när det gäller produktiviteten. Och jag har full förståelse för att det inneburit ett kraftigt tryck ute i organisationen. Jag tror att alla företag som går från monopol till en konkurrensutsättning hamnar i det här läget.

Vilken är Apotekets svagaste punkt idag?

– Vår riktigt stora utmaning är att medarbetarna ska se det positiva med den förändring som kommer och tycka att det blir spännande att gå till jobbet. Det är min absolut största prioritering de närmaste åren.

Av det regeringen sagt hittills förefaller det som att en utförsäljning av Apoteket är en senare fråga. Hur ser du på att vara kvar som statligt bolag i konkurrens eller säljas ut?

– Det har helt att göra med vad Apoteket är för företag efter omregleringen och det vet vi inget om i dagsläget. Vad kommer att ligga i företaget? Man behöver fundera över hur avtalsaffären ska hanteras, alltså det vi gör i slutenvården i förhållande till landstingen. Hur ska man göra med allt det som är samhällsägt och ska komma alla till del, som högkostnadshanteringen, statistikfrågor, register med mera. Det finns många delar förutom själva apotekskedjan man behöver fundera över.

Tolkar du regeringen som att man snarare vill se konkurrerande apotek än receptfritt i handeln och en utförsäljning av Apoteket?

– I alliansens tidigare motion har man sagt att man tänker sig en situation där receptfria läkemedel ska kunna säljas i dagligvaruhandeln och där har vi ju redan en rörelse när det gäller nikotinläkemedlen.

– Jag är övertygad om att man kommer att fortsätta på den vägen. Men jag tycker man ska utreda de två frågorna i ett sammanhang. Det blir en seriösare och bättre bedömning om man tittar på det i en sammanhållen utredning.

Vad är det för skillnad på apoteksombud och att låta handeln sälja receptfria läkemedel ute i butikerna?

– Det sortiment som finns hos ombuden har bestämts tillsammans med hälso- och sjukvården inom det området och det har handlat om ett väldigt litet sortiment. Men visst är det så att ombuden sålt på kommission, utan kompetens.

Så det är inte någon större skillnad?

– Nej, förutom att det som sagt är ett väldigt smalt sortiment och att vi har haft bra kontroll över det. Med en avreglering kan man ju tänka sig att många fler läkemedel kommer ut i handeln.

Till sist, är det någon fråga du tycker jag har glömt?

– Om jag ska fortsätta och leda företaget, kanske. Det är klart att jag ska, är svaret, om jag har styrelsens förtroende. Jag tycker nämligen det ska bli väldigt spännande att leda företaget in i den nya situationen.

Vareniklin blockerar och stimulerar receptorer för nikotin

0

Något riktigt effektivt läkemedel för att hjälpa människor att sluta röka finns inte idag, men kanske kan det nya preparatet vareniklin förbättra förutsättningarna.

– Man kan säga att det här är ungefär dubbelt så bra som det vi har haft hittills, säger Hans Gilljam, överläkare och chef för Centrum för folkhälsa ? tobaksprevention i Stockholm.

Han tillägger dock att inledande studier brukar ge positiva resultat.

Bättre än bupropion

I de studier som legat till grund för godkännandet var nära fyra gånger så många personer rökfria efter tolv veckors behandling med vareniklin jämfört med placebo. Jämfört med bupropion var effekten nästan dubbelt så stor.

Cirka 4 000 personer ingick i de kliniska prövningar som föregick godkännandet i Europa. I snitt hade dessa rökt 21 cigaretter dagligen under 25 år.

Hans Gilljam anser att resultaten är lovande, men efterlyser fler långtidsuppföljningar.

– Det finns studier som visar att skillnaden är signifikant efter lång tid, men det finns också undersökningar som talar mot det. Pfizer, som utvecklat läkemedlet, uppger att en av fem som fått medicinen i tolv veckor var rökfri ett år efter att behandlingen påbörjats.

Medicineringen sker normalt i tolv veckor, men en separat studie visade att personer som fick vareniklin i 24 veckor hade bättre chans för långvarigt rökstopp än de som använde läkemedlet i tolv veckor. Därför rekommenderar Pfizer i vissa fall behandling i 24 veckor.

Studier på hur snusare reagerar på substansen saknas än så länge.

Blockerar och stimulerar

Vareniklin verkar genom att binda till samma receptorer i hjärnan som nikotin. Substansen har både en blockerande och en stimulerande effekt.

Då receptorerna är blockerade av läkemedlet kan inte nikotin binda till dem och rökningens effekt uteblir. Samtidigt stimulerar preparatet till frisättning av dopamin och en viss känsla av belöning uppstår. Tanken är att abstinens ska undvikas.

Frisättningen av dopamin är inte lika kraftig som vid rökning.

– Det har liknats vid att halsblossets effekt på receptorn är som att skruva i en glödlampa med 75 watt medan vareniklins effekt motsvarar effekten av en lampa med 40 watt. Så läkemedlet ger en viss tillfredsställelse, men om man ändå röker så ökar inte den tillfredsställelsen eftersom halsblossets nikotin inte når sitt syfte, säger Hans Gilljam.

Ungefär en miljon människor i Sverige är rökare och 7 000 personer dör årligen i sjukdomar relaterade till rökning.

Rådgivning fortfarande viktigt

Hans Gilljam hoppas att vården tar till vara på den nya medicinska behandlingen. Han understryker samtidigt betydelsen av beteendestöd.

– Farmaka är en viktig del, men ännu viktigare är den rådgivande delen. Ju bättre rådgivningen sköts, desto bättre blir utfallet av mediciner.

Illamående och sömnlöshet är några av de biverkningar som kan uppstå av vareniklin. I kliniska prövningar var antalet avbrott 11,4 procent hos dem som fått aktiv substans. Det kan jämföras med att 9,7 procent i placebogruppen avbröt behandling.

Få nikotinfria medel

Produkter som innehåller nikotin som ersättning för cigaretter är det gott om, men det finns få nikotinfria medel för rökavvänjning. Tidigare fanns det hopp om att bantningsmedlet rimonabant skulle kunna användas även mot tobaksberoende, men resultaten har inte varit övertygande.

Däremot finns andra substanser under utveckling, bland annat läkemedel som verkar på liknande sätt som vareniklin.

Även så kallade nikotinvaccin står för dörren. Genom injektioner ska antikroppar mot drogen bildas. Antikropparna ska förhindra att nikotinet når rökarens hjärna.

Ica kritiserar regeringen för senfärdig omreglering

0

Hon menar att delbetänkandet om nikotinläkemedel, som lades fram i våras, borde kunna utvidgas till att gälla delar av det receptfria sortimentet. Jonasson Blank framför kritiken i ett debattinlägg i dagens utgåva av Dagens Industri.

"Det finns ingen anledning att vänta med beslutet om de receptfria läkemedlen. Om förslaget om nikotinläkemedlen utökas kan tillgängligheten i Sverige gå från att ha varit en av de sämsta till att bli en av de bästa i Europa", skriver hon.

Svårt med följsamhet vid hudsjukdomar

0

Det visar en studie som genomförts av ett multidisciplinärt team som arbetat i sex år för att förbättra följsamheten till de läkemedel som skrivs ut inom hudsjukvården, skriver Vårdfacket. I teamet ingår hudläkare, sjuksköterskor och farmacevter från Uppsala, Jönköping, Göteborg och Köpenhamn.

I studien genomfördes bland annat ett "smörjtest" på 20 friska personer. Dessa fick smörja in hela kroppen med en flourescerande kräm, som sedan belystes med en lampa som mätte fluorescensen.

Det visade sig att personerna i genomsnitt hade missat omkring 30 procent av kroppsytan. Hur mycket kräm som smordes in varierade också kraftigt.

Enligt en ofta upprepad tumregel tar ungefär hälften av alla patienter med kroniska sjukdomar inte sina ordinerade läkemedel enligt ordinationen.

– När det gäller hudsjukdomar är följsamheten troligen ännu lägre, säger sjuksköterskan Karin Kjellgren vid Sahlgrenska akademin i Göteborg som ingår i teamet bakom studien.

?Påståendet om Mabthera neutraliseras inte av ett frågetecken?

0

Wyeth har anmält Roche för påståenden kring Mabthera (rituximab), en monoklonal antikropp för behandling av vissa lymfom, och som nyligen med vissa förbehåll godkänts för behandling av vissa fall med svår aktiv reumatoid artrit (RA).
Wyeth menar att både jämförelsen mellan Mabthera och mobiltelefoni i annonsen och ?pay-offen?, som är knuten till logotypen Mabthera, ?B-cellsterapi – banbrytande behandling vid RA?, är ämnade att ge läsaren en överdriven bild av betydelsen av Mabthera vid behandling av RA i strid med artikel 4 i regelverket.
Mabtheras indikation på RA är kraftigt begränsad, skriver W, och innebär att Mabthera i princip endast är indicerat till de patienter som fallerat all annan idag godkänd behandling. Mabthera skall dessutom ges i kombination med metotrexat. Att under dessa förutsättningar påstå att Mabthera skulle vara en banbrytande idé i paritet med mobiltelefonen finner W vara en överdrift enligt artikel 4 i regelverket.
Roche vill inledningsvis uppmärksamma IGM på att W använder uttrycket ?banbrytande behandling?, vilket inte finns med i annonsen. Däremot använder Roche uttrycket ?banbrytande idé?.
Anledningen till att R i annonser jämför Mabthera med mobiltelefonen, propellern, och V-stilen i backhoppning är att samtliga dessa upptäckter enligt R vilar på banbrytande idéer.
IGM vill i sin bedömning framhålla att det är annonsens helhetsbild som skall bedömas. IGM delar i detta sammanhang inte Roches uppfattning att det i påtalat sammanhang är skillnad mellan påståendet ?banbrytande idé? och ?banbrytande behandling?.
Detsamma gäller R:s uppfattning att annonserna handlar om idén som sådan och inte är kopplat till läkemedlet Mabthera. Annonsens utformning kan inte ge en tydligare koppling till Mabthera, anser IGM.
Det finns idag ett flertal biologiska läkemedel lanserade med effekt på RA och utvecklingen och introduktionen av dem som grupp skulle möjligen kunna anses vara banbrytande som idé. Att Mabthera skulle vara mer banbrytande än andra liknande läkemedel finner IGM inga skäl för.
Annonserna försöker också förstärka denna uppfattning rejält genom att jämföra med till exempel introduktionen av mobiltelefonen och propellern, vilket är en otillåten överdrift.
Annonsen strider mot artikel 4 i regelverket. Användning av överdrifter av aktuellt slag i ett introduktionsskede är enligt IGM ett allvarligt avsteg från gällande praxis och motiverar att överträdelsen är att ses som allvarlig. IGM-avgiften bestäms därför till 120 000 kr.

NBL ändrade två IGM-beslut

0

W828 avgjorde att Ellems reklamfilm för Bamyl Koffein ger en överdriven bild av läkemedlets effekt (se LMV nr 10/06). Ellem överklagade beslutet till NBL, som håller med IGM i den del som handlar om den snabbt insättande effekten med det snabbt minskande huvudet. Däremot håller NBL inte med IGM i det som handlar om Ellems förmåga att pigga upp genom sitt innehåll av koffein. Påståendet ?som piggar upp? är korrekt och bilden av mannen som gör armhävningar i bakgrunden ändrar inte innebörden. NBL finner inget skäl till anmärkning mot den uppiggande delen av reklamfilmen och fastställer IGM:s beslut i övrigt. Någon IGM-avgift har inte utgått då Ellem inte är medlem av Lif eller IML.
I W818 fälldes Novo Nordisk efter att IGM ansåg att bokningsbrevet innehöll formuleringar som kan uppfattas som antydan om vidgad användning utanför av LFN subventionerad indikation. NBL menar å sin sida att det inte utgör något hinder att marknadsföra godkända indikationer, trots att indikationerna inte är subventionerade av LFN. Därför är det i sin ordning att NN informerar om användning av Levemir vid typ 2-diabetes. Vidare fastslår NBL att LFN inte har uppställt några informationsvillkor i beslutet att ta in Levemir i förmånen. Därmed har NN som en konsekvens ingen skyldighet att informera om LFN:s beslut. NBL bifaller NN:s överklagan och befriar företaget från IGM-avgiften om 30 000 kr.

Ny bok kritiserar industrins försäljningsmetoder

1

Boken heter översatt till svenska ?Rubio talar ut?. Den är skriven av John Virapen, under namnet John Rengen. John Virapen har arbetat 35 år inom läkemedelsindustrin, för ett flertal läkemedelsföretag, bland annat Lilly, i Sverige fram till 1988, då han förflyttades till Karibien.
Boken är skönlitterär, eftersom de tyska förlagen var rädda för en ren faktaversion på grund av stämningar från läkemedelsföretagen. Den kom ut i somras, och i augusti avslöjade en medarbetare på tyska veckotidningen Stern namn på företag och produkter som antyds i boken på sin blog (se länk till höger).
Därför skriver John Virapen idag på en självbiografi som beräknas vara klar runt årsskiftet.
– Där kommer jag att avslöja allt – personer, produkter och företag. Jag kommer att berätta om alla mutor och alla oegentligheter jag varit med om.
Samtidigt har John Virapen under lång tid försvarat den bransch han nu kritiserar.
– Visst, jag har själv varit en ful fisk. Eftersom jag är färgad har jag alltid varit tvungen att ligga ett steg före alla andra och vara lite bättre. Jag var en ?karriärjunkie?.
Han menar att industrin mörkar mycket av den information man känner till.
– Till exempel är Vioxx-substansen rofecoxib strukturellt väldigt lik en substans som heter benoxaprofen som Eli Lilly drog in, bara en månad efter att den lanserats, på grund av gömda allvarliga biverkningar. Jag är övertygad om att Merck kände till men mörkade detta.
Du skriver om sexuella tjänster och mutor i boken.
– Det mesta sker vid kongresser. Till exempel tog jag 25 svenska psykiatriker på kongress till Puerto Rico. Av dessa var det fem som följde med till ett horhus, som jag betalade för.
– Vid Riksstämman varje år brukade jag hyra Stampen i Gamla Stan i Stockholm och bjöd på jazzmusik, mat och gratis dricka i baren.
Hur mutar man myndigheterna?
– Vi mutade en expert som anlitades då Fontex skulle registreras i Sverige. Det var hemligt vem det var men med hjälp av en massa information från olika håll lyckades vi ta reda på vem det var. Jag kontaktade honom och frågade vad som skulle krävas för att godkänna Fontex.
– Pengar går ju alltid bra, sa experten.
Han fick 50 000 i förväg och skulle få 50 000 till när det var klart. Men Fontex godkändes inte då, på grund av att andra i kommittén ifrågasatte 20 mg-doseringen, och krävde en 5 mg tablett istället, trots expertens rekommendation. Lilly valde då att dra tillbaka ansökan.
– Man kan också kontakta och muta opinionsledare och individuella personer. De behöver inte alltid göra så mycket mer än att tala väl om produkterna, skriva positiva artiklar i de medicinska tidskrifterna och för det får de ett fett arvode.
Du kritiserar företagen som mutar, men vilket ansvar har läkarna som kräver och tar emot mutorna?
– Läkarna är också skyldiga, men bara de som ställer sig öppna till olika förslag och ber om det. Men hade myndigheterna tagit bättre hand om läkarna, utbildat dem och betalat bättre löner hade de inte behövt ta emot mutor.

?Hade blivit en belastning?
John Virapen började sin karriär inom läkemedelsindustrin 1968 som konsulent på Upjohn. 1979 kom han som skandinavisk produktchef till Lilly. Men trycket var hårt och det blev tuffare ju högre upp han kom i organisationerna.
– När vi skulle registrera fluoxetin (Fontex/Prozac) i Sverige sa min chef till mig: ?Det är mycket viktigt att vi registrerar fluoxetin i Sverige. Tänk på din karriär.?
Det gjorde John Virapen.
– Karriären gick uppåt och 1982 blev jag vd för Lilly i Sverige och 1988 fick jag jobbet som direktör i Puerto Rico. Men tio dagar senare fick jag sparken.
– De påstod att jag fått människor att prata skit om Lilly och att jag själv pratade skit om Lilly. Men det verkliga skälet tror jag är att jag helt enkelt visste för mycket. Jag hade blivit en belastning. I Puerto Rico såg Lilly en chans att bli av med mig på ett enkelt och billigt sätt.
Trots sparken stannade John Virapen kvar ytterligare 15 år som konsult i den internationella läkemedelsindustrin.
Varför stannade du kvar så länge?
– Jag var tränad att tycka att industrin var OK, men jag erkänner idag att jag hade smutsiga händer på den tiden.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng